Jag skriver detta blogginlägg i sorg och vrede, över att "bryta tystnaden" och barnamord!

Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 (Bilden är beskuren)

Jag var nyligen och såg utställningen "Breaking the Silence" på Statens Försvarshitoriska Armémuseum. Den består av bilder tagna av israeliska soldater under deras militärtjänstgöring som beskriver olika "övergrepp" mot den arabiska befolkningen på sk ockuperat område. Nu handlar det INTE om mord, tortyr, våldtäkter eller andra övergrepp i den ändan av skalan utan om köande, väntan, gripanden med tillhörande handfängsel och ibland ögonbindel - och beslagtagna bilnycklar!
Nu kan man såklart ha åsikter om hur allvarlliga dessa "övergrepp" är, men mer om det längre ner i texten. Efter att ha sett utställningen så är min fråga: är detta en fotoutställning? Samtliga bilder saknar (i mitt tycke) verkshöjd och är på inget sätt upseendeväckande eller har något estetiskt värde. Nu följs utställningen av några fd israeliska soldater (oklart om de var fotograferna ifråga?) som kan ge sina berättelser som komplement till bilderna. 


Foto:privat via Yesha Council (med tillstånd)

Pojken på bilden ovan hette Alad Fogel, han var 4år när han mördades förra veckan. Tillsammans med sin lillasyster Hadas, bara tre månader gammal, sin storebror Yoav, 11år, och mamma Ruth samt pappa Udi föll han offer för en arabisk terrorist som bröt sig in i deras hem och knivdödade dem. (Två andra syskon lyckades gömma sig och överlevde tillsammans med äldsta systern som var ute - men som hittade familjen mördad när hon kom hem.)

Vad har nu detta med "Breaking the Silence" att göra? Ganska mycket tyvärr...
Jag citerar en israelisk rapport:

"There were no terror alerts prior to the attack although Hamas networks had been known to be regrouping in Judea and Samaria for the purpose of attacking and kidnapping Israelis on both sides of the Green Line. Several Palestinians were recently detained at the few remaining West Bank checkpoints carrying pipe bombs, knives and fire bombs. Nonetheless the military did not recommend putting any of the checkpoints back even though the Palestinian Authority's security services had slowed down their counter-terror cooperation with Israel, therefore failing to keep their side of the bargain for the removal of the checkpoints."

Vägspärrarna och den minituösa kontrollerna fyller ett syfte, så ock de ibland "omotiverade" arresteringarna av personer som kan misstänkas ha något samröre med terrorister och/eller kriminella. Så vi kan - tyvärr - konstatera att när "trycket" mot de "misstänkta" inom den arabiska befokningen  lättar så öppnar det för nya terrorattacker.

Israel har två "officiella" motparter på den arabiska sidan - PA (Palestinian Authority) under president Abbas på den sk "Västbanken" och Hamas på Gaza-remsan. De senare firade morden på familjen Fogel med att dela ut godis till barnen i Gaza.
Men det var de förstnämdas presidents organisation - Fatah's väpnade gren "Al-Aqsa Martyrernas Brigad" som tog på sig ansvaret för massakern på familjen Fogel. Bla säger de i sitt uttalande att morden var:
“...heroic operation...  ...part of the natural response to the massacres of the fascist occupation against our people in the West Bank and Gaza Strip...
...We tell the criminals of the occupation that their crimes won’t pass without punishment.” 

Både Hamas och PA gör sig skyldiga till grova övergrepp mot de mänskliga rättigheterna (mot sina egna landsmän) som tex utomrättsliga avrätningar, försvinnanden, systematisk tortyr osv. Att "bryta tysdnaden" inom dessa organisationer har ett pris - döden.

Men soldaterna bakom "Breaking the Silence" kan tryggt återvända hem till Israel, som är en demokratisk rättstat med - just det - yttrandefrihet.

Jag vill vill avsluta mitt inlägg med en hyllning till alla de israeliska ungdomar som gör sin värnplikt och riskerar sina liv för att trygga alla israelers rätt till liv och säkerhet.


Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 Jerusalem

För historien visar - med skrämmande tydlighet - att judiska liv kan bara fullt ut beskyddas när det judiska folket är kapabelt att skydda och försvara sig själva. Förintelsen skulle inte ha inträffat om det funnits en judisk stat 1939 och den judiska staten är idag den yttersta garanten för att en ny förintelse aldrig inträffar - oavsett hur många individer (eller organisationer) som drömmer om en en sådan. Och som inte tvekar att sticka kniven i en tre månaders baby...

Ps.
Som ett svar på flera kommentarer så vill jag berätta om den israeliska armens call-center. De inrättade ett av världens största call-centers under det senaste "Gaza-kriget" - för att kunna ringa upp och varna arabiska civila som riskerade att komma i skottlinjen. Jag tog upp det med de fd soldaterna i "Breaking the Silence". De kände mycket väl till det, men menade att det var kontraproduktivt då det vid ett par tillfällen kunde styrkas att de som fått instruktioner från det ändå dödats eller skadats.
Vänta lite nu - ett totalt krig mot en välbeväpnad terrororganisation mitt ibland civila i ett av världens mest tätbefolkade urbana områden. Vilen annan arme ringer upp och varnar? Sverige i Afganistan? USA i Irak? Polisen i Mexico?
Förlustern av civila liv kunde ha varit skyhöga i Gaza, nu blev det dryga 1400 dödsoffer - totalt! Såklart alldeles för många - men jag vill påstå att vilken annan arme i världen skulle ha ställt till med enormt mycket mer förödelse under liknande omständigheter. Till saken hör även att skadade skadade civila (och kombatanter) evakuerades till sjukhus i Israel för bästa tänkbara vård. Arabiska och judiska läkare räddade - sida vid sida - enormt många liv.

Varför skriver jag nu allt detta? Därför att det är viktigt att skilja på "gråskalorna" i denna konflikt där inget är svart och vitt. Och Israel är ingen "skurkstat" - tvärtom, i ett otroligt pressat läge försöker de leva upp till högsta tänkbara moraliska och mänskliga standard. Att de sedan ibland misslyckas är bara att konstatera, men i mina ögon så har motparten en helt annan "moralisk kompass" - tyvärr. 

Alla krig är en tragedi och förlusten av liv alltid oersättlig, oavsett ras, religion eller politisk åskådning....

En bild i HCB's anda - det handlar om det avgörande ögonblicket

Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 Bilden är garanterat obeskuren och omanipulerad.

Nu blir det lätt pretantiöst om man säger att man tar bilder i Henri Cartier-Bressons anda - det handlar snarare om att låta sig inspireras.

För mig personligen handlar det om att förstå hur HCB närmade sig motovet. Det finns säkert de som säger att jag bara kopierar honom och inte utvecklar en egen bildstil. Men ett sådant påståendet tror jag är fel.
Då jag är en unik person med mitt eget bildseende, tycke och smak, så blir aldrig mitt fotograferande någon "kopiering". Men genom att införliva HCB's filosofi och metod så utvecklas mitt eget fotograferande och min personliga stil förfinas.

Ta bilden ovan som exempel. Först identifierade jag motivet, linjespelet och definereda utsnittet. Sedan väntade jag medans bilden fick liv i sökaren - och när det ögonblick uppstod då samtliga element (i detta fall personer) i bilden vägde jämt - då exponerade jag. Dvs jag invätade det "avgörande ögonblicket" då kompositionen (enl. mig) var perfekt.

Jag tror att mästarnas kunskap, vare sig det handlar om HCB, Adams, Capa, Lanting eller vår egen Östling - alltid är till hjälp och aldrig ett hinder, i den egna utvecklingen. Sedan väljer man såklart mästare utifrån den stil och det motivområde man själv uppskattar.

Men detta att "lärlingen" kan lära sig utan "mästare" - det är ett sent post-postmodernt axiom. 

Om att gå i en mästares fotspår (eller att ta bilder som HCB)

Boken "The Mind's Eye" av Henri Cartier-Bresson - kan köpas från AdLibris för 137 Kr - en enkel investering.

Man kan ju alltid börja med att läsa boken. 
Att skaffa samma verktyg hjälper inte - det handlar om att ta till sig mästarens förhållningssätt, att förstå hans syfte och mening.

I vårt post-postmoderna samhälle så finns det en enorm vurm för enkla lösningar och även ett ifrågasättande av alla tidigare mästare.

Vi i vår tid, men vår enorma kunskap och alla överlägsna verktyg - tycker oss alltid ha ett övertag mot de som gått före.

Frågan är om vi verkligen har det....

Några tankar under lunchen...

Canon EOS 7D + 60/2,8.

En vis man twittrade nyligen följande:

"When unusual opportunity comes,show restraint. Opportunities given often shows what's in people's heart- greed or servitude."

Sant!
Det ät inte bara i motgången som karaktären avslöjas - utan även i framgången, speciellt den oväntade eller oförtjänta. Eller något så enkelt som en annons på Blocket eller Tradera som är lite för bra för att vara sann ;-)

SMÄM's 10 steg till en bättre blogg!

Min kollega, mera känd som SMÄM, har skrivit ett mycket bra inlägg på sin blogg: "10 steg till en bättre blogg".

Jag citerar hennes steg 4 & 5:

4. Håll dig kortfattad. Om jag ska vara ärlig så finns det bloggar som man bara tittar på bilderna hos. Speciellt om man besöker bloggen första gången. Sedan är rubriker viktigt. Var inte rädd för att avslöja vad hela inlägget handlar om i en rubrik. Tänk tidning. Ingen orkar med kryptiskt. Försök att ha rubriker som har med inlägget att göra.

5. Uppdatera kontinuerligt. En blogg som uppdateras ofta får förmodligen besökaren att komma tillbaka oftare. Kanske rent utav flera gånger per dag. Viktigt dock att inte blogga bara för att blogga ofta. Tänk att ditt blogginlägg gärna får ha en tanke. Babbla inte bara.

Tänkvärt!
Läsa om alla 10 stegen här: http://smam.blogg.se/2011/march/10-steg-till-en-battre-blogg-1.html

Ps.
Sedan tar hon upp saker som eget domännamn och anpassad design - saker som kanske vore något för Fotosidan att tänka på - både för bloggarna och portfoliosidorna.