Sony A6000, följande autofokus och kort skärpedjup (och kattjävlar)

I mitt förra inlägg tog jag upp trivialiteter som politik och yttrandefrihet, men dagens inlägg handlar om betydligt viktigare saker - prylar och kattbilder!

Jag har som en del av er säkert sett köpt en Sony A6000 som komplement till min NEX-7 (snarare ersättare, men jag behåller sjuan eftersom begagnatvärdet är så lågt). Det som framför allt imponerat på mig med A6000 är den oerhört snabba fokuseringen jämfört med andra spegellösa kameror jag testat (och den träffar ofta rätt också), och att den är klart bättre på höga ISO (fast idag körde jag inte högre än ISO 250).

Med A6000 kan jag äntliiiigen köra med AF-C aktiverat hela tiden och tumfokus (på AEL-knappen) på samma sätt som jag gjort i många år med spegelreflexkameror. Tyvärr går det bara att välja om kameran ska använda fokuspunkterna i centrum eller över hela sensorn - det går alltså inte att välja enstaka punkter. För det mesta gissar kameran rätt vad jag vill ha i fokus, men om ni förstorar t.ex. den första bilden ser ni att den inte lyckades gissa att det var ögat som var viktigt ;)

Det som hamnar i fokus visas med ett knippe gröna fyrkanter som fladdrar omkring på skärmen, och det fungerar riktigt bra tycker jag. När jag vill att skärpan ska ligga kvar där den är släpper jag helt enkelt tumknappen.

Nu är ju inte det här jättesvåra bilder att få till, men de är tagna på nära håll och med stor bländaröppning så skärpedjupet är som ni ser väldigt kort. Det är ganska utmanande för autofokusen (särskilt när den ska gissa vad som är viktigt). Det fungerade dock ändå bra med min 50/1,8 OSS (efter att objektivet firmwareuppdaterats).

I porträttet av Nony ligger skärpan på nosen, vilket jag såg redan när jag tog bilden. Där skulle jag vilja kunna manuellt justera skärpan genom att använda det Sony kallar DMF (Direct Manual Focus), men se det går inte med följande AF inställt. Nu har jag löst det genom att ställa in en knapp så att jag snabbt kan växla till manuell fokus, men det gäller att komma ihåg det också ...

På det hela taget är både jag och Nony nöjda med dagens session med A6000 och 50/1,8. När jag först testade objektivet med den nya kameran tyckte jag det var lite segt, men det berodde nog på att det var väldigt dåligt ljus. För mina behov räcker nog snabbheten till i 99% av fallen :)

Ha det gott!

Sony A6000 som gatu- och kattkamera? Joråsatte ...

Ni som läste mitt förra inlägg kanske anade att jag var lite sugen på att köpa en egen A6000, och idag gjorde jag det. När jag packat upp den och monterat ett objektiv trodde jag först att det var något fel på kameran; hur jag än bar mig åt fick jag inte till det med AF-inställningarna så att den visade en massa små gröna fyrkanter som far omkring i sökaren och visar var den försöker sätta fokus. I stället visade den stora gröna fyrkanter som planlöst irrade omkring i några få lägen, och var tämligen dåliga på att hamna där jag ville ha dem. Det visade sig bero på att objektivet jag monterade var ett Sigma 19 mm, och uppenbarligen fungerar inte fasdetekterande fokusering med annat än Sonys egna gluggar - något av en missräkning, men jag överlever nog ...

Så här på våren ska det ju vara grönt!

Innan jag lämnade kontoret monterade jag i stället Sonys 35/1,8 då jag ville ha snabb fokusering (jag blir nog tvungen att skaffa en vidvinklig Sonyglugg vad det lider). Alla bilder i det här inlägget är tagna med det objektivet, kameran inställd på bländarförval och AF-C (i wideläge så att kameran själv letar rätt på motivet). Fokuseringen har jag som sig bör flyttat till tumknappen.

Rosa fungerar också uppenbarligen bra (gillar kombinationen med limegröna skor)

Kameran är mycket mycket snabb på att hitta fokus (också på motiv som rör sig snabbare än paret i bilden ovan), vilket gör den lämplig för gatufoto. Med min NEX-7 är jag i princip tvungen att förfokusera för att få skärpan rätt om jag snabbt lyfter kameran för att ta en bild, men med A6000 är det inga som helst problem.

Sömniga typer

Kameran jag testade i söndags betedde sig lite märkligt när den skulle vakna ur standbyläge och kunde ta rätt många sekunder på sig att vakna till liv igen, vilket jag tyckte var lite oroväckande. Jag har försökt testa detta med min egen kamera, men den har jag inte lyckats få att somna över huvud taget så jag vet inte hur den beter sig på den fronten ...

Galna cyklister är det gott om i Uppsala

Sonys kameror har alltid en del egenheter för sig, och A6000 är inget undantag. Med den här kameran känns det som att Sony lyssnat på en hel del kritik, och rättat sådant som varit underligt med tidigare NEX-kameror. Jag upptäckte till exempel att det är mycket enkelt att byta fokuspunkt (när man ställt in kameran på enpunktsfokus); det är bara att trycka på mittknappen och sedan flytta runt punkten med tumkontrollen. Något som dock är rätt märkligt är att ratten på baksidan inte går att konfigurera om till något annat än slutartid eller bländare, så när jag har kameran i A-läge har jag alltså två rattar som båda kontrollerar bländaröppningen (den bredvid skärmen och tumratten uppe till höger) - det hade varit mer logiskt att ha t.ex. exponeringskompensation på ratten bredvid skärmen, men det går alltså inte såvitt jag kan se.

Gatumusikanter

Att det inte verkar gå att använda AF-C med tredjepartsobjektiv var förstås en klar missräkning eftersom mitt Sigma 19 mm är ett objektiv jag gillar, och Sony har ingen motsvarande (förutom zoomobjektiv då). Jag förstår inte riktigt varför det är på det viset, men det är säkert nåt elektriskt ...

Sonen Felix på f/2,8 och ISO 2000

Något jag uppskattar med A6000 är att den verkar bra på att gissa var jag vill ha fokus i bilderna, och att det för det mesta verkar bli rätt också när skärpedjupet tryter. Jag tycker också att den brusar klart mindre och snyggare än NEX-7, och det är uppenbart inte bara småförändringar som gjorts i sensorn. Vid senare tillfälle ska jag göra en direkt jämförelse, men det har jag ingen lust med just nu.

Lortkatt

En klar risk med A6000 är att det kommer bli ännu fler kattbilder i min blogg, just för att kameran är så bra på att få till skärpan. Med min gamla NEX blev det rätt många missar (höhö) när jag fotograferade kattskrällena, men så är inte längre fallet :)

Posörkatt

På det hela taget tror jag att uppgraderingen från NEX-7 till A6000 kommer göra mig nöjd. Det är en bättre kamera på i stort sett alla vis. Visst, den elektroniska sökaren har inte lika många pixlar, men den känns tydligare och är mycket rappare. Kameran saknar också ingång för extern mikrofon och har inte "tri-navi", men jag kan tänka mig få saker jag bryr mig mindre om :)

Ha en skön Valborg, och demonstrera inte för hårt på 1:a maj!

Blir det bättre kattbilder med en Leica tro, och värsta P-huset nånsin?

Leica har idag presenterat sitt nya system med en kamera som konkurrerar med massor av andra bra kameror (som alla kostar mindre). Undrar om mina kattbilder skulle bli bättre med en sådan än med en kamera det står Sony på ...

Nä, den nya Leica T riktar sig nog inte främst mot fotografer (den nästan totala avsaknaden av fysiska knappar och priset tyder på det), utan mot de som kanske tidigare köpt en digital M men inte riktigt kan hantera den (mätsökare är inte helt trivialt utan vana). Inget fel med det, men det är nog inget för mig :)

Som bonus får ni en filmsnutt från det värsta parkeringshus jag känner till (under hotell Nortull i Stockholm) - filmat med en annan leksak :)

Ha det gött!

Vägen hem del 2 - kattjäveln!

I del 1 skrev jag om skuggor och ljus och sånt finns det förstås här också, men det här är ett helt annat motiv som intresserar helt andra människor, så jag valde att förskona de som inte gillar kattbilder från dessa bilder :)

Nony är lite som en hund när jag kommer hem, han hör att jag kommer och då ska han hälsa och gosa. Eller ... egentligen är första reaktionen att skutta in i vardagsrummet, hoppa upp på en puff och tigga godis, men det är ju också en form av hälsning.

Om jag går ut på tomten hänger han gärna med för att se vad jag tänker göra för skoj, eller så har han insett att jag går ut på tomten för att fotografera honom, och följer med bara för att visa sin goda vilja och sedan få godis (även om jag aldrig har med mig något godis ut).

Det finns förvisso gott om godis också ute på tomten, men de flyger oftast för högt. Ibland gör de dock tyvärr inte det, och då händer det att det (tidigare) flygande godiset tas med in i huset och visas upp - ibland fortfarande med vissa livstecken ...

Efter de här fyra bilderna (och några till som inte var värda att visa) knallade både jag och kattjäveln in igen, tämligen nöjda med dagens insats (bilderna i det här inlägget togs under en tidsperiod på ungefär fem minuter) :)

När vi kom in fick han lite godis ...

Hadet!

Nu är våren officiellt här (åtminstone enligt Kattjäveln)!

Nony är från början en innekatt av rasen brittisk korthår, och när han flyttade hit tog det ett tag innan han förstod det där med ute. Han är fortfarande så här två år senare lite för fin för att uträtta sina behov i naturen, utan sådant ska göras i den takförsedda lådan inomhus, och därmed basta!

Under vintern är han inte ute mer än några minuter i taget, men när solen lyser och temperaturen börjar komma över 10° är han gärna ute och jagar fåglar eller slöar i solskenet. Eftersom han var ute när jag kom hem idag, och hade varit ute flera timmar, kan vi alltså konstatera att nu är våren här på riktigt :)

Nony, och nåt slags gult vårtecken i bakgrunden, fotograferad med Sony RX100 II

Ett annat vårtecken är att studenterna har diverse upptåg för sig (fast det har de i och för sig året runt - i november var det en massa glada bananer utanför kontoret).

Sonic the Hedgehog(s) fotograferade med NEX-7 och Sony 35/1,8

För er som antingen är för unga eller för gamla för att känna till Sonic the Hedgehog så var det en videospelsfigur från 1991. Något jag inte kan klura ut är hur de får tag på sina banan- och igelkottsdräkter. Det kan ju inte vara helt gratis att sy upp såna där, och jag misstänker att det tar en stund om man ska göra det själv ...

När jag skulle tömma minneskortet från den mindre av Sonykamerorna hittade jag en massa mindre lyckade självporträtt, och kunde för mitt liv inte förstå hur det gått till. Så småningom slog det mig att jag putsat frontlinsen, och då hållit kameran på ett sådant sätt att tummen hamnade på avtryckaren. Eftersom RX100 är så tyst är det omöjligt att höra när den exponerar (åtminstone utomhus) :)

En tjockis, fotograferad med RX100 II (fast kanske inte bästa reklamen för kameran)

Det var allt jag hade att bjuda på denna vackra fredagkväll. Ha en trevlig helg allihopa :)