Eye C : Medlem - Club Passionista

tror ni har sett den här bilden, men det spelar inte så stor roll - det är inte bilden i sig som är intressant idag. idag handlar det mer om skvaller än om något annat. :D

jag håller på att bygga ihop den medlemsprenumeration jag planerat för ett tag, som kommer att finnas på min hemsida (Eye C : ). jag har ju tänkt på det rätt länge - runt ett halvår eller så, skulle jag tippa på.

har ägnat flera timmar åt att skriva det första blogginlägget som kommer att vara bakom inloggning. så jävla kul. mina första medlemmar hoppas jag kommer att finnas bland deltagarna i porträttkursen. det är nästan uteslutande gamla deltagare från i höstas - plus ett par nya namn jag inte känner igen. det är min stora förhoppning att de kommer att gilla konceptet, och att de vill ägna tio kostnadsfria veckor som medlemmar med att hjälpa mig att hitta bra grejer att fylla medlemskapet med.

jag har såklart mina egna idéer, men det är ju kul om medlemmarna själva får vara med och ha synpunkter på vad de vill se i "klubben". delaktighet är en bra sak, kan jag tycka.

och för den som undrar; hela grejen går ut på att hålla ett växande intresse för fotografi vid liv, ge möjligheter till kontakt och umgänge i ett annat format än just FOTOKURS. fotokurser är skitkul, men de är tidskrävande och kostar rätt mycket pengar. plus att man kanske inte vill gå en fotokurs per termin i resten av sitt liv - och då är det här ett bra alternativ. mindre intensivt, man väljer själv vad man vill delta i, vill man avbryta sin medlemsprenumeration si och så lång tid för att sedan återuppta den går det naturligtvis jättebra. som medlem kommer man också att få tillgång till annat - t ex personlig bildrespons och en massa annat gottis.

allt kommer inte att vara gratis.

jag vill ju försörja mig, åtminstone delvis, på detta. och skulle jag göra allt gratis skulle jag bränna ut mig inom loppet av en tiondels sekund, och det vill jag inte.

jag har ingen aning om det här kommer att funka. jag hoppas det. detta, kombinerat med onlinekursen jag byggt ihop, är ju sånt jag tycker är vansinnigt kul.

ville mest bara skvallra om att det är på gång. man kan redan nu bli medlem i Club Passionista, som jag kallar det här, och faktiskt kostnadsfritt i tio veckor innan det börjar kosta pengar (150 spänn/månad). jag vill nämligen använda alla som blir medlemmar såhär i början till att få respons på just vad de/ni/vi vill fylla medlemskapet med.

dock.

nu är klockan fem på morgonen, och jag behöver försöka ta mig i säng. det är ju faktiskt en dag senare idag också. :D

ett extra inlägg idag

planen var att jag skulle vara klar med dagens fotograferande efter ebba och hedda, men så kom jag på att jag villhöver fotografera dem med kottar. jag har visserligen kottar hemma, men jag använder dem till annat - så det blev till att ta med sig hunden och kameran upp i skogen en sväng i stället, för att samla på mig lite kottar.

bilden här ovanför är en nedgång till ett cykelförråd eller någon annan form av källarlokal. den ligger i ett hus på andra sidan gatan från mig, och jag går förbi där varje gång jag ska upp till skogen. jag har tänkt ett bra tag att jag skulle ta just de här bilderna, men har inte kommit mig för, förrän idag. den under är samma ställe.

eftersom jag i sakta mak håller på att vrida mitt dygn, har jag varit vaken i ungefär 12 timmar eller så - alltså tar jag mig friheten att bara visa er bilderna med någon slags titel till varje, så får jag skriva vettigare inlägg en annan dag.

invitation.

pattern.

focus.

stone.

forest growth.

hunger.

circle.

forest fairy dancing in the wind.

mer dagsljus - till mig!

för mig, där det vintertid tillhör normen att i princip inte se något som helst dagsljus, känns det superlyxigt att just nu vakna tidigt (helt tvärtom mot när jag brukar vakna) och att faktiskt kunna ge mig upp i skogen med hunden - och kameran.

DAGSLJUS, liksom!!! dessutom sol, just idag - på gott och ont. det blir rätt fint ljus däruppe, men jag är så jävla ljuskänslig, så för mig blir det stundvis väldigt jobbigt när jag inte ser ett smack, trots de mörkaste solglasögon jag kunde få tag på hos optikern.

jag märker, när jag växlar mellan att fotografera på det här sättet och som jag gör i min lilla "hemmastudio" i vardagsrummet, att jag nästan tappar det andra sättet att se och tänka. dagens bildskörd känns inte alls lika kul som det gjorde i höstas. däremot det jag gjort inomhus nu ett tag, känns mycket roligare.

men å andra sidan; jag är fortfarande tröttbakis efter veckans gymnastiska sömn-övningar. det påverkar i rätt hög grad - det vet jag av erfarenhet. det tar nog några dagar innan jag är back in business till 100% - förutsatt att jag inte gör ytterligare sömnkullerbyttor, förstås.

dock upphör jag inte att fascineras över hur naturen har så oerhört vackra former, helt av sig själv. vi har rätt mycket stora stenblock och klippor i den lilla skogen vi har här, och ibland ser det ut som här ovan med jättefina, runda former, och ibland är det väldigt kantigt - som om någon staplat stenblock, ungefär som tetris.

det här trädet är rasat - roten ligger uppbruten och är jättefin att titta på. jag har - naturligtvis, fotograferat den ett flertal gånger, men just idag blev just de bilderna lite sisådär. men trädet i sig är också väldigt vackert.

det här är något jag gillar - att liksom tjuvkika mellan grejer, på det som ligger bakom. det känns lite som att jag är en privatdetektiv i en barnbok, som smyger runt och letar ledtrådar för att lösa något mystiskt fall jag jobbar på. nån mer än jag som läste.. hette serien tre detektiver, månntro!? jag läste dem iaf slaviskt när jag var barn. ^^

på flera ställen var det vattendroppar på granarna - så himla fint. försökte få till någon bra bild på det, men det blev lite si och så med den saken. försöka duger - iaf ibland. tursamt nog behöver jag inte producera några mästerverk, vilket faktiskt är rätt tacksamt ibland.

förresten kan jag skvallra om att en av kursdeltagarna från i höstas är i indien just nu, och har postat några bilder därifrån i fb-gruppen vi hade för kursen. det är så vansinnigt kul att se, för till skillnad från mig är hon superbra på att se och fotografera sådär rejält färgsprakande. jag har inte alls det seendet. för mig är färgsprakande mest påfrestande att titta på i verkligheten, men hon gör det SÅ bra.

.. och vem som än placerade den här fågelholken på det här viset, måste ha tänkt på de fåglar som av ett eller annat skäl är rejält trötta eller lata, såhär mitt i låtsas-vintern.

är det bara jag som tycker mig se diverse djurhuvuden i trädrötter som ligger uppryckta såhär? i just den här såg jag ett vildsvin.

på väg hem igen såg jag ett oerhört märkligt fenomen som jag faktiskt aldrig har sett förut. det rök om både träd och stora stenar längs gångvägen, men det fanns ingen orsak = ingen brand eller annat jag kunde se som det kunde bero på. det lustiga var också att när vi kom närmare så var röken svårare att se, och försvann sedan.

nån som vet vad det kan bero på?

när man (tror att man) kan se

HA!

idag har min vakentid befunnit sig åt rätt håll - alltså; varit vaken dagtid. alltså tog jag med mig kameran ut med hunden, för jag tänkte se om ljuset ute var tillräckligt.

och tro på fan, det var det. döm om min lycka! <3

det här inlägget blir mest bilder, för jag är vansinnigt trött efter att ha vridit dygnet nästan ett helt varv tre gånger den senaste veckan. men det var roligt att fotografera ute igen, och jag hoppas att jag kommer att hålla dygnet iaf litegrand åt rätt håll, framöver, så jag kan stjäla mer dagsljus och fotografera ute.

träden på bilderna är samma trädhög som jag fotograferat och visat flera gånger tidigare. det är verkligen helt otroligt att man kan gå dit många gånger, och ändå hitta nya bilder varje gång.

och jag slås av vilken skillnad det är på att fotografera ute och inne. det är två olika sätt att tänka, samtidigt som det är precis samma sätt att tänka. skumt. iaf för min trötta hjärna.

det är också väldigt glädjande att det bättre ljuset kombinerat med mina nya glasögon gör att skärpan är lättare att hitta. eller; den skulle iaf vara det, om inte glasögonen immade igen så fort jag ens tänker på att lyfta kameran och ha den framför ansiktet. :D :D :D herregud, vad störigt att inte se nåt genom immiga glasögon, och att knappt se om jag skjuter ner dem på näsan, för att försöka se i sökaren utan. #facepalm

jag och dimma

jag har haft en hund på inackordering här över jul. det är en supermysig tik som avgudar mig, min hund och katten - och vi avgudar henne tillbaka. hon har varit daghund hos oss, men så flyttade hon och hennes människor över 50 mil bort. nu kommer hon och hänger med oss när hennes människor hälsar på familj här i stan.

lagom tills vi skulle ut och möta upp hennes husse, såg jag att det var dimma ute. jag älskar dimma (så länge jag slipper köra bil), det är så jäkla vackert. alltså grabbade jag tag i kameran i farten, och lyckades ta några bilder medan vi tog en snabb runda innan husse dök upp.

vi hade inte så mycket tid, och hann bara runt några hus innan vi mötte upp med den här supergoa hundens husse. vi gick runt några hus på området, och eftersom dimman låg mer i takhöjd/trädhöjd, fick det bli fotograferat i den nivån.

medan jag tittade igenom bilderna och gjorde i ordning dem, satt jag och funderade lite på det här med perfektion i fotografier. ju äldre jag blir, desto mer tolerant blir jag mot störande element - iaf i mina egna bilder. den där lilla, lilla detaljen som retar ögat så in i bängen - men måste det nödvändigtvis vara fel, eller ens dåligt?

såna detaljer kan vara horisonter som inte är raka (tydligen väldigt provocerande för en del), grenar som ligger och stör nån linje man annars gillar, något litet längst ut i bildkanten som egentligen inte behöver vara där, men ÄR där - och så vidare.

jag funderade också på den här typen av bilder från mig, och konstaterade att de tenderar till att bli rätt upprepande. inte så mycket fantasi och variation, alltså. :D jag känner mig lite småtråkig när jag riktar kameran mot nästan varenda hustak som har ett träd i närheten (och det är varenda hus i hela området). men. så är det. allt blir ju inte bra.

huset längst bak i bilden här ovanför bor jag i - fast längre åt höger.

.. och det här är ungefär så rolig jag känner mig idag. :D är lagom groggy eftersom jag vred dygnet ett helt varv (24h) mellan onsdag och torsdag, för att få ordning på dygnsrytmen (igen).

till dagens största fördelar hörde iaf att dimman gjorde ljuset helt ok om man tänker slutartider. fick iaf skärpa där jag ville ha den, så man får vara tacksam för det lilla. :)