Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)
 
Follow johanericson on Twitter

Som svar på Bengts fråga: "Vad är en M-Leica idag egentligen till för?" säger jag: "Leican skall vara digital - basta!"


Leica M9 och M8 (Detta är en återpostning av "Leican skall vara digital - basta!" från 100416)

Det har dykt upp en del frågor och påståenden om Leica i allmänhet, och M Leicor i synnerhet, på olika FS-bloggar de senaste dagarna. En vän har även gått och "blivit med Leica" - en analog M6 "classic". Inget dumt val, spec. om man är uppväxt i det digitala... Tänkte skriva träsket :-) men det stämmer ju inte. Det digitala är inget träsk och en digital M-Leica är på många (dock inte alla) punkter överlägsen sina analoga syskon.


Leica M9, Summicron 35mm, ISO 200, kamerans JPG obeskuron och helt obehandlad.

Det är bara att konstatera att den Kodak CCD-sensor som sitter i både M8 och M9 gör en förträffligt arbete, den är helt klart (spec i fullformat på M9:an) överlägsen filmen på de flesta parametrar och ger en mycket naturtrogen återgivning. Även om den inte kan mäta sig med de mest avancerade DSLR-husens brusegenskaper på höga ISO så tycker jag att den har en färgåtergivning som bara överträffas av Hasselblads (o dyl mellanformats) CCD-bakstycken.


Leica M8, Color-Skopar 28mm, ISO 160

Detta, i kombination med att ergonomin och handhavandet samt inte minst den fantastiska sökaren är samma som på tidigare analoga M-kameror, gör både M8 och M9 till fullvärdiga medlemmar i M-familjen. Och ett mycket starkt alternativ till analog "M-fotografi". Faktum är att sedan jag skaffade min M8 så har jag fotograferat försvinnande lite med mina analoga Leicor. Så var inte fallet när jag använde Nikon och Canons DSLR-system. Då hade jag alltid en Leica med Tri-X redo och det blev ett försvarligt antal rullar per år. Nu ligger fortfarande en "laddad" Leica alltid framme men valet faller nästan alltid på M8:an. Inte bara av bekvämligt utan för att den levererar en superb bildkvalitet - och fungerar till 100% i mitt invanda "Leica fotograferings sätt".


Leica M8, M6 TTL och Leica II - 80 år av utveckling ;-)

Den digitala M-kameran har sina rattar och reglage exakt som på en analog Leica och saknar nästan alla DSLR-kamerans onödiga och ofta förvirrande finesser. Det gör att den aldrig kan mäta sig med en modern DSLR om man ser till parametrar som antal exponeringar per sekund osv. Men den inbjuder till "klassisk" Leica M-fotografi där bilden och dess komposition står i centrum. Kameran reduceras till ett interface mellan fotografens seende och den slutliga bilden.
Jag tycker att den moderna DSLR-kameran ofta blir en "bildmaskin" som förväntas lösa alla problem och leverera en tekniskt perfekt bild. M-Leican förutsätter fotografens kontroll över exponering, skärpa, mm och lämnar över fotograferandet till fotografens intuition.


Ricoh GR-D III, Panasonic GF1 + 40/1,7 pancake, Leica M8+ Summicron 50mm

Så har vi det här med priset - är Leica bara något för (rika) snobbar?
Absolut inte! Man måste inte punga ut med en mindre förmögenhet för att uppleva "Leica-M fotografin". En begagnad analog Leica är en bra start, och ger en helt ny upplevelse. Den bjuder även på en introduktion och förståelse för fotografins grundförutsättningar, spec. om man är "digitaliserad" från start.
Det finns även många prisvärda digital alternativ. Det börjar dyka upp beganade M8:or till rimliga priser. Om man inte vill investera i snordyr ny Leica optik så går begagnad utmärkt. Gluggarna är i princip outslitliga så även ett objektiv med över 50 år på nacken kan var ett mycket bra köp. Och så finns det ju både Zeiss och Voigtländeroptik med Leica M-fattning till humana priser - både nya och begagnade. (Inte heller att förglömma den ryska optiken med Leica-fattning.)
Vill man fotografera "the Leica way" digitalt men utan att köpa en Leica så är Panasonic GF-1 ett intressant alternativ, och med adapter kan man till och med använda Leica-M objektiv (med 2x förlängning).
Men man måste inte ha en "systemkamera" - en digital sk ädelkompakt återskapar även samma förhållningssätt till fotografin. Om man inte vill satsa på en Leica x1 så är Ricoh GR-D III och Sigma DP 2 starka kort. Gemensamt för Panasonic GF-1 och nämda ädelkompakter är ett de kräver en extra optisk sökare för att fullt ut fungera som "Leica substitut". Och jag tycker personligen att den optiska sökaren är ett måste - rentav förutsättningen för det jag försökt beskriva i blogginlägget.

"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."
Henri Cartier-Bresson

OBS!
Detta är en "återpostning" av inlägget - Leicans skall vara digital - basta! ;-) - från den 16/4 i år.

--- Edit ---

Thomas skriver i en kommentar under Bengts bloggpost:

"En digital M-leica kanske kan avslöja något om ägaren? En slags Yuppie-accessoar på samma sätt som mobiltelefoner och laptopar var en gång i tidernas begynnelse. En markör för "jag är finare än du". De bilder som är uppladdade på FS från digitala M-Leicor säger mer om fotografen än om kameran. Andra fotografer med andra digitala kameror gör bättre ifrån sig. Man kanske tror att en fin kamera automatiskt tar fina bilder åt en?"

Som svar på det påståendet vill jag säga:

- Jag har fotograferat med Leica sedan jag var 18 år, men även med en massa andra kameror av olika fabrikat. Men jag har kommit att föredra Leicas M-kameror framför andra - ofta mycket mer tekniskt avancerade kameror. Sedan kommer det allltid att finnas fotografer som tar bättre bilder än mig, både med Leica och andra kameror. Om detta faktum diskvalificerar mig som ägare av en digital M-Leica och förpassar mig till "Yuppie-assecoar" bärarnas skara - får stå för dig Thomas - mina bilder får stå för mig!

I all ödmjuket ;-)
Johan Ericson 100627

Inlagt 2010-06-27 15:41 | Läst 18352 ggr. | Permalink

"Morgan, när det gäller vad som är försvarbart eller inte så är detta högst subjektivt. Men visst kan man tycka att ingen digitalkamera är "försvarbar" map "livslängd" i betydelsen att det kommer att dyka upp ännu bättre grejor inom överskådlig framtid. Men i så fall är nog detta mer generellt och gäller inte enbart för Leica, det finns liksom inbyggt i all teknikutveckling. Och vad som är försvarbart ur ett filosofiskt perspektiv kan iofs vara en intressant frågeställning? Med tanke på livets förgänglighet kan man ställa sig frågan om något över huvud taget är "försvarbart"? ;) -affe"


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Jag har också lite svårt att förstå detta nedrackande på digitala Leicor, vill man inte ha en är det väl bara att låta bli att köpa. Trist detta förklenande bara, min devis har alltid varit att låta var och en välja själv, och dessutom att kunna glädjas över andras val, även om de inte är ens egna.
-affe
Nyfiken på hur bra Leciorna fungerar som substitut för DSLR, har själv en Ricoh GRIII och nog för att det är en bra kompakt men det är långt kvar till bilderna från min EOS 1d mkII, och den är ju ändå inte helt ny.
Det är ganska lätt att se vilken av de tre Leica som är vackrast, klart att det är Leica II, sedan kan det självklart skilja rent tekniskt. Det beklagliga med Leica M9 och Hasselblad av det digitala slaget är priset......

Det är knappast försvarbart att betala såna summor för en kamera som inte har den livlängd som de äldre Leica eller Hasselblad har.
mvh
Morgan Larm
Men smaken är olika
Morgan, när det gäller vad som är försvarbart eller inte så är detta högst subjektivt. Men visst kan man tycka att ingen digitalkamera är "försvarbar" map "livslängd" i betydelsen att det kommer att dyka upp ännu bättre grejor inom överskådlig framtid. Men i så fall är nog detta mer generellt och gäller inte enbart för Leica, det finns liksom inbyggt i all teknikutveckling. Och vad som är försvarbart ur ett filosofiskt perspektiv kan iofs vara en intressant frågeställning? Med tanke på livets förgänglighet kan man ställa sig frågan om något över huvud taget är "försvarbart"? ;)
-affe
"Jag tycker att den moderna DSLR-kameran ofta blir en "bildmaskin" som förväntas lösa alla problem och leverera en tekniskt perfekt bild. M-Leican förutsätter fotografens kontroll över exponering, skärpa, mm och lämnar över fotograferandet till fotografens intuition"

Det skulle vara intressant om du ville utveckla det här lite grand. För mig låter det som kvalificerat svammel, på gränsen till snobberi. Jag väntar med spänning på ditt svar.
Man kan nog skaffa sig en digital M-Leica av många anledningar. Jag räknar väl inte dig till Yuppisarna och bilder kan du bevars ta. Konstigt nog verkar du inte ladda upp några på FS annat än i bloggen. Jag tittade i produktdatabasen och klickade på fliken bilder för att se om det tas mycket bilder med digitala M-Leicor. Inte många men så är det förståeligt inte många ägare av dem heller. Otvivelaktigt är det så att Leica är kult, har "status" och naturligtvis skaffar en del människor en digital M-Leica just därför. Dock inte alla! Jag har full förståelse för att man håller sig till ett koncept som man trivs med. Särskilt om man har haft det länge. Är det något i mitt fotograferande jag ångrar så är det att jag inte började med mätsökare tidigare. Min digitala DSLR står ofta oanvänd, sorgligt nog. Min Leica M3 från -55 och ZM:en från i år är mina käraste kameror. Låt vara tillsammans med en del mellanformatare =) Vill jag ha en digital M-Leica? Definitivt! Av vilken anledning? Samma anledning som min M3 och ZM! Att fotografera med. Och jag vill ha en digital mätsökare som är bra. Mina digitalkompakter är en besvikelse.

I all ödmjukhet, broder ;-)
Thomas
Om det är något jag instämmer i, fastän jag inte har någon Leica, så är det att dagens DSLR-kameror är alldeles för komplicerade att använda. Förr i tiden var det inte så. Det var inte så stor skillnad mellan att fotografera med en analog Pentax och en Leica. Den viktigaste skillnaden var väl användningen av sökaren.

En instruktionsbok på över 200 sidor för en DSLR-kamera, det säger något om hur konstruktörerna egentligen tänkt fel. Efter tre år med min DSLR behärskar jag den helt enkelt inte, rent tekniskt. Att använda de olika inställningarna kräver för mycket grubbleri, och resultatet blir alltför ofta en negativ överraskning. Jag har försökt hitta en smal uppsättning standardinställningar som alltid ska ge hyfsat resultat, men hittills inte hittat något riktigt bra. Och så var det inte med de gamla analoga SLR-kamerorna med diafilm i.

Det är lite knasigt om man ska behöva köpa en Leica för att få den där enkelheten i en modern kamera.