Fikapremiär vid Hornstull med nya och gamla ansikten
Ja, premiär för mig alltså - de andra som var med har nog alla varit där förut. Det var den gamle fikaräven Claes som tipsade i sin blogg att det var fika, så jag tyckte det äntligen var dags att jag masade mig dit.
I en park i närheten övade folk på att slå på varandra, och det blir dagens enda färgbild
Fotofikat på Tårtan är alldeles för tidigt för mig, men fikat i Hornstull har jag länge tänkt vara med på. Det är klart gubbigare än våra Dagnyfikor i Uppsala, men eftersom gubbarna är trevliga gick det bra ändå :)
Hans Yashica-C och Polaroid SX-70
Det blev tack vare sällskapet mer prat om fotografering med film, framkallningstider och gamla klassiska kameror än jag är van vid från Dagnys. Kul med lite omväxling, och också intressant att höra om andras erfarenheter av den gamla onda tekniken.
Martin, som var i tid!
Jag var lite skeptisk till det där med att ha fotofika på ett hamburgerhak, men det visade sig fungera alldeles ypperligt. Det var en tyst miljö där det gick bra att föra samtal utan att behöva skrika. Hamburgarna provade jag inte, men deras latte och muffins var goda.
Stephan och Peter
Det blev förstås en del prylprat, och jag fann det intressant att både jag och Affe tycker att 35 mm är lite lite för snävt på APS-C, trots att det motsvarar 52,5 mm på en FF-kamera (med 35 mm på en NEX då). De där 2,5 millimetrarna borde inte spela någon roll, så det kanske bara är psykologiskt eller nåt. Alla bilder i det här inlägget är för övrigt gjorda med just 35 mm på APS-C ...
Krister var också med
Vi pratade också om det kvadratiska formatet och svårigheten att använda det med moderna digitalkameror. Kamerorna går att ställa in på alla möjliga format, men ytterst sällan på just kvadratiskt. Man kan fråga sig varför, eftersom det blivit ett populärt format igen tack vare instagram, och det är mycket lättare att få till snygga kompositioner om det blir beskuret redan i sökaren.
Affe
Det är i och för sig så att man kan fråga sig om varför kamerorna beter sig som de gör på många sätt, och det trista svaret är väl att det styrs mycket av marknadsfolk och ingenjörer och inte tillräckligt ofta av fotografernas önskemål och behov. Det har dock blivit mycket bättre tycker jag, och i Sonys A6000 som är den jag använder nu går det mesta att ställa in som jag vill ha det (till skillnad från i min NEX-7).
Hans och Martin
Vi borde helt klart ha mer utbyte mellan fotofikorna i Stockholm och Uppsala, även om en del deltagare var gemensamma idag. Fast det är klart, blir vi ännu fler i Uppsala får vi knappt plats på Fågelsången längre utan får hyra in oss på UKK eller nåt ...
Martin och Stephan ser mer än lovligt nöjda ut över något
Jag tackar alla inblandade för trevligt sällskap, och hoppas deltaga i fler Hornstullfikor (bara ni förvarnar i hyfsad tid som ett dygn eller nåt), och hoppas få se en del av er Stockholmare i Uppsala. Vi ser till att alla får plats helt enkelt :)
Stephan och Claes
Det var allt jag hade att bjuda på idag (eller igår kanske eftersom vi nu passerat midnatt). Ha det gott!
-affe
Nya friska tag på Tårtan idag!
/Krister
/Stephan
Det är ett klassiskt feltänk från oss i den lilla klicken av fotoentusiaster. Problemet är snarare det omvända: marknadsfolk och ingenjörer lyssnar nog ibland lite för mycket på vad majoriteten av fotografer tycker. Unbder en väldigt lång tid har vi haft en kameramarknad som växt närmast explosionsartat och ett av tillverkarnas allra största problem har varit att hinna tillverka alla kameror de kan sälja. Så de följer minsta motståndets lag och utformar kameror så de passar så många som möjligt. Det är hur man spelar säkert i en växande marknad.
Men det finns hopp också för er minoriteter med mer udda böjelser, som kvadratiska bilder ... :-)
Sedan några år tillbaka har den hjdlösa expansionen stannat upp och nu ser det ut som vi kommer ha många år av oss med en kameramarknad som år för år växelvis krymper lite eller växer en smula, men som i praktiken är ganska konstant. Då blir det mer intressant för tillverkare att bygga fler mer olika modeller (och inte bara så få som möjligt för att få maximal produktion) och även lägga tid och energi på att utveckla mer udda lösningar och funktioner.
Det jag i huvudsak vände mig mot var den spridda missuppfattningen att kameratillverkare glatt designar kameror utan att bry sig om att fråga fotograferna vad de vill ha. Problemet för oss entusiaster är att vi (rent eknomiskt) tillhör en liten minoritet vars udda idéer tenderar att hamna en bra bit ned på prioriteringslistorna när nya kameror utformas.
En trevlig tillställning som vanligt, där det hanns med t ex lite om glesbygdskommuner, infrastruktur, objektiv, gammal ond teknik plus en del annat.
Jag noterar att du inte (heller) lyckades ta en bild på Stephan utan att han blundade mer eller mindre. Karl har någon slags shutter-shutter på ögonen.
(Sedan skulle det stå karln och inte Karl... Grrr!)