ANNONS
Annons

Folk som blir förbannande när man plåtar

Produkter
(logga in för att koppla)
Tycker du har fel där. Vi har en rätt i dag att fotografera på allmänna platser och publicera de bilderna så länge det inte är för kommersiella syften.

Jag tror vi i sak är ganska ense :)

Inlägget som du svarade på var ju i sin tur svar på ett inlägg från Per där jag upplevde att han närmast rekommenderade att man drog igång konflikter så fort någon ens frågade varför man tog en bild. Nu hade jag nog övertolkat Per, men min poäng är i grunden att man som fotograf inte har något att vinna på göra konflikt av att man blir ifrågasatt. Mina erfarenheter stämmer bra med dem som Finn Calander beskriver i inlägg nummer 134 (http://www.fotosidan.se/forum/showpost.php?p=2116036&postcount=134) ovan.
 
Håller med, men blir ändå litet undrande över människors reagerande.
De flesta av oss är "övervakade" ständigt! Via våra kortköp i olika former, varor, resande osv, via våra mobiltelefoner, via vårt internetsurfande osv, osv, osv och så registreras vi ständigt av övervakningskameror! Men det protesterar man sällan emot!
Jag tycker det e konstigt och ologiskt!

Vi människor är konstiga och ologiska :)

Vi är inte sällan oroliga att flyga, men sätter oss lugnt i en bil där man statistiskt löper mycket större risk att skadas. Vi oroar oss för exotiska sjukdomar som vi löper mikroskopiskt liten risk att drabbas av, men äter mat, röker och gör andra saker som närmast garanterat gör oss sjuka. Osv, osv.

Det kan framstå som konstigt eller löjligt att någon blir orolig att just du (och då menar jag vem som helst i den här tråden) tar en bild av dem. Men tänk på att de inte känner dig. De har ingen aning om vem du är eller vilka motiv du har. Och min mycket starka misstanke är att de reaktioner som ibland uppstår ofta beror på helt andra saker än att det togs en bild - fotografen råkade bara bli någon man kan avreagera en allmän irritation på.
 
Vi människor är konstiga och ologiska :)

Vi är inte sällan oroliga att flyga, men sätter oss lugnt i en bil där man statistiskt löper mycket större risk att skadas. Vi oroar oss för exotiska sjukdomar som vi löper mikroskopiskt liten risk att drabbas av, men äter mat, röker och gör andra saker som närmast garanterat gör oss sjuka. Osv, osv.

Det kan framstå som konstigt eller löjligt att någon blir orolig att just du (och då menar jag vem som helst i den här tråden) tar en bild av dem. Men tänk på att de inte känner dig. De har ingen aning om vem du är eller vilka motiv du har. Och min mycket starka misstanke är att de reaktioner som ibland uppstår ofta beror på helt andra saker än att det togs en bild - fotografen råkade bara bli någon man kan avreagera en allmän irritation på.

Samtidigt är det väldigt viktigt att vi har den rätten. Inte minst idag när en stor del av bilderna i tidnngen tas av privatpersoner.
De skildrar också vardagslivet av idag.
Det finns många grupper som av olika skäl skulle vilja inskränka den rätten. Vad de glömmer är att de då också inskränker våra demokratiska rättigheter.
Rätten att dokumentera i bilder vad som sker i samhället är en del av vår yttrandefrihet.
 
Lagen kommer aldrig reglera att man reser sig upp för äldre på bussen. Eller om man hälsar eller inte hälsar i vissa situationer.

Gör du det fel kan du mycket väl få stryk även om du följt lagen.
Jag tvivlar starkt på att någon har tillräckligt mycket civilkurage för att spöa upp den som inte reser sig upp för äldre på bussen. Det vore nog en överdos av civilkurage, i och för sig, så det är nog bara bra.

En polisanmälan är verkligen nödvändig om någon blir uppspöad när denne fotograferar helt lagligt.

Jag tror dock att de upprörda männen (för det är väl nästan aldrig kvinnor som kommer och klagar över att de har blivit fotograferade?) extremt sällan går så långt som till handgripligheter. Det värsta jag har hört talas om (här i Sverige) var den fotograf som blev vattenbesprutad av ett ovilligt motiv. Beskrivning av händelsen finns i den tråd här på Fotosidan.
 
Jag var själv i Etiopien under Mengistu-tiden då landet var en bisarrt Sovjet-influerad "lydstat" (1986). Träffade faktiskt Röda Korsets katastrofkoordinator Sven Lampell i Addis, eftersom jag då var intresserad av att arbeta med Röda Korsets transportfordonen men det blev inte av utan jag åkte hem. Jag tror inte de hade det så lätt där Röda Korset vid denna tid av precis samma skäl som i Biafra.
Jag kan intyga det. 1985 träffade jag en finländare i Dar es Salaam som hade kört hjälpsändningar (lastbilskonvoj) till nåt område i Etiopien, i FNs eller Röda Korsets regi. De körde bara på natten och var noga med att kamouflera konvojen på dagarna.

Där hade man nog fått rejält med stryk om man hade fotograferat någon ovillig. :)
 
Det kan framstå som konstigt eller löjligt att någon blir orolig att just du (och då menar jag vem som helst i den här tråden) tar en bild av dem. Men tänk på att de inte känner dig. De har ingen aning om vem du är eller vilka motiv du har. Och min mycket starka misstanke är att de reaktioner som ibland uppstår ofta beror på helt andra saker än att det togs en bild - fotografen råkade bara bli någon man kan avreagera en allmän irritation på.
Det är väl knappast någon som har ifrågasatt att fenomenet oroliga eller irriterade motiv finns?

Kruxet är vad man ska göra om en avfotograferad person (eller en person som tror att den har blivit avfotograferad) kommer och kräver radering. Ja, du har övertolkat mig grovt om du tror att jag rekommenderar att man då ska sätta igång en konflikt i en sådan situation. Man vinner föga på att vara skrikig och aggressiv mot en person som är skrikig och aggressiv.

Man kan dock fundera lite på vad följden blir om man alltför lättvindigt raderar bilder på begäran av folk som har råkat komma med på ens bild. Lär vi dem inte då att det är rätt och riktigt att protestera mot det samt att det är rätt och riktigt att fotografen raderar bilden?
 
Jag tror dock att de upprörda männen (för det är väl nästan aldrig kvinnor som kommer och klagar över att de har blivit fotograferade?)

Bara en gång har det hänt mig att någon har protesterat mot att jag "fotograferade henne", och det var en dam. Aldrig någonsin någon man.

Hon kom gående när jag tog en bild av en trappa som jag tyckte såg lite psykedelisk ut genom skuggorna av räcket. Hon skällde som en bandhund om att jag hade fotograferat henne och måste ta bort bilden. Hon dök upp när jag stod och siktade mot trappan, kom gående för att gå nerför trappan, men inte kom hon med på bilden:
 

Bilagor

  • trappa_upp.jpg
    trappa_upp.jpg
    52.5 KB · Visningar: 459
Det är väl knappast någon som har ifrågasatt att fenomenet oroliga eller irriterade motiv finns?

Kruxet är vad man ska göra om en avfotograferad person (eller en person som tror att den har blivit avfotograferad) kommer och kräver radering. Ja, du har övertolkat mig grovt om du tror att jag rekommenderar att man då ska sätta igång en konflikt i en sådan situation. Man vinner föga på att vara skrikig och aggressiv mot en person som är skrikig och aggressiv.

Jag tolkade dina tidigare inlägg i alla fall som att du knappast var undfallande utan istället tog diskussionen när någon kommer och är upprörd. Att du vill hävda din rätt istället för att vara smidig och överslätande.

Man kan dock fundera lite på vad följden blir om man alltför lättvindigt raderar bilder på begäran av folk som har råkat komma med på ens bild. Lär vi dem inte då att det är rätt och riktigt att protestera mot det samt att det är rätt och riktigt att fotografen raderar bilden?

Följden lär bli en trevligare fotosituation för efterföljande fotografer. Inte helt fel. Att det lönar sig att ha kontakt med fotografer och att det ger lite insikt i vad det är som fotograferas.
 
...
Jag tror dock att de upprörda männen (för det är väl nästan aldrig kvinnor som kommer och klagar över att de har blivit fotograferade?) extremt sällan går så långt som till handgripligheter. ...

För min del är det rätt jämnt mellan könen. Men visst, fotar man bara män lär det bara bli män som protesterar och tvärtom.

Handgripligheter...det har inte ens varit nära, varför skulle det hända? Har du råkat ut för det?
 
Jag tolkade dina tidigare inlägg i alla fall som att du knappast var undfallande utan istället tog diskussionen när någon kommer och är upprörd. Att du vill hävda din rätt istället för att vara smidig och överslätande.
Suck, då tar vi det väl igen, då.

Det finns för dig alltså inga alternativ än de du ställer upp i det av mig citerade?
Man kan vara smidig och överslätande utan att radera bilder, t.ex.

Hävda min rätt vill jag förstås, men det står alltså inte i motsats till att vara smidig.

Följden lär bli en trevligare fotosituation för efterföljande fotografer. Inte helt fel. Att det lönar sig att ha kontakt med fotografer och att det ger lite insikt i vad det är som fotograferas.
Kanske, men förutsättningen jag ställde upp var att alltför lättvindigt radera bilder på begäran. En rimlig raderingsbegäran kan jag (som jag har tjatat om i flera inlägg redan) tänka mig att gå med på.
 
Suck, då tar vi det väl igen, då.

Det finns för dig alltså inga alternativ än de du ställer upp i det av mig citerade?
Man kan vara smidig och överslätande utan att radera bilder, t.ex.

Hävda min rätt vill jag förstås, men det står alltså inte i motsats till att vara smidig.


Kanske, men förutsättningen jag ställde upp var att alltför lättvindigt radera bilder på begäran. En rimlig raderingsbegäran kan jag (som jag har tjatat om i flera inlägg redan) tänka mig att gå med på.

Jag har tolkat vad du skrivit i de sammanhang de skrevs.

Vi ser olika på situationen och jag har aldrig råkat ut för en orimlig raderingsbegäran. Och skulle det komma en orimlig är det nog en person man inte ska argumentera med och då bör man ännu snabbare radera bilden. Det är ju bara en bild, spela roll.

Nej, jag tycker inte man ska argumentera med folk som inte gillar att bli fotade. Bilderna man tog är inte viktiga men däremot möjligheten att få fortsätta med gatufoto är det.

Jag har sett några oartiga och påträngande fotografer i Stockholm, hoppas de inte blir fler.
 
Nej, jag tycker inte man ska argumentera med folk som inte gillar att bli fotade. Bilderna man tog är inte viktiga men däremot möjligheten att få fortsätta med gatufoto är det.
Den inställningen tycker jag är alltför undfallande. Det är mycket bättre att konversera med den klagande så att man kan övertyga den att fotografering på offentlig plats är en viktig yttrandefrihetsfråga. Det får gärna ta lång tid, men en diskussion är alltid mycket bättre än att bara ge upp.

Ju mer en del personer får som de vill (radering av bilder på dem) desto sämre blir möjligheterna till gatufoto i framtiden.

Jag har sett några oartiga och påträngande fotografer i Stockholm, hoppas de inte blir fler.
Det låter nästan som att de ofredar sina motiv. Det finns lagar mot sånt som inte har så mycket med fotografering att göra.
 
Den inställningen tycker jag är alltför undfallande. Det är mycket bättre att konversera med den klagande så att man kan övertyga den att fotografering på offentlig plats är en viktig yttrandefrihetsfråga. Det får gärna ta lång tid, men en diskussion är alltid mycket bättre än att bara ge upp.

Ju mer en del personer får som de vill (radering av bilder på dem) desto sämre blir möjligheterna till gatufoto i framtiden.


Det låter nästan som att de ofredar sina motiv. Det finns lagar mot sånt som inte har så mycket med fotografering att göra.

Som vi redan varit inne på, den person som är så upprörd att den samlar mod och faktiskt klagar har antagligen en poäng.

Jag ger inte upp. Jag är inte ovänlig. Jag gillar inte att ha fel men jag vill kunna fortsätta gatufoto. Du skulle inte tro mig om jag berättade hur många bilder jag tagit på "stan". Fotografer som tjafsar med avbildade är inte bra för någon inblandad. Glöm aldrig vem som initierade situationen.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar