OmTag. Ödet

En morgonrunda med hunden i parken, vädret är grått och kallt. Tittar ut över vattnet mot den nya skylinen som sakta växer fram utefter Liljeholmskajen. Den första skrapan av totalt fyra är nu rest till sin fulla höjd, det blir en magnifik utsikt från de övre våningarna.

Såg att en trea på 84 kvm i de övre planen kostar 6,5 miljoner i insats och har en månadsavgift på ytterligare 4700 kr, bara räntor och månadsavgiften skulle hamna någonstans mellan 25 och 30 tusen kronor. De vänder sig nog till en annan publik än mig?

För andra är bostadsbristen mer akut. Olika falla ödets lotter.

OmTag. Miljögifter och morgonpromenader

I går morse blev det en promenad till Vinterviken där Alfred Nobel tillverkade sprängämnen. Trots de natursköna miljöerna är området ett av de mest förorenade i Stockholms län, på nionde plats enligt länsstyrelsen. Men som sagt, inget man ser när man är där men man skall undvika att äta lera i strandkanten om nu någon kom på den idén.

Vi stack ut före gryningen då jag hoppades på en fin sådan, men det var mulet och regnet hängde i luften så det blev det inte mycket bevänt med. Hur som helst är det skönt med en tidig morgonpromenad i natursköna (om än förgiftade) marker.

På väg tillbaks tog jag en bild av Reimersholme över vattnet, även Reimersholme har sina miljöproblem men på öns nord-östliga del mot Långholmskanalen. Här låg Stockholms yllefabrik mellan 1860-1934 där intagna på Långholmen fick göra rätt för sig.

Det är en smula oroande att gifterna inte försvunnit på de 80 år som förflutit sedan fabriken var igång. Frågan är också vad som händer om man börjar sanera och gräva runt i den giftiga jorden? Det är nog inte helt enkelt skulle jag tro. 

OmTag. f/11 och 10 minuter

Plåta med ett negativformat som är 15 ggr större än småbild eller fullformat som det kallas numera ger en fantastisk kvalitet. Det finns inget som kan jämföras med större format när det gäller teknisk bildkvalitet. Baksidan är att det är en smula bökigt och att det tar tid, speciellt på natten.

Exponeringstiderna blir långa eftersom man måste blända ned en hel del som regel, det är sällan jag kan använda större bländaröppningar än f/11, ofta hamnar jag på f/16-22 för att få det skärpedjup jag behöver. Vid f/22 blir exponeringstiden på natten ofta bortåt en timma när man även tagit hänsyn till att filmens känslighet sjunker med långa exponeringstider, detta kallas för reciprocitetsavvikelse. Det skiljer ganska mycket mellan olika filmer så det gäller att kolla vilka filmer som funkar bäst på natten innan man köper film och ger sig ut.

Den här bilden har jag visat tidigare, den är tagen i februari i år när det fanns en antydan till is på Årstaviken. Annars var det inte mycket till vinter denna säsong, jag har inte upplevt en mildare vinter här sedan jag flyttade hit 1987.

Bilden är plåtad med min Wista SP 4” x 5” kamera och med normalobjektivet Rodenstock Apo Sironar 150/5,6 och filmen var Kodak TMAX 100. Jag körde med bländare f/11 och exponerade i 10 minuter, så detta är en relativt ”snabb” bild för att vara på natten. Jag minusframkallade filmen ett steg, brukar skrivas N-1 (Normalframkallning -1), alltså underframkallade jag filmen som om den skulle vara på 50 asa för att få ned kontrasten lite, något jag gör regelmässigt med nattbilderna.

OmTag. Natur och växtdelar

Man får fotografera sådant som dyker upp. I Värmland hos mina föräldrar blev det en del natur, vilket inte är min starka sida direkt. Men dagarna där innehöll inte så mycket umgänge förutom med mina föräldrar vilka jag visat bilder av tidigare. Naturen där är också ganska vildvuxen, inte mycket till stigar, skog är skog utan mänskligt friserande liksom.

Men det är en speciell stämning i storskogen, man kan nästan ana trollens tunga fotsteg i den mjuka mossan. Nu såg jag inga troll, men ett och annat rådjur och någon älg dök upp ibland. För mig har det varit nyttigt att fotografera sådant som jag normalt inte håller på med, framför allt har det gett mig respekt för utövare av andra genrer.

Man inser hur duktiga en del är när man själv upptäcker hur svårt det är. Jag tycker att vi ofta fastnar i den egna genren som den ”enda rätta”, detta är kanske vanligast med dem som fotograferar dokumentärt och människor? Många verkar se det egna som om det var det enda motivområde som förtjänar att kallas för fotografi, allt annat är skräp, piktorialism, nationalromantik osv.

Ett trist förhållningssätt som tyder på inskränkthet, man bör nog försöka skilja vad man gillar från vad som är bra. Det första kan man ju uttrycka med en viss säkerhet, det andra däremot är helt subjektivt.

OmTag. Antal exponeringar är avgörande tror jag

2007 tillbringade jag en längre tid i Värmland hos mina föräldrar. Jag bestämde mig för att bara plåta mellanformat under den perioden, så Hasselbladaren med normalobjektivet var den enda kamera jag tog med mig. Jag tycker att det är viktigt att vara konsekvent i sitt fotograferande i perioder, ju färre valen blir ju mer kan man koncentrera sig på själva bilden i stället.

Hur blev då utfallet av detta mellanformatsplåtande? Ja, jag kom väl inte hem med fler bra bilder än vanligt. Det intressanta är dock att jag inte kom hem med färre heller trots att jag plåtat väsentligt färre bilder.

Jag tror att det är så att fotografering handlar om tid i första hand, inte antalet exponeringar. Jag skulle till och med våga anta att det finns en övre gräns för antalet exponeringar där vi tappar analysen och eftertanken, där vi går ifrån att fotografera till att mer planlöst knäppa.

Om något skall bli bra blir det sällan det genom slumpen, kanske är det detta som det beror på att inte mängden bra bilder ökar i förhållande till antalet tagna bilder vilka ökat exponentiellt på senare år? Alla som sprutar iväg hundratals bilder på en helg förlitar sig på slumpen, annars finns ju inget behov att ta så många bilder. Och slumpen har aldrig gjort bra bilder, även om det dyker upp något lyckoskott ibland, som att spela lotto ungefär.

Bilden är som sagt från 2007 och farsan sitter på verandan med sina tankar.

Ps. jag förstår att det kan krävas fler exponeringar i vissa fotograferingssituationer som sport eller vissa typer av naturfoto till exempel. Det jag snackar om är som vanligt vardagsfotograferande och dokumentärfotografi i formen av reportage och liknande.