Här på Fotosidan är en framgångsrik bogg lika med att upprepa, till total utmattning, att en viss kamera (Leica) är bäst. Konstigt... eftersom det verkar vara riktigt mobbning av de som inte har en!
GustafE/ www.sofflogg.se

Tänker så här... bloggen är en fri plats, som en lägereld i en skog där var och en bjuds in som vill komma och sitta en stund och lyssna på personen vid elden.

Eller kanske som ett litet galleri där man frivilligt kan gå in.

Personligen känns det ointressant med råd för att skriva en "bra" blogg eller vad man ska göra för att få många besökare - det är inte syftet för mig.

Syftet kan vara att på en plats få visa sig, sina bilder och göra både tankar och foton tillgängliga - för just de som vill - på sitt alldeles egna sätt.

Skriv långt, skriv kort, skriv märkliga rubriker, skriv ingen rubrik, skriv och visa vad du själv vill och låt dig bara styras av din egen kreativitet. Det kommer att falla någon på läppen och denna någon ger dig ett möte.

Detta gäller ju förstås inte om du behöver en blogg för att maximera antal besökare eller för att sälja in något - då ska du ta till dig alla regler du har nytta av, men just så ser jag inte en personlig blogg.

En blogg i mina ögon kan vara ett fantastiskt ego-ställe och det säger jag utan värderande eller dömande. Ego som i "jag", mitt ställe att få leka med ord och bild.

Med det nu inte sagt att det var fel att råda - många vill ha välbesökta bloggar - inget fel i det - då är det nyttiga lärdomar.

Hon ger bra tips, din kollega. Men alltid finns det MEN...! Bl.a. det där med att hålla sig kortfattad vill jag inte skriva under på riktigt fullt ut, för det finns faktiskt bloggläsare som uppskattar själva texter också, även långa. Själv tillhör jag dem som läser gärna längre texter och framförallt skrivna av dem jag har lärt "känna" här. Ett undantag har jag här på FS; öppnar jag ett inlägg och finner endast text, lång eller kort, helt utan foton, då läser jag inget!

Tror att många bloggare skriver kanske inte så mycket för andra utan mest för sin egen skull, ungefär som man en gång i tiden skrev för skrivbordslådan, utan några högre ambitioner för övrigt.