Rätt eller fel att radera bild på offentlig plats?

[ArneB]

Fotografering av annat än fasta föremål och naturbilder skulle bli omöjligt om människor hade laglig rätt att kräva att inte få vara med i bild. All bildjournalistik skulle upphöra i och med det. Mobilkameror skulle inte kunna användas i allmänna sammanhang. Körsbärsblomningen i Kungsträdgården skulle inte kunna genomföras mer än genom att rikta kameran uppåt.

 

[HasseO]

Japp, Din bild som du har tagit på MIG.
Jag anser faktiskt att jag har större rätt till bilden på mig än vad du har, i synnerhet om du tagit bilden mot min vilja.
Ja, jag vet att lagen säger något annat men jag uttrycker bara vad jag tror att många andra också känner i denna frågan.

Mycket intressanta synpunkter här. Så du tycker att du ska äga rättigheter till alla bilder du är på i synnerhet dem som är tagna mot din vilja?

Gäller det likadant med skrift där ditt namn är nämnt, i synnerhet när det är mot din vilja?

Avslutningen är bäst, du gör dig till talesperson för en imagenär skara personer som du tror känner likadant som dig i denna fråga.

 

[PMD]

Japp, Din bild som du har tagit på MIG.
Jag anser faktiskt att jag har större rätt till bilden på mig än vad du har, i synnerhet om du tagit bilden mot min vilja.

Det där får du gärna utveckla. En modell som agerar framför kameran kan jag gå med på har varit med och skapat bilden på något vis, men någon som har varit helt passiv till fotografen har inte medverkat till skapandet av verket, så någon rätt till bilden tycker jag inte att denne har, inte ens delvis.

 

[PMD]

Varför skulle du be honom sluta eller gå längre bort?

Det förklarade jag ju i inlägget du kommenterade.

 

[PMD]

Jag tycker nog att direktdemokrati är att föredra eftersom det då blir som folket vill och inte som politikerna tycker.

Nej, där har du fel. Det blir populism i kvadrat och populism har sällan resulterat i något bra.

Att bli påkörd av en bil borde vara farligast, men kanske inte alltid?
Den som har skyddad identitet kan bli igenkänd och då leva lika farligt.

Man blir inte igenkänd av någon annan än fotografen när man blir fotograferad, och denne kan känna igen folk utan att ens fotografera dem.

 

[PMD]

Om du tycker att det är helt rimligt varför ska det då inte också vara en rättighet?

Därför att det inte alltid är rimligt.

 

[Frekeman]

Men du ser då du närmar dig och vill du så kan du välja en annan butik eller så kan du stoppa proppar i öronen den korta stund som du passerar musikanten, eller hur?
Övervakningskameror är till för att skydda oss medborgare, dessutom raderas banden efter en viss tid om inget inträffat.

Så du tycker att det okej att jag tvingas bära med öronproppar eller slösa tid på att ta mig till en annan butik? På samma sätt så bör väl du i rättvisans namn tycka att personer som inte vill bli fotade blr vidta vissa åtgärder för att minimera risken att de stöter på en gatufotograf (det finns ju så många av oss dessutom!).

Du har ännu inte gett oss några redogörelser för att gatufoto har en negativ inverkan på folk annat än att ett fåtal blir irriterade och att det finns en pytteliten risk att nån med skyddad identitet råkar bli igenkänd. Jag ser alltså inga tungt vägande skäl att inskränka den frihet vi har idag med vårt fotande.

 

[Frekeman]

Kanske inte sker så ofta från det avståndet, men om det gör det så spelar det ändå ingen roll vad jag tycker.
Fotografen har sin rätt att utöva sitt konstnärsskap

Jag tror med att de flesta fotografer sköter detta på ett snyggt sätt men lagar är till för de som inte har den känslan.
Att be spelar liksom ingen som helst roll om du stöter på en fotograf som ska ha bilden till varje pris.
Respekt går som bekant åt båda hållen, det håller jag med om, men jag tror det är lättare att vara lugn och sansad när man står bakom kameran än om man upplever att man blivit ofrivilligt fotad.

Jag fotar ofta från mindre än en meters avstånd. Inga problem. Ingen ifrågasätter mig utom i sällsynta fall.

Så lagar är till för fotografer som inte "har den känslan" eller kan "sköta" fotandet på ett snyggt sätt? Vilka lagar tänker du på? De vi har idag tillåter fotografer att sköta fotandet på ett som kanske inte är snyggt.

Du verkar inte ha någon erfarenhet av att själv gatufota för då skulle du veta att för många gatufotografer, särskilt nybörjare så känner de sig allt annat än lugna och sansade bakom kameran för det är inte lätt att ta foton på okända personer om man är i deras potentiella synfält. Det krävs ett viss mått av mod.

 

[JensEkberg]

Allemansrätten

kan vi nog vara överens om är en väldigt bra rätt som vi ha i Sverige.
Den ger oss en ganska stora friheter där de flesta inskränkningar i någon form bygger sunt förnuft i respekt mot natur och markägare.

Just det här med sunt förnuft och lite fingertoppskänsla är väl ett ypperligt sätt att se på det här med "gatufotografens rättigheter (och skyldigheter)"

Samma angreppssätt funkar också alldeles utmärkt att applicera på yttrandefriheten.

Det är ganska intressant att se hur de här diskussionerna spårar ut i extremt polariserade debatter i svartaste svart och utfrätt vitt på varsin sida. Fotografer om några borde väl kunna se gråskalan i en sån här diskussion.

 

[Frekeman]

kan vi nog vara överens om är en väldigt bra rätt som vi ha i Sverige.
Den ger oss en ganska stora friheter där de flesta inskränkningar i någon form bygger sunt förnuft i respekt mot natur och markägare.

Just det här med sunt förnuft och lite fingertoppskänsla är väl ett ypperligt sätt att se på det här med "gatufotografens rättigheter (och skyldigheter)"

Samma angreppssätt funkar också alldeles utmärkt att applicera på yttrandefriheten.

Det är ganska intressant att se hur de här diskussionerna spårar ut i extremt polariserade debatter i svartaste svart och utfrätt vitt på varsin sida. Fotografer om några borde väl kunna se gråskalan i en sån här diskussion.

Jag tycker själv förstås att mina ståndpunkter dryper av sunt förnuft. Det finns säkert aspekter av allemansrätten som kan appliceras på det som tråden handlar om men jag tycker nog att du behöver vara lite mer specifik vad gäller detaljerna och konsekvenserna av att, som vissa vill, inskränka rätten att fotografera på det sätt som är tillåtet idag.

 

[Abe Normal]

Jag tror inte att jag skulle bry mig så mycket. I sådana omständigheter skulle det finnas mycket mer att vara bekymrad över än en fotograf i närheten som tar bilder.

Jag skulle antagligen bli mer störd av någon som håller på med någon slags aktivitet på nära håll om jag sutte på bänken och njöt av en glass än om omständigheterna var som du beskrev.

Och om jag blev störd så skulle jag nog be personen att sluta fotografera så nära, eller vad den nu höll på med, och gå en bit bort så jag inte blev störd. De flesta människor har vett nog att hörsamma sådant

Men vi kan ju utveckla det lite. I allmänhet är det antagligen störande om någon sysslar med någonting speciellt eller udda på ett par meters avstånd. Det har ingenting med fotografering att göra utan handlar om hur nära man bör vara andra människor om man gör något som inte bara är att mötas på en trottoar. Att någon bara står nära en annan person som sitter på en parkbänk kan mycket väl upplevas som störande av den som sitter på bänken.

Jag tvivlar på att de flesta gatufotografer regelmässigt fotograferar folk på så kort avstånd, och givetvis ska man inte gå för nära folk oavsett om man fotograferar eller bara tittar på dem.

Ligger mycket i det....

Om jag ställer mig 70 cm ifrån en främmande person på gatan, så uppfattas det sannolikt som obehagligt, fotar jag någon på två meters håll, samma sak där. Även om jag har lagen på min sida.

 

[Abe Normal]

När det gäller gatufoto så är sannolikt 99 % av alla fototillfällen inga problem.

När det kommer till kommersiellt foto, då verkar regelverket solklart, dvs modellen måste samtycka vid publicering.

Det tror jag skulle kunna hända, är att människor kräver rätt till sitt eget "varumärke", man vill ha kontroll över dom bilder som visas på en offentligt. Nu menar jag bilder där det lätt går att identifiera " modellen".

 

[iSolen.se]

Så här 24 sidor senare...

Ni som halar fram lagparagrafer...gör inte det, det är inte så varken foto eller gatuliv bör regleras. Ni som vägrar radera bilder, vägrar ni också flytta på er om någon be om det? Det kanske inte handlar om foto utan vanligt socialt hyfs? (jo jag har ändrat mig, jag hävdade lagen förr)

Var rädd om vår rätt att fota, i Frankrike krävs samtycke för foto och i Tyskland för publicering. I bägge länderna blir man mycket mer påpassad än i Sverige. Jag gatufotar mycket. Radera om folk ber om det så länge det inte handlar om ett scoop.

En spaning jag gjort är man ska låta bli att fota invandrare oavsett om det är Husby eller Sergels Torg. Också folk som bråkar med varandra eller som råkar ut för något. Undantaget är förstås om du fotar redaktionellt. Turister är tvärtom, de gillar att hamna på bild.

Nu kör jag med stora kameror, en poäng är just att visa att jag inte smygfotar. På sista tiden har jag märkt att fler reagerar och att vissa sätter upp handen. Det har jag aldrig sett i Sverige förut. Självklart tar jag inte bilden men jag gillar inte situationen. Så jag har börjat titta på vad andra gatufotografer kör med och det verkar som en Fuji på magen inte upprör folk av den enkla anledningen att den knappt syns.

 

[iSolen.se]

Fotografering av annat än fasta föremål och naturbilder skulle bli omöjligt om människor hade laglig rätt att kräva att inte få vara med i bild. All bildjournalistik skulle upphöra i och med det. Mobilkameror skulle inte kunna användas i allmänna sammanhang. Körsbärsblomningen i Kungsträdgården skulle inte kunna genomföras mer än genom att rikta kameran uppåt.

Sen kommentar. Just det läget finns i många länder (se ovan inlägg) och ändå brakar inte samhällena ihop.

Undantaget är professionella fotografer eller helt enkelt journalistik.

 

[Frekeman]

Så här 24 sidor senare...

Ni som halar fram lagparagrafer...gör inte det, det är inte så varken foto eller gatuliv bör regleras. Ni som vägrar radera bilder, vägrar ni också flytta på er om någon be om det? Det kanske inte handlar om foto utan vanligt socialt hyfs? (jo jag har ändrat mig, jag hävdade lagen förr)

Det är när social hyfs inte fungerar som det kan vara lämpligt att peka på vad lagen säger. När jag tänker efter så har jag faktiskt aldrig behövt hänvisa till lag vid en sådan situation. Ja, jag flyttar nog på mig. Överlag så är det sällan jag hamnar i en konflikt.

Var rädd om vår rätt att fota, i Frankrike krävs samtycke för foto och i Tyskland för publicering. I bägge länderna blir man mycket mer påpassad än i Sverige. Jag gatufotar mycket. Radera om folk ber om det så länge det inte handlar om ett scoop.

Ja, Frankrike är värre än Tyskland. I praktiken så är det inte helt glasklart vad gäller gatufoto i Frankrike då man kan sätta det konstnärliga mot det personers integritet. Man vet inte exakt vad en domstol skulle säga. Det intrycket fick jag i alla för något/några år sedan då jag studerade ämnet lite mer i detalj.

Dock, jag har fotat mycket i Paris och i stort sett aldrig stött på nåt problem. Bara en gång då en kvinna vill titta i min kamera. Jag trodde att bilden hade potential men den var sedan inte så bra som jag trott. Hursomhelst, hon gick sin väg efter ett tag. I Frankfurt förra året fick jag inte ett enda mothugg eller kommentar.

En spaning jag gjort är man ska låta bli att fota invandrare oavsett om det är Husby eller Sergels Torg. Också folk som bråkar med varandra eller som råkar ut för något. Undantaget är förstås om du fotar redaktionellt. Turister är tvärtom, de gillar att hamna på bild.

Har inte märkt detta med invandrar men jag är inte så ofta i Sverige och fotar. Här i England har jag inte märkt nån skillnad. Förmodligen på grund av att mina subjekt inte inser att jag fotar dem.

Nu kör jag med stora kameror, en poäng är just att visa att jag inte smygfotar. På sista tiden har jag märkt att fler reagerar och att vissa sätter upp handen. Det har jag aldrig sett i Sverige förut. Självklart tar jag inte bilden men jag gillar inte situationen. Så jag har börjat titta på vad andra gatufotografer kör med och det verkar som en Fuji på magen inte upprör folk av den enkla anledningen att den knappt syns.

Jag tror att det är mycket viktigare hur man för sig på gatan än hur stor kameran är. Men, visst föredrar jag utrustning som är av modellen mindre. Dock, häromdagen var jag i London och fotade med min Pentax K-1 och ett stort 24-70mm f/2.8-objektiv. Händer inte ofta men det fungerade.

 

[PMD]

Ni som halar fram lagparagrafer...gör inte det, det är inte så varken foto eller gatuliv bör regleras.

Alldeles riktigt. Det bästa är att det fortsätter som förut och att fotografering på offentlig plats är oreglerad.

 

[PMD]

Dock, jag har fotat mycket i Paris och i stort sett aldrig stött på nåt problem. Bara en gång då en kvinna vill titta i min kamera. Jag trodde att bilden hade potential men den var sedan inte så bra som jag trott. Hursomhelst, hon gick sin väg efter ett tag.

Jag har inte fotograferat mycket i Paris, men en gång stod jag vid en rulltrappa ner till en tunnelbaneperrong och väntade på att det skulle bli folktomt vid rulltrappan så att jag kunde ta en bild av den. Det var mycket blanka ytor som jag trodde skulle göra sig bra.

Efter att ha väntat en bra stund kunde jag ta bilden utan att få med någon människa, och strax efter kom en vakt eller polis eller nåt (ouniformerad men med nån slags ID-bricka) och sa något på obegripliska (dvs franska). Min franska är inte den bästa men av gester och ton förstod jag att han ogillade att jag fotograferade. På den tiden var man tvungen att radera alla bilder i kameran om man skulle radera en, och så hårt ville han nog inte gå fram, så jag kunde gå därifrån med förrättat ärende.


Dessutom var det ju i Frankrike där det, åtminstone förr, inte alltid tas så allvarligt på regler.

 

[HasseO]

Så här 24 sidor senare...

Ni som halar fram lagparagrafer...gör inte det, det är inte så varken foto eller gatuliv bör regleras. Ni som vägrar radera bilder, vägrar ni också flytta på er om någon be om det? Det kanske inte handlar om foto utan vanligt socialt hyfs? (jo jag har ändrat mig, jag hävdade lagen förr)

Var rädd om vår rätt att fota, i Frankrike krävs samtycke för foto och i Tyskland för publicering. I bägge länderna blir man mycket mer påpassad än i Sverige. Jag gatufotar mycket. Radera om folk ber om det så länge det inte handlar om ett scoop.

En spaning jag gjort är man ska låta bli att fota invandrare oavsett om det är Husby eller Sergels Torg. Också folk som bråkar med varandra eller som råkar ut för något. Undantaget är förstås om du fotar redaktionellt. Turister är tvärtom, de gillar att hamna på bild.

Nu kör jag med stora kameror, en poäng är just att visa att jag inte smygfotar. På sista tiden har jag märkt att fler reagerar och att vissa sätter upp handen. Det har jag aldrig sett i Sverige förut. Självklart tar jag inte bilden men jag gillar inte situationen. Så jag har börjat titta på vad andra gatufotografer kör med och det verkar som en Fuji på magen inte upprör folk av den enkla anledningen att den knappt syns.

Ett problem som jag råkade ut för en gång var att den som råkade hamna på bild, i det här fallet var det råkade, påstod att hon med hänvisning till lagen och att bli kränkt inte ville vara med på bild. Jag visste inte ens om hon hade kommit med på bild för mitt huvudmotiv var en rolig ballong som hängde vid ett försäljningsstånd. Så det var som vilken turistbild som helst, inget jag skulle kalla gatufoto. Jag lät henne titta igenom de sista bilderna jag tagit och hon var med på en bild. Bilden var inte viktig så jag raderade den hon var nöjd och snorkig. Jag tog en ny bild på ballongen och andra människor.

Jag visste att hon hade fel och jag lagen på min sida men kände inte att jag ville ta den debatten där och då. Det är inte helt ovanligt att folk tror det är förbjudet att fotografera okända på offentliga platser.

Kom på en annan gång när den fotograferade blev arg på mig för jag fotograferade honom, men det var mer att jag inte betalde honom för det. Bjuder på den bilden: https://www.flickr.com/photos/hasseo65/15478160291/in/dateposted/

 

[Sten-Åke Sändh]

Jag har inte fotograferat mycket i Paris, men en gång stod jag vid en rulltrappa ner till en tunnelbaneperrong och väntade på att det skulle bli folktomt vid rulltrappan så att jag kunde ta en bild av den. Det var mycket blanka ytor som jag trodde skulle göra sig bra.

Efter att ha väntat en bra stund kunde jag ta bilden utan att få med någon människa, och strax efter kom en vakt eller polis eller nåt (ouniformerad men med nån slags ID-bricka) och sa något på obegripliska (dvs franska). Min franska är inte den bästa men av gester och ton förstod jag att han ogillade att jag fotograferade. På den tiden var man tvungen att radera alla bilder i kameran om man skulle radera en, och så hårt ville han nog inte gå fram, så jag kunde gå därifrån med förrättat ärende.


Dessutom var det ju i Frankrike där det, åtminstone förr, inte alltid tas så allvarligt på regler.

Var alldeles nyss i Paris och tyckte det var helt oproblematiskt för min del -även med Metrobilder men däremot blev jag stoppad på Liljeholmen T i hallen då jag ville ta en bild av ett antal målningar skolbarn gjort som satts upp där för att göra miljön mindre steril. Jag har svårt att se några mönster i detta utan tror mer på att man ibland har otur och råkar på en del maktpåvar som inte har den ringaste distans till sitt jobb. Jag kan än idag inte förstå varför det skulle vara så farligt att jag tar en bild av ett antal elevmålningar - observera att det var fullständigt omöjligt för mig att få något annat än dessa bilder och en del av innertaket på bilden jag tog.

Men däremot kan jag ju förstå om man egentligen inte vill att folk ska ta bilder av interiörer i Metron då Paris om något ställe i Europa haft många och förfärliga terrorattentat och man har också haft mycket folk som åkt och kommit tillbaka efter deltagande i IS som mycket väl kan vara ute och kartlägga nya attentatsmiljöer.

 

[PMD]

Men däremot kan jag ju förstå om man egentligen inte vill att folk ska ta bilder av interiörer i Metron då Paris om något ställe i Europa haft många och förfärliga terrorattentat och man har också haft mycket folk som åkt och kommit tillbaka efter deltagande i IS som mycket väl kan vara ute och kartlägga nya attentatsmiljöer.

Ja, numera skulle jag nog inte komma undan lika lättvindigt.
(. För terrorister rekognoserar ju sina attentatsplatser noga genom att öppet stå mycket länge på samma plats när de fotograferar med stora systemkameror. .)

Den uppmärksamme läsaren av mitt förra inlägg har dock kanske noterat att episoden i tunnelbanan utspelade sig på den tiden alla använde film.