OmTag. Att komma en minut för sent

Man lever minst sagt spartanskt för närvarande, de gamla möblerna åkte ut i onsdags kvar finns en bäddmadrass och en stol att sitta på. När jag var vid färgaffären idag kom jag ca en halv minut försent och personalen var kompromisslös, någon färg blev det inte. Ibland blir jag trött på det Svenska petimetertänkandet. Om man går till en invandrarägd affär kan man ge sig på att man får handla om det finns någon i affären, även om klockan visar sig vara efter stängningsdags. Ett servicetänkande som vore väl värt att ta till sig. Nu hör det till saken att jag handlat färg och prylar i den aktuella affären för flera tusen de senaste dagarna. Hädanefter får det bli en annan affär.

Nog gnällt om detta, jag fick i alla fall en ofrivillig vilodag från målarbestyren, inget ont som inte har något gott med sig. I dag fick kameran följa med för första gången på länge, det blev väl inga bilder direkt men lite kul var det i alla fall.

Om ni missat den så ta och kolla in filmen med Cartier-Bresson som jag länkade till i min förra blogg, där sägs det mesta som är värt att avhandla när det gäller dokumentär fotografi. Färdigtänkt och färdigsnackat alltså, även om jag med flera säkert kommer att mala på även fortsättningsvis.

Ha en bra fredagskväll där ute!!

OmTag. Länktips med Henri Cartier-Bresson

Jag fick ett bra länktips med Henri Cartier-Bresson av Jan Kwarnmark som jag vill dela med mig:

OmTag. Cartier-Bresson och Koudelka

Håller på att måla om hemma, ganska välbehövligt efter ca 20 år. Och på fotosidan har jag gjort en storstädning, allt för att kunna ta nya tag och kanske lite andra grepp. Fotografiskt har det stått ganska still ett tag, jag känner att jag börjar bli klar med mina nattbilder och just nu befinner jag mig lite i ett vakuum innan jag hittat något nytt projekt som kittlar fotonerven.

Jag har väl lite lösa planer på något helt annat än nattbilderna, vi får se vad det blir av det när jag kommer igång, först skall lägenheten fixas och det går inte direkt i raketfart.

Jag låg och bläddrade i en Cartier-Bresson bok som släpptes i samband med den  MoMA utställning som man nu kör på fotografiska. Jag tycker ganska sällan att fotografi bär hela vägen längre, ofta behövs en text för att ge bilderna kött på benen tycker jag. Men där utgör Cartier-Bresson ett av få lysande undantag, det är nästan obegripligt hur han lyckades ladda sina bilder med så mycket mening.

Som jag ser det finns kanske bara han och Koudelka i den dokumentära fototraditionen som lyckats med detta fullt ut. Eugene W Smith är en annan som tagit starkare bilder än kanske någon annan, men han ägnade sig åt en liten annan typ av berättande där en text ofta behövs för att bilderna skall nå sin fulla rätt.

Hur som haver, Cartier-Bresson och Koudelka visar hur långt det går att driva det fotografiska mediet, och de visar också att fotografi i sina absolut största stunder faktiskt står på egna ben. Nu finns det givetvis en massa andra fotografer som tagit bra bilder, men vid en jämförelse ser man att Cartier-Bresson tog bättre bilder från till exempel en cykeltävling som publicerades i tidningen ROULEUR än vad de flesta någonsin presterar. Ett par tre timmar med kameran på en cykeltävling och han levererar fotohistoria i världsklass, en karamell att suga på.

Om jag skulle använda musikaliska termer och jämställa Cartier-Bresson med Jussi Björling så befinner sig de flesta andra på Tore Skogmans nivå, så stor anser jag att skillnaden är. Nu snackar jag, som jag brukar, om den dokumentära fotografin, andra genrer kan ha helt andra fixstjärnor som jag inte har någon kunskap om.

För de som inte har sett så mycket av Cartier-Bresson rekommenderar jag boken Photographer som dessvärre verkar vara slut på förlagen men kanske går att hitta på antikvariat. Och om man vill få en bra överblick av Koudelka tycker jag att boken Koudelka som gavs ut av Thames & Hudson Ltd är en riktig höjdare med fint tryck.

OmTag. Omstart

Jag har raderat min gamla blogg SPÅNERIER då jag märkt att det inte alltid fallit i god jord att ha åsikter om andras åsikter. Jag kommer därför fortsättningsvis att försöka undvika att trampa någon här på tårna, om det kommer att resultera i en tråkigare blogg får framtiden utvisa.

Men egentligen kanske det kan föra mitt skrivande framåt, jag bryr mig faktiskt ganska föga om andra medlemmars åsikter när det gäller såväl val av prylar som motiv. Det viktiga är och förblir vad man själv presterar och det är den måttstock man bör och kommer att mätas efter.

Jag passade även på att radera alla mina albumbilder och kommer bara att publicera sparsamt med bilder i bloggen framöver. En anledning till detta är att jag tycker att jag förbrukat mina bilder genom att publicera för mycket. Om bilderna förekommit på webben blir de sedan tämligen ointressanta för mig på något sätt.

Jag kommer även fortsättningsvis att skriva om fotografer och fotografi som intresserar mig, men försöka undvika att gå i fällan att skriva eller bry mig om sådant som irriterar mig här på fotosidan.