Folk som blir förbannande när man plåtar

[PMD]

Som vi redan varit inne på, den person som är så upprörd att den samlar mod och faktiskt klagar har antagligen en poäng.

Ur vems synvinkel? Det är inte alls givet att en sådan person har någon annan poäng än att den har inbillat sig något som inte har skett eller kommer att ske. Eller helt enkelt har en irrationell rädsla för att bli fotograferad. Visst har den en "poäng", men den poängen är inte nödvändigtvis något som ska styra den fortsatta händelseutvecklingen.

Jag ger inte upp. Jag är inte ovänlig. Jag gillar inte att ha fel men jag vill kunna fortsätta gatufoto. Du skulle inte tro mig om jag berättade hur många bilder jag tagit på "stan".

Jo, jag skulle nog tro dig. Se tidigare inlägg av mig om vad jag tror om den saken.

Fotografer som tjafsar med avbildade är inte bra för någon inblandad.

Givetvis inte. Det har jag heller aldrig påstått. Att diskutera är inte samma sak som att tjafsa.

Glöm aldrig vem som initierade situationen.

Det är faktiskt inte så väsentligt i detta sammanhang. Den som blir irriterad kan ha varit den som initierade situationen genom att plötsligt komma gående och hamna på bilden utan att fotografen hade den avsikten.

 

[iSolen.se]

Ur vems synvinkel? Det är inte alls givet att en sådan person har någon annan poäng än att den har inbillat sig något som inte har skett eller kommer att ske. Eller helt enkelt har en irrationell rädsla för att bli fotograferad. Visst har den en "poäng", men den poängen är inte nödvändigtvis något som ska styra den fortsatta händelseutvecklingen.

Nog ska du kunna hantera någon som har fel utan att förstöra fotomöjligheter för framtida fotografer på stan. Bjud på bilden och ta det lugnt.

Jo, jag skulle nog tro dig. Se tidigare inlägg av mig om vad jag tror om den saken.


Givetvis inte. Det har jag heller aldrig påstått. Att diskutera är inte samma sak som att tjafsa.

Hårfint, en diskussion kallas ofta tjafs här på fotosidan beroende på observatör, så varför inte i verkligheten? Tjafs = diskussion men med negativt symbolvärde för den dömande.

Det är faktiskt inte så väsentligt i detta sammanhang. Den som blir irriterad kan ha varit den som initierade situationen genom att plötsligt komma gående och hamna på bilden utan att fotografen hade den avsikten.

Fotografen var förstås den som initierade allt. Sedan reagerade någon på fotografens beteende.

 

[PMD]

Tyvärr, Ola. Jag tänker inte lägga mig platt för krav på bildradering. Okunniga människor bör upplysas om hur det ligger till. Inte förrän alla fakta är kända av alla inblandade går det att diskutera vad som ska göras. Lugnt och sansat kan man då komma fram till en lösning som båda kanske kan vara nöjda med, vilket inte automatisk är att radera bilden. Det kan dock bli slutresultatet. Det beror på situationen och hur diskussionen utvecklas.

Allt hänger dock på hur sansad den som kräver radering är. Om den inte kan diskutera i normal samtalston så ger jag nog bara upp och går därifrån, men om vi kan föra ett civiliserat samtal så är jag villig att lyssna (och det gäller även om "diskussionen" börjar med skrik och hot; det är vad som händer sen som är avgörande).

Det viktigaste är att inskärpa att den som inte vill bli fotograferad och vill att bilder ska raderas har mycket större chans att få som den vill genom att uppträda sansat och respektfullt mot fotografen.

 

[Homy]

Nu har jag inte läst hela diskussionen men jag blir också irriterad när folk försöker felaktigt tala om för mig att jag inte får fotografera. Därför står jag på mig och försöker förklara vad lagen säger. Avslutningsvis visar/ger jag dem mitt kort och då blir de lugnare. Kan också vara bra att kanske inte smyga och ta plats och visa att man tänker fotografera där (för att man har lagen på sin sida). Då ser man lite vilka går åt sidan. Om några bråkar för mycket kan man be dem ringa polisen och fråga.

 

[snap01]

Tyvärr, Ola. Jag tänker inte lägga mig platt för krav på bildradering. Okunniga människor bör upplysas om hur det ligger till. Inte förrän alla fakta är kända av alla inblandade går det att diskutera vad som ska göras. Lugnt och sansat kan man då komma fram till en lösning som båda kanske kan vara nöjda med, vilket inte automatisk är att radera bilden. Det kan dock bli slutresultatet. Det beror på situationen och hur diskussionen utvecklas.

Allt hänger dock på hur sansad den som kräver radering är. Om den inte kan diskutera i normal samtalston så ger jag nog bara upp och går därifrån, men om vi kan föra ett civiliserat samtal så är jag villig att lyssna (och det gäller även om "diskussionen" börjar med skrik och hot; det är vad som händer sen som är avgörande).

Det viktigaste är att inskärpa att den som inte vill bli fotograferad och vill att bilder ska raderas har mycket större chans att få som den vill genom att uppträda sansat och respektfullt mot fotografen.

vad är det för viktigt bild på en okänd person som är så viktigt att ha kvar? Eftersom jag jobbat med företag som använder bilder i tex reklam så kollar jag med personen om den är tydlig på bilden o typ huvudmotiv för slippa strul i framtiden. Jag har sällan stött på några större problem med att fota folk o jag försöker oftast göra det när dom inte vet det bara för att få en naturlig bild på dom inte en konstlad stel bild däremot så går jag fram direkt efter o kollar av.
Oftast av min erfarenhet så kommer protester mot att man tar bilder om man gör det på ett klumpigt sätt så att personen känner sig ofredad etc är man lite smidig så brukar det inte vara några större problem. Sedan skiljer det sig mellan länder prova att utöva ditt gatufoto i dubai på slöjbeklädda människor då får du problem du får inte fota dom.
Tar man bilder rakt upp o ner på okända människor på nära håll så dom känner sig ofredade kränkta då kommer krav på radering av bilder som ett brev på posten. Tar du däremot bilden på dom o tar ögonkontakt med dom direkt efter följt med ett leende så brukar det vara ok i dom flesta fall har man bara lite social kompetens brukar det lösa sig att stå o skrika på sin RÄTT att fota är inte den bästa starten på ett samtal med någon som känner sig utnyttjad som fotoobjekt.

 

[Sam DSOTM]

Jag har stött på ett par gånger att folk blivit upprörda när jag fotat, men då har det handlat om människor med uppenbara psykiska problem. En äldre herre som såg ut som en övervintrad hippie (under 1.70 lång, och kanske 60 kilo) rusade fram och kallade mig "jävla fascist" och hotade med att "slå skallen av mig". Jag funderade på att fråga om han ville ha en stege för att nå upp, men eftersom han inte verkade må jättebra så valde jag bara att gå därifrån. Har hänt ett par gånger att folk frågat; en gång blev jag ombedd att ta bort en bild vilket jag gjorde, men damen (en situation Stockholm-försäljare jag fotograferade poserade sen stolt med en kollega och gav mig en mycket bättre bild.

Jag tror att en av anledningarna att folk är såpass negativa till gatufoto (speciellt om fotografen använder en stor systemkamera) är att bilden av media har förändrats de senaste åren. En gång i tiden så sågs stora kameror som ett tecken på "riktiga" journalister, och media hade en viss respekt och trovärdighet. Det var lite häftigt att bli fotad av en journalist; tänk om jag kommer med i tidningen! Nuförtiden så associerar många stora kameror till papparazzis eller buzzfeed; tänk om jag kommer med i en "Top ten people who look like retards" lista. Sen tror jag att det finns en viss ospecificerad rädsla för att fotografen ska vara någon form av pervo som plåtar till sin.... hmmmm... "privata samling".

Som många varit inne på här så tror jag att det lättaste sättet att hantera folk som blir upprörda är att vara öppen, tillmötesgående och proffsig. Jag ser alltid till att vara välklädd när jag kör gatufoto. Om någon reagerar, ta alltid initiativet och fråga om de vill se bilden INNAN de hinner säga något (om möjligt). Vi påverkas extremt mycket av andras beteenden; om någon verkar defensiv förutsätter vi lätt att de har något att dölja. Om jag direkt börjar citera min lagliga rätt att ta bilder av folk så låter det som jag måste förlita mig på lagen för att jag vet att jag gör något moraliskt fel. Om jag däremot beter mig som ett proffs som är jätteglad över att jag just tagit dagens bästa bild och vill visa den för modellen... tja, då tänker många att de blivit fotade av ett proffs som just tagit en bra bild på dem. De flesta gillar den tanken. Jag har faktiskt märkt att jag ibland får ett BÄTTRE bemötande när jag har kameran framme. Kanske främst av bildsköna unga damer (som jag över lag är ganska ointresserad av att fota på gatan), men ändå. Beter man sig proffsigt så är de flesta trevliga, beter man sig som man har något att dölja så blir man ofta behandlad därefter.

 

[PMD]

vad är det för viktigt bild på en okänd person som är så viktigt att ha kvar?

Vilken bild syftar du på? Jag kan bara svara om det gäller en specifik bild. Ett generellt svar går inte att ge.

Tar man bilder rakt upp o ner på okända människor på nära håll så dom känner sig ofredade kränkta då kommer krav på radering av bilder som ett brev på posten. Tar du däremot bilden på dom o tar ögonkontakt med dom direkt efter följt med ett leende så brukar det vara ok i dom flesta fall har man bara lite social kompetens brukar det lösa sig att stå o skrika på sin RÄTT att fota är inte den bästa starten på ett samtal med någon som känner sig utnyttjad som fotoobjekt.

Ja, det är väl knappast någon i den här tråden som har förespråkat den senare metoden?

Det verkar dock som att en del inte kan skilja mellan principen att hålla på sin rätt enligt lagen och hur man agerar för att göra det (eller inte agerar om man så vill).

 

[saragill]

Folk som blir arga

Nästan alla har idag en mobiltelefon med både kamera och internetuppkoppling och väldigt många fotar jämt och ständigt och överallt. På en del systemkameror finns internetmöjligheter men inte på alla, så folk borde egentligen bli mer irriterade över det vardagliga smartphone-fotograferandet, där "risken" att hamna på någons instagramflöde eller dylikt är betydligt större. Dessutom ifall jag skulle råka bli fotograferad av någon i farten skulle jag hellre bli fotad med riktig kamera än med en iPhone. Jag störs inte själv så mycket av det, märker jag att nån fotar åt mitt håll och jag inte vill vara med på bild kan man ju titta bort.
Kan även berätta att förra året då jag var i Florens, en stad där det borde vara otroligt vanligt med fotograferande turister eftersom stan är fullsmockad av sevärdheter, så stod jag på ett torg och fotograferade omgivningarna, byggnader, nån kyrka osv. Då kommer en medelålders kvinna fram till mig och verkar helt arg på rösten och slår till min kamera samtidigt som hon säger något på italienska, vet inte vad men hon verkade arg och ogillande angående mitt fotograferande, som var uppenbart turistigt. Det är inte lätt att vara alla till lags!