Det är positivt att skanna negativ positivt!

I någon av alla miljarder forumtrådar om att skanna, fotografera av eller på andra sätt digitalisera sina gamla bilder som är gjorda med film skrev nestorn i sammanhanget, Stefan Ohlsson, att det blir bäst att skanna sina svartvita negativ som färgpositiv. Jag snokade runt lite på nätet och fann att en av förklaringarna till att det blir bättre är att skannern då använder alla tre färgkanaler, medans skannerprogrammen annars antingen kör med något slags automatik eller bara använder en av röd, grön och blå.

Jag tyckte detta lät intressant, så jag testade med de två rullar Tri-X jag tagit med lånad Leica M6, och precis fick tillbaks från framkallning. Jag har använt Vuescan för själva skanningen, och där har jag i princip bara valt Color Positive, med något slags generell färgprofil. Bilderna är alltså skannade i färg (med Profoto RGB som omfång tror jag).

Efter skanningen importerade jag TIFF-filerna till Lightroom, och då ser det ut så här:

Genom att sedan vända tonkurvan i Lightroom blir det lättare att se hur bilden ser ut, fast det blir lite klurigt när man drar i histogrammet, eller reglagen för högdagrar eller svärta eftersom allt blir tvärtom ...

Som ni ser blir det en ganska kontrastlös bild, och i mitt fall blev de flesta bilder rätt så ljusa utan någon djupare svärta. Jag gjorde en grundjustering av bilden som jag sedan kunde använda på alla importerade bilder, och då såg det bättre ut (tycker jag).

Slutligen redigerade jag bilden i Silver Efex där all färginformation tas bort, och lade på en svag sepiatoning och så här blev resultatet:

Jag tycker arbetsgången fungerar bra, och det tar inte särskilt lång tid när man har presets i både LR och Silver Efex. Jämfört med att låta Vuescan vända negativen tycker jag att jag får ett större omfång att jobba med i bilderna på det här viset.

Ha en fortsatt trevlig helg!

20/100 färg som inte syns men ändå finns där

Många saker i naturen innehåller en massa fina färger, men vi ser dem inte med blotta ögat. Genom att fotografera i råformat går det att förstärka dessa färger och få fram något vackert.

Pinnarna i den här bilden är torra och tråkiga, men med uppdragen saturation och vibrance i Lightroom blev de fina tycker jag :)

Det går förstås att göra det ännu mer dramatiskt, men här tyckte jag det räckte.

Ha det gott!

77 megapixel! Från en liten sketen Sony APS-C!!!

Jodå, rubriken stämmer och så här ser bilden ut:

Jättestor variant av bilden finns på min flickr

Och hur går nu det här till? Fusk förstås! Det är tio bilder som är sammansatta till ett panorama i Lightroom för att testa den nya funktionen "boundary warp". Tidigare har man oftast varit tvungen att beskära de panoramor man sätter samman, då det inte passar ihop i kanter och hörn. Se bilden nedan.

Det här är alltså samma tio bilder, men utan "boundary warp" som alltså stretchar ut bilden på ett sätt som gör att man fyller en större yta och inte behöver beskära. Det här är ett tämligen extremt exempel, och jag var tvungen att dra upp reglaget till max. Det visar också att funktionen inte är så lämplig för alla motiv, då det kan bli lite lustiga effekter.

Lightrooms panoramafunktion genererar DNG-filer, så det går utmärkt att fortsätta efterbehandlingen efter att panoramat är ihopsatt. Filerna blir rätt stora (dessa är 227 respektive 250 megabyte).

Delförstoring av den första bilden

På det hela taget tycker jag dock funktionen verkar vettig, och förmodligen mycket användbar i många sammanhang!

Ha det gott!

Hur får man en katt att sitta i en hatt och se sur ut?

Man fuskar såklart :)

Till att börja med behöver man en katt, en tyrolerhatt (det kan möjligen fungera med andra typer av hattar, men jag törs inte lova något), en tonårsson (och där kan det möjligen fungera med en dotter, men inte heller det har jag haft möjlighet att testa) och slutligen ett bord.

Kameran placeras så stadigt som möjligt på ett stativ framför bordet, varefter man placerar hatten på bordet och tar ett knippe bilder medans sonen (eller eventuellt då dottern) håller katten i tyrolerhatten (eller annan hatt). Det underlättar om man inte har en fullt så sprattlig katt som Nony, men å andra sidan gör sprattlandet att det blir roligare poser :)

I det här fallet tog jag fem bilder av katten i hatten och bestämde mig för att den näst sista bilden passade bäst för det tänkta slutresultatet.

Du behöver också en bild av bordet utan vare sig katt, tyrolerhatt (eller annan hatt) och son (eller dotter):

När du har dessa bilder ser du till att justera dem så att de blir så lika som möjligt i din råkonverterare (jag kör med Lightroom 5.6) och öppnar dem sedan som lager i Photoshop.

Här har jag bilderna som två lager och har lagt en lagermask på det lager som innehåller son och katt, och sedan helt enkelt målat bort son och allt annat jag inte vill ha med.  När detta är klart är det bara att spara filen och exportera ut den till lämpligt visningsformat :)

Lätt som en plätt, och vips har man en sur katt i hatt :)

Platta och tråkiga bilder!

"Hej! Jag har precis köpt min första systemkamera, men jag får bara platta, tråkiga och oskarpa bilder jämfört med min kompaktkamera. Har jag valt en dålig kameramodell?"

Känner ni igen frågeställningen? Den är inte helt ovanlig här i forumen, och svaren brukar inte låta dröja på sig. Till att börja med brukar de som svarar helt korrekt berätta att systemkameror i allmänhet inte behandlar bilderna lika hårt som kompaktkameror gör i grundinställningen. Sedan blir det oftast långa utsvävningar om vilket bildbehandlingsprogram man ska använda, varför man ska (eller inte) fotografera i råformat, och så småningom brukar det konstateras att trådskaparen nog trots allt behöver ett 70-200/2,8.

Felix, fotograferad med Sony A6000, 35/1,8 @ f/2,2. Alla inställningar nollade i Lightroom 5.4

Jag är av den uppfattningen att alla bilder tjänar på att efterbehandlas mer eller mindre. Hur mycket man drar i spakarna beror förstås på bilden och vilket resultat som eftersträvas, men bilder där man låter nöja sig med resultatet direkt från kameran når sällan sin fulla potential. Nu är ju det här porträttet av Felix inte jättefantastiskt, men det kan definitivt bli bättre med efterbehandling.

För en stackars nybörjare som kommer in i Fotosidans forum är det dock inte lätt att veta vad man ska tro. Först ges rådet att införskaffa ett bildbehandlingsprogram för en massa pengar (eller inte så himla mycket pengar beroende på vilket program det gäller), och sedan dyker det med jämna mellanrum upp trådar och bloggar där det hävdas att man ska efterbehandla så lite som möjligt (helst inte alls), inte beskära sina bilder och om man ändå gör det är man photoshoppare snarare än fotograf.

Nu spetsar jag förstås till det lite, men ibland är åsikterna (för det är åsikter och inget annat) diametralt motsatta. Det är förstås inga problem när diskussionerna försigår i trådar där det främst är vi som redan nördat ner oss ordentligt som huserar, men när det dyker upp i köprådstrådar och trådar med nybörjarfrågor finns risken att det gör mer skada än nytta för frågeställaren.

Samma som ovan, men efterbehandlad i Lightroom 5.4

Det går sällan att rädda helt misslyckade bilder i efterbehandlingen, men man kan göra rätt mycket av en bild med exempelvis tråkigt och platt ljus genom ganska moderat spakdragande i sitt bildbehandlingsprogram.

Nu är jag medveten om att alla inte vill ha sina bilder som jag vill ha mina, men jag tycker i alla fall att bilden av Felix tjänade på att jag lade några minuter på den i Lightroom. Jag har beskurit den lite tajtare, justerat exponering och vitbalans något. Jag lade på en svag S-kurva för att få lite mer stuns i bilden och drog upp Clarity något. Bilden är också skärpt med en mask för att få skärpan mest på ögon och hår. Allt utom ansiktet är något nermörkat.

Allt som allt tog det mig som sagt inte mer än några minuter att få bilden som jag ville ha den, och vill jag ha samma resultat på fler bilder från samma tillfälle är det raskt gjort att kopiera inställningarna från den första bilden (eller synkronisera inställningarna medan man jobbar med bilden).

Allt jag gjort i den här bilden går att göra oavsett om man utgår från en råfil eller en jpgfil, men med råfilen har man lite mer marginaler och det är oftast lättare att få det snyggt tycker jag.

Ni får göra som ni vill, men så här gör jag och tycker det fungerar bra. Det är inte svårt att fotografera i råformat och lära sig grunderna i exempelvis Lightroom, och jag får det resultat jag vill ha i stället för det kameran tycker jag ska ha :)

Fågelskådaren Nony fotograferad med samma prylar som ovan och efterbehandlad i samma program.

Bilden av kattjäveln får ni som bonus :)

Ha det gott allihopa!