Turist på hemmaplan!

Många av oss som fotograferar tycker det är spännande och inspirerande att besöka nya platser, men hur är det egentligen med att fotografera de sevärdheter som finns i närområdet? Jag har bott i Uppsala i nästan hela mitt liv, och ändå är det mycket sällan (eller aldrig) jag besöker och fotograferar de turistmål som finns här i byn.

Tyst studiesal

I veckan har vi på jobbet haft besök från våra samarbetspartners i Ukraina, och när vi tidigare haft det brukar det bli att vi går ut och äter något gott men inte gör så mycket mer. Igår hade dock en av kollegorna ordnat med ett guidat besök på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva - en plats jag inte besökt sedan jag blev dittvingad någon gång på mellanstadiet för att beskåda silverbibeln.

Böckerna är sorterade efter ett system, men inget som jag förstod mig på.

Varför fotograferar vi inte våra hemtama miljöer lite oftare? Det finns massor att upptäcka, och om vi har tillgång till dessa miljöer varje dag har vi dessutom möjlighet att bekanta oss med både miljöerna och folket kring dem.

Bästa stället att gömma en bok är på fel plats i ett bibliotek

Alla såna här miljöer är inte alltid öppna för allmänheten direkt, men det går ofta att få guidade turer eller helt enkelt fråga någon ansvarig om man kan få komma in och fotografera (jag har tidigare kommit upp i domkyrkotornen på det sättet). I det här fallet betalade vi hela 600:- för rundturen med en mycket engegerad guide, som skulle kunnit hållit på länge till om vi inte var tvungna att ge oss iväg till vår bokade restaurang.

Massor av böcker att beskåda

Som jag skrev har jag inte besökt universitetsbiblioteket sedan grundskolan, och då tyckte jag det var synnerligen trist (barn är oftast inte så intresserade av gamla böcker). Den här gången var det annorlunda, då vi hade en guide som berättade om biblioteket, dess historia och om böcker i allmänhet. Något som blev mycket mer intressant när man väl börjat läsa böcker (vilket jag inte direkt jag kan påstå att jag gjorde förra gången jag var där).

En bok från 1500-talet med grekiska fabler (för säkerhets skull med latinsk överstättning för de som till äventyrs inte förstår gammelgrekiska).

För att uppskatta ett besök på ett bibliotek av den här kalibern tror jag inte ens man behöver vara en bokmal. Det borde räcka att vara läskunnig och någon gång läst en pocketbok för att se skillnaden mellan dagens boktryck, och det som gjordes för några hundra år sedan (för att inte tala om de e-böcker som är de enda jag läser nu). Boken i bilden ovan är från 1500-talet, och i mycket gott skick, och som ni ser går det alldeles utmärkt att bläddra i den utan vare sig bomullsvantar eller ansiktsmask. Om jag öppnar valfri pocketbok från 2005 ur min hylla ser den sämre ut och är skröpligare (där har e-böckerna en fördel - de ändrar aldrig utseende) :)

Maffigaste bokrummet i biblioteket

Något många noterade är att vår guide Krister hanterade alla dessa gamla fina böcker ungefär som vore de vilka böcker som helst. Inga vantar, heltäckande overaller eller ansiktsmasker där inte som man kanske kan tro behövs efter att ha sett filmer där de visar hur känsliga gamla papper och böcker är.

Jag tror man fick sitta på den här stolen, men jag tordes inte prova

Vi fick en mycket bra förklaring till detta, och det är mycket riktigt så att alla våra kroppsutsöndringar från händer och andra kroppsdelar kan påverka böckerna negativt. Något som kan påverka mer negativt är klumpighet, och vi blir klumpigare med överdragskläder och handskar, så på Carolina Rediviva har man kommit fram till att det risken för skador är klart mindre när böckerna hanteras helt utan skydd. Naturligtvis måste dock händerna vara rena, hela och fria från skönhetskrämer och dylikt.

Enligt guiden kör British Library med samma princip, och jag hittade denna pdf som beskriver hur de tänkt: http://www.bl.uk/aboutus/stratpolprog/collectioncare/videos/whitegloves.pdf

Vackra bokryggar, men jag har ingen aning om vad de handlar om

Något som var lite intressant för mig som fotograf är hur de fotograferar/skannar känsliga böcker. Det är förstås inte så nyttigt för en bok som är några hundra år gammal att placeras i en flatbättsskanner eftersom den måste ligga platt. Nu finns det tydligen utrustning som gör att de kan fotografera av sidorna utan att behöva boken speciellt mycket. Jag gissar att det är någon teknik som liknar den fokusstacking som används inom makrofotografering.

Stjärnglob

Något annat som var intressant ur fotosynpunkt var de stjärn- och jordglober de har där. Dessa glober är några hundra år gamla eller så, och har tydligen donerats i par (en med jorden och en med stjärnhimlen) i omgångar om jag förstod det rätt. De är väldigt detaljerade, men vissa kontinenter saknar konturer i norr, Australien finns inte med och de har förstås andra brister jämfört med våra sattellitbaserade kartor. Dock är det så att sedan biblioteket började använda digitalkameror har de hittat detaljer och texter som inte gick att läsa eller återskapa tidigare, och lärt sig mer när de detaljfotograferat globerna.

Det här blev ett långt inlägg av förmodligen begränsat intresse, men jag kanske kan inspirera någon att besöka sina lokala turistattraktioner. Jag hade nog aldrig mer besökt Carolina Rediviva om det inte skett via jobbet, men nu när jag varit där vill jag dit igen och se mer. Det finns garanterat sådant där du bor också :)

Trevlig helg!

2014-01-10 22:15   Bert-Ola Ekh

Häftigt besök, jag har faktiskt en gammal barndomsvän som jobbar som fotograf vid Carolina. Men tyvärr var det länge sedan jag träffade honom så jag vet inte hur han jobbar med fotandet.
Hittade du några fotoböcker? :-)
//B-O

Besvara

Svar från Anders F. Eriksson 2014-01-10 22:25

Vi kollade inte efter något sådant dessvärre, men det skulle vara kul. Carolina är ett av de bibliotek som får ALLT som trycks i Sverige, så de lär ju ha ALLA fotoböcker (svenska). Till skillnad från KB behöver de dock inte spara allt, så de har slängt rätt många visitkort och dylikt ...

Det vore intressant att se hur din gamla barndomsvän jobbar. Jag kanske borde undersöka om det går att få ett studiebesök på deras fotoavdelning också. De tar sjukt lågt betalt för allt de gör, så det om de vill ha betalt för det är det säkert billigt ... (man kan köpa typ A3-reproduktioner för 20:-)

Svara

2014-01-10 22:23   markm

Dit får jag ta mig någon mer gång. Man blir ju lite nyfiken när du skriver att du inte vet vad böckerna handlar om. Om jag lyckas tyda ryggarna rätt, handlar de om Englands kungar, Vilhelm den tyste (Guillaume le Taciturne, Willem de Zwijger, dvs Vilhelm av Oranien: http://sv.wikipedia.org/wiki/Vilhelm_I_av_Oranien ), kvinnliga helgon, Turkiet, däggdjur, stjärnor, fåglar, Paris ? historia, Rom och Ottomanska riket. Jag undrar verkligen efter vilket system böckerna är ordnade... Det enda de har gemensamt är att de är på franska, men jag antar att det finns många fler böcker på franska där!

Besvara

Svar från Anders F. Eriksson 2014-01-10 22:29

Systemet är mycket gammalt, och inte helt logiskt enligt vår guide. Jag tror många av böckerna står där de stått sedan årtioenden, och det går helt enkelt inte att flytta om allt. Det är en saligt röra av nya och gamla böcker i samma rum.

Det var inte bara franska böcker i det där rummet som du kan se här: http://www.flickr.com/photos/aferiksson/11873420555/ (går att kolla i full storlek)

Svara

2014-01-10 23:05   Wolfgang

Mycket intressant! Bra bilder!

Besvara

Svar från Anders F. Eriksson 2014-01-10 23:50

Tack Wolfgang!

Jag är lite sugen på att följa upp det och kolla om det är möjligt att få se och fotografera lite mer av deras verksamhet. Det kanske inte är intressant för så många, men de som tycker det är intressant är oftast mycket intresserade :)

/afe

Svara

Wolfgang 2014-01-11 07:48

Det är alltid intressant att se bilder från fotografens hemtrakter, tycker jag!

Svara

2014-01-10 23:41   Gun-Inger Arvidsson

Allatiders dokumentation med stort värde för framtiden om samtiden.
Gun-Inger

Besvara

Svar från Anders F. Eriksson 2014-01-10 23:50

Tack Gun-Inger!

Hoppas kunna bidra med mer dokumentation framöver.

/afe

Svara

2014-01-11 00:06   RHelena

Det här är ju hur spännande som helst! Biblioteken är bland de mest intressanta ställen att besöka vart man än kommer! Eftersom jag nog kan beteckna mig som en bibliofil sedan barndomen (är även utbildad inom ämnesområdet, bland annat) har jag en tendens att alltid hitta biblioteken överallt och ibland lyckas jag få med mig sällskapet in också. Tyvärr är inte alltid ens vanliga bibliotek i andra länder öppna för gemene man på det sättet som vi är vana vid, t.ex. i London kommer man inte in annat än möjligen till tidningssalen om man inte har ett lånekort. Och lånekort får man inte om man inte har sin adress i landet.

Apropå scanning/fotografering; något av London specialbibliotek (filial till British Library?, minns inte riktigt hur det var) började digitalisera sitt absolut äldsta bestånd av handskrivna böcker ganska många år sedan. Man fick se en stor mängd mycket gamla handskrivna böcker i glasmontrar och som besökare fick man även bläddra i ett par av dessa i deras digitala versioner. Vilken upplevelse det var! Vackra som tusan eftersom de hade ett orientaliskt ursprung, inte bara omslaget var dekorerat utan textsidorna var också rikligt dekorerade.

Har sett de äldsta samlingarna på Carolina på den tiden när man inte arrangerade visningar ännu, bra att man gör det nu, men jag är lite tveksam till att man tar betalt på det här sättet. Det handlar om det gemensamma kulturarvet och tar man ut avgifter så borde de vara på en rimlig nivå så att var och en har möjlighet att ta del av allt det fantastiska. Och andra sidan finns ju aspekten att ju fler visningar och besökare, desto större slitage blir det... Därför är nog ett tillgängliggörande via digitalisering nödvändigt, kombinerat med att man på något sätt visar de verkliga böckerna också (London-exemplet visar ju att det går).

Besvara

Svar från Anders F. Eriksson 2014-01-11 01:28

Jag tycker det är bra att man tar betalt (särskilt som man tar så lite betalt) - det skulle kunna kosta mycket mer. 600:- för en dryg timme är ingenting (jag vet inte exakt hur lång tid det tog), men det var lätt värt det och jag tror de skulle kunna sälja många fler såna visningar än de gör.

Slitaget är inte så stort - besökarna får ju inte pillla på böckerna, men till skillnad från England får alla komma in här och läsa. Det behövs inga lånekort för att kolla på böckerna, utan räcker att man hittat dig.

Svara

RHelena 2014-01-14 22:32

Jag skulle inte ha något emot att de tog mer betalt av företagen! Visningar för privatpersoner borde däremot vara på en rimlig nivå kostnadsmässigt, av typen inträdesavgift till ett museum, per person, max. Men det kanske arrangeras numera sådana visningar också, kan man hoppas. Annars är det ju endast en ytterst begränsad skara som har möjligheten att se de fantastiska samlingarna.

Svara

2014-01-12 02:42   EGW

Intressant reportage från en miljö man sällan hör något om. Jag tror faktiskt inte att jag varit där själv.

Besvara