OmTag. Taskigt väder och världssamfundets flathet

Sommaren som kom av sig? Det var riktigt varmt några dagar i början av juni då man fick ha fönstren öppna på natten. Men nu verkar det ha kommit av sig ordentligt 12°-14° är inte mycket att hurra för direkt. Jag är själv inte så förtjust i värme, men som sagt detta är ändå att ta i. Men kanske är det ett tecken på att man har det ganska bra trots allt, det finns dem som har betydligt allvarligare saker att bekymra sig över än vädret.

Tänker på alla flyktingar från krisområden som Syrien och den anarki som breder ut sig i Irak. Om man skall gå in och störta en, i och för sig förkastlig regim som Saddams i Irak, så skall man nog ha en plan för hur man skall vinna freden? Att vinna kriget är en förhållandevis smal sak i sammanhanget. En annan sak jag funderat över är hur det kommer sig att världssamfundet i form av UNHCR med flera tillsammans med stater och privatpersoner förväntas ta hand om röran och lidandet som dessa konflikter skapar, samtidigt som samma världssamfund är totalt tandlöst när det gäller att se till att situationerna inte uppstår över huvud taget?

Vore det inte smartare att från början ha sådana regler så att till exempel förtryck av den egna befolkningen inte tilläts? Detta skulle givetvis kräva en humanistisk grundsyn som vägde tyngre än jakten på ekonomisk vinning och sandlådekäbblandet mellan Världens ledare. Men om man får vara ickerationellt optimistisk tror jag att det skulle skapa en betydligt trevligare Värld, och dessutom ge oss möjlighet att möta fattigdom, kriser och de olika hot mot miljön osv som vi måste möta innan det är för sent.

Det har slagit mig många gånger att ju mer någon i realiteten har att säga till om, ju hjärtlösare tycks de agera? Ta detta med Kinas förtryck av Tibet, eller mot den egna befolkningen i demokratifrågor till exempel. Om Kina hade varit något annat än en stor spelare på den internationella marknaden så skulle de knappast komma undan med detta? Men nu finns ju pengar att hämta och då kan till och med en Svensk stadsminister resa dit och säga: ”För mig är det oerhört slående vad politisk stabilitet betyder för ekonomisk utveckling när man ser det kinesiska exemplet.” Detta var Göran Perssons syn på Kina 1996, inte ett ord om att samma stabila Kina är i färd med att utrota en hel kultur i Tibet.

Detta är bara ett exempel i mängden där de ekonomiska intressena går före allt annat, listan kan göras hur lång som helst. Jag har dåligt hopp om våra ledare, det är midsommardag och 14°.

OmTag. Ha en fin midsommar!

Det är natt mot midsommarafton, jag sitter och tittar på fotboll som ganska många andra antar jag. Senare idag skall vi, om vädret tillåter, ta en promenad genom stan. Det har blivit en midsommartradition för hunden och mig.

Stockholm är tomt på midsommar, de flesta har gett sig av från stan, jag gillar tomheten och den mycket speciella stämning den ger. Sedan blir det hem för att avnjuta färskpotatis och inlagd sill, en annan tradition som vi håller fast vid. Annars händer det inte så mycket, den ena dagen läggs till den andra och livet går vidare efter invanda mönster.

Jag läser en hel del, nu håller jag på med "Vårt matematiska universum" som handlar om fysikens senaste teorier, spännande bok som visar att ingenting är som vi uppfattar det. En annan bok jag nyss läst "Åtstramning till döds" har blivit en riktig snackis bland samhällsvetare och ekonomer, och det med rätta. Boken belyser den ekonomiska krisen och åtstramningspolitiken som följt i dess spår ur ett folkhälsoperspektiv, jag rekommenderar den varm till alla som är intresserade av samhällsfrågor.

Som sagt, senare blir det en promenad runt stan med hunden och kanske några bilder. De här bilderna tog jag i går morse. 

OmTag. Vad vore stan utan sina träd?

Var ute en sväng på morgonkvisten, vädret var grått och några eftersläntrare firade fortfarande på bangolfen i Tantolunden. Morgonljus och gråväder lämpar sig bra för att fotografera. Längre bort mot Reimersholme stod mina träd och, kan man förmoda, tog igen sig efter en hektisk natt med fotbollsfirare. De är speciella där de står, nästan som om de har sina egna personligheter.

Många träd har karaktär, de brukar få agera statister vid mina nattfotograferingar. Ett av stadens vackraste träd är kastanjen som står på Brända tomten i Gamla Stan. 

OmTag. Personligt

Vår personlighet är avgörande för vad vi tycker om, lätt att glömma detta när vi bedömer andras bilder. Själv blir jag mer och mer intresserad av det lågmälda poetiska som fotografer som Josef Sudek och Eugene Atget ägnade sig åt, de stämmer helt enkelt överens med min personlighet. 

OmTag. Vad går det hela ut på?

Det handlar om att se, resten är akademiskt sa Elliott Erwitt. Att fotografera handlar om just detta tror jag. Först måste vi se vad som kan bli en bild, vilket inte alltid, eller snarare ganska sällan, är vad vi upplever som häftigt när vi står inför det. Alla som likt mig försökt fånga oändliga solnedgångar vet vad jag menar.

Det finns dem som hävdar att det krävs 10 000 timmars träning för att nå toppen i någon aktivitet, och då även fotografi? Jag ställer mig lite tveksam till den typen av svepande generaliseringar, jag tror att de funkar bättre när man pysslar med något som dels är mätbart och dels där man kan bedriva en medveten träning där a leder till b osv.

Snackar vi om fotografi blir det en annan sak, att lära sig att trycka ned avtryckaren och eventuellt få lite kläm på exponeringstid, skärpedjup och bländare fixar nog den normalbegåvade på en eftermiddag eller två. Nej fotografi handlar om något mer än rent nötande, möjligen skulle man kunna ha tävlingar i vem som snabbast laddade sin kamera med film och förbundna ögon eller liknande, men det säger ju inte så mycket om nivån på fotografens bilder.

Om jag tar mediokra bilder finns ingen automatik som gör att jag börjar ta bättre bilder bara genom att jag nöter på, även om nötandet är en grundförutsättning. Just att fotografi är så enkelt i sig - ”Du trycker på knappen – Kodak sköter resten” som man sa redan 1888 – och när bildkvaliteten dessutom inte är direkt mätbar ställer det till det en smula.

Jag tycker att det finns de som ”med ålderns och erfarenhetens rätt” hävdar sitt kunnande, liksom andra som genom olika akademiska studier anser sig ha tolkningsföreträde när det gäller fotografi och vad som är bra och vad som inte är det? Men om det nu är så att vissa ”skådat ljuset” och med ren tankekraft och/eller fysiska vedermödor funnit fotografins ”heliga graal” borde det väl vara en smal sak att en gång för alla slå fast hur man skall gå tillväga?

Det finns en uppsjö av kurser och böcker i ämnet, och visst kan säkert sådana ge en del bra uppslag. Men jag har hittills inte snubblat över någon som nått toppen genom att gå en kurs eller läsa några böcker, jag tror till och med att det i vissa fall kan vara kontraproduktivt då väldigt mycket tycks gå ut på, inte att lära folk att ta bättre bilder, utan att lära dem vilka bilder de skall tycka är bra.

För egen del tror jag att fotograferande närmast kan liknas vid skrivande, det börjar alltid med att vilja säga någonting - viljan att kommunicera - sedan kan man använda olika tekniker för att få detta någonting sagt. Det handlar om att se, resten är akademiskt. Men detta "att se" rymmer ett helt universum.