inklusive vs exklusive
(den här bilden togs i söndags under fotokurstillfället, när det var så jävla mörkt
att det var svårt att få vettig skärpa - här är den åtminstone hyfsad, om än inte skitbra)
när det gäller fotokursen, så är vi nu över halvtid. vi har.. öööööh.. nu kan jag inte räkna, men det måste vara fyra tillfällen vi har kvar. två går bort - ena gången ska vi gå igenom allas bilder och hjälpas åt att bestämma vilka som ska vara med på den pyttelilla utställning vi ska ha i abf's lokaler, och sen går sista gången uppenbarligen åt till - utställningen. det lämnar två gånger till med praktiskt fotograferande.
jag berättar det, därför att det är.. inte deltagarna in person, så att säga, men ett fenomen jag funderar lite på då och då. och det är just frågan - vad är det man inkluderar, och vad exkluderar man, i sitt fotografi?
ofta när jag frågar mina deltagare hur det gått med dagens fotograferande efter våra träffar, så säger de att de inte vet, att de får vänta och se när de kan se bilderna större på datorn, och beskurit dem.
... och beskurit dem.
det är där skon klämmer, för dagens frågeställning.
för ett par timmar sen skrev jag ett inlägg i vår fb-grupp, med lite tips och råd inför valet av bilder till utställningen - just när det gäller detta med att beskära bilder. har man fotograferat i jpg, och sedan vill beskära bilden för att få bort.. whatever - onödigt skräp, eller bara beskära för att bilden blir bättre så, well. har man gjort det några gånger och testat att skriva ut bilderna/beställa dem från labb, så vet man att kvaliteten blir ganska kraftigt sämre, ju mindre del av originalet man använder.
vilket leder till frågeställningen och påståendet;
vad inkluderar/exkluderar vi i våra fotografier, och varför är vi inte mer noggranna vid fotograferingsögonblicket?
jag märker att det är ett fenomen som verkar vara vanligt när man inte har vant sig vid att se bilden i förväg, och sedan maka in sig tills man ser sin bild i sökaren. jag skulle inte kalla mig expert, men jag ÄR rätt noga med vad jag ser i sökaren innan jag faktiskt exponerar. jag är såpass noga att det alltsom oftast inte skulle behöva beskäras särdeles, om jag inte var så envis med att vilja presentera mina bilder som kvadrater. jag fotograferar i princip alltid i liggande format, och när jag beskär till kvadrat så tar jag extremt sällan bort någonting på höjden (i det liggande formatet, alltså). och då menar jag verkligen extremt sällan.
nån gång kanske jag ska skriva ett blogginlägg och visa hur jag beskär, bara för att det kanske kan vara kul att se.
men hur förmedlar man det här till individer som är såpass mycket nybörjare att de fortfarande är mer bekymrade om tekniken, än om bildskapandet? är det ens rimligt att begära att de ska börja titta ordentligt i ALLA delar av sökaren - även ute i hörnen, längs kanterna, osv? vi HAR (bl a) gått igenom det jag kallar tyngdpunkter (att lägga vikt i någon/några av rutorna i ett 9-rutorsnät) och gyllene snittet, men det kan ju hända grejer i all yta som inte är just det. och det är skräpet, det onödiga, allt som inte gör något för att bilden ska bli bättre/starkare, som vilken fotograf som helst tjänar på att lära sig se och exkludera (välja bort) redan vid fotograferingstillfället.
nånstans i ryggmärgen finns alltid tanken med (för mig); vad är det jag vill visa? exakt vad är det jag tycker är fint? hur nära måste jag gå för att visa just det? hur mycket omgivning behöver finnas med för att det ska bli en bild jag kan stå för?
och jag gissar ^^ att det är därför det blir så många detaljbilder för mig. åtminstone när det gäller den typ av bilder ni sett mest av från mig, so far. vilket i sin tur har gett mig behovet att försöka lära mig att fotografera större utsnitt, så att ALLT inte är detaljer (även om jag verkligen, verkligen gillar mina detaljer). :D
...
det finns väldigt mycket att diskutera när det gäller inklusive/exklusive, särskilt när det handlar om analys av fotografi. det finns en bok som tar upp det rätt väl - jag ska leta rätt på den och tipsa om den, för jag kommer för ögonblicket inte ihåg vad den eller författaren heter.
men för ögonblicket tror jag att jag ger mig för idag. en sista bild, sen börjar det närma sig sängdags för mig. :)
/Affe
PS. Sedan handlar det ju om vad det är för kurs givetvis. Om det är en kurs främst för att lära eleverna att rent tekniskt hantera sin kamera blir det ju en sak som skiljer sig ganska mycket från att lära folk att ta "bra bilder".
du har dock en klar poäng i att förbjuda deltagarna att beskära sina bilder :D jag ska faktiskt testa det nu på söndag. haha, det ska bli sååå kul att se deras miner när jag berättar det för dem... *känner mig som en grym och ondsint kursledare och njuter hejdlöst av det*
Nu är ju inte diaramar så vanligt förekommande mera, men man kan ju tillverka sig en liten rektangel av tunna ribbor eller ståltråd.
Det finns en massa faktorer som skiljer bra bilder från dåliga bilder. En sådan faktor är helt säkert förmågan att kunna gestalta bilden i sitt medvetande innan man tar den. Det är någonting grundläggande, som inte har det minsta med prylarnas tekniska prestanda att göra. Jag tror att det är något man i dagsläget måste stressa hårt, speciellt om man leder en fotokurs: Bildens gestaltning är något som sker i huvudet - och det före allt annat.
.. och som jag skrev till alf - deltagarna har fått klippa ut "titthål" i kartong, som de använder innan vi sätter igång med själva fotograferandet varje kurstillfälle. jag tycker att det är helt strålande. =)
för det är ju som du säger. bilden skapas ju i skallen, innan den ens är exponerad. förr eller senare kommer det myntet att trilla ned för dem allihop, men troligtvis inte förrän kursen är avslutad sedan länge. ^^ jag tänker att min roll är att ge dem verktyg, men kursen ÄR begränsad i tid, och när den är slut är det helt upp till dem hur de vill använda de här verktygen.
Sedan har jag ju sysslat mycket med själva bilden. Yrkesfotograf med egen stor ateljé under 1970-talet. Där blev snabbt en grundläggande lärdom övertydlig. När bilden ligger på bordet, då är det den som gäller. Kunden ger fullständigt fadeuttan i vad slags kamera och vad slags teknik som ligger bakom. Inkomsten var avhängig av att men snabbt begrep sådana enkla saker.
Du var inne lite på kvadratiska bilder. Kvadrater ÄR svårt – men ger stora möjligheter. I länken nedan, i slutet, har jag en liten diskussion i den saken.
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/storstaden-som-idyll.htm
jag gillar när folk nördar ner sig i smala, specifika grejer inom fotografi. jag är nog mer bildanalys- och teori-nördig än vad du är, om du gillar historisk fototeknik. är intresset också rent praktiskt, så att du har använt gamla tekniker också, eller är det mer teoretiskt?
och ja, jag gillar kvadrater. jag lärde mig uppskatta formatet när jag började jobba som porträttfotograf och använde hasselblad. det är ju ett helt annat sätt att tänka i bild, och ytan nyttjas ju på ett annat sätt när negativet är kvadratiskt redan från början. det var väldigt ovant - men jag tänker också att det är skillnad på att fotografera porträtt, och att fotografera annat. inom porträtt beskär man ju kvadraten för att få rektangulära mått, att ramas in, oavsett om i ett litet fotoalbum, eller i ram. då gör det inget att det blir tomma ytor, eftersom man ofta beskär bort det för att få ett annat format.
numer tycker jag överlag att jag inte har några större problem med att fylla en kvadrat på ett vettigt sätt. smaken är dock som baken, och det finns säkert nån som tycker annorlunda. :D
och även om vi förmodligen har jobbat med väldigt olika saker inom fotografi, så har du HELT rätt i att kunden skiter fullständigt i vilken teknik och vilka prylar som används, så länge bilden är bra. ^^ det är nog vi fotografer som gärna vill ha bättre utrustning, för att den tekniska kvaliteten ska bli bättre. :D
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/min-gamla-juvel-del-2.htm
jag skulle behöva ett slott för att få plats med alla mina intressen, och för att kunna ha alla kameror framme. :D
fast jag har inte alls det tekniska intresset som du har. är dock imponerad över ATT du har det, och gillar det jättemycket. bilderna i inlägget fick mig dessutom att tänka på vilken skillnad det är på analogt och digitalt fotografi, ändå.
jag kan ju tycka att det analoga vinner, varje dag i veckan.