OmTag. När andra sover

Reimersholme natten mot den 21:a november 2014 

OmTag. Östanvik & Västanvik

En tidig morgon i våras, sjön låg spegelblank och två av sandbåtarna hade lagt till vid Cementa i Liljeholmen. Det är inte vanligt att det är spegelblankt och inte heller att två av båtarna är där samtidigt.

Men det jag tänker på är hur fort tiden går, nyss var det i början av våren, snart är det jul och efter det dröjer det inte länge innan det är vår igen. Det gäller att ta vara på den tid vi får, och bästa sättet är att vara där, i tiden,,,

OmTag. Förtäta eller växa, det är frågan (för Stockholm)

En del går i taket därför att andra inte vill att de skall smälla upp ett hus på deras gård, eller lägga beslag på uterummet för att förtäta som det så vackert brukar kallas.

De utrymmen som finns mellan husen och de parker som fortfarande finns är också de andningshål som finns för många. Visst finns det säkert platser innanför tullarna där det skulle gå att sätta upp några nya hus, och det görs också. Men att helt krossa miljön för de redan boende genom att bygga ytterligare där det redan nu är som mest tätbebyggt förefaller mig vara en dålig idé.

Staden borde i stället tillåtas växa utåt, och det är inte i första hand dyra bostäder som behövs, sådana både finns och byggs redan. Det som behövs är för vanligt folk överkomliga bostäder, och det behövs massor.

Att tro att man kan lösa det problemet genom att trycka in ytterligare bebyggelse där det redan är fullt är att vara naiv i överkant. Jag blir också lite trött på detta att man som hyresgäst eller bostadsrättsinnehavare inte skall få ha en åsikt om hur ens närmiljö behandlas, en sorts liveget boende om man vill.

Jag undrar hur det skulle låta om man började konfiskera delar av villatomter för att bygga nya bostäder där? Vår vackra stad uppskattas därför att den är luftig och har sina grönområden och det gäller både för de som bor där och de som besöker. Stockholm är en av världens vackraste städer, det finns en anledning till detta.

Bilden är tagen från Tantolunden gräsmatta, ett område där det säkert skulle gå att profitera mer på marken om man fick. För det är ytterst detta det handlar om, skulle Tanto bebyggas skulle man säkert se till att få så mycket betalt som möjligt, några lägenheter för mindre bemedlade blev det knappast.

Som sagt låt staden växa men bevara de grönområden som finns och anlägg nya. Om förtätningsivrarna fått råda genom historien hade det aldrig blivit mer än Gamla Stan.

OmTag. Intellektuella bilder

Lyssnade på bildradion om detta med intellektuella bilder eller snarare bilder som kräver ett aktivt intellektualiserande för att tolkas eller förstås. Jag delar nog inte riktigt Görans syn på detta, min åsikt är nog snarare den motsatta: Om jag inte förstår bilden finns som regel heller inget att förstå, för mig och det är viktigt, allt är subjektivt.

Jag skriver i så fall hellre under på Kurt Bergengrens åsikt: ”En bra bild förstås på ett ögonblick men tål att betraktas i en evighet”. När man börjar intellektualisera finns alltid en risk att man går vilse i sina egna tankebyggnader: ”en bra bild säger mer än tusen ord, men med tusen ord går det att få vilken bild som helst att säga vad som helst”.

För mig fungerar det så att om jag anstränger mig för att lyckas intala mig att något jag ser har någon speciell djupare mening, så blir denna mening en produkt av mitt tänkande och applicerbart på i stort sett vad som helst. Hela förfarandet öppnar upp för mycket av Kejsarens nya kläder.

Nu får var och en söka mening efter eget huvud och på sitt eget vis, men om jag ser en bild jag gillar så är den bra för mig. Detta gillande handlar om att jag kan identifiera mig med bilden på något känslomässigt plan. Däremot aldrig att jag behöver tillföra min egen tankebyggnad för att skapa mening i bilden. Bra bilder kan skapa en massa tankeprocesser, men tankeprocesser kan inte skapa bra bilder.

OmTag. Ett sätt att leva

Bilden: Alltid retar det någon

Jag var med Krister K. och tittade på utställningen ”Ett sätt att leva” på Moderna i går. Det var en fin utställning och en viktig om man är intresserad av (i huvudsak) den Svenska fotografins utveckling.

Kanske lite missvisande att gå ut med att det handlar om kretsen runt Christer Strömholm, en hel del av fotograferna går säkert att härleda till Strömholm, men långt ifrån alla. Min enda kritik mot utställningen är egentligen att jag undrar varför Nan Goldin var representerad och att någon fotograf fick onödigt mycket plats.

Annars som sagt en bra utställning som också visar brytpunkten mot och de första ansatserna till en mer konstnärligt inriktad fotografi. Personligen tycker jag att fotografin blev tråkigare i och med detta (tidigt 80-tal och framåt). Därför är det också, för mig, upplyftande att se Martin Bogren som tar det hela tillbaka några steg utan att göra avkall på det personliga.

Jag gillar hängningen med luft mellan bilderna och att många av bilderna var gelatinsilverkopior i mindre format, utställningen andas vilket är viktigt och var alltså inte så klaustrofobisk som mycket annat jag sett på andra ställen på senare tid.

Ett sätt att leva hänger på Moderna fram till 15 februari 2015 och bör ses om man är intresserad av Svensk fotografi och har möjlighet.