Mjukare svartvita bilder

Affe skrev i sin blogg om det här med mode vad gäller bilder, och att det nu är vanligt med väldigt hårda kontraster i de svartvita bilderna. Jag tenderar hålla med om att det ofta är snyggare med en lite mjukare gråskala, och har testat att tillämpa det på mina digitala bilder genom att dra ner på clarityn i Lightroom till negativa värden innan jag konverterar bilderna till svartvitt i Silver Efex.

Jag tycker resultatet blir riktigt trevligt! Det ser inte så snyggt ut i färgbilden innan konverteringen i Silver Efex, men sedan blir det bra :)

Ha det gott!

Testa att dra spaken åt andra hållet!

När jag konverterar mina råfiler till svartvitt i Lightroom och Silver Efex brukar jag ge mig på reglaget Clariy (Klarhet i svenska versionen) och dra upp det för mer kontrast. För färgbilder tycker jag nästan alltid det blir bättre om man ökar på det värdet lite, och av slentrian gör jag så med nästan alla bilder. Affe (Johansson) tipsade dock om att det kan vara bra att dra just det reglaget till ett negativt värde när man ska göra om sina bilder till svartvitt (i Lightroom eller med en plugin som Silver Efex), för att få mjukare tonövergångar, så jag tyckte det borde testas.

Som vanligt utnyttdjade jag barn och husdjur för mitt lilla test, och jag måste nog hålla med Affe - det finns anledning till att det där reglaget går att dra till negativa värden också.

I färgbilder blir det lite vattenfärg och pastell över det hela när man drar ner reglaget, men när man sedan gör om bilderna till svartvitt händer det saker - tonomfånget ökar och bilderna får en helt annan karaktär än om man kör med det mer Petersenska stuket med hårda kontraster och mycket svärta.

Personligen gillar jag resultatet mycket och kommer garanterat använda det ofta. I de här bilderna har jag också lagt på en lätt sepiatoning då jag tycker svartvitt på skärm ofta blir för kallt.

Så, testa att dra spakarna åt andra hållet än vad du kanske gör vanligtvis - det kan bli bra :)

Platta och tråkiga bilder!

"Hej! Jag har precis köpt min första systemkamera, men jag får bara platta, tråkiga och oskarpa bilder jämfört med min kompaktkamera. Har jag valt en dålig kameramodell?"

Känner ni igen frågeställningen? Den är inte helt ovanlig här i forumen, och svaren brukar inte låta dröja på sig. Till att börja med brukar de som svarar helt korrekt berätta att systemkameror i allmänhet inte behandlar bilderna lika hårt som kompaktkameror gör i grundinställningen. Sedan blir det oftast långa utsvävningar om vilket bildbehandlingsprogram man ska använda, varför man ska (eller inte) fotografera i råformat, och så småningom brukar det konstateras att trådskaparen nog trots allt behöver ett 70-200/2,8.

Felix, fotograferad med Sony A6000, 35/1,8 @ f/2,2. Alla inställningar nollade i Lightroom 5.4

Jag är av den uppfattningen att alla bilder tjänar på att efterbehandlas mer eller mindre. Hur mycket man drar i spakarna beror förstås på bilden och vilket resultat som eftersträvas, men bilder där man låter nöja sig med resultatet direkt från kameran når sällan sin fulla potential. Nu är ju det här porträttet av Felix inte jättefantastiskt, men det kan definitivt bli bättre med efterbehandling.

För en stackars nybörjare som kommer in i Fotosidans forum är det dock inte lätt att veta vad man ska tro. Först ges rådet att införskaffa ett bildbehandlingsprogram för en massa pengar (eller inte så himla mycket pengar beroende på vilket program det gäller), och sedan dyker det med jämna mellanrum upp trådar och bloggar där det hävdas att man ska efterbehandla så lite som möjligt (helst inte alls), inte beskära sina bilder och om man ändå gör det är man photoshoppare snarare än fotograf.

Nu spetsar jag förstås till det lite, men ibland är åsikterna (för det är åsikter och inget annat) diametralt motsatta. Det är förstås inga problem när diskussionerna försigår i trådar där det främst är vi som redan nördat ner oss ordentligt som huserar, men när det dyker upp i köprådstrådar och trådar med nybörjarfrågor finns risken att det gör mer skada än nytta för frågeställaren.

Samma som ovan, men efterbehandlad i Lightroom 5.4

Det går sällan att rädda helt misslyckade bilder i efterbehandlingen, men man kan göra rätt mycket av en bild med exempelvis tråkigt och platt ljus genom ganska moderat spakdragande i sitt bildbehandlingsprogram.

Nu är jag medveten om att alla inte vill ha sina bilder som jag vill ha mina, men jag tycker i alla fall att bilden av Felix tjänade på att jag lade några minuter på den i Lightroom. Jag har beskurit den lite tajtare, justerat exponering och vitbalans något. Jag lade på en svag S-kurva för att få lite mer stuns i bilden och drog upp Clarity något. Bilden är också skärpt med en mask för att få skärpan mest på ögon och hår. Allt utom ansiktet är något nermörkat.

Allt som allt tog det mig som sagt inte mer än några minuter att få bilden som jag ville ha den, och vill jag ha samma resultat på fler bilder från samma tillfälle är det raskt gjort att kopiera inställningarna från den första bilden (eller synkronisera inställningarna medan man jobbar med bilden).

Allt jag gjort i den här bilden går att göra oavsett om man utgår från en råfil eller en jpgfil, men med råfilen har man lite mer marginaler och det är oftast lättare att få det snyggt tycker jag.

Ni får göra som ni vill, men så här gör jag och tycker det fungerar bra. Det är inte svårt att fotografera i råformat och lära sig grunderna i exempelvis Lightroom, och jag får det resultat jag vill ha i stället för det kameran tycker jag ska ha :)

Fågelskådaren Nony fotograferad med samma prylar som ovan och efterbehandlad i samma program.

Bilden av kattjäveln får ni som bonus :)

Ha det gott allihopa!

Måste det vara svårt för att det ska bli bra?

I foruminlägg och bloggar får jag ibland uppfattningen att en del fotografer tycker att det inte ska vara så lätt det där med att göra bilder. Bäst verkar det bli om man helt ignorerar de senaste decenniernas tekniska utveckling och fotograferar med handvevade kameror laddade med någon obskyr film som sedan framkallas i hemkokt soppa.

Moderna finesser såsom exponeringsautomatik, autofokus eller ve och fasa - digitala kameror - det är inget för riktiga och seriösa fotografer. (Just seriösa fotografer spyr tydligen av kvadratiska tumnaglar också, men det har inte med det här att göra tror jag.)

Men, handen på hjärtat; var det verkligen svårare förr? Ja, det tog längre tid i och med att man fick veva fram filmen själv, och det tog längre tid innan man fick se resultatet. Att framkalla film och lära sig göra papperskopior (i svartvitt) är dock i mitt tycke inte speciellt svårt, men det kräver förstås att man har tillgång till ett mörkrum. Idag har mörkrummet för de flesta ersatts av en dator, men också med den måste man ha något så när hum om vad man gör för att det ska bli bra.

Fotografin och behandlingen av bilder har helt enkelt blivit mer lättillgänglig för gemene man. Nu är man inte längre hänvisad till att lämna in filmerna till snabblabb där man fick vänta någon timme på att få tillbaks bilder där man inte har någon kontroll över slutresultatet, utan vem som helst kan fixa till bilderna hemma i datorn och skriva ut dem själva. För att det ska bli bra krävs dock fortfarande som sagt att man vet vad man gör, även om det går att komma långt genom att testa sig fram - precis som det gick att göra i mörkrummet.

För många fotografer passar det fortfarande bäst att fotografera med film och sedan kopiera bilderna till papper eller skanna dem, men jag vill bestämt påstå att det inte nödvändigtvis blir bättre så. Alla fotograferar på sitt sätt, och behandlar bilderna som de vill, men försök inte få mig att tro att just ditt sätt är bäst (även om det säkert är det för dig) ;)

Bilderna i inlägget har inget med texten att göra och är fotograferade med en i högsta grad modern tingest men tämligen modest efterbehandlade i datorn.

Kvadratiska bilder, skäggmode åsså lite kattjävlar såklart!

När vi fikade i Hornstull i tisdags diskuterade vi det där med kvadratiska bilder, och att det är lättare att få till dem när de är kvadratiska redan i sökaren. Det går dock ibland att beskära i efterhand och få det bra ändå, som jag tycker den här bilden från fikat är :)

Drömmaren Stephan

Jag tog också ett självporträtt där jag från början bestämt mig för att det skulle bli kvadratiskt. Jag ledsnade lite på min snurrmustasch och getskägg, så jag tyckte det var dags att testa något nytt. Tyvärr släppte sonen inte iväg mig från hemmet innan alla skäggrester försvann ...

Vad är det för fel på en Chaplinmustasch?

Nu får det vara sluttramsat med svartvita, tonade och kvadratiska bilder så här får ni några kattjävlar (och en hundjävel) i färg i stället :)

Burken innehåller kattgodis, trots att det står Doggy på den

Tolvårige terriern Rossi och britten Nony

En stirrande förrvirrad kattjävel

Alla bilderna är tagna med Sony A6000, Sony 35/1,8 och efterbehandlade på alla möjliga sätt, och mer har jag inte att bjuda på idag.

Ha det gott!