Objektiv för gatufoto

[Biber]

Normalen brukar vara ungefär samma brännvidd som diagonalen över filmytan, eller ett objektiv som ger ett "naturligt" perspektiv jämfört med hur vi ser på saker med blotta ögat. På 135-film blir det ~43mm, men standarden har blivit 50mm och det är otast det som benämns som normal.

Normalen på en 350D är ~28mm (22.2x14.8).

 

[Sonnaren]

Liax skrev:
Visst kan man hitta motiv även i Karlskrona, men efter ett tag blir det ganska svårt att variera sig som jag skrev. Kanske definierar vi gatufotografering annorlunda du och jag. För mig är det främst människorna och kommersen som intresserar.

Har extraknäckt som fotograf åt Karlskrona kommun och stans turistbyrå under flera år. Cyklar eller går minst en gång i veckan omkring i staden med kameran med mig. Det finns inte en fläck i denna stad som jag inte fotograferat. Så jag känner miljöerna mer än väl om jag uttrycker mig lindrigt.

Och visst finns det miljöer som är intressanta, men som sagt, jag saknar människorna och kommersen. Livet, pulsen och rörelsen.

När jag bodde i Stockholm upplevde jag det som mycket enklare. Men vad vet jag, kanske har jag en för snäv syn på ämnet.

/Joakim

Jag tror inte att vi ser så värst olika på gatufotografering men det är en himmelsvid skillnad på förr och nu.
DÅ var Ronnebygatan, Borgmästaregatan, delar av Drottninggatan o.s.v. fyllda med flanörer på eftermiddagar och kvällar. Hela Trossö var bebott på ett annat sätt än i dag. Där liksom på Björkholmen, Saltö och Långö bodde "vanligt folk", på Björkholmen och Västerudden fanns det en del trevliga och litet udda människor. Tänk att tiden jag talar om är i princip före TV-åldern och folk var i gemen relativt trångbodda --> man gick gärna ut.
Mjölkaffärer och speceriaffärer fanns i mängder i centrala delen av staden. I de fall lokalerna finns kvar idag säljer man modekläder/liknande där - och affärerna har oftast en mycket kort "livslängd".
Jag har full förståelse för och kunskap om att det är betydligt svårare idag, går man ut på sta´n en vanlig kväll i veckan på hösten (eller våren - vintern skall vi knappast tala om) verkar det som om flyglarm hade gått - det är i det närmaste folktomt.
Men så är de flesta städer idag. T.o.m. landets 4:e stad, Uppsala förefaller totalt övergiven en sommarkväll numera, nästan så man väntar sig att nystan med tumbleweed skall komma farande med vinden nerför gatorna.
Men det är väl bara att gräva där man står om man vill hålla på med gatufotografering. Det är ju litet liv och rörelse kring ICA Maxi och andra köpcentra - åtminstone på lördagförmiddagarna....;-). MEN - Karlskrona skiljer sig inte ett smack från andra städer i Sverige - möjligen undantaget Sthlm och Gbg.
Us

 

[Liax]

Sonnaren skrev:
Jag tror inte att vi ser så värst olika på gatufotografering men det är en himmelsvid skillnad på förr och nu.
DÅ var Ronnebygatan, Borgmästaregatan, delar av Drottninggatan o.s.v. fyllda med flanörer på eftermiddagar och kvällar. Hela Trossö var bebott på ett annat sätt än i dag. Där liksom på Björkholmen, Saltö och Långö bodde "vanligt folk", på Björkholmen och Västerudden fanns det en del trevliga och litet udda människor. Tänk att tiden jag talar om är i princip före TV-åldern och folk var i gemen relativt trångbodda --> man gick gärna ut.
Mjölkaffärer och speceriaffärer fanns i mängder i centrala delen av staden. I de fall lokalerna finns kvar idag säljer man modekläder/liknande där - och affärerna har oftast en mycket kort "livslängd".
Jag har full förståelse för och kunskap om att det är betydligt svårare idag, går man ut på sta´n en vanlig kväll i veckan på hösten (eller våren - vintern skall vi knappast tala om) verkar det som om flyglarm hade gått - det är i det närmaste folktomt.
Men så är de flesta städer idag. T.o.m. landets 4:e stad, Uppsala förefaller totalt övergiven en sommarkväll numera, nästan så man väntar sig att nystan med tumbleweed skall komma farande med vinden nerför gatorna.
Men det är väl bara att gräva där man står om man vill hålla på med gatufotografering. Det är ju litet liv och rörelse kring ICA Maxi och andra köpcentra - åtminstone på lördagförmiddagarna....;-). MEN - Karlskrona skiljer sig inte ett smack från andra städer i Sverige - möjligen undantaget Sthlm och Gbg.
Us

Visst har det förändrats mycket, det har du verkligen rätt i. Ett exempel är Karlskronavarvet som förr i tiden hade betydligt fler anställda. Det var ett myller av aktiviteter runt varvsområdet. I bland stöter man på gamla bilder från Varvsport 17 som då var en av utgångarna för de anställda. På bilderna kan man se hur varvsarbetarna står och väntar på att grindarna ska öppnas i en stor klunga för att sedan strömma ut med sina matlådor och väskor.

Men även mycket annat har förändrats. Flera större företag har förvunnit. Hamnområdena är helt döda, inte ens några fiskebåtar syns till i någon större utsträckning. Alla militärer som ständigt sågs på stan för bara ett par årtionden sedan är borta. I dag blir man nästan chockad när man ser en Kalle Anka-kostym på stan, något som var en vanlig syn en gång i tiden.

Men visst är det precis som du skriver samma sak i de flesta små och medelstora städer. Karlskrona är på inget sätt unikt. Och det var väl det mitt första inlägg egentligen handlade om, även om jag kanske uttryckte mig något luddigt.

Våra stadsmiljöer har ju helt klart förändrats, kommersen har flyttats till stora köpcentrum utanför städerna, osv. Så för att ställa frågan igen; var hittar man motiven som gatufotograf när våra stadsbilder mer och mer liknar övergivna kulisser.

Är det utanför nämnda köpcentrum? Är det i gallerior? Var rör sig den moderna människan? Hur avbildar vi vårt nuvarande samhälle? Eller ska vi förtsätta härma Bresson och göra allt för att ta bilder som ser ut som om vi fortfarande levde på 50-talet?

/Joakim

 

[Niclasfoto]

De miljöer som vi förknippar med klassiskt dokumentärfotografi är miljöer som till stor del tillhörde den tidens verklighet. Likaså är vår verklighet idag morgondagens historia.

Alltså kan vi utgå ifrån att morgondagens klassiska dokument är det som sker i vår värld här i vår tid.

De många politiska rörelser som skilldrats fotografiskt genom tiderna är också närvarande idag.

Jag tror att de som verkligen har "morgondagens klassiska dokumentet väntande inom sig" också ÄR de som inte ser ngr begränsningar (utan en stor potential) i nutidens miljöer.

Nej, jag kommer såklart inte med ngr nyheter här men min poäng är att morgondagens klassisker finns där ute.
Bildsituationerna bara väntar in sitt alldeles egna ögonblick, det är DÄr vi skall vara medvetna innan det sker.

Mvh Niclas, som också uppmanar sig själv..

 

[alf109]

Det blir givetvis svårare att gatufotografera om rekvesitan (människorna) mer eller mindr saknas. Ett tips är att propagera för bojjkott av alla dessa köplador som dödar den lokala näringen och utelivet i våra mindre städer och samhällen.

När det gäller Cartier-Bresson så fotade han ofta på landsbygden där det inte hände så värst mycket då heller. Hans signum var att fånga det exakta ögonblicket där allt samspelade i bilden, och till det behövs inte alltid så mycket folk eller "häftiga" miljöer.

Jag tar de flesta av mina bilder när jag är ute och går och ett problem med mindre orter är att de är "färdiggådda" väldigt fort. Medans jag här kan vara ute och promenera i timmar, så är tex det lilla samhälle mina föräldrar bor i avklarat på 5 minuter. Detta innebär givetvis inte att det inte skulle gå att gatufota på mindre orter, man måste nog bara jobba på ett annat sätt. Skulle kunna tänka mig att reportage formen fungerar bättre. Man kan ju tex starta ett projekt där man bestämmer sig för att dokumentera sin byggd och mäniskorna som lever där.

 

[Pongu]

alf109 skrev:
Min erfarenhet är faktiskt den rakt motsatta, om man smyger med det man gör blir man genast uppfattad som konstig och som att man inte har rent mjöl i påsen. Om man undviker att fota folk i förnedrande sittuationer är det faktiskt ganska sällan som någon blir upprörd (har bara hänt mej en gång). Så därför, smyg aldrig med att du fotar, det är ofta just det som gör folk förbannade.

Visst, jag menar bara att det kan vara ett alternativ om man MÅSTE tjuvfota något! ;-)

Om folk upptäcker dig blir du ju självklart uppfattad som skum! Och så har man kanske förstört lite grann för er riktiga gaturfotografer... Ett annat alternativ för spionfotografen är ett spegeltele runt 600mm. Det ser inte så grymt stort ut och folk inser därför inte att de blir fotograferade på långt håll, vilket de gör om man monterar upp ett 600mm f/4 på stativ... Samma sak där, om folk upptäcker dig kan de bli förbannade. Så lyssna på övriga i tråden och ignorera dessa tips!

/Pontus

 

[Niclasfoto]

alf109 skrev:
När det gäller Cartier-Bresson så fotade han ofta på landsbygden där det inte hände så värst mycket då heller. Hans signum var att fånga det exakta ögonblicket där allt samspelade i bilden, och till det behövs inte alltid så mycket folk eller "häftiga" miljöer.

Jag tar de flesta av mina bilder när jag är ute och går och ett problem med mindre orter är att de är "färdiggådda" väldigt fort. Medans jag här kan vara ute och promenera i timmar, så är tex det lilla samhälle mina föräldrar bor i avklarat på 5 minuter. Detta innebär givetvis inte att det inte skulle gå att gatufota på mindre orter, man måste nog bara jobba på ett annat sätt. Skulle kunna tänka mig att reportage formen fungerar bättre. Man kan ju tex starta ett projekt där man bestämmer sig för att dokumentera sin byggd och mäniskorna som lever där.

Ja, men jag tror att många av oss fotografer faktiskt går omkring för mycket.

Som jag skrev tidigare om den enligt mig sååå viktiga "situationsintegreringen" så handlar det om att invänta situationen där elementen samspelar sett ifrån fotografens perspektiv. Enligt mig så är man ute på lite vilsen stig om man promenerar "för mycket".. säger inte att det är fel (absolut inte!). Det handlar om att integrera sig i själva situationen, där och då har vi möjlighet att förutse och med frihet ta för oss.

Jag inbillar mig att Bresson visst promenerade men att han faktiskt stod väääldigt ytterst mycket och ofta helt stilla i långa stunder. Det handlar om att bli ett med miljön och betrakta den som en filmsekvens. MEd det så menar jag att det som händer händer i ett syfte, syftet är att det leder till ngt. Den ena scenen bygger upp förutsättningarna för den andra och plötsligt så står man framför ett klimax, det är där vi skall vara beredda. Jag tror (är personlgit säker på!) att nyckeln dit är att stanna till där vi uppelver potential, sedan invänta och handla i rätt tid.

Det låter nog enklare än vad det är men jag tror att många skulle bli överaskade över hur mycket som händer i ett "situationens klimax" när vi ger verkligheten tid att infinna sig i sitt klimax framför oss där vi själva låter vår tid stå stilla.

Fotografen jobbar med ögonblicket, då handlar det om att låta verkligheten svpea förbi och själva vara medveten om momentet där allt står stilla. Den medvetenheten förlorar jag nästan totalt så snart jag går ngr steg iväg.

Mvh Niclas, som inte säger att ngt är rätt eller fel!

 

[alf109]

Niclasfoto skrev:
Ja, men jag tror att många av oss fotografer faktiskt går omkring för mycket.

Som jag skrev tidigare om den enligt mig sååå viktiga "situationsintegreringen" så handlar det om att invänta situationen där elementen samspelar sett ifrån fotografens perspektiv. Enligt mig så är man ute på lite vilsen stig om man promenerar "för mycket".. säger inte att det är fel (absolut inte!). Det handlar om att integrera sig i själva situationen, där och då har vi möjlighet att förutse och med frihet ta för oss.

Jag inbillar mig att Bresson visst promenerade men att han faktiskt stod väääldigt ytterst mycket och ofta helt stilla i långa stunder. Det handlar om att bli ett med miljön och betrakta den som en filmsekvens. MEd det så menar jag att det som händer händer i ett syfte, syftet är att det leder till ngt. Den ena scenen bygger upp förutsättningarna för den andra och plötsligt så står man framför ett klimax, det är där vi skall vara beredda. Jag tror (är personlgit säker på!) att nyckeln dit är att stanna till där vi uppelver potential, sedan invänta och handla i rätt tid.

Det låter nog enklare än vad det är men jag tror att många skulle bli överaskade över hur mycket som händer i ett "situationens klimax" när vi ger verkligheten tid att infinna sig i sitt klimax framför oss där vi själva låter vår tid stå stilla.

Fotografen jobbar med ögonblicket, då handlar det om att låta verkligheten svpea förbi och själva vara medveten om momentet där allt står stilla. Den medvetenheten förlorar jag nästan totalt så snart jag går ngr steg iväg.

Mvh Niclas, som inte säger att ngt är rätt eller fel!

Du kanske läste mig lie för bokstavligt där, jag menar alltså inte att jag är ute och går för att "leta" efter bilder. Det inväntade ögonblicket är det som gäller för all fotografering tycker jag. Men jag menar att jag flanerar och hittar miljöer, sittuationer där jag väntar in bilderna. På en mindre ort skulle det förmodligen upplevas som konstigt och dra åt sig uppmärksamhet och därmed förstöra chansen till bra bilder om man rörde sig mellan Konsum, järnaffären och busshållplatsen i tre timmar ;o)

 

[Niclasfoto]

alf109 skrev:
Du kanske läste mig lie för bokstavligt där, jag menar alltså inte att jag är ute och går för att "leta" efter bilder. Det inväntade ögonblicket är det som gäller för all fotografering tycker jag. Men jag menar att jag flanerar och hittar miljöer, sittuationer där jag väntar in bilderna. På en mindre ort skulle det förmodligen upplevas som konstigt och dra åt sig uppmärksamhet och därmed förstöra chansen till bra bilder om man rörde sig mellan Konsum, järnaffären och busshållplatsen i tre timmar ;o)

Jo jag förstod att jag gjorde det Men jag tillåter mig generalisera lite då jag upplever att många inte förstår värdet i att stanna till.

Det perfekta ögonblicket är inget som man går ned på stan för att hitta utan ngt som kommer till dig där du är och då gäller det såklart att förutse det momentets inträffande. Det är svårt om man rör sig, där översvämmas vi av så många bilder att vi blir blinda för det där perfekta momentet.
Det gäller att ge verkligheten den tid som den själv förbrukar, då händer det.

(Nu kan jag inte hålla mig längre, måste ut till det sista ljuset..!

Mvh Niclas,

 

[arvro395]

Niclasfoto skrev:
Jo jag förstod att jag gjorde det Men jag tillåter mig generalisera lite då jag upplever att många inte förstår värdet i att stanna till.

Det tror jag stämmer. Det händer väldigt mycket i omgivningen om man bara tittar noga.

 

[Slowfinger]

Den här tråden borde ju egentligen ligga under "fotografera" - nu blev den ju så himla mycket intressantare än "Teknikfrågor per tillverkare - Canonobjektiv".

;-)

 

[Uttryck]

Håller jag med om!

 

[Uttryck]

stefan_nordstrom skrev:
*Håller tummarna* för att en "stor fet äldre tysk herre" blir upplagd på FS inom en snar framtid...
Tack för din kommentar förresten...

På tal om detta m att fota i smyg eller ej...

Har nu lagt upp bilden med tysken i leopardtangan! Får väl anses som min första bild i genren streetfoto eller snarare "beachfoto" i just det här fallet kanske... ;-)

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?ID=505057&pf=95007

 

[Sonnaren]

Liax skrev:
..............................................
Våra stadsmiljöer har ju helt klart förändrats, kommersen har flyttats till stora köpcentrum utanför städerna, osv. Så för att ställa frågan igen; var hittar man motiven som gatufotograf när våra stadsbilder mer och mer liknar övergivna kulisser.

Är det utanför nämnda köpcentrum? Är det i gallerior? Var rör sig den moderna människan? Hur avbildar vi vårt nuvarande samhälle? Eller ska vi förtsätta härma Bresson och göra allt för att ta bilder som ser ut som om vi fortfarande levde på 50-talet?

/Joakim

Jodå, för att återknyta till början av ditt inlägg, det fanns som jag vill minnas ungefär 3000 anställda på varvet, merparten av dem gick eller cyklade till arbetsplatsen......tror jag har några bilder på det.....får se i negalbumet.
Men så till vad som står härovan.
Miljöerna från 40 och 50-talen är borta, försvunna för alltid, inget att göra åt, det gäller som jag skrev tidigare att gräva där man står.
Dessutom ser inte folk ut som då, alltså har inte samma stil ifråga om kläder, frisyrer, uppträdande som det var på 50-talet eller tidigare. En förskjutning har skett. Ungdomsmode som egen genre kom på 50-talet, innan dess var kläder i stort likadana för unga och gamla.
Okej, barn hade inte kamgarnskostym och Homburgerhatt men där gick gränsen (ungefär).
Givetvis varken kan eller bör man försöka imitera den tidens bilder så långt det går, det blir väl nästan som ett slags freakshow.....?.....men tekniken håller fortfarande, jag har då inte sett några bättre förslag.
Tror nog också att B/W är att föredra, har inte sett så många bilder (mindre än en handfull faktiskt) där färgen bidrar med något väsentligt.
Så, ut och dokumentera det vi har, vi kan inte få tillbaka tidigare epoker. Och - även om vi kunde - vad tjänar det till, platsen är ju redan upptagen så att säga, bilderna finns ju redan!
Us

 

[stefan_nordstrom]

Uttryck skrev:
På tal om detta m att fota i smyg eller ej...

Har nu lagt upp bilden med tysken i leopardtangan! Får väl anses som min första bild i genren streetfoto eller snarare "beachfoto" i just det här fallet kanske... ;-)

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?ID=505057&pf=95007

Klockren bild... Bästa idag... Tveklöst...

 

[Liax]

Niclasfoto skrev:
Ja, men jag tror att många av oss fotografer faktiskt går omkring för mycket.

Som jag skrev tidigare om den enligt mig sååå viktiga "situationsintegreringen" så handlar det om att invänta situationen där elementen samspelar sett ifrån fotografens perspektiv. Enligt mig så är man ute på lite vilsen stig om man promenerar "för mycket".. säger inte att det är fel (absolut inte!). Det handlar om att integrera sig i själva situationen, där och då har vi möjlighet att förutse och med frihet ta för oss.

Jag inbillar mig att Bresson visst promenerade men att han faktiskt stod väääldigt ytterst mycket och ofta helt stilla i långa stunder. Det handlar om att bli ett med miljön och betrakta den som en filmsekvens. MEd det så menar jag att det som händer händer i ett syfte, syftet är att det leder till ngt. Den ena scenen bygger upp förutsättningarna för den andra och plötsligt så står man framför ett klimax, det är där vi skall vara beredda. Jag tror (är personlgit säker på!) att nyckeln dit är att stanna till där vi uppelver potential, sedan invänta och handla i rätt tid.

Det låter nog enklare än vad det är men jag tror att många skulle bli överaskade över hur mycket som händer i ett "situationens klimax" när vi ger verkligheten tid att infinna sig i sitt klimax framför oss där vi själva låter vår tid stå stilla.

Fotografen jobbar med ögonblicket, då handlar det om att låta verkligheten svpea förbi och själva vara medveten om momentet där allt står stilla. Den medvetenheten förlorar jag nästan totalt så snart jag går ngr steg iväg.

Mvh Niclas, som inte säger att ngt är rätt eller fel!

Precis som du skriver Niclas är det viktigt att våga vänta ut skeenden och händelser. Ett exempel på det är bilden nedan. Först såg jag det gula huset och sedan P-skylten. Därefter jobbade jag in en komposition och började vänta på att något skulle hända. Och så plötsligt kom snubben med sin kasse och gav lite liv till bilden.

Men det är inte detta jag är ute efter. Det spelar ingen roll hur länge du väntar på "situationen" då allt klaffar om inget händer. Många platser, som tidigare myllrade av liv, är nästan döda i dag. Och har man inte ett otroligt tålamod så blir det helt enkelt för segt.

Så frågan återstår; var hittar dagens gatufotografer sina motiv? Var kan vi finna motiven som speglar vår tid utan att fastna i den romantiska fällan?

/Joakim

 

[Liax]

Sonnaren skrev:
Jodå, för att återknyta till början av ditt inlägg, det fanns som jag vill minnas ungefär 3000 anställda på varvet, merparten av dem gick eller cyklade till arbetsplatsen......tror jag har några bilder på det.....får se i negalbumet.
Men så till vad som står härovan.
Miljöerna från 40 och 50-talen är borta, försvunna för alltid, inget att göra åt, det gäller som jag skrev tidigare att gräva där man står.
Dessutom ser inte folk ut som då, alltså har inte samma stil ifråga om kläder, frisyrer, uppträdande som det var på 50-talet eller tidigare. En förskjutning har skett. Ungdomsmode som egen genre kom på 50-talet, innan dess var kläder i stort likadana för unga och gamla.
Okej, barn hade inte kamgarnskostym och Homburgerhatt men där gick gränsen (ungefär).
Givetvis varken kan eller bör man försöka imitera den tidens bilder så långt det går, det blir väl nästan som ett slags freakshow.....?.....men tekniken håller fortfarande, jag har då inte sett några bättre förslag.
Tror nog också att B/W är att föredra, har inte sett så många bilder (mindre än en handfull faktiskt) där färgen bidrar med något väsentligt.
Så, ut och dokumentera det vi har, vi kan inte få tillbaka tidigare epoker. Och - även om vi kunde - vad tjänar det till, platsen är ju redan upptagen så att säga, bilderna finns ju redan!
Us

Ja man får väl gräva där man står Ulf. Bara det inte blir för segt. I morgon ska jag ut och ta några gatubilder bara för det, om inte vädret blir allt för kasst.

/Joakim

 

[stefan_nordstrom]

Liax skrev:
Ja man får väl gräva där man står Ulf. Bara det inte blir för segt. I morgon ska jag ut och ta några gatubilder bara för det, om inte vädret blir allt för kasst.

/Joakim

Samma här.. Ska bli intressant... Lycka till! Joakim...

 

[Liax]

stefan_nordstrom skrev:
Samma här.. Ska bli intressant... Lycka till! Joakim...

Vi får väl lägga upp våra alster här i morgon då! Personligen ska jag försöka komma närmre än vad jag brukar. Väljer kanske att jobba med en vidvinkelglugg. Får se om jag lyckas.

Lycka till själv.

/Joakim

 

[INJUREDMOOSE]

Närmare

Liax skrev:
Vi får väl lägga upp våra alster här i morgon då! Personligen ska jag försöka komma närmre än vad jag brukar. Väljer kanske att jobba med en vidvinkelglugg. Får se om jag lyckas.

Lycka till själv.

/Joakim

Här är ganska nära, blixt rätt i fejan dessutom, jag tvivlar på om han frågade lov, hon lär inte ha märkt nått, kanske frun till Tysken i leopard tangan )

Foto av Martin Parr.