RX100M2 i halvmörker (och varför är det bara Nikon som förstår hur Auto-ISO bör fungera)?

Jag ska börja med att erkänna att jag är fullständigt usel på att hålla kameror stadigt. Bilden nedan av den tidigare forumvärden Jeppe och dåvarande redaktören för Kamera & Bild Göran, togs under en fotomässa 2006 där man kunde tävla i just förmågan att hålla still.

Om jag inte minns fel fick Jeppe ett av de bästa (om inte det bästa) resultaten, och jag hamnade bland de absolut sämsta. Jag kan helt enkelt inte hålla mina kameror särskilt stadigt på längre slutartider (fast lustigt nog är jag inte helt usel på skytte). Hur som helst fick jag förstås inget pris i den där tävlingen, och jag hade inte förväntat mig något.

Nu så här sju år senare är massor av kameror och objektiv försedda med stabilisering som gör fotograferingen lättare för mig och alla andra. Visst, det fanns stabilisering också då, men det har blivit vanligare, billigare och bättre sedan dess (konstigt vore ju annars)!

Bilden ovanför tog jag ikväll med min lilla Sony RX100 II, och visst syns det att den är stabiliserad? Eller... det gör det nog inte (fast den kanske blivit ännu luddigare utan). Det tar en liten stund för stabiliseringen att stabilisera sig, så det funkar inte jättebra för snapshots. Då kan man ju tycka att den här lilla superkompaktens supersensor (som ju är något större än den i andra kompakter) gör att man kan använda högre ISO.

Man kan använda högre ISO än de 500 jag använde i den här bilden, men det var inte jag som valde. Jag hade kameran inställd på Auto-ISO, och då är det Sony som bestämmer vilka kriterier som gäller. Enligt de japanska ingenjörerna räcker 1/30 sekund alltid för att få en skarp bild med den här kameran i och med att den har stabilisering, så jag kan inte påverka det.

Det går ju alltid att försöka göra situationen bättre genom att göra om bilden till svartvitt i efterhand - då tänker man inte så mycket på oskärpan, men vete tusan om det funkade på den här bilden ...

Om jag ska fotografera gatubilder vill jag ha kortast möjliga slutartid, och eftersom den här kameran är utrustad med en ganska bra sensor gör det inget om den går upp till 1600 eller t.0.m. 3200 i värsta fall, men se det får jag inte välja själv (om jag inte missat något). Den ställer hellre in sig på låga ISO än att gå ner i slutartid :/

Korvkiosken tyckte kameran fungerade bra på ISO 800, och resultatet blev väl ganska ok. Framför allt är jag imponerad av hur bra det dynamiska omfånget är i den lilla sensorn - ingen bandning och inte farligt brusigt. Slutartiden är förstås 1/30 sekund, eftersom de små japanska ingenjörerna som bor i kameran tyckte det funkar bäst här också (och på alla bilder med auto-ISO).

Korvmojjen funkar bättre i svartvitt än den andra tycker jag, men det kanske har att göra med att den var skarpare från början. Det är när jag stöter på sånt här jag mest saknar funktionerna i jättetjockkameran Nikon D3 (och andra Nikonkameror) där det går att konfigurera auto-ISO mycket mycket mer.

Vän av ordning (som pixelpeepar) kanske frågar sig vad skillnaden är mellan "Mellan Pomes" och "Storpommes" (det är ju samma bild) - jag har ingen aning, och jag har inte provat någon av dem. Däremot kommer jag sakna den här korvmojjen när de inte längre får vara kvar för att kommunen bestämt att platsen ska kunnas användas för evenemang. Tydligen måste platsen vara tom nästan året runt ifall kommunen plötsligt beslutar sig för något - det duger inte att säljarna där flyttar på sig när det är aktuellt ...

Ska nog ta mig en korv till lunch i morrn, bara för att!

Ha det!

Aldrig får man vara riktigt nöjd! (Var är min komfortzon när den så väl behövs?)

Efter en lång och kall vinter med ofantliga mängder snö var vi nog många fotografer som såg fram emot våren. Vädergudarna behagade dock dröja med att tillgodose oss på den punkten, och nu när våren väl är här har den sanslöst snabbt gått över i något slags försommar. Under min promenad från kontoret på gågatan till bilen i Luthagen funderade jag lite på vädereländet ...

Här gick det inte att ta några rökpauser för en månad sedan - då var det vatten upp till bänken

När snön smälte för en dryg månad sedan var det mest spännande man kunde fotografera här i Uppsala den översvämmade Fyrisån. Det var i och för sig ganska spännande, men alla tog ju ungefär samma bilder :)

Nu är vattnet borta och det har ganska fort blivit ordentligt mycket varmare. Det resulterar i en jävla massa sånt där grönt elände i alla bilder. Hur man än bär sig åt blir alla bilder som innehåller växtlighet illgröna.

Här har jag nog inte lyckats få det riktigt skarpt nånstans, men det är jättegrönt!

Idag fotograferade jag med en digitalkamera (kanske inte så konstigt eftersom jag just nu bara äger digitala kameror), och det var ju tur det. På filmtiden var det många fotografer som frestades att ladda kameran med filmer som t.ex. Fuji Velvia - om mina bilder från idag är gröna, så kan jag garantera er att samma bilder fotograferade med Velvia hade varit oooootroligt mycket mer gröna (och inte så lätta att påverka i efterhand).

Dans på bryggan

Nu är det ju så att eftersom jag använt just en digital systämkamera för att fotografera de här bilderna idag, så kan jag välja att göra mig av med allt det där gröna slemmet från bilderna på ett mycket enklare sätt än om jag fotograferat med film. Det har diskuterats tidigare här i bloggarna (bl.a. i min) om det där med att ta bort färg ur bilderna verkligen hör hemma i dokumentärfotografi. En del tycker att bilderna ska vara så lika verkligheten som möjligt, och andra tycker att det är svartvitt som gäller för hela slanten.

Lätt sepiatonade och färglösa rökare

Jag utger mig inte för att göra dokumentära bilder. Inte heller är jag gatufotograf, naturfotograf eller sportfotograf, trots att jag ibland gör bilder som hör hemma i dessa (eller andra kategorier). Jag är en glad amatörfotograf (till skillnad från den ganska uttråkade proffsfotograf jag var i början av 90-talet), som fotografera det som faller mig in och jag följer inte några pretentiösa regler om hur bilder ska se ut eller med vilken utrustning de ska tas.

Blev ju inte skarpare i svartvitt, men rätt snyggt ändå ...

Jag är av den liberala inställningen att man får göra vad man vill med sina bilder, och kalla dem för vad som helst så länge man inte försöker föra folk bakom ljuset eller kränker de man fotograferar. Jag försöker undvika att fotografera folk i situationer jag själv inte skulle vilja bli fotograferad i (fast det säger inte så mycket eftersom jag står ut med nästan vad som helst på den punkten).

Den här blev lite mer dramatisk i svartvitt

Nu har jag konstaterat att jag fotograferar vad skit som helst och är ganska nöjd med det. Jag tycker nog egentligen lite bättre om hösten när det är riktigt fint väder, och fortfarande varmt - då är det åtminstone inte så jäkla grönt överallt (även om det som synes går att råda bot på). Någon komfortzon vad gäller foto har jag nog inte hittat trots att jag fotograferat i 30 år ...

Jag har lite tankar på att börja fotografera analogt igen i sommar, om jag bara får tag på den kamera jag behöver. Vi får väl se om jag hittar någon komfort i den analoga världen igen, fast det skulle ju förstås innebära att jag inte kan välja mellan färg eller svartvitt ... Aldrig får man vara nöjd :)

När väder och inspiration tryter ...

Trots att jag den här sommaren haft en kamera som jag är mycket nöjd med, och därtill väl fungerande objektiv har jag inte riktigt hittat någon inpiration att ge mig ut och fotografera. Då menar jag att helt ägna mig åt fotografering, och inte bara göra det i förbifarten eller för att testa prylarna.

Jag skyller delvis på vädret, även om dåligt väder egentligen är ganska bra fotoväder, men mest beror det nog på slöhet eller allmän apati. Förmodligen skulle jag behöva hitta på något projekt, så att jag har något slags mål med fotograferandet.

Nony fotograferad med Sony. NEX-7 och Sigma 30 mm f/2.8

Det är alltid kul att fotografera katterna, även om jag vet att många ser ner på kattbilder. En del verkar rent av bli upprörda om man använder bra utrustning för att fotografera de små kräken. Jag kan möjligen i viss mån förstå kritiken om det handlar om kattbilder som ser ut som de är tagna med en mobilkamera, men i själva verket är gjorda med prylar för tiotusentals kronor :)

En jag, fotograferad med NEX-7 och Sigma 30 mm.

Självporträtt är också ganska kul, och något man inte behöver skämmas att ägna sig åt. Alla som har en kamera gör sådana! De flesta har förmodligen dock roligare motiv för den typen av fotografering än jag har :)

En sak som är bra med den lilla Sonykameran är den vinklingsbara skärmen, som gör att man inte måste täcka nyllet med kameran när man ska fotografera sig i spegeln. Det är bara att titta ner på skärmen ungefär på samma sätt som man kunde göra med schaktsökare på Hasselblad och andra gamla mellanformatskameror. Det fungerar också bra när man fotograferar på stan och inte vill synas.

Jag har än en gång upptäckt att det är riktigt mysigt med bra utskrifter i hyfsat stort format på bra papper. Mina dagar tillbringar jag sedan i juni på ett nytt kontor där jag tyckte väggen vid min plats var väldigt tom och trist, så jag skickade ett par bilder till Crimson för utskrift i ungefär 30x40 och monterade på 5 mm Kapaplatta.

Times Square, Nikon D3 och Nikon 24-70/2.8

Bilden från Times Square var en av bilderna jag skrev ut och satte på väggen, och det blev ett jäkla drag i den på blankt papper. Mina kollegor uppskattade den också, och en av dem ville t.o.m. ha en att hänga på väggen hemma, vilket han förstås får för självkostnadspris. Tyvärr är självkostnadspris ändå rätt högt när det ska skrivas ut i Stockholm, monteras och sedan skickas med posten (ungefär 400 pengar).

Att skriva ut själv hemma är dock inget jag tänker ägna mig åt - ska man ha en skrivare som klarar A3, papper och bläck så kostar det också en slant. Om man dessutom inte använder skrivaren regelbundet så har skrivarhuvud och bläck en tendens att torka ihop, plus att man ofta måste göra några försök innan det blir som man vill. Förmodligen blir det dyrare än att låta Stockholmarna skriva ut bilden ...

En liten bil. NEX-7 och Sigma 19 mm f/2.8

Den avslutande bilden i det här inlägget föreställer min lilla bil omgiven av en massa grönska. Bilen har jag visat förut (och kommer att visa igen), men det intressanta tycker jag är den lilla färgkartan från QPcard som hänger i bakrutetorkaren. Den innehåller dels ett gråkort för vitbalansering, och dels en färgkarta som kan användas för att göra egna färgprofiler i Lightroom eller Photoshop. Suveränt för att få rätt färger i besvärligt ljus, och framför allt för att få konsekventa färger. Om jag växlar mellan mina Sony- och Sigmaobjektiv på NEX:en så blir inte färgerna lika med Adobes standardprofiler, men med mina egentillverkade profiler så blir det så nära man kan komma. Rekommenderas åt det varmaste och får plats i vilken väska (eller ficka) som helst.

Det var allt för den här gången, och jag hoppas jag har några nya lite mer inspirerade bilder att visa så småningom ...

Bilderna finns i originalformat på min flickr.