Camera Obscura
Maktens korridorer
Ricoh GR-D III - framkallad i PS från DNG och såklart obeskuren. Samtliga bilder.
Förra veckan tillbringade jag en halv dag i riksdagshuset - mycket intressant. Cicero var en bekant och riksdagsman som bjudit in mig och några kollegor till samtal, lunch och en rejäl rundvandring. Jag kunde inte motstå frestelsen att låta Ricoh GR-D III:an slinka med och föreviga mina intryck av miljöerna ;-)
Riksdagens plenisal - en välbekant vy.
Gamla andrakammarens plenisal, numera känd från bla konstitutionsutskottets förhör.
Utsmyckning i maktens korridorer, för att få sin byst uppsatt så krävs minst 12 år som statsminister.
Här finns den verkliga makten i Sverige - hos riksdagens utskott. Ovan finansutskottets arbetsrum.
Hej, tyvärr har ditt bildförslag till 'Galleri FS' ej antagits. LOL
Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 ISO 200 Kamerans JPG, obeskuren.
Tanken slog mig - om bilden ovan vann "Panasonic Lumix GF1 Tour" med hjälp av en öppen röstning så kanske även samma bild skulle platsa i "Galleri FS"?
Men icke - de som röstar i galleriets "sluss" valde att refusera bilden ;-)
Så bilden ovan duger inte till Galleri FS - måste jag ut och plåta älgar i motljus eller ligga i ett gömsle i en vecka för att fånga en sparv på en meters håll för att komma med? Eller måste jag jaga solnedgångar eller retuschera sönder ett porträtt på en gråtande modell? Vad krävs????
Läs mitt tidigare blogginlägg: "Psykologin bakom Galleri FS"
Och än en gång - tack alla ni som röstade på min bild i tävlingen!
Nu har jag somnat från bloggen i flera dagar...
Ricoh GR-D III - S/V-konverterad direkt från DNG i PS - och såklart obeskuren!
Men tänkte råda bot på det idag - så här kommer ett blogginlägg ;-)
Händer väldigt mycket på jobbet just, vilket gör att jag inte hinner ta så många bilder, och dessutom får det mig att somna tidigt om kvällarna :-O
Dvs bloggen blir lidande, bla har jag fått massa kommentarer på tidigare inlägg som förblivit obesvarada av mig - ursäkta!
Igår betade jag av ett antal möten i STHLM (hade Ricoh GR-D III:an med mig hela tiden) och plötsligt under sista mötet (på ett cafe) så såg jag mannen som med bekymrad min läste tidningen. Kunde inte motstå impulsen att luta mig fram och ta bilden. Och så fick det bli ett blogginlägg också...
On assignment - together with my daughter and the Leica M8
Foto: Robin Johansson, Leica M6, Summicron 35/2, negativ färgfilm
En bild på mig hör inte till vanligheterna i bloggen. Men i lördags tog jag några porträtt till en annonskampanj (normalt sett hyr jag in fotograf men korta deadlines gjorde att jag valde att plåta själv).
Denna gången hade personen som skulle porträtteras med sig en egen kamera (Leica ;-) och tog några bilder på mig och dottern som assisterade. Det blev till och med en DOGMA-bild - tack Robin!
Leican skall vara digital - basta! ;-)
Leica M9 och M8
Det har dykt upp en del frågor och påståenden om Leica i allmänhet, och M Leicor i synnerhet, på olika FS-bloggar de senaste dagarna. En vän har även gått och "blivit med Leica" - en analog M6 "classic". Inget dumt val, spec. om man är uppväxt i det digitala... Tänkte skriva träsket :-) men det stämmer ju inte. Det digitala är inget träsk och en digital M-Leica är på många (dock inte alla) punkter överlägsen sina analoga syskon.
Leica M9, Summicron 35mm, ISO 200, kamerans JPG obeskuron och helt obehandlad.
Det är bara att konstatera att den Kodak CCD-sensor som sitter i både M8 och M9 gör en förträffligt arbete, den är helt klart (spec i fullformat på M9:an) överlägsen filmen på de flesta parametrar och ger en mycket naturtrogen återgivning. Även om den inte kan mäta sig med de mest avancerade DSLR-husens brusegenskaper på höga ISO så tycker jag att den har en färgåtergivning som bara överträffas av Hasselblads (o dyl mellanformats) CCD-bakstycken.
Leica M8, Color-Skopar 28mm, ISO 160
Detta, i kombination med att ergonomin och handhavandet samt inte minst den fantastiska sökaren är samma som på tidigare analoga M-kameror, gör både M8 och M9 till fullvärdiga medlemmar i M-familjen. Och ett mycket starkt alternativ till analog "M-fotografi". Faktum är att sedan jag skaffade min M8 så har jag fotograferat försvinnande lite med mina analoga Leicor. Så var inte fallet när jag använde Nikon och Canons DSLR-system. Då hade jag alltid en Leica med Tri-X redo och det blev ett försvarligt antal rullar per år. Nu ligger fortfarande en "laddad" Leica alltid framme men valet faller nästan alltid på M8:an. Inte bara av bekvämligt utan för att den levererar en superb bildkvalitet - och fungerar till 100% i mitt invanda "Leica fotograferings sätt".
Leica M8, M6 TTL och Leica II - 80 år av utveckling ;-)
Den digitala M-kameran har sina rattar och reglage exakt som på en analog Leica och saknar nästan alla DSLR-kamerans onödiga och ofta förvirrande finesser. Det gör att den aldrig kan mäta sig med en modern DSLR om man ser till parametrar som antal exponeringar per sekund osv. Men den inbjuder till "klassisk" Leica M-fotografi där bilden och dess komposition står i centrum. Kameran reduceras till ett interface mellan fotografens seende och den slutliga bilden.
Jag tycker att den moderna DSLR-kameran ofta blir en "bildmaskin" som förväntas lösa alla problem och leverera en tekniskt perfekt bild. M-Leican förutsätter fotografens kontroll över exponering, skärpa, mm och lämnar över fotograferandet till fotografens intuition.
Ricoh GR-D III, Panasonic GF1 + 40/1,7 pancake, Leica M8+ Summicron 50mm
Så har vi det här med priset - är Leica bara något för (rika) snobbar?
Absolut inte! Man måste inte punga ut med en mindre förmögenhet för att uppleva "Leica-M fotografin". En begagnad analog Leica är en bra start, och ger en helt ny upplevelse. Den bjuder även på en introduktion och förståelse för fotografins grundförutsättningar, spec. om man är "digitaliserad" från start.
Det finns även många prisvärda digital alternativ. Det börjar dyka upp beganade M8:or till rimliga priser. Om man inte vill investera i snordyr ny Leica optik så går begagnad utmärkt. Gluggarna är i princip outslitliga så även ett objektiv med över 50 år på nacken kan var ett mycket bra köp. Och så finns det ju både Zeiss och Voigtländeroptik med Leica M-fattning till humana priser - både nya och begagnade. (Inte heller att förglömma den ryska optiken med Leica-fattning.)
Vill man fotografera "the Leica way" digitalt men utan att köpa en Leica så är Panasonic GF-1 ett intressant alternativ, och med adapter kan man till och med använda Leica-M objektiv (med 2x förlängning).
Men man måste inte ha en "systemkamera" - en digital sk ädelkompakt återskapar även samma förhållningssätt till fotografin. Om man inte vill satsa på en Leica x1 så är Ricoh GR-D III och Sigma DP 2 starka kort. Gemensamt för Panasonic GF-1 och nämda ädelkompakter är ett de kräver en extra optisk sökare för att fullt ut fungera som "Leica substitut". Och jag tycker personligen att den optiska sökaren är ett måste - rentav förutsättningen för det jag försökt beskriva i blogginlägget.
"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."
Henri Cartier-Bresson