EVIL cameras - Leica vs the rest?

Olympus PEN EP-2 med extra EVF

EVIL - Electronic Viewfinder Interchangeable Lenses - är ett koncept som kommit för att stanna. Panasonic var först ut, tätt följda av Olympus, båda i det sk Fourthirds-formatet. Sedan kom Ricoh med sin GXR - som även är en helt ny typ av multiformatskamera. EVIL-konceptet innebär att spegeln i DSLR har rationaliserats bort till förmån för live view-skärmsökare. Detta ger system-kamerans alla fördelar men i en kompaktkameras smidiga kropp, vilket mätsökarkamerorna och då spec Leica M, tidigare varit ensamma om.


Direct-view-meny funktionen på Ricoh GXR

Nu har den elektroniska sökaren många fördelar, som tex Ricoh GXRs "Direct" läge som lägger de viktigatse inställningarna över bilden - snabbt och intuitivt! Och om man saknar en sökare i ögonhöjd så kan vissa kameror, som Olympus PEN EP-1 och 2, Panasonic GF1 samt Ricoh GXR, utrustas med en EVF - Electronic View Finder - i tillbehörsskon. Men man kan även använda en vanlig optiskt tillbehörssökare av klassiskt snitt - men då får man ingen iformation i denna utan får tex lita på autofokusen helt i blindo.


Leica X1 - har nästan allt utom utbytbar optik...

Vissa tillverkare, som tex Leica och Sigma, har hittills valt bort EVIL konceptet till förmån för digi-kompakter med live view-skärmsökare och optisk sökare i tillbehösskon som tillval, dvs ingen extern EVF som tillbehör. Frågan är hur en kamera som Leica X1 står sig i konkurrensen från EVIL kamerorna - kanske kommer det en X2:a inom kort med någon form av fattning för utbytbar optik? Och kanske till och med med en extern EVF?


Leica M9 och M8 - arvtagare till Leica M3 i direkt nedstigande led ;-)

Men det är när man kommer till Leicas digitala mätsökarkameror - M8 & M9 - som allt ställs på sin spets. De saknar helt möjligheten att använda bildskärmen som sökare - men är helt utlämnad till den optiska sökaren. Nu har den fungerat bra sedan 1950-talet, men frågan är om den är tillräcklig idag, spec i en kamera för närmare 60.000 Kr. Och det när live view blivit standard även på mycket billiga DSLR-kameror, och EVIL kamerorna naggar mätsökarsegmentet i kanten.

Bengt tar upp detta i sin senaste bloggpost där han hänvisar till fotografen Michael Reichmanns bebattartikel på The Luminous Landscape. Michael argumenterar för ett paradigmskifte i Leica M-filosfin på ett antal punkter. Bla tycker han att Leica borde överge mätsökaren till förmån för live wiew samt något autofukssystem som kan kompletteras med optisk sökare vid behov, á la Leica X1 och EVIL-kusinerna.


Ricoh GXR med extra EVF

Efter att ha fotograferat en hel del med både mina M-kameror och EVF/EVIL-kameror parallelt så kan jag för egen del konstatera följande saker:
1. Leicas glasklara, snabbfokuserade, optiska sökare som är kombinerad med en mätsökare - är överlägsen alla andra former av sökare - såväl optiska som elektroniska!
2. EVF-tillbehössökarna är ganska svåra att använda och gör sällan motivet rättvisa.
3. Live view skärmsökarn är oftast bättre och fungerar utmärkt som komplement till ett annat sökarsystem, Leicas framtida M-kameror borde kunna utrustas med det.
4. Sk "kontrastautofukus" är långsamt, på Leicas X1 men även på samtliga EVIL-kameror, den manuella mätsökaren är betydligt snabbare - inte minst i svag belysning.

Så snälla Leica - behåll mätsökaren - den är en del av M-kamerans själ och sökarnas "Rolls Royce". Men utvecka gärna elektroniken, live view och CMOS-sensorer är inte fel ;-)


Ricoh GXR med en optisk Leicasökare från 50-talet ;-)

Och varför inte kombinera teknikerna? Tänk er en optisk sökare som har all information som finns i en EVF "inspeglad"? Borde vara fullt genomförbart idag, jag tänker bla på möjligheten att ändra rutnät mm i bla Nikons DSLR-sökare.

Jag tror att framtiden för mätsökarkameran ligger i att integrera den nya tekniken i konceptet - inte i att överge det!

Lazy Sunday Picture

The beauty and the beasts: Summicron 35mm vs Nokton 35mm and Ultron 28mm on a Leica M9

Leica M9, Summicron 35mm f/2 Kamerans JPG Detta är bilden som jag utgått från - obeskuren.

En av mina absoluta favoritgluggar är Leicas asfäriska Summicron 35mm f/2, en annan är Voigtländers Nokton 35mm f/1,2. (den senare går tyvärr inte att använda på Leica M8). Och pga att 35:an blir en normal på M8:an så har Voigtländers Ultron 28mm f/2 fått bli min nya "standard vidvinkel" på digital-Leican (motsvarar i praktiken ganska exakt 37mm).

För mig har Leica Summicron-M ASPH 35mm i många år representerat den högsta graden av optisk perfektion, den levererar krispiga, distorsionsfria och vinjetteringsfria bilder med skärpa ända ut i hörnen på alla bländare. Och den är ett "mellanpris" objektiv för Leica: dagspris ca 25.500 Kr ;-)
Jag har länge drömt om ett riktigt ljusstarkt objektiv, antingen en Summilux 35:a eller en Noctilux 50. Valet föll slutligen på Voigtländers Nokton 35:a som kombinerar vidvinkels tolerans mot långa slutartider (man tjänar minst ett steg jämfört med normalen) med "Noctens" brutala ljusstyrka - till ett i Leica-sammanhang lågt pris: ca 10.000 Kr. 
Men numera är Voigtländers ljusstarka f/2 28:a den vanligaste gluggen på min M8 - på papperet nästan identisk med den sju gånger dyrarare Leica motsvarigheten: Summicron ASPH 28mm f/2 - 5.500 Kr mot 35.000 Kr!

Leica M9 med sitt fullformat och sina 18 miljoner pixlar inbjöd till en liten jämförelse: hur står sig dessa tre gluggar på full öppning mot varandra?
Så jag fotograferade samma motiv med alla tre, samma inställningar i kameran: 160 ISO, f/2 och 1/125 sek. alt. f/1,2 och 1/250 sek. Nedan är ett utsnitt (centrum) från kamerans JPG i 200% förtsoring:


Centrumskärpa. Från vänster: Summicron 35mm f/2 - Nokton 35mm f/1,2 - Ultron 28mm f/2 

Givetvis så är testet ovetenskapligt ;-) Jag har inte använt stativ och jag har tagit ett steg framåt för att få samma bildutsnitt med 28:an som med 35:orna. Ganska så väntat är Summicronen skarpast, med skillnaden är inte enorm och Noktonen överraskar verkligen på bländare f/1,2. Man kan konstatera att objektiven är förvånansvärt likvärdiga med tanke på priskillnaden. Men detta var som sagt bildens centrum, om man betraktar bilden längre ut mot kanterna kan man konstatera att Summicronen spelar i en egen division, Utronen men framför allt Nokton är helt klart konstruerade för att ge maximal skärpa i centrum vid full öppning. Bländar man ner ett par steg så blir objektiven betydligt mera homogena i sin återgivning. Detta gäller även vinjetteringen, Summicronen är befriad från fenomenet men både Noktonen (inte oväntat) och Ultronen uppvisar en klart synlig vinjettering vid största bländare. Något som dock försvinner helt när optiken bländas ner.


Vinjettering. Från vänster: Summicron 35mm f/2 - Nokton 35mm f/1,2 - Ultron 28mm f/2 

Nästa intressanta område för en jämförelse är den sk "bokeh'n" eller "släppet". Dvs hur objekt återges i de delar av bilden som ligger utan för skärpeplanet - kort och gott: hur snygg är oskärpan?


Bokeh. Från vänster Summicron 35mm f/2 - Nokton 35mm f/1,2 - Ultron 28mm f/2 

Döm själva ;-)

Min sammanfattning blir: Summicronen är såklart bäst men spec. Noktonen överraskar verkligen. Med tre asfäriska linsytor så är den närmast en optisk "Ferrari" till "Fiat-pris" ;-) Ultronen är bra (spec. jämförd med DSLR-optik) men den har lite svårt att hävda sig mot de två andra objektiven i testen på full glugg. Nedbländad är den dock helt likvärdig. Antagligen beror detta främst på att Ultronen saknar asfäriska linser. Å andra sidan så märks inte detta så mycket på M8:an som effektivt "beskär" lite av svagheterna ;-)

Bloggtest: Canon 5D vs Rico GR-D II vs Leica M8

Mina "DOGMA-klassiker": en fullformats DSLR, en digi-kompakt med fast optik och en digital Leica M. Var och en med sina speciella fördelar och alla med det gemensamt att de ersatts, alt. kommer att ersättas, av en ny modell.

Men innan jag ger mig hän åt nästa generation så undrar jag hur stor betydelse den tekniska utvecklingen har i praktiken och hur mycket skiljer sig kamerorna åt?

För handhavandemässigt så är de väldigt olika, och även prislappen skiljer dem åt ;-)
Jag bestämde mig för att ta med alla tre ut och sedan fotografera samma motiv med samma inställningra, för att kunna göra en enkel (men ganska ovetenskaplig) gämförelse:


Canon EOS 5D + 28/1,8 @ISO 100, WB=auto, konv. från RAW i PS o skärpt med "oskarp mask".


Canon EOS 5D + 28/1,8, detalj utan "oskarp mask", 100% förstoring


Ricoh GR-D II @ISO 100, WB=auto, konverterad från DNG i PS o skärpt med "oskarp mask".


Ricoh GR-D II, detalj utan "oskarp mask", 100% förstoring


Leica M8 + Ultron 28/2 @ISO 100, WB=auto, konv. från DNG i PS o skärpt med "oskarp mask".


Leica M8 + Ultron 28/2, detalj utan "oskarp mask", 100% förstoring

Nu tänker jag helt bortse från handhavandet, som är värt en egen bloggpost, och fokusera på bildegenskaperna. Och kan då konstatera följande:
1. Alla tre objektiven är mycket skarpa, även Ricohs lilla 5,9mm glugg.
2. Bildkvaliten vid 100 ISO är snarlik, dock brusar Ricohs lilla sensor mer, men den ger framför allt ett påtagligt lägre dynamiskt omfång (syns i himlen).
3. Canonen ger nog minst brus i lågdagrarna, om man tittat noga och länge...
4. Men Leican skiljer sig från de andra med en annorlunda, lite "rikare" färgåterigning som skänker bilden en nästan analog karaktär. (Auto-vitbalansen skiljer även lite ;-)

Kort sagt - hur tekniskt fulländad än Canons fullformats CMOS-sensor än är så föredrar jag bilderna från M8:ans Kodak CCD med 1,3x brännvidds-förlängning. Och Ricoh GR-D II imponerar med tanke på sensorns storlek samt priset, den kosta nästan en 1/10 av vad Leica M8 kostar :-)

Och nu återstår frågan: hur mycket bättre är nästa generation av nämda kameror?
Jag hoppas kunna ge en hint om det här i bloggen inom kort!

Our first day of vacation: guitar heroes and rabbits - and a new DOGMA vow of Chastity ;-)

Jag har efter moget övervägande ändrat mitt DOGMA-löfte till förmån för Voigtländers kompakta Color-Skopar 28mm f3,5. Den ger trots sin modderata ljusstyrka snygg oskärpa i bakgrunden samt knivskärpa vid full glugg och den är på alla sätt väldigt "Leica lik" :-)


Ricoh GR-D II Dottern har längtat efter havet och sanddynerna hela vintern ;-)

Men nu har semestern börjat på allvar, i går kom vi fram till Skanör, vi hann både sova ut, gå på loppis, bada och köpa en kanin!


Ricoh GR-D II Familjens nya medlemm, här i sitt gamla hem med systern i bakgrunden...

"Smulan" i förgrunden - vår nya familjemedlemm. Han har fin stamtavla men lite "stukade" öron och därför var han en "rea-kanin". Men framför alllt verkar han ha ett lungt och stabild psyke - den viktigaste egenskapen när man kommer hem till en enormt "kaninsugen" femåring ;-)