Hur får man en katt att sitta i en hatt och se sur ut?
Man fuskar såklart :)
Till att börja med behöver man en katt, en tyrolerhatt (det kan möjligen fungera med andra typer av hattar, men jag törs inte lova något), en tonårsson (och där kan det möjligen fungera med en dotter, men inte heller det har jag haft möjlighet att testa) och slutligen ett bord.
Kameran placeras så stadigt som möjligt på ett stativ framför bordet, varefter man placerar hatten på bordet och tar ett knippe bilder medans sonen (eller eventuellt då dottern) håller katten i tyrolerhatten (eller annan hatt). Det underlättar om man inte har en fullt så sprattlig katt som Nony, men å andra sidan gör sprattlandet att det blir roligare poser :)
I det här fallet tog jag fem bilder av katten i hatten och bestämde mig för att den näst sista bilden passade bäst för det tänkta slutresultatet.
Du behöver också en bild av bordet utan vare sig katt, tyrolerhatt (eller annan hatt) och son (eller dotter):
När du har dessa bilder ser du till att justera dem så att de blir så lika som möjligt i din råkonverterare (jag kör med Lightroom 5.6) och öppnar dem sedan som lager i Photoshop.
Här har jag bilderna som två lager och har lagt en lagermask på det lager som innehåller son och katt, och sedan helt enkelt målat bort son och allt annat jag inte vill ha med. När detta är klart är det bara att spara filen och exportera ut den till lämpligt visningsformat :)
Lätt som en plätt, och vips har man en sur katt i hatt :)
Jag noterar de handskklädda händerna.
Tycker mig se skräckslagna ögon.
Var modellen verkligen villig och medveten om att detta skulle resultera i ett blogginlägg.
Fanns det samtycke?
Eva :)
Hit hör hur van Nony är att bli hanterad. Är han van att lyftas och placeras så är detta kanske inget särskilt (bortsett från handskar och ögon). Om han inte är det och inte gillar läget och inte vågar protestera, måste man betrakta hanterandet som tvivelaktigt -
Annars en intressant lektion i Photoshop!
Hälsning, Jeanna
Det är bra med engegemang i djurrättsfrågor, men jag tror ärligt talat inte att katten bryr sig så mycket om att han omnämns som kattjävel på nätet ...
2) Svar till Anders om uttrycket: Om jag då sagt till katten med irriterad röst "Sitt still kattjävel!" så hade jag enligt mitt sätt att se kommit in på etiskt tvivelaktiga förhållningssätt till mina djur. Även om djuret inte vet vad ordet betyder, så skapar man en negativ situation / stämning som djuret kan uppfatta. Man använder tonfallet också.Man har annat tonfall när man säger "Kom lilla Kajsa, sitt här en stund så får du godis!" …
Jag lovar att strax läsa om upphovet till ditt "smeknamn" ..
Språket och verkligheten, eller rättare sagt vårt uppfattande av densamma, hänger intimt ihop. Dels beskriver vårt språk hur vi uppfattar saker och ting men språket påverkar också i sin tur hur vi kommer att uppfatta den. En rundgång med andra ord. Sammanfattat: Om/när vi använder negativt laddade ord, bidrar vi till att befästa eller rentav skapa en negativ konnotation. Ganska onödigt eller hur? Exemplen är otaliga och handlar oftast om redan utsatta grupper. Detta är väl också anledningen till att man på riksplanet försöker bryta den kedjan genom att byta ut negativt laddade ord mot neutrala.
Jag instämmer i det Jeanna och Mauritz skriver. Hur kan den, som läser veta, att du älskar din katt och inte uttrycker ett allmänt förakt mot 'kattskrället' och alla andra diton? (Det sistnämnda uttrycket ett annat ord, som några goda vänner använder om sin högst älskade katt men som trots det är en, om än mildare, degraderande benämning på raringen?)
Vi blir alla både påverkade av och påverkar vår omgivning, också när man minst anar det.
Eva
Ha en skön kväll!
Eva
Jag har kallat min fiskar för allt från "fiskpinnar" till "gäddmat", men det har ingenting att göra med något negativt förhållande till dem. Jag har sagt till min brorsas fåglar "sköt er innan ni blir kycklingfiléer", men de är bland de mest fantastiska varelser jag vet. Jargong är jargong och så länge ingen tar illa vid sig är det helt ok, ett gullande "kattjävel" blir just gullande.
Jag har bilder på både mina fiskar och min brors fåglar när de ser hotfulla ut mot mig och kameran men man måste då komma ihåg att ett foto är just ett fångat ögonblick och inte en sanning för hela förhållandet.
ing-marie
En katt för sin hatt.
Med vänlig hälsning
Mauritz