Närbilder med Sony A6000 och gamla gluggar (med adapter)!
Ni som känner till hur dessa nya spegellösa kameror fungerar är säkert redan medvetna om det, och ni andra kan ha nytta av att veta det; de spegellösa kamerorna har ett mycket kortare så kallat registeravstånd (avstånd mellan bajonett och sensor) än gamla tjockkameror. Detta faktum möjliggör användandet av adaptrar för att montera nästan alla gamla objektiv på dessa nya kameror. Adaptrarna finns i alla möjliga varianter, kvaliteter och pris, och jag tänker inte gå in på desssa mer än att beskriva de jag använt här.
De två objektiv jag testat den här gången är Micro-Nikkor 55 mm f/3.5 och Canon FDn 200 mm f/2.8. Objektiv som på sin tid var riktigt jäkla bra, och fortfarande är fullt användbara och går att få tag på hyfsat billigt. Nikonobjektivet är det jag först skulle skaffa för användning på en spegellös kamera, i och med att det är ett makroobjektiv där autofokus och stabilisering är av mindre nytta än på "vanliga" objektiv.
55:an ger bra skärpa, och är hyfsat lättanvänt, men det är konstruerat som makroobjektiv var förr; ju närmre man kommer desto längre blir utdraget, och man tappar en del ljus. Dessutom kommer man som maximalt upp till skala 1:2 (de flesta nya makroobjektiv går till 1:1). Bilden ovan är tagen på ISO 800, f/8 och 1/400 sekund.
Med så liten nedbländning jag använt blir skärpedjupet extremt kort, och då är jag inte ens i närheten av så nära man kan komma med den här typen av objektiv. I bilden ovan ligger skärpan på nosen, men den är i och för sig jäkligt skarp just där ;)
Jag hade inbillat mig att det skulle vara lättare att ta såna här bilder med en kamera som har Live View och s.k. Focus Peaking (kontraster framhävs i sökaren med färg), men riktigt så kul var det inte. Skärpedjupet är jättekort och "peaking" går enbart på kontraster och kan luras rejält. Enda sättet att vara säker på att det blir skarpt är att använda förstorad sökarbild, och det är inte det lättaste med motiv som rör sig (frysspray fungerar inte på kattjävlar).
Jag testade också på ett mer statiskt motiv, vilket var lättare att fokusera på. Trots bra kvällsljus var jag tvungen att gå upp till ISO 1600 för att få vettig slutartid, och efter lite efterbehandling blev det så här:
Just den här typen av motiv är det jag tycker är roligast med makrofotografering. Jag är inte intresserad av knivskarpa insekter med skärpa överallt, utan vill ha saker man inte riktigt förstår vad det är för något (just detta är en skorstenständare för grillkol). Eftersom man tappar så mycket ljus när man kommer nära skulle jag dock gärna haft bildstabilisering antingen i objektivet eller kameran ...
Jag tog också ett porträtt av katten Nony med Canon 200/2,8 (FDn) och det funkade hyfsat - det objektivet har dock en förskräcklig CA liksom många andra gamla Canonobjektiv jag testat. Inte några större problem att få bort i efterbehandlingen, men de är inte lika bra som Nikonobjektiven från samma tid enligt min erfarenhet.
Hur som helst - det kan bli bra med gamla objektiv och nya kameror, men nog tusan skulle jag föredra moderna motsvarigheter med både autofokus, stabilisering och bra antireflexbehandling :)
Ha det gott!
Ditt påpekande (i sammanhanget Canon FD 200/2.8) om att Nikonobjektiv från anno dazumal håller högre klass än Canonobjektiv från samma epok fick mig att bli inspirerad att göra en jämförelse mellan Nikkor AI 180/2.8 och Canon FD 200/2.8, vilka jag båda har. Fast inte nu. Det får nog vänta tills det blir dagsljus.
Gissar att Nikons gamla antireflexbehandling fungerar bättre än Canons helt enkelt. Den CA jag fick i morrhåren på kattbilderna var inte att leka med :)
http://www.apotelyt.com/photo-lens/leica-apo-telyt-r-180mm
Ett Canon FD 200 som jag tror presterar bra är FDn 200/1,8L ... ;)
//LGN