Jag hade en sån {Konica Minolta A200}.Visst var den före sin tid på många sätt och hade sånt som börjar komma på dslrerna först nu: utvikbar och vridbar monitor, evf med automatisk förstoring när man snuddade fokuseringsringen. Men knappast helt up to date.
---
Nu syftade jag i och för sig på konceptet - allt som hade behövts var ju att ha satt en bajonettfattning mellan objektiv och kamerahus, så hade vi haft spegellösa minisystemkameror många år innan de till slut kom. Sony hade ju också tidigt några remarkabelt bra modeller enligt detta koncept - men också utan växelobjektiv. Den är dock tillräckligt bra i många fall för att jag än i dag ska ta den med mig istället för någon av mina mycket större och tyngre DSLR-kameror.
---
Ser ut som en liten dslr men är en kompaktkamera med liten sensor. Brusegenskaperna var usla, autofokusen krävde bra ljus för att fungera och var långsam.
---
Mja, hur "usla" brusegenskaperna är, är synnerligen subjektivt, och mycket situationsberoende. Jag tog kanske en tredjedel av bilderna till en utställning (tillsammans med ett 30-tal andra deltagare) för ett par år sedan efter en kurs på Fotohögskolan här, och ICKE EN ENDA person klagade på bruset! Är bilden bra, så är brus och bristande skärpa inte längre relevant. Man ser inte detta. Och utomhus, där man har hyfsat ljus, så blir bruset enligt min uppfattning inte störande. Man får anstränga sig för att se det - och gå så nära bilden att man inte ser hela (jo, det blir mycket bättre resultat på en papperskopia än ifall man glor på ett utsnitt på skärmen i 100%).
Vad utställningsbesökarena (allt från släktingar till profotografer) däremot sa var att färgerna var fina (Minolta Colour" förstås). Och med en lätt blygsam rodnad tar jag mig också före att lägga in att eftersom jag frivilligt ställde upp som vakt under nästan hela utställningstiden, så kunde jag ju avhöra vad besökarna tyckte. De flesta besökarna tyckte att min var bäst (jag hade ett klart, tydligt och starkt koncept), men det blev ändå en av de större överraskningarna i mitt liv (har alltid ansett mig själv vara mycket mera ingenjör än konstnär). Hon som kom på "andra plats" med sitt bidrag i denna helt informella och ej utlysta "publikomrösningstävling" var också ingenjör - så vi ingenjörer visade konstnärsfolket var skåpet skulle stå...
Skulle det verkligen gå att toppa en utställning där deltagarna först selekterats fram av Fotohögskolan, och där betraktarna sedan var allt från denna grupp, "vanliga fotointresserade", profotografer och sådana som hade studerat på Fotohögskolan i upp till fem år, ifall en stor del av bilderna hade uppfattats som tekniskt "usla"? Detta (låt vara informella) resultat talar tämligen starkt emot din uppfattning, anser jag för min del.
Autofokusen på A200:an var långsam, visst. Men kan man sina kameror, så använder man inte just denna till aktionfoto. Men i nästan alla andra fall funkade det förvånansvärt bra. Den kom ju med mycket oftare än DSLR-kameran, eftersom man inte märkte att man bar omkring den (till skillnad från DSLR-kameran).
---
Jag körde med CL-ljudet, det lät fint! ---
---
Det gjorde jag - jag menar, det GÖR jag också...
---
Men ibland saknar jag den.
Det gör inte jag.
Jag har fortfarande min kvar...
Fast jag får väl erkänna att eftersom jag nyligen skaffade mig en NEX-kamera, så lär den väl knappast komma till användning så mycket längre för min del.
PS I ett försök att komma åtminstone lite mindre Off Topic, så vill jag bara tillägga att EVF:en i Minoltas A2:a var mycket bättre. Den står sig i flera avseenden mycket bra ännu. Hög upplösning, och inte de fördröjningar och "regnbågsrandningar" som man ibland kan se på vissa av dagens EVF-er.
.
