Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Folk som blir förbannande när man plåtar

Produkter
(logga in för att koppla)
Halmgubbe. ("Har du slutat slå din fru?")

Om du läser om mitt inlägg, som du kommenterade, så ser du att jag kommenterade ett specifikt påstående som inte har något med din fråga att göra.


Jag är den förste att be om ursäkt om jag har gjort något fel. N.B. om jag har gjort något fel.

Resten av din kommentar har jag ingen invändning mot. Jag har dock inte lite annan inställning. Jag kan tänka mig att radera en bild på begäran. Om begäran är rimlig och om den som begär det uppträder med respekt. Respekt möts med respekt.

Jag tolkade möjligen in flera inlägg i min fråga än det jag citerade och ber om ursäkt om jag misstolkat. Nog ogillar du när någon kommer fram och är arg? Och beter sig irrationellt?

Tror inte folk som fått nog kommer bemöta oss fotografer med respekt, vi som drabbas är sannolikt droppen och då får vi ta emot en del skit. Man kan alltid be om ursäkt för att man upprört personen, det behöver inte vara ärligt. Tycker folk lugnar ner sig väldigt snabbt om man bara lugnt frågar vari problemet ligger istället för att börja försvara sin rätt att fota på gatan.
 
Njae, mer som ett uttryck för "folk i allmänhet".


Ja, det är väl en rimligt attityd? Förutom att jag inte skulle formulera det som "nåde den". Det är en formulering som en gammal lärare av Caligula-typ skulle använda. Jag skulle hellre säga att den som ifrågasätter min legala (dock ej oinskränkta, märk väl!) rätt att fotografera på offentlig plats helt enkelt har fel.

Det är väl dåligt att ifrågasätta min legala rättighet? Det är en annan sak att ifrågasätta lagen, men det normala förfaringssättet i en demokrati när man vill ändra på en lag är inte att gå på enskilda människor och säga att de inte ska/får utnyttja sin rätt enligt lagen. Det normala är att man arbetar politiskt för att ändra lagen.


Sådana fotografer finns det säkert. Jag känner dock ingen sådan.

Strunt i lagen, det här handlar om vad som är ok att göra mot andra människor. Jag hävdar envist att det inte är ok att gå runt och fota (eller vad som helst) så folk blir upprörda, det ingår i vårt samhällskontrakt.

Men ok, vi kan göra det på ditt sätt och så får du sen starta en lobbyorganisation för att stoppa de föreslagna inskränkningarna som blir resultatet av alla anmälningar mot påträngande fotografer.
 
Vi kanske inte ens behöver gå så långt som till Afghanistan.
http://www.smh.com.au/entertainment...-masked-men-in-stockholm-20160301-gn79oi.html

Jag gissar att det finns en viss sanningshalt i rapporten om överfallet i Rinkeby, en plats som jag har sett som fridfull idyll under lång tid. Jag har arbetat där, med ungdomar och med ledarhundsträning för en synskadad. På senare tid har det förekommit en hel del våld i de nordvästra förorterna, och också i de sydvästra. Att ett australiskt tv-team inte får jobba i fred i Stockholm är oroväckande.

(Finns en artikel på Avpixlat och en hel del andra ställen. En av Avpixlats medarbetare guidade teamet i Rinkeby.)

Fast lol på att åka till rinkeby under väpnad eskort från avpixlat utan att få stryk.
SVT kan ränna runt på blåa hela dagarna utan att man lyfter ett ögonbryn, jag kan det och många med mig.
Givetvis blir det rätt konstig stämning när en avpixlat gubbe med en bunt poliser kommer till en förort som till övervägande del bebos av tredje generationens immigranter och börjar fråga 'När tänkte du åka hem då?'

Det finns en journalistisk poäng i att veta vad din story är och hur/Vilka situationen/aktörerna är på marken.
60minutes hade aldrig låtit Trump leda storyn om moskéer i Mexico exempelvis.
 
Tja, det är ju ändå vi som fotografer som initierar situationen, och då ser jag inget orimligt i att vi - med dina ord - uppträder vänligt och korrekt samt raderar bilder som kreti och pleti begär att få raderade. Ofta kommer man - som många varit inne på i tråden - långt med att visa bilderna man tagit. Be om ursäkt ser jag däremot ingen anledning till (om man nu inte själv upplever att man betett sig illa, men det är ju i så fall en lite annan diskussion).

Jag tror ju som sagt att reaktionerna ofta handlar om att någon reagerar med rädsla eller som sagt bara är allmänt ilsken av någon helt annat orelaterat skäl. Dvs ganska irrationella reaktioner. Att begära att de skall uppträda med respekt och vänlighet är lite som att begära att ljuset skall vara bättre :) Önska kan man ju alltid, men både deras reaktioner och hur ljuset faller är delar av den irrationella verklighet vi fotograferar. Man får försöka hantera de delarna så gott det går.

Tycker du har fel där. Vi har en rätt i dag att fotografera på allmänna platser och publicera de bilderna så länge det inte är för kommersiella syften. Det tycker jag vi skall slå vakt om.
Har sällan hamnad in bågra hotfulla situationer när jag fotat på allmän plats i världen. Det brukar vara acceptabelt.
Nyligen testade jag ett nytt objektiv som jag skaffat till min X.PRO1 i Femman i Göteborg.
30 Sekunder senare kommer en man och undrar "våffan fota du min att ta en bild av min fru"
Han var grymt aggressiv.
Om jag åker till ett av de länder de kommer i från får jag ta seden dit jag kommer. Jag har jobbat med många nationaliteter och i många länder. Jag har bott i några av dem. När man väljer att bosätta sig i ett land får man också acceptera det landets lagar.
Vi har i Sverige idag regler som reglerar vad vi får fotografera och var. De blir alllt mer inskränkta på grund av en mängd orsaker.
Som medborgare eller boende här är det vår skyldighet att känna till dem lika väl som alla andra lagar och regler.
Så jag tänker inte radera bilder tagna på offentlig plats om någon klagar. Nästa steg är att pressfotografer måste radera bilder när polisen inte gillar dem. Vilket just nu sker i flera EU länder. Detta är definitivt oroande.
Det är inte vi som skall anpassa oss till vissa länders kulturella begränsningar av att fota kvinnor eller händelser eller att tidningar besriver sin syn på var som inträffat. Kommer man till oss får man också köpa våra regler och lagar.
Den pressfriheten coh rätten att ta bilder på allmäm plats är viktig. I flera länder inom EU vill man nu begräna möjligheten att ta bilder av polisinsatser. Inga bilder inga bevis.
Så Martin jag håller inte alls med dig. Tycker den begränsning som gjorts i sverige är mer än nog.
Många gamla gatufotobilder hade nog inte ens varit möjliga med dagens regler.
Så som ett av några få länder har vi en fungerande yttrandefrihet och rätt att fotografera vad som händer i samhället.
Det är en rätt som vi verkligen bör slå vakt om.
Så att radera bilder bara för någon klagar. Knappast. De får som alla andra i så fall påverka våra beslutsfattare att ändra reglerna.

Jo jag frågar alltid innan jag tar en bild av okända. Fast på Femman är det lite opraktiskt.
 
Fast nu var det väl ingen mig veterligen som antydde att det rörde sig om en specifik grupp?
Folk i gemen blir obekväma runt kameror då det indikerar intention att ta bilder,
särkilt om dom inte vet något om dina intentioner med dom.
Tar du sedan dom i tillgjord lönndom (som så mången svartklädda obekväma hobbyisterna gör) utan att kunna deklarera uppsåt med dom (så som det lätt blir när du som självutplånande hobbyist inte riktigt vågar röra dig runt svepande deklarationer som fotograf, konstnär, konst, fotografi, journalistik eller gatufoto.) blir folk än mer illa till mods.

Har du ett tydligt uppsåt däremot och inte hymlar med det brukar folk oftast ta din närvaro för given eller iaf kunna uttrycka sig i sak om varför dom inte vill att just deras bild ska sparas.
 
Då kanske valet av uttryck inte var speciellt genomtänkt eftersom kreti och pleti också läser på FS
Det tror jag knappast. Den övervägande delen folk som läser här har specialintresset fotografering.

Om man står för sin övertygelse att det man gör är rätt och inte bryter mot något, bör man kunna ta kritik från enskilda personer som inte delar den uppfattningen.
Ja, det håller jag med om, och det hade du kunnat räkna ut av mina tidigare inlägg i tråden.

Och även ha förståelse för att formuleringen vid mötet inte alltid uppfyller fotografens önskemål om att bli behandla med respekt.
Visst. Det är vad som händer sen som spelar roll. Som du kanske har läst så har jag påpekat att det är dåligt att bli arg tillbaka om någon kommer och högröstat kräver att man raderar bilderna. Om denne inte lugnar ner sig efter att ha fått förklarat för sig hur juridiken ser ut, så ser jag ingen anledning att fortsätta konversationen. Om däremot samtalet utvecklar sig i en mer intellektuell riktning så har jag ingenting emot att diskutera bildradering. Hur det sen blir beror helt på omständigheterna. Att bilden ska raderas är inget som är givet på förhand, men det finns heller ingenting som utesluter det.

Men det bästa för den som inte vill vara med på bild är att lugnt och sansat samt med respekt be att få bilden raderad och förklara varför. Det ökar chansen radikalt för ett tillmötesgående.
 
Jag tolkade möjligen in flera inlägg i min fråga än det jag citerade och ber om ursäkt om jag misstolkat. Nog ogillar du när någon kommer fram och är arg? Och beter sig irrationellt?
Ja, men det var inte det du frågade om i inlägg #135.

Tror inte folk som fått nog kommer bemöta oss fotografer med respekt, vi som drabbas är sannolikt droppen och då får vi ta emot en del skit. Man kan alltid be om ursäkt för att man upprört personen, det behöver inte vara ärligt.
Jag föredrar att vara ärlig. Jag tror nämligen att det ger ett bättre samtalsklimat rent generellt.

Du har garanterat betydligt mer erfarenhet av gatufoto och folk som kommer och gnäller, så den taktik du har utvecklat fungerar säkert bra för dig. Den passar inte riktigt mig, bara. Jag har svårt för att vara tillmötesgående mot folk som skriker åt mig.

Tycker folk lugnar ner sig väldigt snabbt om man bara lugnt frågar vari problemet ligger istället för att börja försvara sin rätt att fota på gatan.
Om du har läst mina inlägg i den här tråden så minns du säkert att det är precis vad jag förespråkar.
 
Strunt i lagen, det här handlar om vad som är ok att göra mot andra människor. Jag hävdar envist att det inte är ok att gå runt och fota (eller vad som helst) så folk blir upprörda, det ingår i vårt samhällskontrakt.
Vi har inte alla samma uppfattning om vad som är upprörande. Det är därför vi har lagar som reglerar vårt offentliga (och ibland privata) umgänge. Det är det som är samhällskontraktet.

Men ok, vi kan göra det på ditt sätt och så får du sen starta en lobbyorganisation för att stoppa de föreslagna inskränkningarna som blir resultatet av alla anmälningar mot påträngande fotografer.
Och homosexuella borde nog inte propsa så mycket på att ha samma rättigheter som heterosexuella.
Och muslimska kvinnor ska undvika att bära slöja på offentlig plats.

Har du verkligen läst mina inlägg?
 
Ja, men det var inte det du frågade om i inlägg #135.


Jag föredrar att vara ärlig. Jag tror nämligen att det ger ett bättre samtalsklimat rent generellt.

Du har garanterat betydligt mer erfarenhet av gatufoto och folk som kommer och gnäller, så den taktik du har utvecklat fungerar säkert bra för dig. Den passar inte riktigt mig, bara. Jag har svårt för att vara tillmötesgående mot folk som skriker åt mig.


Om du har läst mina inlägg i den här tråden så minns du säkert att det är precis vad jag förespråkar.

Ok, då har jag tolkat dig rätt men tydligen skrivit fel på något sätt i det där inlägget. Nåväl, vi har i alla fall förstått varandra.

Min taktik är precis som du skriver baserat på många "frågor". Att inte hävda min rätt är rätt främmande för mig, jag tar generellt gärna diskussioner som ni säkert sett här på fotosidan. Men i kommunikationen med ifrågasättande folk på gatan...nej, inte så smart och jag ändrade mig snabbt. Det är roligare att fota än att argumentera.

Ingen skriker åt mig eller mina fotokollegor, så det fallet är också en halmgubbe.
 
Vi har inte alla samma uppfattning om vad som är upprörande. Det är därför vi har lagar som reglerar vårt offentliga (och ibland privata) umgänge. Det är det som är samhällskontraktet.


Och homosexuella borde nog inte propsa så mycket på att ha samma rättigheter som heterosexuella.
Och muslimska kvinnor ska undvika att bära slöja på offentlig plats.

Har du verkligen läst mina inlägg?

Lagen kommer aldrig reglera att man reser sig upp för äldre på bussen. Eller om man hälsar eller inte hälsar i vissa situationer.

Gör du det fel kan du mycket väl få stryk även om du följt lagen.
 
Man får helt enkelt fota smartare....från höften tex. Där har jag nått framgång iaf.
Publicering är ett problem för sig.
 
Jag tog mycket porträtt på folk utomlands eftersom kunderna efterfrågade det o det är alltid bra med bilder på lokalbefolkningen för ett reportage etc. Jag själv tar gärna bilden utan att vederbörande alltid vet det därför jag vill ha en bild som är naturlig många som vet att dom blir fotade spänner sig blir onaturliga bilden blir inte lika bra då.
Alltid en risk att fota så kan bli konflikter men är man lite street smart brukar det lösa sig men i vissa fall så är det bättre att fråga innan o sedan få personen att bli bra på bilden ändå.

bilden på unga damen tog jag i grekland frågade henne om jag fick fota henne. Tyckte att hatten o den kraftiga färgen på väggen såg bra ut men bilden kunden fick var en portätt här är hela damen med. Hennes attityd var stencool hon sa : take your dream picture now

Rismannen han såg jag på ett risfält i bali han bolmade fett o på vägen ut på risfältet så tappade jag skon i leran varpå han skrattade. Jag kom fram han frågade var jag kom ifrån jag svarade sweden han fick för sig att det var schweiz o pekade på klockan jag försökte komma på någon känd svensk provade med en del men fick napp först när jag sa tomas brolin han var ett stort fans av han det slutade med att han tvättade mina sandaler jag sa att han inte behövde men han krävde att få göra det.

sedan har man ett gäng stories när det inte gick lika bra man fick gamla tanter efter sig viftande med käppar sedan i vietnam där man fick lära sig utrycket mony picture o i barbados där man fick 3 större herrar som ansåg att man skulle betala dom 10 dollar för att dom kanske kommit med på bild o man diskuterar inte det när man står med en hasselblad med 3 gluggar samt en x-pan i väskan man betalar snällt då.
 

Bilagor

  • lady.jpg
    lady.jpg
    490.1 KB · Visningar: 57
  • Risrökare.jpg
    Risrökare.jpg
    564.6 KB · Visningar: 38
Nu är vi visserligen väldigt OT, men det där är väl ändå inte sant. Eller har du några belägg som jag aldrig har stött på?

Jag är flygtekniker i botten och arbetade på Linjeflyg på Bromma från 1969 och 1972. Bland mina arbetskamrater fanns ett antal som varit med både i Kongo runt 60 och senare 1968-69 i Biafra-kriget, där de deltog i den största luftbro världen då sett efter andra världskriget. En del hade varit anställda vid Transair som var det svenska flygföretag som nog blev mest anlitat av kyrkor och Röda korset. Transair flyttade senare till Malmö, en inte helt oviktig omlokalisering.

Flygchef var under dessa år en viss Carl Gustaf von Rosen. Hans son Erik (som är född samma år som jag (1950) var en av mina närmaste arbetskamrater i tillsynsdockan på Bromma. Även Erik kom sedan att delta i de matbombningar som gjordes i Etiopien.

Under mina år på Linjeflyg hörde jag ofta alla dessa berättelser om vad de varit med om. De återkom ofta till detta om att man med egna ögon sett att man flög in allt möjligt under falsk flagg på nätterna.

Det här var under kalla kriget och Sovjet stod på Nigerianska federationens sida och väst på Biafras. Mycket stod på spel och Biafra fick inte hjälp att bryta sig loss gratis utan det handlade om framtida oljekoncessioner då oljan fanns efter Biafras kust.

Man gjorde allt som stod ens makt att bistå Biafra. C.G. von Rosen bidrog på sitt originella sätt genom att se till ett antal nedmonterade sportflygplan MFI-9B Militrainer flögs från Malmö till Frankrike för att utrustas med offensiva vapen (raketer). Sedan fraktades de vidare för att med stor framgång delta i kriget på Biafras sida. Är det någon som tror att man flaggade upp detta som transport av vapen? Är det någon som tror att det var en tillfällighet att just Transair transporterade dessa flygplan till Biafra? MFI (Malmö flygindustri och Transair var båda lokaliserade till Malmö och C.G. von Rosen var som sagt flygchef hos Transair och tillika den som skulle sätta upp detta flygvapen i Biafra.

Jag vet själv att jag hörde en historia om att man mellanlandat i Frankfurt och var nervösa för att tyskarna skulle vara för frågvisa. Just på MFI-9B Militrainer fanns alltså förberett för beväpning under vingarna (fästen och eldragning).

Malmö Flygindustri och MFI-9B Militrainer
https://sv.wikipedia.org/wiki/Malmö_flygindustri_MFI-9

Transair (TSA) officiell sida
http://www.transairsweden.com/
http://www.transairsweden.com/biafrastory.php

Vi har alltså en personalunion av all sköns äventyrare och lycksökare (både svenska och internationella) som både arbetar med transporter av civila och militära varor och det blev till slut problematiskt eftersom Nigeria till sist förbjöd nattliga flygningar då man inte litade på vare sig Röda Korset eller andra.

Till slut sköt man ner en av Transairs DC7:eek:r och då upphörde Transairs insatser i luftbron. Biafra krossades till slut 1970 och då upphörde all flygning från Sao Tomé och Fernando Poo.

Nigeria bans Red Cross aid to Biafra
http://news.bbc.co.uk/onthisday/hi/dates/stories/june/30/newsid_3733000/3733321.stm

Läs gärna Världen Nigeria och Biafra - sanningen som kom bort av Ulf Himmelstrand (svensk författare som var på plats under denna tid).

Poängen min är att Röda Korset här kom att bli så komprometterat att man sedan under 70-talet inte ser något skydd av symbolen i Etiopien - Somaliakonflikten och därför tar bort markeringen på fordonen för etiopierna sades skjuta på just dessa fordon. Även Carl Gustaf von Rosen får betala priset med sitt liv då han uppfattas som en part i målet som måste stoppas. På något sätt känns ju det rätt logiskt om än förfärligt.

Det gör att även idag så respekteras inte längre nödvändigtvis dessa symboler för fri lejd. Men som sagt, det gör de ju inte heller i Stockholms norra förorter och det gäller ju uppenbarligen fotografer också.

Jag var själv i Etiopien under Mengistu-tiden då landet var en bisarrt Sovjet-influerad "lydstat" (1986). Träffade faktiskt Röda Korsets katastrofkoordinator Sven Lampell i Addis, eftersom jag då var intresserad av att arbeta med Röda Korsets transportfordonen men det blev inte av utan jag åkte hem. Jag tror inte de hade det så lätt där Röda Korset vid denna tid av precis samma skäl som i Biafra.
 
Senast ändrad:
Ok, då har jag tolkat dig rätt men tydligen skrivit fel på något sätt i det där inlägget. Nåväl, vi har i alla fall förstått varandra.
Kanske ...
Du frågade varför en person som ifrågasätter mig automatiskt är irrationell, vilket jag ju aldrig påstått.

Min taktik är precis som du skriver baserat på många "frågor". Att inte hävda min rätt är rätt främmande för mig, jag tar generellt gärna diskussioner som ni säkert sett här på fotosidan. Men i kommunikationen med ifrågasättande folk på gatan...nej, inte så smart och jag ändrade mig snabbt. Det är roligare att fota än att argumentera.
Som sagt så har du garanterat mycket mer erfarenhet av gatufoto än jag, så jag undrar om det aldrig händer att någon begär att du raderar en bild som du mycket, mycket gärna vill ha kvar.
Raderar du den ändå i så fall?

Ingen skriker åt mig eller mina fotokollegor, så det fallet är också en halmgubbe.
Nej, jag har inte plockat fram någon sådan halmgubbe.
 
Som sagt så har du garanterat mycket mer erfarenhet av gatufoto än jag, så jag undrar om det aldrig händer att någon begär att du raderar en bild som du mycket, mycket gärna vill ha kvar.
Raderar du den ändå i så fall?

Nu var i och för sig inte ovanstående fråga riktad till mig egentligen, men eftersom jag tidigare i tråden skrivit att man bör radera bilden/bilderna och eventuellt också be om ursäkt om man genom sitt agerande gjort någon upprörd så vill jag ändå svara på frågan.

Jag hade förmodligen inte raderat bilden/bilderna om det var så att jag mycket mycket gärna ville ha den kvar. Men jag tror att 99,99 % av dem spontanbilder en amatörfotograf tar för sitt eget höga nöjes skull på enstaka främmande människor på allmänna platser kan raderas med gott samvete. Så viktiga är bilderna helt enkelt inte. Ingen i hela universum skulle förmodligen bry sig om att du raderar en bild på en främmande människa. Visst..du själv skulle väl tycka att det är lite surt att radera en bild som blev lyckad..men efter några dagar lär även du förmodligen ha glömt bort den. I stället för att hävda din rätt och sura över att behöva radera en för världen helt obetydlig bild så se till att ta nya mer intressanta bilder istället. Skulle det vara så att bilden du tagit verkligen är viktig i ett större perspektiv än det rent personliga så raderar du förstås inte den! Således är det där med raderandet en avvägning, men i nästan alla fall kan bilder tagna av hobbyfotografer lugnt raderas utan några som helst konsekvenser. Det är min åsikt.
 
Senast ändrad:
Som sagt så har du garanterat mycket mer erfarenhet av gatufoto än jag, så jag undrar om det aldrig händer att någon begär att du raderar en bild som du mycket, mycket gärna vill ha kvar.
Raderar du den ändå i så fall?

Har mycket svårt att tänka mig att någon bild skulle kunna vara så bra och att jag skulle insett det redan vid fototillfället. Nej så rädd är jag inte om mina bilder. Förut hade jag förberett mig genom att ha ett extra minneskort i fickan. Dvs jag skulle låtit bilden raderas men om man slutar fota på kortet kan man återskapa så ett kortbyte löser problemet. Numera låter jag bilden försvinna. Det är så otroligt sällan någon klagar och att någon begär att få bilden raderad är så sällsynt. Faktum är att de sista gångerna det hänt, senast av två kostymer i Sydneys affärsdistrikt för ett halvår sedan. kunde jag inte radera bilderna för jag hade inte fotat dem och det vara bara att förklara.

Generellt, får folk se bilderna brukar de inte vilja radera.
 
Jag är flygtekniker i botten och arbetade på Linjeflyg på Bromma...
Ett långt inlägg som dock, vad jag kan se, inte är i närheten av att svara på min fråga om det finns någon verklighetsförankring till ditt påstående om att man "smugglade in vapen i rödakorsmärkta flygplan och bilar till Biafra ..."
 
Tja, de blir upprörda, och det retar upp dig ... 1-1 skulle jag säga :)

Alla människor är olika och en del människor ogillar att bli fotade. En del av dem så mycket att de säger ifrån. Jag vet att många argumenterar "om man rör sig ute får man väl vara beredd på att bli fotograferad". Jo, det är ju så. Men då får nog i konsekvensens namn fotografen också vara beredd på att en och annan protesterar. Lika lite som vi har ett fotoförbud på allmän plats har vi något förbud mot att säga ifrån att man inte vill bli fotograferad. Den ena friheten hör rätt mycket ihop med den andra.

Jag har nog också märkt av att det blivit vanligare att människor reagerar misstänksamt eller uttalat negativt om de upplever att de kommer med i bilder. Mycket av det tror jag (precis som Anders ovan) beror på olust inför att bilder där man är med blir publicerade på ett sätt man inte har någon kontroll över.

Visst är den olusten säkert till 99 % sakligt obefogad, men det hör till mänskliga naturen att oro över saker man inte vet så mycket om ofta blir rejält oproportionerlig till den egentliga riskfaktorn. Hade samma människor som du stötte på blivit fotograferade på samma sätt av någon de kände, eller vars syften de kände till hade de sannolikt inte reagerat alls.

Ett exempel: En bekant till mig var inhyrd som fotograf på en mindre ungdomsturnering i fotboll. Han fotade matchbilder, föräldrar & publik och tja hela arrangemanget. Det gick utmärkt och de flesta sken upp när de kom med i bild. Men så efter lunch började han mötas av sura miner och en och annan som frågade vad han höll på med. Vad hade hänt? Jo, det hade börjat blåsa och fotografen som blev frusen hade tagit på sig en vindjacka som täckte hans reflexväst där det stod "Fotograf" både fram och bak. Så länge människor uppfattade honom som en professionell fotograf var det ingen som reagerade negativt, men när han istället var en anonym person som gick runt och fotade så reagerade en och annan negativt.

Allmänt är nog den ökade irritationen över att hamna på andras bilder är nog en ganska logisk följd av att det fotograferas mer idag än någonsin förr. Och i alldeles synnerhet publiceras det fler bilder än någonsin förr. Alltså: Fler tagna bilder, fler publicerade bilder leder nog lite oundvikligen till att fler irriterar sig över saken. Det är inte underligare än att det blir fler konflikter i trafiken när trafiken ökar.

Tillägg: Att en del tar till underliga argument och åberopar inbillade fotoförbud handlar nog de flesta fall bara om människors sätt att reagera när de blir rädda/arga.


Håller med, men blir ändå litet undrande över människors reagerande.
De flesta av oss är "övervakade" ständigt! Via våra kortköp i olika former, varor, resande osv, via våra mobiltelefoner, via vårt internetsurfande osv, osv, osv och så registreras vi ständigt av övervakningskameror! Men det protesterar man sällan emot!
Jag tycker det e konstigt och ologiskt!
 
Håller med, men blir ändå litet undrande över människors reagerande.
De flesta av oss är "övervakade" ständigt! Via våra kortköp i olika former, varor, resande osv, via våra mobiltelefoner, via vårt internetsurfande osv, osv, osv och så registreras vi ständigt av övervakningskameror! Men det protesterar man sällan emot!
Jag tycker det e konstigt och ologiskt!

Eh, jo, jag vill inte att det ska krylla av övervakningskameror överallt och jag är glad att det är svårt få tillstånd. Det är dock en helt annan debatt eftersom bilderna inte publiceras eller ens hanteras av en person.

Övervakning av kortköp resor etc är ett elände, nu vet vi att dessa uppgifter läcker så tex NSA ha koll på de som använder kort. Därför måste kontanter accepteras av alla affärer.

Övervakningskameror, övervakning, avlyssning och röda korset är OT, tråden handlar om folk som blir förbannade på stan när de fångas på bild av en vanlig stillbildsfotograf.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar