Fd fotograf, numera förläggare - men plåtar såklart fortfarande och bloggar i tid och otid ;-)
 
Follow johanericson on Twitter

Leica M8 och Dogma ångest - att välja brännvidd ;-)


Leica M8 Summicron 50/2 ISO 160 Obeskuren men varsamt behandlad och skärpt i Photoshop.

Så har det blivit dags för mig att fundera på ett nytt DOGMA-löfte. Ny kamera och plötsligt en uppsjö av brännvidder att välja mellan. Hade det varit det klassiska 35mm formatet - på film eller på "fullformats" sensor - skulle mitt val antagligen bli Summicron ASPH 35mm. Men M8:ans 1,33x brännvidds-förlängning ställer till det en del. Så jag beslöt mig för att prova mig fram, med början med Summicron 50mm som nu motsvarar ca 67mm - dvs ett mycket kort tele.

Funkar bra till arkitektur, porträtt och bilder som mår bra av en tajt beskärning.


Leica M8 Summicron 50/2 ISO 160 Obeskuren men varsamt behandlad och skärpt i Photoshop.

Men blir lite problematisk till klassiskt gatufoto, lite för snäv, det känns att det inte är en 50mm längre. Man vill ständigt backa lite för att få till kompen.

Nästa objektiv till prövning blir så min favorit: den asfäriska Summicron 35:an - men nu är den närmast en 47mm, dvs en normalglugg.


Leica M8 Summicron ASPH 35/2 ISO 160 Obeskuren, varsamt behandlad o skärpt i Photoshop.

Den känns betydligt vidvinkligare än 50mm - fast den är farligt nära den brännvidden i praktiken. Och med full öppning så ger den ett snyggt "släpp" - som alla Leica gluggar ;-)


Leica M8 Summicron ASPH 35/2 ISO 160 Obeskuren, varsamt behandlad o skärpt i Photoshop. 

35:an funkar också förvånansvärt bra till porträtt, speciellt om man vill ha lite miljö med. Men den är framför allt vidvinklig nog för gatu och reportagefoto. Och den är även en av Leicas kompaktaste gluggar - vilket talar för den. 
Jag upplever den som sagt lite vidare än den klassika normalen, lite som 40mm på en film-Leica, helt subjektivt såklart. Skulle kunna bli mitt val - men imorgon går jag vidare med 28mm som blir motsvarande ca 37mm - farligt nära favoritbrännvidden 35mm.


Leica M8 Voigtländer Color-Skopar 21/4 ISO 160 Obeskuren, varsamt behandlad o skärpt i PS.

Och sedan väntar 24mm som blir ca 32mm och är det vidvinkligatse som M8:an har ram i sökaren för. 21:an som ganska exakt blir en 28:a kräver tyvärr extern sökare.

Mer om detta inom kort!

Inlagt 2009-04-11 23:59 | Läst 7350 ggr. | Permalink

"Mina favoritbrännvidder till småbildsformatet är 28 och 50 mm. De skulle jag vilja ha till en M-Leica. Till en M8:a skulle jag behöva köpa den nya 24:an som är rätt dyr. Så jag hoppas att mellanskillnaden mellan 24 och 28 mm ska täcka upp för merkostnaden för en M9:a. Att bara låsa mig vid en brännvidd är jag inte lockad av, men jag kan förstå poängen. Tycker att jag redan gjort den resan."


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Hej Johan! Glad Påsk! :) Jag förstod aldrig, har du köpt en M8 nu då alltså? Jag kan tänka mig att du som fotat så mycket med leica och andra kameror som har olika brännvidder inprintade på hjärnan har svårt med det här med brännviddsförlängingen. Det blir väl oxå svårare att få ljusstarka 35:or än på en film-leica? Hur som helst, grymt avundsjuk på M8.an! Aldrig hållt någon leica, men vill så gärna! :) Ha det fint! //Marcus
Svar från Johan Ericson 2009-04-12 01:16
Tack!
Och Glad Påsk själv :-)
Du måste få tillfälle att prova en Leica - men akta dig - de är starkt beroende framkallande och oftast snordyra ;-)
/johan e
Jag känner igen mig i din Dogma ångest. Det är mycket svårt att välja brännvidd men jag brukar alltid landa vid 35 millimeter till slut, det är den brännvidden som så att säga sitter i ryggmärgen :) Lycka till med ditt val av brännvidd och fortsatt trevlig Pesach!
//Chasid
Svar från Johan Ericson 2009-04-13 15:33
35:an är nog även min "ryggmärgsbrännvidd", först var det en Summilux 35:a under många år, sedan under mer än 10 år Nikkor 35/1,4 Ais, men senaste åren har det varit Summicron ASPH 35. Rent logiskt talar det för 28:an på M8:an. Med det innebär nog att jag måste köpa en Summicron ASPH 28:a - aj ;-)
/johan e
Mina favoritbrännvidder till småbildsformatet är 28 och 50 mm. De skulle jag vilja ha till en M-Leica. Till en M8:a skulle jag behöva köpa den nya 24:an som är rätt dyr. Så jag hoppas att mellanskillnaden mellan 24 och 28 mm ska täcka upp för merkostnaden för en M9:a.

Att bara låsa mig vid en brännvidd är jag inte lockad av, men jag kan förstå poängen. Tycker att jag redan gjort den resan.
Svar från Johan Ericson 2009-04-13 15:39
28:an var länge en "ickebrännvidd" för mig, jobbade med kombon: 20(21), 24, 35, 50 och 85(90)mm under många år. 28:an behövdes liksom inte - men så köpte jag en M6 TTL med 0,58 "vidvinkel" sökaren och blev 28-ramen väldigt "synlig" även med glasögon. Så jag skaffade en Voigtländer Color-Skopar 28/3,5, mest på "test" och för att den var så kompakt (Leicas gluggar är ganska stora numera - oavsett ljusstyrka). Och jag fastnade - har nog använt 28:a nästan lika mycket som 35:an de senaste åren.
Tyvärr så är 24-ramen nästan omöjlig att se med glasögon på M8:an, men, men - en dröm vore ju Summilux 24:an!!!

Jag låser mig ju bara vid en brännvidd när jag "utövar" min DOGMA-fotografi. I övrigt byter jag brännvidd som oftast ;-)
/johan e