OmTag. Speglingar

Speglingar är något som roar de flesta som håller på med fotografi. Ofta kan man ta ett ganska intetsägande motiv och utnyttja speglingar för att det skall bli en bild. Jag vet inte vad som fascinerar med spegelbilder, men kanske är det att vi tycks kunna skönja en verklighet bortom det uppenbara. Lite av en drömbild på något sätt. Bilden är tagen vid Liljeholmskajen som med sina kontorshus erbjuder bra möjligheter till just speglingsbilder.

OmTag. Natten den 11 februari 2014

Det var ett tag sedan jag var ute med kameran på natten, närmare bestämt den 11 februari. Men nu har jag film både till mellan och storformatskameran och min favoritframkallare för nattbilder är införskaffad: Rodinal enligt originalreceptet (säger reklamen, adox adonal).

Rodinalen utvecklades hos agfa och patenterades redan 1891 och har därmed världsrekordet för den fotografiska produkt som funnits längst på marknaden. Speciellt till tkornsfilmer funkar den bra tycker jag, den ger en helt unik gråskala som ingen annan framkallade. Jag tycker att till exempel tmax 400 även i småbild blir väldigt fin i rodinal 1+50 och tio minuter. Man får då en gråskala som påminner om de silverrika emulsionerna som man ser i gamla bilder (+50 år).

Rodinalen har även en annan egenskap som gör den väl lämpad för kontrastrika motiv, som nattfotografering, och det är att den har en kompenserande effekt när man späder den mycket. Jag brukar köra 1+100 med sparsam agitering för nattbilderna där jag som regel använder en 100 asa tkornsfilm. Jag kortar också framkallningstiden 15-20% för att ytterligare få ned kontrasten.

Vad gäller bilden så är den tagen från Tantolunden och diset runt de ljusa partierna beror på att det var imma på frontlinsen, det var ganska rått ute och jag hade dålig koll på detta. Nu tycker jag i och för sig att överstrålningen snarare höjer stämningen i just den här bilden, så ibland kan man ha tur med misstagen.

Det är dags att ge sig ut i natten snart igen, innan grönskan kommer och absorberar det lilla ljus som finns.

OmTag. Vem vill ha dessa förortssateliter?

Det blir en del spridda funderingar när man är ute med hund och kamera. Vid Eriksdalsbadet är det fint att pussla lite arkitektur, om man gillar det. Området är fotografiskt intressant i och med sin strama arkitektur som spelar fint mot broarna. Jag passerar ofta här när jag går rundan runt Årstaviken med hunden.

På andra änden av promenaden passerar jag lekplatsen vid det nya bostadsområdet som håller på att växa fram vid Årstabron. Där finns några speglar så det får bli en selfie (jäkla lustigt ord förresten?!).

När jag kommit en bit vidare funderar jag på varför man bygger bostadsområden på det sätt man gör? Ser ju ut som viket Flen som helst? Inget illa om Flen, men om man antar att de flesta som bosätter sig i Stockholm vill bo i en stad, varför envisas man då med att bygga en massa fristående Flen i stället för att bygga ut staden?

Slutligen fångar jag en joggare från ovan från Liljeholmsbron och sedan är jag hemma.

OmTag. Gråväder

Många kan nog ha lite svårt för det kontrastlösa och lite murriga ljuset vid gråväder. Ofta ”bättrar” vi på det vid bildbehandlingen för att få lite stuns i bilden, åtminstone om vi kör svartvitt. Med färg verkar de flesta acceptera den mjuka tonskalan bättre. Men som sagt svartvitt och låg kontrast brukar vi gärna skruva till lite.

För egen del tycker jag att stämningen i gråvädersljuset är väldigt speciell. Bilder som inte skulle funka i annat ljus kommer till sin rätt i gråvädret, om vi bara låter dem vara grå och ger oss tid att känna in stämningen.

De här bilderna tog jag under en promenad här om dagen när regnet hängde i luften. Normalt skulle jag inte visa upp dem alla men jag gör det i alla fall, som en hyllning till gråvädret och det svartvitt lågmälda.

OmTag. det gäller att ligga i om man skall vara på topp

Att blogga handlar mycket om att ha en relativt hög frekvens med inlägg, om vi tar bloggarna här på FS till exempel så finns man ungefär så länge som man finns på startsidan. Och just detta tycker jag verkar känneteckna tiden vi lever i, det handlar om snabb genomströmning och ganska lite analys och eftertanke.

Vi ser något som berör oss på facebook, och vi ger en tumme och kanske delar för att sedan kasta oss över nästa intryck. Efter bara en dag tror jag ganska många redan glömt bort sina tummar och delningar. Jag tror också att många tycker att de ”gjort sitt” när de frikostigt delat med sig en tumme och en delning.

Man snackar ofta om sociala mediers påverkan och att den skulle vara så stor, ofta hör man saker som att något drog igång en lavinartad reaktion på nätet och att ”inlägget har setts av fler än xxx tusen på facebook” osv. Men har man kollat hur stor påverkan detta egentligen har när det gäller till exempel beslutsfattande? Dessutom är det ju en hel del desinformation och kraftiga vinklingar som florerar på nätet, liksom rent förtal.

Jag skulle tro att nätet ofta funkar fint om man vill förstöra någons liv på det personliga planet, det finns det ganska många exempel på. Däremot tror jag att det är i det närmaste betydelselöst när det gäller att förändra attityder eller beteendemönster i sociala eller samhälleliga frågor.

Ofta blir det nog en megafon för de redan frälsta och sällan går det djupare än till att beskriva företeelser, och det av lätt förklarliga skäl. Om någon skulle drista sig att analysera en fråga i stället för att bara ge sig på symtomen, vilket ofta kan göras i några meningar, så skulle inläggen knappast få så många tummar eller delningar ty ganska få skulle orka läsa.

Om vi tar ett aktuellt exempel: SD och deras ledarskap. Det skrivs mängder av inlägg om deras förkastliga syn på människor och det näthatas ganska friskt. Men att SD och deras väljarstöd är ett symtom och inte en orsak skrivs det ganska lite om. Med andra ord saknas analysen av hur ett parti som SD kan få runt 10% av väljarsympatierna?

Att 90% inte gillar det SD står för, åtminstone inte tillräckligt mycket för att rösta på dem, och att en del av dessa skriver mer eller mindre hatiska inlägg på facebook gör ju inte mycket till förståelsen av fenomenet. Det är givetvis lätt att göra sig av med sin frustration genom lite näthat och förkleningar av sina meningsmotståndare. Men frågan är om detta gör något mer än att elda på brasan hos de redan frälsta i bägge lägren?

Den stora frågan som det är dags att ta tag i är hur det kommer sig att ett parti med sina rötter i nazism och extremhöger kan uppbringa ett så starkt folkligt stöd? Jimmie Åkesson och hans parti är ett symtom på ett samhälle som är på väg att förlora sin medkänsla och humanism, de är inte en orsak. Jag tror att man måste bemöta orsakerna om man skall bli av med symtomen.