mapem

Bilder av alla slag har alltid intresserat mig. Min första riktiga kamera var en Voigtländer med bälg och ett skarpt 45mm/3,5. Jag roade mig med att plåta i befintligt ljus med pressad Tri-X. Dels människor, dels arkitektur. Senare blev det flera systemkameror av olika fabrikat: Olympus, Pentax, Chinon. Under studietiden hade jag tillgång till fotolabb och kunde roa mig med att göra bilder nätterna igenom.

Men när jag började jobba hade jag inget labb att tillgå längre. Fotointresset blev mer inriktat på diafotografering. Mest resor och familjebilder. Lite experimenterade jag med att pressa Ektachrome för att fortfarande kunna plåta i befintligt ljus, det fanns labb som kunde fixa det.

Digitalåldern inleddes med en Canon Ixus Digtal 300, ett litet tekniskt underverk med fin optik och hela 2 miljoner pixlar. Via KonicaMinolta A200 och Canon 400D har jag nu gått över till Canon 40D och antalet gluggar ökar sakteliga. Åter till systemkameravärlden alltså, men nu digitalt. Min 40D ger mig samma möjligheter som de analoga spegelreflexer jag använde förr. Och tack vare datortekniken kan jag nu åter jobba med bilderna ungefär som när jag hade tillgång till labb.

Jag betraktar mig som ren amatör men använder ibland bilder jag tagit i jobbet i publikationer och i presentationer och då gäller det främst arkitektur. Fortfarande fascineras jag av det befintliga ljuset och gillar att ta bilder på interiörer och människor, men också landskap, städer och hus. Då och då blommor och fåglar. Jag tar massor med bilder men det är inte många jag blir nöjd med. Det räcker inte med att en bild är tekniskt bra, det måste finnas något annat också, och det är det som är så svårt, och som jag gärna vill utveckla vidare i mitt fotograferande.