Monica, det var jag som startade den här, nu något urspårade, diskussionen, och jag tycker att ungefär det bästa som kunde hända den var att en företrädare för väktaryrket kommer in och ger oss sin syn på saker och ting. Jag vågar nog säga att jag försökt vara noga med att INTE bidra till att den spårade ur till någon sorts allmänt hackande, men tydligen var det en övermänsklig uppgift.
Men många av inläggen framhåller ju också att man inte skall dra en hel kår över en kam för att någon råkat ut för något mindre lyckat ingripande. Jag tror faktiskt de nyanserade fortfarande är i majoritet, och vi tycker att Du borde kunna ha mycket vettigt att bidra till diskussionen med.
Med det menar jag inte att Du p g a Ditt yrke skall avkrävas synpunkter på en viss händelse, där Du dessutom bara har ena partens beskrivning att gå efter (och detta gäller givetvis även min egen historia). Det är helt orimligt; jag själv skulle aldrig försvara vissa paparazziövergrepp bara för att jag också har en kamera...
Du företräder en yrkesgrupp vars uppgift är att i någon mening upprätthålla lag och ordning, och det kan inte hjälpas att detta är en verksamhet med en stor inbyggd konfliktrisk. Som jag faktiskt skrev i ett av mina tidigare inlägg är det tur för alla oss andra att några trots detta är beredda att välja yrket och bidra till skyddet av liv och egendom. Det är inte fjäsk när jag skriver detta, det är min ärliga uppfattning sedan långt före "min" lilla incident, och jag har inte ändrat åsikt p g a den.
Men alla seriösa yrkesutövare brukar ju vilja arbeta på ett korrekt sätt och följa de regler som omgärdar yrket, och det gäller säkerligen även väktare. Och där tycker jag mig ha sett tecken på att just när det gäller hantering av fotograferande kan det finnas en viss okunskap hos en del av Dina kolleger; det var detta mitt första inlägg egentligen handlade om. Och min uppfattning är att om vi som fotograferar inte bara låter oss fösas undan på felaktiga grunder utan lugnt och bestämt talar om vad som faktiskt gäller, så kan väktaren ta intryck och förhoppningsvis ha lärt något som missades i hans utbildning. Det var ju faktiskt vad som hände med den som konfronterade mig.
Därför efterlyste jag också ett kortfattat, tydligt och "officiellt" papper av vid behov visa upp. Kortfattat och tydligt inte för att väktare skulle behöva mer lättlästa texter än andra, utan för att de helt enkelt inte har tid att läsa långa texter när de har ett bevakningsuppdrag.
Vad tycker Du, Monica? Är det en vettig väg, eller ser Du någon bättre lösning? Du bör ha bättre förustsättningar än de flesta av oss för att komma med synpunkter på detta (inte på enskilda "väktarhistorier").
En sak vet jag i alla fall: det sämsta sättet att lösa det här är om de båda inblandade kategorierna slutar prata och börjar skrika och svärta ner. Låt oss alla försöka låta bli det!
Per
http://ofverbeck.se
"In a world without walls and fences, who needs Windows or Gates?"
