OmTag. Fotografiska och utställningar

Det har blivit några svängar till fotografiska sedan de startade. Jag var ganska kritisk till en början, inte till fotografiska i sig utan till att de hårdlanserade sig som ett fotografiskt museum och därmed effektivt dödade debatten om behovet av just ett fotografiskt museum. Men annars måste jag säga att de definitivt tagit över ledartröjan här i Stockholm när det när det gäller att visa fina utställningar med intressanta fotografer.

De enda som då och då har en utställning som kan mäta sig är Kulturhuset tycker jag, utställningen med Imogen Cunningham på just Kulturhuset är kanske den bästa jag sett. På Moderna har det varit ganska tunnsått med utställningar som intresserar mig, Åter till verkligheten var ett undantag där man visade delar av sin fina samling.

Men jag tycker att det är synd, nu när Moderna sitter på samlingar av fotografi i världsklass, att man inte försöker jobba fram lite genomtänkta sammanhållna utställningar. De utställningar som kom som uppföljningar efter Åter till verkligheten kändes lite som man i panik kastade ut det mesta av det bästa lite hur som helst, det gav åtminstone mig mer huvudvärk än upplevelse.

Annars är jag ingen människa som springer på utställningar speciellt ofta, jag föredrar fotobildboken som regel. Vernissager är inte min grej riktigt, tycker att det verkar vara ungefär samma personer som syns på alla vernissager så jag undrar hur man når ut med fotografi utanför den lilla krets som håller på med det själva? En frågeställning som även Göran Segeholm var inne och sniffade på i den senaste bildradion, ett strålande initiativ förresten bildradion.

OmTag. Nätet ett demokratiexperiment, eller man gör så gott man kan?

Jag går runt med min kamera, observerar. På gräsmattan vid Tanto sitter en snubbe för sig själv och fingrar på sin telefon, ensamhet? Lite längre bort sitter några stycken runt ett bord, gemenskap?

Det vi plåtar kommer alltid att vara en reflektion av oss själva, det går inte att göra på något annat sätt. På nätet är det en störtflod av intryck och bilder, somligt kommer vi att gilla för att vi kan identifiera oss med det, annat inte.

En hel del är ganska grunt, det kan krävas lite mod att vara personlig. En del är självömkande, kanske lite för okritiskt personligt. Men idag har nätet många gånger ersatt andra former av umgänge och skall man synas får man ta i.

Kvaliteten och djupet varierar, ibland kan man ge uttryck för en trötthet, en trötthet över att man inte hittar sådant som engagerar i floden av information som ständigt sköljer över oss på nätet. Nätet är ett demokratiskt experiment under utveckling och vi har nog inte hängt med i svängarna riktigt.

Anklagelser och påhopp delas okritiskt på facebook, när det delats tillräckligt många gånger blir det en sanning, en sanning ofta helt utan källkritik eller eftertanke. Se bara till att det blir delat så går det att sprida vad som helst, eller att vrida opinionen dit man vill. Vi måste lära oss att bli mera kritiska konsumenter i detta demokratiexperiment.

Men vi skall vara glada att vi har nätet, Micke Berg skriver i sin blogg att 99% av oss knappast skulle nå ut med våra saker om det inte vore för nätet, speciellt när det gäller fotografi: vi är helt enkelt för dåliga fotografer. Detta rymmer säkert en sanning men det finns ett dilemma även i detta, idag lyckas inte ens de som tillhör den sista procenten att få sina saker publicerade.

Nätets demokrati har medfört att vi helst konsumerar gratis, fotoreportagen och fotobildbokens storhetstid är sedan länge förbi, och hur många - utanför den lilla krets som mer eller mindre regelmässigt går på vernissager - orkar gå på en utställning på något litet galleri vid sidan av de stora för att se något av någon fotograf som man lika gärna kan se hemma i datorn?

OmTag. Gatufoto och den nödvändiga utrustningen

Gatufoto, vad är det egentligen? För mig handlar det om att man strövar runt på gatorna med ögonen öppna och fångar sådant som intresserar i vardagen. Men även att man dokumenterar sin närmiljö och dem som man vistas där tillsammans med.

Nu har man ju satt upp en massa regler runt detta med gatufoto, man får inte ta kontakt, människorna skall vara okända, bilder skall innehålla människor, det skall finnas en knorr eller poäng i bilden osv. Många av dessa regelverk har nog skapats när man gjorde gatufotograferandet till en genre. Ursprungligen var nog gatufoto snarare en benämning på ett förhållningssätt, man gick runt och dokumenterade sin närmiljö och det som hände där rätt och slätt.

Det är nog därför som få (som jag känner till) av de som anses som föregångare kallade sig själva för gatufotografer. De enda gatufotografer per definition som jag känner till var dessa som gick runt och porträtterade folk på gatan mot betalning, de sista jag såg måste ha varit på 60-talet med polaroidkamera.

Mina bilder är ganska sällan gatufoto enligt de definitioner som gäller, till exempel här på fotosidan, utan mer spontana bilder fångade i steget. Det kan vara ett möte eller vad som helst som jag tycker kan bli bra på bild, med eller utan människor.

Jag plåtar ganska sällan okända på gatan om de inte fungerar mer som rekvisita i bilden. Skall jag plåta människor nära är det viktigt att respektera den avbildade, ofta tar jag kontakt. Att smyga upp med vidvinkel i näsan på folk – och gärna för att man tycker att de ser lite lustiga ut – är inte min grej, jag kan till och med tycka att det är ett ohyfsat beteende.

Om man går till extremen, nära håll, överraskning, lusigt utseende och blixt ovanpå detta tycker jag att det nästan handlar om ett övergrepp, ett osmakligt och tölpaktigt beteende rätt och slätt. Dessa bilder berättar ju som regel inget annat än att fotografen haft ”modet” att attackera folk, ganska sällan säger de något om den avbildade av lätt förståeliga skäl, hur naturlig blir ett möte med ”en främmande galning” som fyrar av en blixt och/eller trycker upp ett objektiv i ansiktet på en?

Generellt har jag svårt för bilder som hänger ut folk, alltså att fotografen skrattar åt i stället för med de som hamnar på bilderna eller pekar finger åt dem. Men jag undrar om inte alla regler jagar på den typen av bilder, liksom snubbelbilderna och de överarbetade kompositionerna utan innehåll? Mina funderingar bara, och som vanligt behöver de inte vara mer rätt än någon annans.

Så kommer vi till detta med utrustning: en het potatis verkar det när man följer bloggar och trådar inte minst här på fotosidan. Ganska enkelt kan jag tycka, man väljer de prylar som man tycker funkar för det man skall använda dem till så är det färdigsnackat om detta. Sedan kan man ju förklara olika tekniker om man tycker att det är kul och relevant.

OmTag. En stor föregångare: Eugène Atget 1857-1927

I morse var det ett underbart ljus ute, senare kom regnet tillbaks.

Jag har tittat en del på den gamle mästaren Eugène Atgets bilder de senaste dagarna. Han var en verkligt stor föregångare, hans bilder från Paris runt sekelskiftet 1800-1900 har nog influerat det mesta av vad vi idag kallar cityscapes.

Brassaï till exempel som är en av mina husgudar kan man se som en direkt fortsättning av Atget. Brassaï gjorde på natten vad Atget hade gjort på dagen. Atget hade en mission att dokumentera det gamla Paris och människorna som befolkade det. Han fotograferade även en massa detaljer som portar och utsmyckningar liksom statyer och interiörer. Snart sagt allt fångade hans intresse.

Det finns dem som påstår att han inte var speciellt driven som fotograf och man hänvisar till att vinjetteringar som blev resultatet av att objektiven inte tecknade ut så stora bildcirklar och liknande finns kvar i hans bilder.

När jag granska hans bilder skulle jag snarare påstå att han var en kompositionen och ljusets mästare, men långt före sin tid. Så ett tips till alla fotointresserade, kolla in Eugène Atget, en av de stora förgångarna som kånkade runt med sin otympliga kamerautrustning till fots på Paris gator för hundra år sedan.

OmTag. Valkompass EU-valet

Jag var ganska säker på var jag stod i politiska frågor och det bekräftades genom Aftonbladets valkompass. En annan sak som inte var speciellt överraskande, men dock ett kvitto på det jag antog var att SD överlägset kom i topp när jag svarade tvärt emot min uppfattning i samtliga frågor. 

Se nu till att rösta den 25:e oavsett vilka åsikter ni har!