OmTag. Åter en natt på Reimersholme

I går var första natten på ett och ett halvt år som jag och Sally var ute med Hasselbladaren på natten, tiden går fort. Jag har i och för sig varit ute med storformatskameran ett par gånger under tiden, men mycket har det inte blivit.

Hur som helst kändes det bra att vara ute igen, några speciellt märkvärdiga bilder blev det inte, mest sådant jag tagit tidigare. Det blir lätt så när man går med kameran där man gått många gånger förr.

Men vi träffade i alla fall två trevliga fototjejer från Luleå på väg ”hem” till vandrarhemmet på Reimersholme, de hade varit i stan och gått en kurs i ljussättning. Alltid kul att få sig ett snack på nattkröken.

När vi drog vidare märktes att jag var lite ringrostig, det blev lite ofrivillig konst när jag glömde att stänga slutaren innan jag tog ned kameran och knallade vidare. Annars var det ganska fint ljus i går natt med moln som reflekterade det lilla ljus som fanns, de flesta löven har fallit och hösten är här.

Jag känner att det kommer att bli lite intensivare med nattplåtandet nu ett tag framöver, kanske skall jag försöka sätta ihop en lite större bok med lite fler bilder än min tidigare, som ni föresten kan hitta på blurb om ni söker på mitt namn.

OmTag. Att få hjälp med sin egen hängning, låter brutalt och kan nog vara det också? Och lite om etik.

Göran hjälper Magnus med urval och hängning, Bernt står och myser i bakgrunden. Bilden är från årets Gnesta-Plank.

Detta att välja ut bilder för visning kan vara en ganska svår uppgift, framför allt att se förbi sina egna känslor inför bilder där kanske den egna känslan inte är något som gäller för en utomstående betraktare. Dessutom skall man ju helst välja bilder som passar tillsammans med de övriga man visar upp, och bara det kan innebära att man måste skrota en del som man gillar och till och med visa sådant man gillar lite mindre. Det kan nog vara bra att någon gång ta hjälp av någon annan ”bildmänniska” för att göra detta.

En viktig fråga som varit på tapeten är den apropå Carola-bilden. Att det är ganska klart att man inte får använda andras bilder hur som helst är ju inget revolutionerande, det finns lagar som reglerar detta med upphovsrätt och hur bilder får användas.

Den svårare frågan är dock den etiska, jag tycker att man ganska ofta duckar bakom ”den konstnärliga friheten” när man visar bilder som kan vara djupt kränkande för den avbildade, eller när man hänger ut folk på ofta ganska brutalt sätt.

Är allt OK bara för att man har den juridiska rätten på sin sida? Som man sett så går det att publicera nästan vad som helst från missbrukare, gamla människor på fyllan där mannen kör upp näsan i röven på kvinnan osv. till bilder av en fd statsminister i nedpissad vuxenblöja, allt detta i den konstnärliga frihetens namn.

För mig innebär frihet inte rätten att göra vad som faller mig in, utan denna frihet handlar också om ansvar. Min frihet får inte gå ut över någon annans frihet så att säga.

När det gäller frihet i fotografiska bilder så anser jag att det måste finnas någon balans mellan vikten av att publicera och obehaget det kan förorsaka den som blir drabbad av publiceringen. Ibland kan det givetvis finnas ett allmänintresse som är viktigare än hur publiceringen uppfattas av den avbildade, en stor del av bildjournalistiken handlar om detta. Men där förs också en etisk debatt, även om det missas då och då.

När det gäller det mer konstnärliga har man ofta friköpt sig från den debatten genom att hänvisa till ”den konstnärliga friheten”. Att ifrågasätta denna frihet får då lätt samma tröstlösa tonläge som att försöka resonera med fanatiker, synen på verkligheten är så olika att det sällan går att mötas.

Men en fråga man kan ställa sig är: Av alla dessa nedkörda människor man ser på bild, hur många har fått ett bättre liv, som individ eller grupp, av fotografens bilder? En annan fråga borde vara: Om man är offentlig person förutsätter det då att man inte har samma känsla för att bli kränkt som alla andra?

Nu menar jag inte att man skall censurera politikers klavertramp och liknande. Men om man bara vill skapa nidbilder och förnedra eller om man tycker att det egna rampljuset är värt mer än någon annans obehag borde man kanske tänka om.

OmTag. Fotobokspris och genrer

Fotboll eller veckans brott, svårt val. Sally har i alla fall lagt sig tillrätta för en TV-kväll, hon har vänt rumpan mot TV:n. Kanske en indikation om hur matchen slutar? Eller ett ställningstagande mot TV tittande över huvud taget?

Funderat lite på detta med SFF fotobokspris. Jag har inte någon åsikt om pristagaren och boken, dels har jag inte sett den och dels håller fotografen, efter vad jag sett på hennes hemsida, på med en form av bilder som inte intresserar mig.

Men en fråga som dyker upp är om just SFF, som ju är fotografernas egna förbund, inte i första hand skulle rikta in sig på böcker där fotografen också är den som tagit bilderna?

Om det hade handlat om ett designpris eller ett konstbokspris mer generellt, men nu är det ju trots allt SFF:s pris för bästa fotobok. Jag har ju skrivit en del om den här problemställningen tidigare, just att man inom fotografi blandar genrer, syften och uttryckssätt hejvilt.

Det blir en smula rörigt ibland tycker jag, om man dessutom tar med sådant där fotografen inte själv är upphovsman till bilderna eller att man går in och målar i bilder eller ägnar sig åt mer eller mindre avancerade montage blir i alla fall min förvirring total.

Jag tror att fotografin skulle tjäna på att man började separera olika typer av bilder från varandra, om inte annat skulle det bli enklare för mig att förstå vad man menar, om man menar något.

OmTag. En natt i Gamla Stan

För ett tag sedan pajade min externa hårddisk, jo jag vet att man skall ha dubbla backupper (minst) och jag kan hela säkerhetstänket runt datalagring, har själv jobbat med det. Men trots detta hade jag gjort som så många andra, antar jag, att lagra bilderna på en disk.

Eftersom jag jobbar mest analogt kan jag ju gå tillbaks till de fysiska originalen med nattbilderna, de digitala bilderna är dock borta. Jag håller därför på att skanna om en hel del av mina bilder, och i samband med detta tyckte jag att jag kunde publicera dessa sammanhållna från olika nätter. Jag väljer alltså att både visa upp repriser och även de andra bilderna från samma fototillfälle.

Den här natten i april 2012 hade vi knallat till Gamla Stan jag och Sally. Vi gick väl hemifrån vid 24 tiden och var framme i Gamla Stan strax före ett, det blev några rundor kors och tvärs genom gränderna innan vi knallade hem. Jag har för mig att vi var hemma vid femtiden på morgonen.

Jag tänker ibland på vilken stor del mina hundar har och har haft för mitt nattfotograferande. Utan Kajsa, som gick bort 2011, och Sally som hänger med fortfarande skulle det inte bli några nattpromenader antar jag.

En hund är den bästa vän man kan ha, speciellt om man gillar att knalla runt och plåta på nätterna. De har inga synpunkter och ifrågasätter aldrig vad man håller på med, dessutom är de utrustade med ett oändligt tålamod och tycks få ut minst lika mycket av dessa nattfotosessioner som husse.

OmTag. Ett varv runt Skepps och Kastellholmarna

En natt i februari 2012 stack vi ut till Skeppsholmen jag och Sally. Vi tog tunnelbanan till Slussen för en gångs skull, vi brukar knalla men att gå både dit och hem hade vi ingen lust med denna natt.

Skeppsholmen är ett lugnt ställe på nätterna, det är väl bara af Chapman som är öppet, annars är det ganska dött. Vi tog ett varv och passade även på att knalla runt Kastellholmen.

Det brukar sällan bli mer en rulle 12 bilder med Hasselbladaren på natten, så även denna gång. När vi tagit våran runda på öarna promenerade vi hem efter vattnet mot Hornstull. Det är skönt när man kommer hem och kan värma sig med en kopp choklad och ett par ostmackor.

Här kommer bilderna från rullen, jag tog med alla för skojs skull, normalt kanske jag skulle visa ett par tre stycken från rullen. Men nu kan ni hänga med hela varvet runt om ni vill. :)