Våga älska Facebook och sluta gnäll!

Visst, ni får gärna vägra Facebook om ni vill, men för mig har Fejjan blivit en ovärderlig källa till inspiration och kontakt med gamla släktingar, vänner och bekanta jag sällan eller aldrig träffar personligen. Det har också blivit en informationskanal när jag nu fotograferar diverse Uppsalamiljöer där jag inte vet eller minns historian bakom.

Svartbäcksgatan

När jag kommer hem efter avslutad promenad postar jag mina bilder i en FB-grupp som befolkas av drygt 6000 nuvarande eller tidigare Uppsalabor, och får raskt ett antal kommentarer som inte alltid är rätt, men åtminstone kan peka mig åt rätt håll vad gäller de byggnader jag fotograferat i min strävan att dokumentera min närmiljö :)

Café Linné

Bilderna i den här bloggen tog jag idag efter jobbet, och de är ju på intet sätt några fantastiska bilder, men de är intressanta för de som vill veta hur Uppsala ser ut idag, eller vill veta historien bakom en del av byggnaderna. Den nedklottrade byggnaden i här inrymmer det café som var först i Uppsala med att servera jättestora kanelbullar och jättestora bullar är ju aldrig fel :)

Cykelmarodörer

Det som är kul med att posta såna här bilder på Fejjan är förutom att man får en massa omotiverade likes, att de genererar en hel del kommentarer som är både intressanta och roliga att läsa. Många av de som ser bilderna minns hur det var förr i dessa miljöer, och berättar.

Dragarbrunnsgatan

Jag noterade till exempel att Dragarbrunnsgatan börjar (eller slutar beroende varifrån man kommer) med numren 12-10 och 13-7 (enligt skyltarna), och det kändes lite märkligt eftersom jag bakom ryggen bara hade Linnéträdgården så där finns liksom inte mer gata. Jag fick dock raskt förklaringen att där ligger en liten sned gatstump som var ursprunget till gatan :)

Idyll på Linnégatan

Än så länge vet jag inte historien bakom det här huset, som jag lyckats undgå att se under hela mitt liv i Uppsala. Jag fick dock veta att där troligen bott en professor som också var inspektor på SNärkes och att många liksom jag är avis på denne Åström som bor där nu (enligt skylten på dörren).

Kyrka? Nope - kontor

Den gamla Missionskyrkan på Kungsgatan är numera en Mammons byggnad - endast företag bor här nu för tiden. Enligt uppgift (från Fejjan förstås) var där tidigare en bassäng under golvet där folk döptes. Jag gissar att den inte längre finns kvar (fast det vore ju kul om den gjorde det).

Hakonbolaget

En bild av en trist industribyggnad från 50-talet trodde jag inte skulle vara så intressant, men det var den visst det! Här höll Hakonbolaget till en gång i tiden (distributionscentral för ICA), och massor av bolag har bott i lokalerna sedan dess. Det hittills mest intressanta jag fått veta var ett företag som sålde datorer och prestentartiklar - intressant kombination :)

"Philipsons"

I huset i den här bilden såg jag min första Mercedes 190E 2.3 16V, som var en riktigt ball bil när det begav sig (ungefär när jag tog mitt körkort). Endast den här delen av huset finns kvar, men jag tycker de gjorde ett snyggt jobb när de rev och byggde nytt ihop med det gamla :)

Vaksalagatan

De här gamla 60-talshusen (eller vad de nu är) är fula och trista, men det visade sig att många har minnen från dem. Någon har bott i huset, någon annan har jobbat på Posten eller Konsum, och många har besökt Walters Krog eller efterföljarna som fanns i huset till vänster. Inte alla minns dock dessa krogbesök.

UKK

Jag avslutar inlägget med en bild av huset som Uppsalabor antingen hatar eller älskar. Jag tycker det är jättefint, men många kräks på det (av antingen politiska eller estetiska skäl). Det är ett hus som kan få trådar att stängas i den FB-grupp där jag postar mina bilder, men det väcker i alla fall reaktion.

Kontentan är att FB faktiskt kan vara användbart. Det är jättemånga äldre (alltså äldre än jag) som är med i gruppen där jag visar dessa bilder, och bilderna väcker minnen och uppskattning hos många. Det är också mycket gnäll om hur mycket bättre det var förr, men så är det ju här också. Leta rätt på en Facebookgrupp som handlar om ditt närområde, och om det inte finns - starta en. Jag lovar att det kommer att uppskattas om du postar aktuella bilder även om en del snobbar här på FS inte tycker det duger. Det kan också motivera dig att fotografera sådant du inte tidigare ens sett :)

2014-03-18 23:17   Margareta Cortés

Håller med. Förutom att jag har kontakt med släktingar både boende nära och fjärran så har jag återfunnit barndomsvänner. Vänner som jag aldrig skulle ha hittat annars. Tjejer byter ju efternamn. Dessutom så har jag hittat, liksom du, en grupp från en plats där jag bodde tidigare. Jag har lite bilder från 60-talet som jag lägger ut där. De väcker minnen för andra som då minns hur där såg ut då eftersom det förändrats så mycket under åren. Även mina minnen väcks av de kommentarer som skrivs och jag finner folk från min tid på orten också. Liksom på din sida så finns det de som t.o.m är äldre än vad jag är om kan berätta hur det såg ut även före mina bilder. Den gruppen är dessutom mycket aktiv och bilder och kommentarer ramlar in hela tiden. Så tack för att Facebook finns. Rätt använd är den en källa till glädje.

Besvara

2014-03-19 05:21   EGW

Fina miljöbilder, och ett bra exempel på vettig användning av Facebook.

Besvara

2014-03-19 11:44   Annelie Worgard

Facebook är väl helt klart bra om den används bra...som med allt annat :)
Men visst det är säkert inte fiint med Facebook för vissa, och för andra passar detinte alls.
Live an d let live.
Jag gillar dina Uppsala bilder...ville bara säga det. Fast jag inte har någon relation till dem.
Mer än att undra omn Pelle S gått på gatorna du visar. Ha det gott!

Besvara

2014-03-19 12:51   Grevture

Facebook är ett fantastiskt verktyg. Inte lika episkt revolutionerande som e-post eller webben. Men FB ger något annat som hittills saknats i kombinationen webb/e-post: Någon slags motsvarighet till att ta en sväng förbi lilla torget i byn och se vad bekanta och deras bekanta har för sig. En mötesplats och något som kopplar samman, både med sådana man umgås ofta med och sådana man inte sett på länge. Så långt, så bra.

Det jag stör mig på med FB är inte funktionen som sådan: Det är hur den ibland används, eller snarare missbrukas, och de beteenden och attityder den ibland tyvärr ger upphov till. Som att en del människor ser det som ett krav att man deltar där och därmed i det offentliga - på deras villkor. Jag tycker man ofta ser en attityd där andra ger sig makten att bestämma vad i mitt liv som är offentligt eller privat. Det vill jag styra själv. Oftast är det ju totalt harmlöst att någon lägger upp en bild eller en kommentar där jag är med - men poängen är att man tycker sig ha rätt att göra det utan minsta samtycke från mitt håll eller att jag ens har rätt att misstycka. Facebook är i sina sämsta ögonblick en arena för obotliga exhibitionister som ger sig själva rätten att behandla alla andra som lika stora exhibitionister.

Sedan finns det en allmän trend jag ogillar där Facebook bara är en komponent av flera i problemet - en trend som går ut på att kommunikation anses bättre och viktigare ju snabbare den sker. Vilket innebär att information och kommunikation ofta blir ofullständig, sammanhangslös och inte sällan ganska lätt att misstolka. Det är som att det inte längre finns tid eller utrymme för eftertanke, reflektion och att enbart det som går att få plats med på en rad har någon betydelse. Visst, snabbhet är kul och stimulerande, men vi behöver eftertanke, långsamhet och reflektion också.

Kort sagt: Jag håller med om att Facebook är ett fantastiskt verktyg, och du ger ett bra exempel på hur man kan använda det. Men tyvärr finns det också ett utbrett missbruk av det här verktyget, och för mig väger tyvärr nackdelarna över. Så jag är inte med där :-)

Besvara