oskärpa är som allt annat, relativ

jag är fortfarande inte helt utvilad och återhämtad - det tar nog en stund eller sju. mellan torsdag och fredag blev det ca 22 timmars vakentid, vilket inte alls var meningen - men så blev det.

idag, när jag ändå är vaken dagtid, tog jag med mig kameran när jag och hunden tog en promenad uppe i skogen igen. eller, iaf delvis i skogen. vi gick en kort bit i spåret, innan vi gick in i en av skogsdelarna (det finns flera större skogspartier som delas av, av asfalterade cykelvägar).

det retar mig att jag trots att vi gick ut redan runt halv elva-snåret, fick använda blixt. det retar mig ännu mer att jag trots blixten, ändå inte fick särskilt många bilder med skärpa jag känner mig bekväm och nöjd med.

ni ser ju själva - skärpan LÅTSAS som att den är där, men den ljuger. rätt kraftigt ljuger den, dessutom. och det är vansinnigt irriterande, eftersom jag aldrig kommer att gå exakt samma runda och hitta samma ställen igen. och även OM jag gjorde det, kommer det aldrig att se likadant ut, så det där med att ta om en bild, är ju liksom uteslutet. nu är de som de är.

den enda fördelen med dagens ansträngningar är att jag roffade åt mig ett par, tre bilder med (relativt) godtagbar skärpa, som jag ska använda som exempelbilder i kommande fotokurser. är man lättroad kan man ju underhålla sig med att gissa vilka bilder jag menar. :D

jag har funderat litegrand på hur jag fotograferat under hösten, vad det är jag lägger mitt bildspråk på, vad det är jag uttrycker osv. det är verkligen inte ägnat åt att förvåna - iaf inte för mig, som känner mig själv, men bortsett från hela barnsaga-grejen som jag skrev om i nåt tidigare inlägg, så har det också en hel del med sådant vi förknippar med hösten (som för övrigt är min bästa årstid, ur alla perspektiv). tänk på betydelsen i den groteska konsten, eller ännu mer specifikt, 1800-talets naturromantiska skräck = neogotik.

jag fotograferar med dessa två perspektiv i bakhuvudet, eftersom jag attraheras oerhört av båda delarna. men det gör ju också att det mesta jag gör hamnar i en viss stil.

(är det bara jag, eller ser ni också nån slags mellanting mellan hare/ekorre/bläckfisk horror-style i den här bilden?)

tankekedjan förde mig vidare in i funderingar om jag till våren kanske ska hitta ett annat förhållningssätt till mitt bildspråk, och fotografera på ett sätt som passar våren och sommaren lite bättre. jag tänker att jag kanske ska ägna mig åt att ha lite andra ord att fotografera utifrån. det råder ingen brist på fantasi på den fronten - jag har många tankar och idéer där. :D

jag tror att det kommer att bli en drös mindre projekt från och med nu. jag har ju minst två under vintern (inomhus). sen när dagsljuset börjar bli vettigt igen och det går att fotografera ute, utan att få spatt på skärpan, kommer det ju att bli mer utebilder igen.

den som lever får se. och eftersom jag tänker leva, så kommer ju iaf jag att märka vad som händer. :D just nu tänker jag dock, tror jag, glo på ytterligare ett avsnitt av house. en kanna te till också, tror jag. har varit vaken sen ca 01.30 i natt, så om några timmar är det dags att nanna. tror jag ska satsa på att drömma om fotografi och vad jag ska sysselsätta mig med framöver.

2024-12-07 17:09   Poromaa

Svårt det där med skärpa, och jag håller med dig att det kan gå en på nerverna om man träffar fel, så att säga. Men så tänker jag att uttrycket i bilderna behöver ju inte alltid förlora på att man inte riktigt träffade rätt, ibland kan det finnas en vinst i ”slumpen”, så att säga. Det händer inte ofta, sannerligen inte, men ibland kan man hitta något i ens egna missar, eller tillkortakommande. För mig sker det ofta långt senare och därför är jag försiktig med att slänga. Utan jag lägger de där ”misslyckanden” i en särskild ”kanske-hög” för senare tillfällen, och ibland blir jag faktiskt överraskad när jag långt senare återvänder till bilder jag ratat. Distans är inte att förakta…😊

Den sista bilden gillade jag verkligen. Det finns något av stillande men också en lätt obehaglig känsla i den där stammen som tycks ha ett slags väsen som slingrar sig under barken…😉
/Samuel

Svar från pisces 2024-12-07 17:21

uttrycket behöver inte alls förlora på dålig skärpa - jag håller helt klart med om att det ibland kan bli riktigt bra ändå. just nu är det mest jag själv som är lite lättretlig över frånvaron av ljus, för att jag är trött och sliten. jag tror iofs inte att jag skulle gilla det mer om jag var piggare, men jag har iaf nåt att skylla på. :D

och jag slänger faktiskt inte heller allt, även om jag åtminstone i teorin skulle kunna göra mig av med säkert 75 - 85% av det jag fotograferar just nu, pga oönskad oskärpa. men vem vet, det kanske går att göra nåt kul med dem en annan dag, när skärpan inte känns lika viktig. ^^

och jag gillar också den sista bilden. för mig påminner den en hel del om nån slags grotesk teatermask eller liknande. älskar't. ^^

2024-12-07 20:24   Tovok

Riktig snygga, "Malinkabilder", tydligt din signatur på dem! Riktiga skolexempel på förhållandet mellan skärpa och oskärpa. Kul att leka med på det här sättet! :) /Tommy.

Svar från pisces 2024-12-08 09:31

haha, ja, det är svårt att undvika signaturen - vad den nu är, förutom hyfsat tydlig (vill jag gärna tro). ^^

2024-12-08 15:53   Bjarne

Jag gillar verkligen ditt inlägg och hur du pratar om foto och vad som ligger bakom ditt bildskapande. Du har en stark konstnärlig ådra. Det märks i orden, men ännu mer i bilderna förstås. Känslan finns där även om skärpan inte 100, men jag tycker inte att det gör något. Henri Cartier-Bresson har ju gjort ett känt uttalande om det. Hur som helst så väljer jag nummer två som min favoritbild.
Hälsningar, Bjarne

Svar från pisces 2024-12-08 18:37

tack. :) i bild nr 2 bor bergakungen, det ser ju vem som helst. ^^ eller så är det hans stora käft som väntar på att bli fylld av ovetande skogspromenadsmänniskor.

fast jag stör mig på frånvaron av ordentlig skärpa. det är extremt irriterande att min kamera inte klarar mer än den gör. särskilt som jag inte har råd att skaffa mig en bättre. men det är som det är - det är bara att acceptera.

återigen - tack. :) jag uppskattar din tid och att du kommenterar.