Aldrig får man vara riktigt nöjd! (Var är min komfortzon när den så väl behövs?)
Efter en lång och kall vinter med ofantliga mängder snö var vi nog många fotografer som såg fram emot våren. Vädergudarna behagade dock dröja med att tillgodose oss på den punkten, och nu när våren väl är här har den sanslöst snabbt gått över i något slags försommar. Under min promenad från kontoret på gågatan till bilen i Luthagen funderade jag lite på vädereländet ...
Här gick det inte att ta några rökpauser för en månad sedan - då var det vatten upp till bänken
När snön smälte för en dryg månad sedan var det mest spännande man kunde fotografera här i Uppsala den översvämmade Fyrisån. Det var i och för sig ganska spännande, men alla tog ju ungefär samma bilder :)
Nu är vattnet borta och det har ganska fort blivit ordentligt mycket varmare. Det resulterar i en jävla massa sånt där grönt elände i alla bilder. Hur man än bär sig åt blir alla bilder som innehåller växtlighet illgröna.
Här har jag nog inte lyckats få det riktigt skarpt nånstans, men det är jättegrönt!
Idag fotograferade jag med en digitalkamera (kanske inte så konstigt eftersom jag just nu bara äger digitala kameror), och det var ju tur det. På filmtiden var det många fotografer som frestades att ladda kameran med filmer som t.ex. Fuji Velvia - om mina bilder från idag är gröna, så kan jag garantera er att samma bilder fotograferade med Velvia hade varit oooootroligt mycket mer gröna (och inte så lätta att påverka i efterhand).
Dans på bryggan
Nu är det ju så att eftersom jag använt just en digital systämkamera för att fotografera de här bilderna idag, så kan jag välja att göra mig av med allt det där gröna slemmet från bilderna på ett mycket enklare sätt än om jag fotograferat med film. Det har diskuterats tidigare här i bloggarna (bl.a. i min) om det där med att ta bort färg ur bilderna verkligen hör hemma i dokumentärfotografi. En del tycker att bilderna ska vara så lika verkligheten som möjligt, och andra tycker att det är svartvitt som gäller för hela slanten.
Lätt sepiatonade och färglösa rökare
Jag utger mig inte för att göra dokumentära bilder. Inte heller är jag gatufotograf, naturfotograf eller sportfotograf, trots att jag ibland gör bilder som hör hemma i dessa (eller andra kategorier). Jag är en glad amatörfotograf (till skillnad från den ganska uttråkade proffsfotograf jag var i början av 90-talet), som fotografera det som faller mig in och jag följer inte några pretentiösa regler om hur bilder ska se ut eller med vilken utrustning de ska tas.
Blev ju inte skarpare i svartvitt, men rätt snyggt ändå ...
Jag är av den liberala inställningen att man får göra vad man vill med sina bilder, och kalla dem för vad som helst så länge man inte försöker föra folk bakom ljuset eller kränker de man fotograferar. Jag försöker undvika att fotografera folk i situationer jag själv inte skulle vilja bli fotograferad i (fast det säger inte så mycket eftersom jag står ut med nästan vad som helst på den punkten).
Den här blev lite mer dramatisk i svartvitt
Nu har jag konstaterat att jag fotograferar vad skit som helst och är ganska nöjd med det. Jag tycker nog egentligen lite bättre om hösten när det är riktigt fint väder, och fortfarande varmt - då är det åtminstone inte så jäkla grönt överallt (även om det som synes går att råda bot på). Någon komfortzon vad gäller foto har jag nog inte hittat trots att jag fotograferat i 30 år ...
Jag har lite tankar på att börja fotografera analogt igen i sommar, om jag bara får tag på den kamera jag behöver. Vi får väl se om jag hittar någon komfort i den analoga världen igen, fast det skulle ju förstås innebära att jag inte kan välja mellan färg eller svartvitt ... Aldrig får man vara nöjd :)
En annan gillar ju allt det gröna... men, måste ju säga att bilden med joggaren blev riktigt bra i svartvitt! :)
/Anna
Fint inlägg och många bra synpunkter Diskussioner om färg eller svartvitt i dokumentären bilderna kommer väl upp bara när frågan om synpunkter på det. Annars är det naturligtvis, som du säger upp till individens egen smak.
Jag håller med dig om Velviaens "överdrivna" färgar. Jag hatar doch inte den gröna färgen. Någon kanske säger att det också kan bli "för gråt i gråt" :-) (Ett danskt uttryck)
m.v.h. Erik / DK
PS: Fina bilder.