Idag var Stockholm vackert!

I dagens vackra (men blåsiga) väder satte jag mig på motorcykeln och for till Stockholm. Jag ville ser hur det ser ut två dagar efter attentatet, och kan konstatera att det är minst lika vackert som vanligt - kanske t.o.m. vackrare tack vare alla människor som visade sin omtanke för offren för dådet.

Tungt beväpnad polis bevakade infarterna till Sergels Torg

De flesta verkade hålla humöret uppe. Det bjöds på kaffe från alla möjliga håll, och jag har aldrig sett så många gå omkring med blombuketter i stan.

Många poliser blev nog kramade idag

Det var bara två dagar sedan lastbilen tog fyra människors liv, och det hade nog kunnat blivit många fler om inte folk bland annat blivit varnade av en värdetransportförare som körde före lastbilen och tutade (tills han blev prejad av lastbilen).

I förrgår en krigszon - idag ett blomster- och folkhav

Det var bara en tidsfråga innan något dylikt skulle inträffa i Sverige, och nu har det alltså skett. Uppenbarligen är dock svenskar i allmänhet och stockholmare i synnerhet inte skrämda, vilket känns bra. Vi lär dock få räkna med att saker och ting kommer att förändras. Vi kommer att se fler tungt beväpnade poliser, och antalet övervakningskameror kommer förmodligen att öka rejält.

Många poliser på Klarabergsgatan

En del ser detta som ett problem, men jag tror det är nödvändigt. Den personliga integriteten måste tyvärr ge vika för säkerheten som det ser ut i samhället idag. Det går naturligtvis aldrig att helt stoppa terrorism, och särskilt inte när de använder så "simpla" men ack så effektiva vapen som en stulen lastbil.

Non-Violence av Carl Fredik Reuterswärd

Något som är ovanligt i den här attacken mot Stockholm är att gärningsmannen (för det är med all sannolikhet den gripne uzbeken) överlevde. Han lyckades inte spränga sig själv (om det nu var syftet med mojängen han hade med sig), och han sköts heller inte av polis vilket skett vid andra liknande händelser. Förhoppningsvis kan det leda till att det kommer fram mer om varför han gjorde det, och om han haft hjälp av andra.

Ha en fortsatt trevlig söndag, trots det som hänt (och krama en polis)!

Suddgubbar på Tårtan med Summilux 35/1.4

För ett antal veckor sedan besökte jag Tårtan och pratade med gubbarna, vilket jag skrev om i ett inlägg då. Jag fotograferade förstås också gubbarna med den lånade M6:an med vidhängande Summilux 35/1.4, och så här blev resultatet :)

Krister och Peter

Leif, Stephan och Krister

Inga gubbar, men en liten gränd på väg till gubbarna (någon kan säkert berätta vad gatan heter)

Kameran var laddad med Tri-X, och jag skannade bilderna med en Minolta Dimage Scan Dual II och Vuescan. Bilderna är skannade som färgpositiv, och sedan vända i Lightroom och avslutade i Silver Efex.

Jag tycker det var kul att fotografera med M-Leican, och har lyckats komma riktigt bra överens med mätsökaren - något jag inte gjorde senast jag testade (för en sisådär 30 år sedan). På de två rullar jag framkallat är en klar majoritet av bilderna användbara (kanske 60 rutor av 72 ungefär), vilket är en viss skillnad mot när jag fotograferar digitalt. Det blir ett annat tänk med film, om inte annat av ren snålhet :)

Ha det gott!

Fyra fotografer på Hornsgatan

Igår åkte jag till storstaden för att besöka vernissagen för utställningen fyra fotografer på Galleri Korn, där Alf Johansson, Göran Tonström, Krister Klereus och Per-Erik Åström ställer ut svartvita bilder.

På grund av en olycka blev jag sittande utanför Knivsta i 45 minuter, men det var det värt ...

Galleri Korn är ganska litet, så det var bitvis trångt och svårt att komma åt att se bilderna. Tack och lov hade ingen av de utställande fotograferna fallit för frestelsen att hänga för stora bilder, så det gick bra att gå nära och ändå se bilderna i sin helhet. Det är fyra helt olika serier av bilder som visas, men det kändes ändå som att de fungerar bra tillsammans.

Krister visar lågmälda bilder från olika boxningsklubbar där man verkligen känner intensiteten hos boxarna. Alf har sina meditativa nattbilder från Stockholm tagna med långa exponeringstider och helt utan människor (med ett undantag där Alf själv är med som en spökfigur i bilden).

Per-Erik visar en serie vackra porträtt i olika miljöer, och slutligen har vi Göran Tonströms fantastiska dokumentära resebilder. Utställningen är mycket sevärd, och tack vare det lilla formatet (på alla sätt) är den lätt att ta till sig och verkligen se bilderna.

En vernissage är alltid lite stökig. Det är många att prata med och hälsa på, och det kan som sagt vara svårt att komma åt bilderna, men tack vare att jag var kvar till sjutiden tunnades det ut med folk så det gick bra ändå. Dessutom är det ju trevligt att mingla och prata med folk :)

Utställningen hänger bara till den 24 februari, så ni som inte varit där ännu har bara några dagar på er. Jag rekommenderar ett besök å det varmaste. De som vill kan dessutom få med sig en del av bilderna hem - åtminstone Alf och Krister säljer fina A4-kopior av bilder för endast 500:- varav 250:- går till Läkare utan gränser!

Ha en fortsatt trevlig helg!

Terminstart

Idag var det höstpremiär för fotofika på Café Tårtan på Söder, och eftersom jag bara varit med en gång tidigare tyckte jag det var en bra ursäkt att sätta sig på hojen och bumsa sig iväg till Stockholm :)

Som vanligt hann jag inte prata med alla, men det var förstås trevligt att träffas och det blev prat om både kameror och motorcyklar.

Bengt var lite på sniskan

På den här sidan av bordet var det bara en skägglös gubbe

Och på andra sidan bordet var det många som tillbringat tid i solen tror jag ...

Tack för kaffet (och sällskapet)!

Fika, kattjävlar och ungar!

Jag har legat på latsidan vad gäller bloggandet på sistone och här är ett försök att komma ikapp lite, så ni får stå ut med att det blir blandad kompott som sträcker sig över lite längre tid än vanligt :)

Förförra helgen var det som brukligt Dagnys fotofika på konditori Fågelsången. Det var som vanligt trevligt - trots att jag och Björn inte lyckades komma överens om hur det förhåller sig med tidningarnas eventuella negativa särbehandlande av Sony ;) (No hard feelings, Björn!)

Anna, Lena och Rauni fick ett alldeles eget tjejbord!

När jag promenerade från kondiset till min bil blev jag stoppad av en tiggare som satt utanför ICA. Han gestikulerade glatt, och visade med teckenspråk att han inte var ute efter pengar utan ville bara bli fotograferad. Han poserade stolt och gjorde tummen upp när jag tagit bilden och visat honom.

EU-migrant

Nu gör vi ett litet hopp fram till fredag den trettonde, och det enda vettiga jag fotograferade då var kattjäveln, men han ställde som vanligt snällt upp och poserade :)

Nony

Lördagen den 14 februari var en stor dag för sonen Felix, då han dels blev myndig och dels åkte till Stockholm på konsert med Tenacious D på Fryshuset. Tyvärr var hemresan inte så kul, då sista tåget blev inställt så han fick vänta på ersättningsbuss och jag hämtade honom på stationen någon gång efter två på morgonen (men konserten var bra, så han var nöjd ändå).

Felix på 18-årsdagen

Födelsedagen firade vi på restaurang Golden China i Uppsala där vi fick sällskap av storebror Oliver med flickvännen Elin. Golden China är en lite annorlunda kinakrog i bemärkelsen att de har två menyer - en med kinesisk mat, och en med svensk "kinamat". De har mycket gott, och det skiljer sig en hel del mot de vanliga fyra små rätterna eller kyckling med mandel.

Elin och Oliver

Oliver och Elin

I torsdags åkte jag till Stockholm där jag träffade kollegan Martin och pratade en massa strunt. Eftersom Martin stod i duschen när jag kom passade jag på att fotografera hans fina skylt utan att han kunde stoppa mig, men jag riskerar väl åtal för det ...

Jag innehade åtminstone inte några sprängämnen ...

Stadshuset sett från Kungsbron

När jag kom hem från Stockholm konstaterade jag att Felix faktiskt ägnar sitt sportlov åt sportande (fast alla ser nog inte e-sport som någon riktig sport ...).

Felix spelar Counterstrike

Nu har vi äntligen kommit fram till idag, och idag blev det fotografering att kattjävlar igen. För några veckor sedan fick de (kattjävlarna alltså) en ny fin klösbräda av äkta kartong som kostade några tior på Citygross. De gillar den klösbrädan väldans mycket, då den är pimpad med kattmynta :)

Hjalmar kramar kartong!

Nony chillar på sin låda ute på trappan

Oliver hade lite problem med sin stationära Windowsdator som vägrade hitta någon hårddisk att boota från, vilket i sig var en förbättring från att den först inte gick att starta alls. Att den inte gick att starta berodde på att strömbrytaren helt enkelt gått sönder (något jag aldrig råkat ut för tidigare), och antagligen blev något på disken skadat i samband med att den gick sönder. Som tur var gick det att lösa utan ominstallation genom att starta från en USB-sticka med Windows och välja den automagiska reparationsfunktionen (och fort gick det också) :)

Oliver pillar med sin Mac (som inte är det minsta trasig)

Det var ett ganska stort knippe tämligen alldagliga vardagsbilder, men jag tycker såna också är värde både att visa och spara. Det är åtminstone roligare än bilder av kameror (även om jag också tar sådana ibland) :)

P.S. Egentligen borde jag kanske inte kalla sönerna för ungar eftersom båda nu är myndiga, men för mig är de alltid mina barn :) D.S.