Visst men uppenbarligen så finns det ju en del som använder Fotosidan som sockerbit:
David skriver ju av anledning har jag förstått: "Vi har flera fall där desperata missbrukare inte bryr sig om att deras namn syns. "
Det finns möjligen målvakter på flera marknader än den där man säljer sig som front för parkeringsböter. "Freedom is another word for nothing else to lose" och om det gått så långt, så finns det nog inte så mycket mer som biter på problemet utom system som inte tillåter och bjuder in till myglet. Folk som inte fruktar samhället straff är i princip immuna för dessa. Med det sagt så är det upp till var och en hur man hanterar detta.
Det är väl det det här handlar om mer än alla de som faktiskt har gott uppsåt. Jag minns händelser jag med där folk varit oväntat ärliga jag med. En gång var jag på Copacabana och badade. Jag bodde i närheten och började gå hem i badbrallorna. Mina jeans hade jag slängt över axeln och när jag gjorde det ramlade en del sedlar ut i sanden efter mig. En liten gatukille som såg detta tog inte pengarna utan samlade ihop dem och kom springande med dem.
.... men vid ett annat tillfälle blev jag av med 16 000 spänn från mitt kort på en italienskägd maffiabar i Ras Nungwi på Zanzibar. Det gick enligt polisen till så att den som snott kortet spelade poker med det på Ladbrookes mot en annan kompisspelare och genom att konsekvent förlora så hamnade pengarna hos kompisen tvättade och klara. Tydligen ett rätt vanligt förfarande numera att använda spel och dobbelinrättningar som tvättomater. Detta var dock innan min bank Nordea tog sig samman och skärpte upp kortsystemen.
Efter Ras Nungwi skrapar jag alltid bort CIV-koderna på mina kort och numera har jag även spärrat för uttag via blipp då jag inte känner för att erbjuda småbusets gratis blippande med mina kort om de eventuellt kommer på driven av misstag.
Det är tråkigt att vi inte lever i något Shangri-La och de flesta som blivit blåsta på ett eller annat sätt som har någon självbevarelsedrift ser nog till att täppa till de hål man ser i systemen och fortfarande finns förvånande många sådana som inte minst handelns effektiviseringskrav skapat. Ett annat som faktiskt också inbjuder till brott är Swish med mobilt bank ID i botten där man krympt säkerheten till en sexställig "permanent" kod.
Om man exv. jämför den med Nordeas bankdosors funktion med personkonto, så måste man där först uppge sitt personnummer och sedan genereras först en sexställig publik kod av banken som bara gäller 40 sekunder. Man måste sedan knappa in denna och dessutom skicka in en fyrställig personlig kod. Därefter genereras en nioställig kod som i praktiken är giltig 40 sek minus den tid det tar att hantera processen. Som de flesta förstår så är Mobilt Bank-ID och Swish i sig en ordentlig sänkning av säkerhetsribban.
Åtminstone Nordea har nu default att man inte kan handla med den låga säkerhetsnivå som gäller på nätet (nummer+giltighetstid+CIV) utan att göra ett aktivt val att tillåta detta. Man kan numera även begränsa uttag så att de enbart kan göras i Sverige istället för Europa eller rent av hela världen. För Swisch och Mobilt Bank-ID kan man åtminstone reglera via webb hur stora uttag man godkänner men man kunde inte stänga av blippandet med mindre än att ringa in och be dem över telefon efter att ha uppgivit säkerhetskod.
I slutänden är det ju upp till oss alla tillsammans både "service providers" och alla deras användare vilka smörgåsbord vi faktiskt bjuder bedrägeribuset på. De ställen där säkerhetsribban upplevs ligga lågt och där bedrägerierna upplevs ge stort utbyte mot låg risk kommer förmodligen dra till sig mer bedrägeribus än de som har en genomtänkt och praktiskt genomförd plan för att stoppa detta.
... och för mig känns det naturligt att inte utsätta mig för onödiga bedrägerier av egen försumlighet , okunnighet och dumhet eller min egen onödiga naivitet. Genom det har mina möjligheter ökat att behålla en öppen och i grunden tillitsfull hållning till de jag möter i livet.
Sedan bor jag i Skärgården och där har vi åtminstone under drygt 10 år varit utsatta för en aldrig sinande ström av stölder av både båtar, verktyg och en hel del annat. Min egen båt stals exv. för ett par höstar sedan och har aldrig återfunnits. Mycket går via tjuvexpressen från Kappelskär till Baltikum. Men tack vare Coronen så har det hittills varit lugnt över ett år nu - peppar peppar. Länge leve Coronan! I någon mån har nog detta fått mig att minnas min pappas ord: Man kan faktiskt inte tro varenda bov om gott! Så folk i Skärgården är numera betydligt mer på sin vakt än när jag kom dit på 60-talet. Då var det få som låste sina hus. Så är det inte numera.
internetkunskap.se
