Våga älska Facebook och sluta gnäll!

Visst, ni får gärna vägra Facebook om ni vill, men för mig har Fejjan blivit en ovärderlig källa till inspiration och kontakt med gamla släktingar, vänner och bekanta jag sällan eller aldrig träffar personligen. Det har också blivit en informationskanal när jag nu fotograferar diverse Uppsalamiljöer där jag inte vet eller minns historian bakom.

Svartbäcksgatan

När jag kommer hem efter avslutad promenad postar jag mina bilder i en FB-grupp som befolkas av drygt 6000 nuvarande eller tidigare Uppsalabor, och får raskt ett antal kommentarer som inte alltid är rätt, men åtminstone kan peka mig åt rätt håll vad gäller de byggnader jag fotograferat i min strävan att dokumentera min närmiljö :)

Café Linné

Bilderna i den här bloggen tog jag idag efter jobbet, och de är ju på intet sätt några fantastiska bilder, men de är intressanta för de som vill veta hur Uppsala ser ut idag, eller vill veta historien bakom en del av byggnaderna. Den nedklottrade byggnaden i här inrymmer det café som var först i Uppsala med att servera jättestora kanelbullar och jättestora bullar är ju aldrig fel :)

Cykelmarodörer

Det som är kul med att posta såna här bilder på Fejjan är förutom att man får en massa omotiverade likes, att de genererar en hel del kommentarer som är både intressanta och roliga att läsa. Många av de som ser bilderna minns hur det var förr i dessa miljöer, och berättar.

Dragarbrunnsgatan

Jag noterade till exempel att Dragarbrunnsgatan börjar (eller slutar beroende varifrån man kommer) med numren 12-10 och 13-7 (enligt skyltarna), och det kändes lite märkligt eftersom jag bakom ryggen bara hade Linnéträdgården så där finns liksom inte mer gata. Jag fick dock raskt förklaringen att där ligger en liten sned gatstump som var ursprunget till gatan :)

Idyll på Linnégatan

Än så länge vet jag inte historien bakom det här huset, som jag lyckats undgå att se under hela mitt liv i Uppsala. Jag fick dock veta att där troligen bott en professor som också var inspektor på SNärkes och att många liksom jag är avis på denne Åström som bor där nu (enligt skylten på dörren).

Kyrka? Nope - kontor

Den gamla Missionskyrkan på Kungsgatan är numera en Mammons byggnad - endast företag bor här nu för tiden. Enligt uppgift (från Fejjan förstås) var där tidigare en bassäng under golvet där folk döptes. Jag gissar att den inte längre finns kvar (fast det vore ju kul om den gjorde det).

Hakonbolaget

En bild av en trist industribyggnad från 50-talet trodde jag inte skulle vara så intressant, men det var den visst det! Här höll Hakonbolaget till en gång i tiden (distributionscentral för ICA), och massor av bolag har bott i lokalerna sedan dess. Det hittills mest intressanta jag fått veta var ett företag som sålde datorer och prestentartiklar - intressant kombination :)

"Philipsons"

I huset i den här bilden såg jag min första Mercedes 190E 2.3 16V, som var en riktigt ball bil när det begav sig (ungefär när jag tog mitt körkort). Endast den här delen av huset finns kvar, men jag tycker de gjorde ett snyggt jobb när de rev och byggde nytt ihop med det gamla :)

Vaksalagatan

De här gamla 60-talshusen (eller vad de nu är) är fula och trista, men det visade sig att många har minnen från dem. Någon har bott i huset, någon annan har jobbat på Posten eller Konsum, och många har besökt Walters Krog eller efterföljarna som fanns i huset till vänster. Inte alla minns dock dessa krogbesök.

UKK

Jag avslutar inlägget med en bild av huset som Uppsalabor antingen hatar eller älskar. Jag tycker det är jättefint, men många kräks på det (av antingen politiska eller estetiska skäl). Det är ett hus som kan få trådar att stängas i den FB-grupp där jag postar mina bilder, men det väcker i alla fall reaktion.

Kontentan är att FB faktiskt kan vara användbart. Det är jättemånga äldre (alltså äldre än jag) som är med i gruppen där jag visar dessa bilder, och bilderna väcker minnen och uppskattning hos många. Det är också mycket gnäll om hur mycket bättre det var förr, men så är det ju här också. Leta rätt på en Facebookgrupp som handlar om ditt närområde, och om det inte finns - starta en. Jag lovar att det kommer att uppskattas om du postar aktuella bilder även om en del snobbar här på FS inte tycker det duger. Det kan också motivera dig att fotografera sådant du inte tidigare ens sett :)

Jättekonstigt brus och ett porträtt

Ikväll upptäckte jag att ett av Uppsalas bästa bagerier bytt lokal, och flyttat in i gamla Handelsbanken (fast det var tydligen bara tillfälligt medan deras ordinarie lokal renoveras. Hur som helst ville jag förstås ha en bild av det för min dokumentation av närmiljön.

Forsa Hembageri, NEX-7 med Sony 35/1,8 OSS

Det är på inga sätt en fantastisk bild eller så, men den visar i alla fall hur det ser ut just nu. Däremot fick jag lite bekymmer med bilden i Lightroom, då bruset (framför allt i en del mörka partier) var lite väl framträdande för t.o.m. min kamera på ISO 1600. Efter att ha brottats en stund med brusreduceringen utan att riktigt förstå det där vita luminansbruset gick det upp ett ljus - det yrde ju omkring en massa snö när jag tog bilden, och då kan det ju bli på det där viset :)

Henrik Steensland, NEX-7 och Sony 50/1,8 OSS

Porträttet av kollegan Henrik togs under klart bättre ljusförhållenden - inomhus och inte en tillstymmelse till snö. Ljussättningen är bara vanligt dagsljus från ett fönster och bilden är svartvitifierad i Silver Efex Pro (vilket den första bilden också är).

Inte så långt och spännande inlägg idag, men det är allt ni får!

Huka er gubbar och kärringar, för nu laddar han om!

Jag vet inte i vilket sammanhang den gamle sossepampen Erlander uttalade citatet i rubriken, men det är en utmärkt rubrik för ett blogginlägg med massor av bilder. En del hävdar att man inte ska visa för många bilder i taget, eller skriva långa blogginlägg, och de får härmed se sig som varnade.

Som vanligt måste ni klicka på bilderna för att se dem i större format och mycket bättre :)

Fyrisån

Ni som följer min blogg vet att jag har något slags pågående projekt att fotografera min dagliga miljö, och det fortsatte idag. Tidigare har det vara några enstaka bilder jag tagit på väg till lämplig busshållplats, men idag gick jag hela vägen hem (det är inte mer än några kilometer) vilket resulterade i fler bilder. Bilden av Fyrisån i bilden ovan togs något hundratal meter från kontoret.

S:t Eriks Torg och Saluhallen

Jag tog inte direkt närmsta vägen hem (vilket jag tror är runt tre kilometer), utan svamlade runt ganska mycket så det tog nästan två timmar inann jag var hemma. Eftersom det nu är "vår" hade jag utrustat mig med mina sommarskor, som är av en typ som kallas barfotaskor (jättetunn och följsam sula) vilket gjorde att det ganska fort började kännas att jag inte var van, men inte klagar jag för det!

Om ni tittar noga i bilden kan ni se att det redan på sena eftermiddagen spökar i Uppsala.

Snärkes Nation

Jag har snart bott i Uppsala ett halvt sekel, och ändå finns det så mycket jag aldrig sett och än mindre fotograferat i min födelse- och hemstad. Innergården i bilden ovan har jag t.ex. aldrig varit på tidigare, men jag har dock besökt Snärkes Nation (som har fått en väldans massa torn tycker jag det ser ut som) många gånger. Minnena från de besöken är i de flesta fall minst sagt luddiga ...

Göteborgs Nation till höger, och nåt annat hus i förgrunden

På samma gård hittade jag ett hus jag aldrig sett förut, och det ser inte nybyggt ut så att det skulle vara av den anledningen. Jag vet inte hur jag kan ha undgått det, och jag har ingen aning om vad det används till. Den här bilden klassar jag som naturfoto då den där bruna klumpen nere till höger (syns bäst vid förstoring) är en ganska oblyg hare som satt och betraktade mig när jag plåtade.

Uppsala Universitet

Det här huset vet jag förstås vad det är, och bilden visar "back-stage" av universitetsaulan. All blandning av ljus ger en ganska spöklik känsla tycker jag :)

"Befrielsen" av Olof Hellström, 1978

Vrider man sig 90 grader åt höger från den förra bilden får man se skulpturen "Befrielsen" av Uppsalakonstnären Olof Hellström. Platsen är Martin Luther Kings Plan, och skulpturen uppfördes 1978.  Till höger och utanför bild huserar Uppsala Fotografiska Sällskap som ofta har evenemang på just platsen där bilden togs.

Jag tycker det är en mycket bra skulptur, och när jag postade den i FB-gruppen "Du vet att du är från Uppsala" fick jag en kommentar från Olof Hellströms dotter Lis, som länkade till en film hon gjort om sin far. Hon tipsade också om att hon ska ha en utställning på Östra Ågatan 67 i samma miljö som sin far. Kan nog vara både se- och fotograferingsvärt.

Meh... det är ju samma bild som ovanför (fast med borttappad färg)

I den första bilden av skulpturen tycker jag det är färgerna som tar överhanden (på gott och ont).  Det är snyggt, men det är inte en bild av skulpturen. När man tar bort färgen blir det mycket bättre tycker jag (för just det här motivet). Fast nu var det ju inte färg vs svartvitt det här blogginlägget handlade om, så låt oss vandra vidare.

Orangeriet

Jag hamnade i Botaniska Trädgården efter ytterligare stånkande, och där hittade jag ännu en miljö jag inte sett. Om någon skulle visat mig bilden ovan innan idag hade jag inte haft en aning om att den ens var fotograferad i Uppsala. Hur jag undgått det vet jag inte ...

Ett jättestort hus där Mundebo en gång bott

Slottet har dock inte undgått mig tidigare (och knappast någon annan heller), och det var någon på Fejjan som kommenterade den här bilden med att det är snyggare på bild än i verkligheten. Jag är lite böjd att hålla med, då det sällan känns lika maffigt när man står bredvid det (eller står någonstans och tittar upp på det). Jag har ingen aning om varför det är så ...

Norbyvägen 46 C

Vad är nu detta? Ett nytt tråkigt bostadshus efter alla dessa gamla fina. Mjo, så småningom hamnade jag här och det här var den sista bilden jag tog under min långpromenad . De här husen är kanske inte jättevackra, men de är helt nya och ersätter en ganska trist miljö där det tidigare varit en fritidsgård, och därefter kommundelsnämnd. De vita strecken nere till vänster är en vinglande cyklist och en minde vinglande dylik :)

Vet inte om det är så många som orkade genom allt detta, men jag tackar er som eventuellt gjorde det för visat intresse. När promenaden är lång blir bloggen lång liksom :)

Ha det gott!

Färg, svartvitt och det där med att hålla nere vikten är överskattat!

I mina senaste blogginlägg har jag vurmat för det där med att fotografera vardagsmiljöer för att bevara för intresseklubben i framtiden (och en del som faktiskt tycker det är kul med såna bilder redan nu). Ibland är det dock kul att i stället leka turist, och fotografera de typiska turistmotiven och försöka göra något vettigt av dem.

Idag har jag besökt mina kollegor i Linköping, där jag fick testa en ny hittills oprovad variant av pizza med oxfilé och bearnaise. Jag reagerade på att bean var väldans gul, och den visade sig innehålla curry ... CURRY I BEARNAISE? Det var en god pizza, men jag tror jag föredrar en klassiska bea ...

Hur som helst gjorde besöket i Linköping att jag kom hem till Uppsala sent, så jag åkte upp till slottet där jag tänkt mig att ta några nattbilder av omgivande motiv. Det här är den enda bilden som blev bra, då det blåste kraftigt och min lätta utrustning (inklusive lätt stativ) tycker inte om hård blåst. Ibland är det bättre att väga mycket, och det gör ju jag, men vad hjälpte det när utrustningen var för lätt?

Stat och kyrka har inte alltid varit överens

Bilden är gjord med NEX-7 och Sigma 19/2,8 - ett objektiv som är riktigt skarpt och bra, men som synes kan starka ljuskällor göra en del lustigheter med bilderna. Åsså är det ju det här med färgerna i nattbilder från stadsmiljöer; i bästa fall får någon del av bilden ungefär naturliga färger ...

Jag tycker nattbilder från stadsmiljöer ofta gör sig bättre i svartvitt, då man slipper alla konstiga färgstick. Hur man gör bilden svartvit spelar egentligen inte så stor roll, men jag får bäst resultat från råfiler som jag först fixar till så mycket som möjligt i färg i Lightroom, och sedan kör genom några olika recept i Silver Efex (beroende på hur jag vill ha det). Jag tyckte det här blev ganska effektfullt, även om kyrkeländet ser lite skevt ut :)

Ha det!

Gräset är alltid grönare på andra sidan, eller?

Något av det bästa jag vet är att åka utomlands och fotografera. Motiven finns överallt, och jag kommer hem med överfyllda minneskort (ibland är det så fullt så bilderna måste göras med mobilen)!

Någon som känner igen den situationen? Jag fotograferar nu inte så mycket mer när jag är utomlands än när jag är hemma, och har inte fyllt ett minneskort på flera år. Jag fotograferar det jag tycker gör sig på bild, och tar bara enstaka bilder, trots att jag kör digitalt. Det är dock inte det mitt blogginlägg handlar om.

Tidigare LundeQ - nu Danske Bank

Det här inlägget handlar om att fotografera sin närmiljö; något jag och andra bloggare som exempelvis Alf Johansson och Michael Good varit inne på många gånger tidigare. Vi är många som hänförs av gamla bilder från de miljöer vi vistas i dagligen, men vi är många som är dåliga på att dokumentera på hur de ser ut just nu, så att andra kan hänföras av dem senare.

Herrfrisör på Östra Ågatan

Personligen tycker jag det är väldigt roligt att leta rätt på miljöer som är värda att fotograferas, och det har gett mig en anledning att fotografera också sådant jag kanske tidigare skulle låtit bli för att att bilden som sådan inte nödvändigtvis blir fantastisk. Jag tänker i stället att genom att fotografera det här tråkiga huset eller vad det nu kan vara, och ladda upp bilden på nätet så kommer den att finnas kvar för framtida generationer att se hur det såg ut här och nu.

1700-, 1800-, 1900- och 2000-tal  i samma bild

En del av er kanske tycker att jag är ute och cyklar, och att de digitala bilder jag lägger upp nu inte kommer finnas kvar eller vara läsbara om några år, men det tror inte jag. Bilderna lagras förutom här på FS på en massa söksajter och andra ställen, och om all denna nätlagring som görs inte skulle hjälpa tror jag dessvärre vi har större problem än att kunna se gamla bilder.

Lagerqvists järnhandel - numera bostad

Det jag efterlyser är mer fotografering av miljöerna där ni bor, inte roliga gatufoton med folk i skojiga situationer, inte naturbilder tagna med den senaste tekniken och detaljer som visar allt, och inte sport- eller reportagebilder som visar lidandet eller nöjet i världen. De vardagsbilder ni gör idag kan visa sig guld värda för våra efterlevande (fast kanske inte ekonomiskt).

Antikvariat Röda Rummet

Jag sågar inte någon typ av fotografering, och jag vet att de bilder jag visar här inte är jättespännande just nu och för er, men de kan bli spännande för någon annan senare. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan, och bilderna från din närmiljö kan vara nog så goda!

Ha det gott!