OmTag. Överstrålning och presentationens betydelse

Överstrålning en effekt som finns naturligt i objektiv med sämre antireflexbehandling, ofta läggs det till efteråt i bildbehandlingen för att få en drömsk effekt. Eller som här är det ett olycksfall i arbetet när jag putsat uv-filtret med en putsduk som inte varit helt ren. Detta ger samma effekt som när man gör samma sak med glasögonen, motljus och ljuspunkter blir diffusa.

Ibland kan det förändra intrycket av en bild ganska radikalt, trots att innehållet är det samma ger den annorlunda presentationen ett helt annat intryck. Ofta är det så med bilder, efterbehandlingens betydelse för hur vi uppfattar dem är helt avgörande. Men andra ord presentationens betydelse kan inte underskattas.

Så är det med ganska mycket för övrigt, jag kommer att tänka på detta när jag läser en av Sveriges i mitt tycke, på länge, viktigaste böcker: Aron Etzlers Reinfeldteffekten (bokus) (adlibris). Författaren är vänsterpartist och partisekreterare åt Jonas Sjöstedt vilket kanske medfört att boken avfärdats som ”en vanlig vänsterstridsskrift mot moderaterna och borgerligheten”, det är den nu inte.

Det enda kritiska mot boken som framförts från moderat håll är när Etzler i sista kapitlet beskriver hur verkligheten förändrats med Aliansens politik under deras styre. Där framträder en mindre smickrande bild över hur det gått för många sjuka, arbetslösa, utförsäkrade och hur lönedumpningen med utländsk arbetskraft i byggbranschen sett ut och vad den inneburit mm. Men även detta är en objektiv beskrivning av verkligheten, även om man kanske inte gillar den.

Hur som helst tycker jag att alla som är intresserade av samhällsfrågor borde läsa boken, och detta oavsett om man hör hemma på höger eller vänsterkanten. Det är som sagt ingen stridsskrift utan ett initierat arbete som belyser hur det går till i politikens innersta kretsar. Några pressröster om boken:

”En av de bästa böcker som skrivits om svensk politik på länge.”
PO Tidholm i Dagens Nyheter

”Reinfeldteffekten är den typ av bok om politik vi saknat i Sverige: politisk analys skriven för vanligt folk.”
Katrine Kielos i Aftonbladet

”Bästa boken om svensk politik 2002-2012 som jag läst.”
Olle Wästberg (FP), tidigare chefredaktör för Expressen

”En gedigen och välskriven analys.”
Per Gudmundson i Svenska Dagbladet

Boken är dessutom lättläst och spännande som en deckare, läs den före valet och jag garanterar att de flesta, liksom jag själv, kommer att få en djupare förståelse för det politiska spelet och politikens retorik och innehåll. Dessutom ger den svaret på många frågor som legat och gnagt: Hur möjliggjordes sossarnas debacle med Mona Salin i förra valrörelsen? Hur kunde moderaterna gå från att uppfattas som ett tort kameralt parti med byråkratiska räknenissar till att uppfattas som fräscht och nytänkande utan att egentligen ändra politik? Hur lyckades Reinfeldt med konststycket att hålla ihop en allians som historiskt gjort sig känd för borgerlig kannibalism? Osv… 

OmTag. Extremväder och flyktingströmmar

Lekplatsen ligger öde, hösten kom hastigt. På bara ett par veckor har vi gått från värmebölja till höst, vädersvängningarna blir tvärare och intensivare. De flesta är överens om att klimatförändringar kommer att ge extremare väder och att det är början på detta vi ser.

Det finns fortfarande några enstaka som inte vill tro på människans påverkan, själv är jag lekman men sällar mig till den förkrossande majoritet forskare som menar att våra utsläpp har en stor skuld till att det ser ut som det gör.

Om vi tänker lite längre kan detta få konsekvenser som kommer att få dagens flyktingströmmar att te sig som i det närmaste som obefintliga. Om stora delar av världens mest befolkningstäta områden genom olika former av extremväder kommer att bli obeboeliga, vilket är en stor risk, kan vi börja snacka om flyktingströmmar.

Undrar hur SD och deras likar kommer att se på det? Får de som drabbas av konsekvenserna av i första hand våra, i den industrialiserade världen, producerade utsläpp skylla sig själva? Kommer man att hålla fast vid att ”det är bättre att hjälpa dem där de är” trots att det inte går att överleva där?

För övrigt är just detta den största anledningen att folk flyr även idag, det går inte att leva där de kom ifrån. Ibland beror det på besinningslöst mördande, ibland av andra orsaker. Visst, i den bästa av världar skulle givetvis ingen behöva fly, men vi måste förhålla oss till den verklighet vi har. Sanningen är ganska enkel, ingen flyr för att de är lata eller för att de tycker det är kul. Det är bara att gå till sig själv om man tror det.

En annan sanning är att vi (i västvärlden) ofta varit med och startat röran i första läget. Vi har också till stora delar byggt vårt eget välstånd genom förtryck och stöd till tyranner som om inte skapat dagens extremism så åtminstone hjälpt den på traven ganska ordentligt. Sedan kan man givetvis tycka att det är skamligt att inte alla av oss lite rikare länder tar sitt ansvar. Men detta är något man bör slå i huvudet på dem som drar sig undan sitt ansvar, och inte flyktingen.

Alla har samma rätt att leva, och för flyktingen är det inget annat än att hen utövar sin grundläggande rätt att leva, något att fundera över för alla främlingsfientliga som vill stänga ute den andre. Förresten kan det även gälla dig eller mig i morgon, då skulle vi nog inte vilja mötas av argumentet: ”åk hem och bli mördade/svält ihjäl så skickar vi ned lite hjälp sedan,,, kanske,,, om vi får något över”.

För dessa människor finns inget sedan där de kommer ifrån, det är liksom anledningen till att de flyr.

OmTag. Bildradion och några gamla bilder

Satt och lyssnade på Bildradio-Görans strapatser på fotomaran samtidigt som jag skannade några nattbilder. Jag hade en hel del skannat tidigare, men trots kunskap hade jag inte backat upp dem och disken kraschade förstås. Tur då att man kan plocka fram sina fysiska original.

Nu är de mörka nätter här igen så nu väntar jag bara in lite lämpligt fotoväder, fuktigt i luften och gärna låga moln, så att kontrasten blir hanterbar. Slänger upp några gamla bilder i väntan på nya.

OmTag. Dags för nya strövtåg

Snart är det dags att ge sig ut på nya nattliga strövtåg med kameran. Jag har mer eller mindre haft ett uppehåll på ett år, suget hade avtagit och jag kände mig klar med nattbilderna på något sätt. Åtminstone försökte jag intala mig det, men nu när det gått lite tid har jag insett att det faktiskt är detta jag gillar att hålla på med och den fotografi som ligger mig närmast.

Man måste gräva där man själv står brukar man säga och detta innebär nog mindre rent geografiskt än vad det innebär mentalt. Om man som mig är utpräglad nattmänniska och dessutom föredrar lugnet och ensamheten före det sociala livet så är det nog den typen av bilder man kan ta. Andra får ta de andra bilderna, huvudsaken är att man följer sin egen känsla oavsett vilka synpunkter andra har om det.

Jag tillhör inte heller dem som är speciellt resultatinriktade med mitt fotograferande. Det finns dem som vill göra det mesta i projektform med tydliga start och slutpunkter. En del kan till och med ha svårt att finna meningen i något man gör bara för att man gillar att göra det. För många måste det finnas något annat som driver, som en utställning eller en bok osv.

Visst jag har inget emot att göra en utställning med mina nattbilder, en bok har jag redan gjort. Men det är inte heller speciellt viktigt för mig, plåtar på nätterna gör jag för att det är mitt sätt att leva, utställningar och böcker är inte min drivkraft. Jag gör det jag gör för att jag gör det och inte kan annat, gott så. 

Bilderna är från januari 2013

OmTag. Ett lusthus i natten

Längst ute på udden på Reimersholme finns ett litet lusthus. Det ligger ungefär halvvägs på min vanliga nattrunda med hunden, ofta slår vi oss ned en stund med Essingeledens brus i bakgrunden och kanske lite gnissel när spårvagnen passerar Gröndal på andra sidan vattnet.

Vi har använt lusthuset för att ta in nattens stillhet i många år nu, jag och mina hundar. Efter en stund reser vi oss och går vidare hemåt i Stockholmsnatten.