ANNONS
Annons

Rätt eller fel att radera bild på offentlig plats?

Produkter
(logga in för att koppla)
Problemet med att journalister och pressfotografer skjuts och misshandlas löses knappast med att gatufotografer har som regel att radera bilder på begäran.

Vad som behövs är bättre upprätthållande av lag och ordning, och när det värsta buset har bekämpats så behövs förebyggande åtgärder för att det inte ska växa upp mer bus.


Det är faktiskt så att en del fotografer tar sina bilder helt enkelt "för att de kan" oavsett om motiven ber dem avstå och de fortsätter så länge de inser att folk inte kommer göra allvar med sina hot om nu sådana framförs. De stoppar dock i de flesta fall undan sina kameror om de faktiskt inser att de kommer få både sin utrustning och en del av kroppen sönderslagen. Varför ska folk behöva bli förbannade för att bli respekterade och lämnade i fred om de ber om det?

Det är detta jag menar när jag säger att ytterst så är det tillgängligt våldskapital fotografen ställs inför som ytterst avgör om en bild kommer bli tagen eller inte (om nu motivet faktiskt uppmärksammat att han håller på att bli fotograferad mot sin vilja).

Senast jag reagerade över korkade fotografer var när "Korrespondenterna var i Venezuela och dokumenterade nöden. De slutade faktiskt inte filma fast ett gäng sopåkare bad dem när de filmade hur de själva åt av soporna i sopbilen. Det blev förnedrings TV.
 
Varför ska folk behöva bli förbannade för att bli respekterade och lämnade i fred om de ber om det?
Varför ska fotografer behöva stå ut med att bli utskällda, och värsta fall misshandlade, när de inte har gjort något fel?

Både din och min fråga är lite felställda. Som jag påpekade i ett tidigare inlägg så kan jag inte påminna mig om att någon i den här tråden har hävdat att den aldrig någonsin vill gå med på att radera en bild, utan att de flesta (alla?) mycket väl kan tänka sig att radera bilden under rätt omständigheter.

Grunden är dock att det inte är olagligt att fotografera på offentlig plats och att det därför är fotografen som avgör om bilden ska raderas eller inte.

(Rundgång i diskussionen).
 
Det är faktiskt så att en del fotografer tar sina bilder helt enkelt "för att de kan" oavsett om motiven ber dem avstå och de fortsätter så länge de inser att folk inte kommer göra allvar med sina hot om nu sådana framförs. De stoppar dock i de flesta fall undan sina kameror om de faktiskt inser att de kommer få både sin utrustning och en del av kroppen sönderslagen. Varför ska folk behöva bli förbannade för att bli respekterade och lämnade i fred om de ber om det?
De är förstås i sin fulla rätt att bli förbannade, men om de tar till våld så blir de ett fall för polisen.
 
Sen kommentar. Just det läget finns i många länder (se ovan inlägg) och ändå brakar inte samhällena ihop.

Det är tillåtet i Sverige idag, ändå brakar inte landet ihop.


Undantaget är professionella fotografer eller helt enkelt journalistik.

Hur tänker du dig att det skall fungera? Med bildjournalistiklegitimation? Jag har en fotofirma, är jag professionell? Lagstiftningen skulle bli snårig. Hur skulle straffskalan se ut?
 
Hur tänker du dig att det skall fungera? Med bildjournalistiklegitimation? Jag har en fotofirma, är jag professionell? Lagstiftningen skulle bli snårig. Hur skulle straffskalan se ut?

Det vore väldigt dåligt att ha en slags yttrandefrihetsapartheid där av staten legitimerade fotografer har mer rätt att fotografera på offentliga platser än gemene man.
 
Ja, numera skulle jag nog inte komma undan lika lättvindigt.
(. För terrorister rekognoserar ju sina attentatsplatser noga genom att öppet stå mycket länge på samma plats när de fotograferar med stora systemkameror. .)

Den uppmärksamme läsaren av mitt förra inlägg har dock kanske noterat att episoden i tunnelbanan utspelade sig på den tiden alla använde film.

Jag fotade gatufoto i Nice en vecka efter attentatet, bland beväpnad militär. De stoppade folk som hade bråttom och hade stora väskor. Mig struntade de i trots D810 och 70-200 på stativ och mer grejer i kameraväskan.
 
Det är faktiskt så att en del fotografer tar sina bilder helt enkelt "för att de kan" oavsett om motiven ber dem avstå och de fortsätter så länge de inser att folk inte kommer göra allvar med sina hot om nu sådana framförs. De stoppar dock i de flesta fall undan sina kameror om de faktiskt inser att de kommer få både sin utrustning och en del av kroppen sönderslagen. Varför ska folk behöva bli förbannade för att bli respekterade och lämnade i fred om de ber om det?

Det är detta jag menar när jag säger att ytterst så är det tillgängligt våldskapital fotografen ställs inför som ytterst avgör om en bild kommer bli tagen eller inte (om nu motivet faktiskt uppmärksammat att han håller på att bli fotograferad mot sin vilja).

Senast jag reagerade över korkade fotografer var när "Korrespondenterna var i Venezuela och dokumenterade nöden. De slutade faktiskt inte filma fast ett gäng sopåkare bad dem när de filmade hur de själva åt av soporna i sopbilen. Det blev förnedrings TV.

Jag har svårt att tänka mig att fotografer inte låter bli att ta foton när folk ber dem om det nu inte rör sig om subjekten bara perifert kan bli med på bild. Att ta porträtt på personer som är upprörda tror jag inte att många fotografer sysslar med. Jag själv vill inte bli upptäckt innan bilden tas och skulle därmed aldrig foto någon som tydligt indikerat att de inte vill vara med på bild.

Hot om våld eller utagerat våld är förstås allvarligare än att någon störs av en fotograf och det bör man väl ha i åtanke.

Angående händelsen i Venezuela är det väl viktigt att skildra hur illa ställt det är med det landet så på ett sätt kan jag förstå filmandet men det är ju möjligt att man kunde ha undvikit att vissa ansiktena på sopåkarna för visst är det förnedrande det hela.
 
Det gör det inte bättre.

Sa inte att det var bra men det funkar.

Det är tillåtet i Sverige idag, ändå brakar inte landet ihop.

Jag tycker det är bra i Sverige men det var Tyskland och Frankrike jag syftade på.

Hur tänker du dig att det skall fungera? Med bildjournalistiklegitimation? Jag har en fotofirma, är jag professionell? Lagstiftningen skulle bli snårig. Hur skulle straffskalan se ut?

Har inte tänkt vidare på frågan utan konstaterar att proffsen lyckas jobba i både Tyskland och Frankrike. Jag har fotat kommersiellt i bägge och visst, i Tyskland säger folk till ibland och precis som i Sverige har de sällan koll på lagen.
 
Har inte tänkt vidare på frågan utan konstaterar att proffsen lyckas jobba i både Tyskland och Frankrike. Jag har fotat kommersiellt i bägge och visst, i Tyskland säger folk till ibland och precis som i Sverige har de sällan koll på lagen.

Det är ju en klen tröst för gatufotografer eftersom man knappast kan vara en professionell sådan. Nä, Tyskland och Frankrike borde luckra upp sina regler med USA som föredöme. Så tragiskt att just de länderna har sina korkade regler eftersom vissa skulle vilja hävda att gatufotot (i alla fall delvis) föddes i Frankrike och att många gatufotografers favoritkamera, Leica M, stammar från Tyskland. De borde vårda sitt kulturarv bättre!
 
Det är ju en klen tröst för gatufotografer eftersom man knappast kan vara en professionell sådan. Nä, Tyskland och Frankrike borde luckra upp sina regler med USA som föredöme. Så tragiskt att just de länderna har sina korkade regler eftersom vissa skulle vilja hävda att gatufotot (i alla fall delvis) föddes i Frankrike och att många gatufotografers favoritkamera, Leica M, stammar från Tyskland. De borde vårda sitt kulturarv bättre!

Varför går inte det? (jag känner massor)

Håller med om reglerna.
 
Varför går inte det? (jag känner massor)

Håller med om reglerna.

Okej, det kanske var lite oklart uttryckt. Det finns en väldigt liten marknad för försäljning av gatufoton och det är endast ett fåtal gatufotografer som kan leva på inkomsterna av sådan försäljning. Som gatufotograf kan man förstås tjäna pengar på att ge workshops och utföra andra fotografiska uppdrag men på själva gatufotografin i form av bildförsäljning är det nog få förunnat att leva på.

Vore intressant att vet hur dina bekantskaper drar in pengar på gatufotot? Kanske har jag missat nåt? :)
 
Okej, det kanske var lite oklart uttryckt. Det finns en väldigt liten marknad för försäljning av gatufoton och det är endast ett fåtal gatufotografer som kan leva på inkomsterna av sådan försäljning. Som gatufotograf kan man förstås tjäna pengar på att ge workshops och utföra andra fotografiska uppdrag men på själva gatufotografin i form av bildförsäljning är det nog få förunnat att leva på.

Vore intressant att vet hur dina bekantskaper drar in pengar på gatufotot? Kanske har jag missat nåt? :)

Du har nog inte missat det, via bildbyråer.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar