Turist på hemmaplan!

Många av oss som fotograferar tycker det är spännande och inspirerande att besöka nya platser, men hur är det egentligen med att fotografera de sevärdheter som finns i närområdet? Jag har bott i Uppsala i nästan hela mitt liv, och ändå är det mycket sällan (eller aldrig) jag besöker och fotograferar de turistmål som finns här i byn.

Tyst studiesal

I veckan har vi på jobbet haft besök från våra samarbetspartners i Ukraina, och när vi tidigare haft det brukar det bli att vi går ut och äter något gott men inte gör så mycket mer. Igår hade dock en av kollegorna ordnat med ett guidat besök på universitetsbiblioteket Carolina Rediviva - en plats jag inte besökt sedan jag blev dittvingad någon gång på mellanstadiet för att beskåda silverbibeln.

Böckerna är sorterade efter ett system, men inget som jag förstod mig på.

Varför fotograferar vi inte våra hemtama miljöer lite oftare? Det finns massor att upptäcka, och om vi har tillgång till dessa miljöer varje dag har vi dessutom möjlighet att bekanta oss med både miljöerna och folket kring dem.

Bästa stället att gömma en bok är på fel plats i ett bibliotek

Alla såna här miljöer är inte alltid öppna för allmänheten direkt, men det går ofta att få guidade turer eller helt enkelt fråga någon ansvarig om man kan få komma in och fotografera (jag har tidigare kommit upp i domkyrkotornen på det sättet). I det här fallet betalade vi hela 600:- för rundturen med en mycket engegerad guide, som skulle kunnit hållit på länge till om vi inte var tvungna att ge oss iväg till vår bokade restaurang.

Massor av böcker att beskåda

Som jag skrev har jag inte besökt universitetsbiblioteket sedan grundskolan, och då tyckte jag det var synnerligen trist (barn är oftast inte så intresserade av gamla böcker). Den här gången var det annorlunda, då vi hade en guide som berättade om biblioteket, dess historia och om böcker i allmänhet. Något som blev mycket mer intressant när man väl börjat läsa böcker (vilket jag inte direkt jag kan påstå att jag gjorde förra gången jag var där).

En bok från 1500-talet med grekiska fabler (för säkerhets skull med latinsk överstättning för de som till äventyrs inte förstår gammelgrekiska).

För att uppskatta ett besök på ett bibliotek av den här kalibern tror jag inte ens man behöver vara en bokmal. Det borde räcka att vara läskunnig och någon gång läst en pocketbok för att se skillnaden mellan dagens boktryck, och det som gjordes för några hundra år sedan (för att inte tala om de e-böcker som är de enda jag läser nu). Boken i bilden ovan är från 1500-talet, och i mycket gott skick, och som ni ser går det alldeles utmärkt att bläddra i den utan vare sig bomullsvantar eller ansiktsmask. Om jag öppnar valfri pocketbok från 2005 ur min hylla ser den sämre ut och är skröpligare (där har e-böckerna en fördel - de ändrar aldrig utseende) :)

Maffigaste bokrummet i biblioteket

Något många noterade är att vår guide Krister hanterade alla dessa gamla fina böcker ungefär som vore de vilka böcker som helst. Inga vantar, heltäckande overaller eller ansiktsmasker där inte som man kanske kan tro behövs efter att ha sett filmer där de visar hur känsliga gamla papper och böcker är.

Jag tror man fick sitta på den här stolen, men jag tordes inte prova

Vi fick en mycket bra förklaring till detta, och det är mycket riktigt så att alla våra kroppsutsöndringar från händer och andra kroppsdelar kan påverka böckerna negativt. Något som kan påverka mer negativt är klumpighet, och vi blir klumpigare med överdragskläder och handskar, så på Carolina Rediviva har man kommit fram till att det risken för skador är klart mindre när böckerna hanteras helt utan skydd. Naturligtvis måste dock händerna vara rena, hela och fria från skönhetskrämer och dylikt.

Enligt guiden kör British Library med samma princip, och jag hittade denna pdf som beskriver hur de tänkt: http://www.bl.uk/aboutus/stratpolprog/collectioncare/videos/whitegloves.pdf

Vackra bokryggar, men jag har ingen aning om vad de handlar om

Något som var lite intressant för mig som fotograf är hur de fotograferar/skannar känsliga böcker. Det är förstås inte så nyttigt för en bok som är några hundra år gammal att placeras i en flatbättsskanner eftersom den måste ligga platt. Nu finns det tydligen utrustning som gör att de kan fotografera av sidorna utan att behöva boken speciellt mycket. Jag gissar att det är någon teknik som liknar den fokusstacking som används inom makrofotografering.

Stjärnglob

Något annat som var intressant ur fotosynpunkt var de stjärn- och jordglober de har där. Dessa glober är några hundra år gamla eller så, och har tydligen donerats i par (en med jorden och en med stjärnhimlen) i omgångar om jag förstod det rätt. De är väldigt detaljerade, men vissa kontinenter saknar konturer i norr, Australien finns inte med och de har förstås andra brister jämfört med våra sattellitbaserade kartor. Dock är det så att sedan biblioteket började använda digitalkameror har de hittat detaljer och texter som inte gick att läsa eller återskapa tidigare, och lärt sig mer när de detaljfotograferat globerna.

Det här blev ett långt inlägg av förmodligen begränsat intresse, men jag kanske kan inspirera någon att besöka sina lokala turistattraktioner. Jag hade nog aldrig mer besökt Carolina Rediviva om det inte skett via jobbet, men nu när jag varit där vill jag dit igen och se mer. Det finns garanterat sådant där du bor också :)

Trevlig helg!