Är iPhone vår tids Leica?

                                       
  När Oskar Barnack för snart 100 år sedan konstruerade embryot till den första Leican (men kameran skulle inte komma ut på marknaden för än 1925 pga depression, krig och annat elände) så hade han några bärande idéer: liten, diskret och med fullgod bildkvalitet. 



Märk väl det sista - fullgod bildkvalitet. På 20-talet var inte Leican, trots en mycket fin optik, det bästa valet om du ville få maximal bildkvalitet och högsta möjliga "upplösning" i dina bilder. 35mm filmen, som egentligen var avsedd för rörlig bild, hade sina begränsningar, speciellt vid höga ISO (Och allt över ISO 20 var högt på den tiden... )



Sedan skulle Leica - tack vare sin unika design och kvalitet - utvecklas från fotojournalisternas favorit till en "varumärkes ikon", men det är en helt annan historia.

Men det som slog mig är Oskar Barnacks ursprungs idé har stora likheter med dagens iPhone - kameran som du alltid har med dig! Och både Leican på sin tid och iPhonen idag har inte bara revolutionerat hur vi tar våra bilder utan även hur vi delar med oss av dem till andra.

Själv har jag många snapshots som är tagna med med iPhone, och delade via Instagram, men som under andra omständigheter definitivt skulle varit "Leica-bilder":

"Hädiska tankar"? Eller kommer vi att få se iPhonen utvecklas till vår tids fotojournalisters och mästerfotografers favorit arbetsredskap? 

Varför jag sålde min Leica M8

iPhone och Camera+ via Instagram, övriga bilder är tagna med Panasonic Lumix GF1.

Jag  har sålt min Leica M8 - till en mycket god vän och mångårig Leica-fotograf som definitivt behövde bli digital. Men jag har så gott som alla Leica, Leitz och Voigtländer-objektiv kvar, och några analoga hus, både Leica och Voigtländer.

 

Den direkta orsaken var nog Ricoh GXR med M-modul som faktiskt tillförde en ny dimension till Leica M-gluggarna och fotografin i stort. Jag ville förenkla och och minska ner min utrustning. Men samtidigt få det bästa ut både DSLR och mätsökar och EVIL-världen.

 

Faktum är att Ricoh GXR ger mig just det - det bästa ur flera världar. Som på bilden ovan med 28mm f2,5 med autofokus och APS-C sensor. Optisk sökare. Tyst. Grym bildkvalitet. Och snabb, speciellt i "snap focus" läget som kopplar ur autofokusen och arbetar hyperfokalt. Som backup och extra "vidvinkel-kamera" fungerar Ricoh GRD III perfekt - ovan med 21mm tillsatsen och optisk sökare. 



Men som bilderna tydligt illustrerar - Leica har något som Ricoh inte har - hur bra de senare än är...  Och Leicas mätsökare är fortfarande det enda digitala mätsökar-alternativet - hur intressant Fuji mfl än är i teorin. Och även om Ricohs EVIL-sökare med sin kontrast-fokus-indikering (liknande Sony NEX) är lättare att fokusera så är den trots allt ingen mätsökare. 

 

Så det måste bli en digital-Leica M för mig igen, förhoppningsvis ganska snart. Planen är att köpa en begagnad M9. Jag tror att så fort Leica M10 presenteras så börjar priset på begagnade M9 att falla. M9:an har faktiskt potential att bli ett riktigt "begagnat kap". Leica har tillverkat och tillverkar fortfarande massor av M9:or, och de flesta av de som idag skaffat en tvekar nog inte att byta upp sig till en M10 när den kommer. Vilket borde vara bra för oss som tycker att kring 25.000 är ett rimligt pris för en fin och måttligt använd M9:a! 

Men - Ricoh GXR med M-modul är ett väldigt bra - både Leica substitut och/eller komplement! 

Kommer Leica att bli EVIL? Och några tankar om Leica M10 och inte minst M9-P - den senare är både bekräftad och "god"!

Leica M9-P - som antagligen är huvudnumret under "A Decisive Moment by Leica & Magnum" i Paris 21-22/7, ev tillsammans med en ny 21:a  - är en kosmetisk uppgradering av nuvarande M9. Som Leica M8.2 jämfört med M8 och Leica MP jämfört med M6. 
Men vänta lite..  verkar det inte lite ologiskt? Att Leica och legendariska Magnum skapar ett ett jätte event för att den röda logga har fått ge vika för en skruv? Och för att "Leica skriptet" återinförs på toppkåpan, safirglas över skärmen och att man äntligen kan välja mellan svart lack och vanlig hederlig silver-krom?

Jag tror (och hoppas) att Leica har ytterligare ett ess i rockärmen, eller kanske två...

Om jag ska gissa vad Leica har använt sina utvecklingspengar till (förutom S2) så blir det följande, graderat efter sannolikhet:

1. Leica M10 - nästa generations M-kamera med "live view" och förbättrad optisk sökare. Men inte autofokus - något som få M-fotografer önskar sig. Och bibehållen M-design, så vi får säkert se även en M10-P om några år.

2. Leica X2 - en X1 på steroider. Kanske med fullformat, förhoppningsvis med en bajonettfattning och  en serie nya af-objektiv - som tar till vara erfarenheterna fån S och M-serierna. Jag tror inte på en "af-moddad" M-bajonett eller Micro FourThirds. Men helt säkert ett adaptersystem som tillåter R-objektiven att komma till heders igen.

3. Leica S3 - ett "skalbart" och spegellöst mellanformats-hus som kan anpassas till "allt" med olika adaptrar a lá gamla S1. Och som kan filma, dvs en riktig "RED-dödare". Det senare något som Leicas nya sk cine-prime objektiv kan vara en indikation på.

Men som sagt - Leica M9-P är allt som läckt ut än, den 21/7 får vi se om mina spekulationer träffat rätt ;-)

Brad Pitt plåtar analogt med Leica - om man skall tro Ellen Von Unwerth

Ovan en bild på tidskriften Interviews omslag - Brad Pitt med en analog Leica. Bilden är tagen av Ellen von Unwerth som plåtar - just det - analogt och med Leica.

Frågan är om hon gett Brad en av sina kameror som "rekvisita" eller om det faktiskt är skådespelarens egen kamera vi ser?

Ps.
Nu är dert så att Brad har plåtats ett antal gånger "privat" med en en mängd olika Leicor, allt från R8 till M8. kanske blev han biten när han spelade fotograf (med två M6:or) i "Spy games"?

Varför Leica M? Jag svarar: den optiska sökaren!

Optiska extrasökare. (Detta är en återpostning av "Den optiska sökaren - en fotografisk fetishism?" från 28/1.

"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."

Citatet ovan från Henri Cartier-Bresson fångar essensen av att använda en optisk sökare - "the extension of my eye", dvs kameran blir en del av mig och mitt seende. Jag tror att man kan få samma upplevelse med en riktigt bra sökare, oavsett teknik. Men det går inte att komma ifrån att den optiska genomsiktssökaren med ljusram som anger bildutsnittet är särskild lämplig. Speciellt då den visar mer än själva bildutsnittet vilket ger fotografen möjlighet att kontrollera skeendet utanför bilden, man kan till och med (med vissa sökare) fotografera med båda ögonen öppna.


Sprängskiss av Leica M6 mätsökaren - i stort sett samma konstruktion som Leica M2, M4, M4-P, M7, M8 osv

Genom att integrera en optisk avståndsmätare, en mätsökare, i den optiska sökaren så får vi ett optiskt precionsinstrument som inte bara anger aktuellt bildutsnitt utan även indikerar exakt fokus. Leica har utvecklat denna sökare till perfektion i sina M-kameror. Ljusramarna, som inte bara automatiskt ger rätt brännvidd vid objektivbyte, rör sig även med fokusering för att vid alla avstånd eliminera det sk paralaxfelet. Och mätsökaren är mycket lätt att fokusera, spec vid svagt ljus där den överträffar alla autofokussystem.


Leica M8med vattenpass och 21mm extrasökare samt en Leica 1,25x sökarlupp monterad

Leicas nyare M-kameror har normalt sökarramar för 28, 35, 50, 75, 90 och 135mm, något färre i de äldre modellerna. Bränvidder längre än 135mm är svåra att hantera med mätsökare, men den lämpar sig desto bättre för vidvinklar. Därför finns det en uppsjö tillbehörssökare för brännvidder ner till 12mm. Dessutom kan sökaren kompletteras med försatser, som ger större förstoring (nogrannhet) i sökaren, anpassning för makro, vattenpass, mm.


Leica M9, Summicron-M ASPH 35/2 Framkallad från DNG i PS, obeskuren (Min favoritgata på Söder ;-)

Visst, mätsökaren är inget för sportfotografer eller fågelfolket, men för reportage, gatufotografi, dokumentation, resor, porträtt, mm där det handlar om att fånga det avgörande ögonblicket, ofta obemärkt och i befintligt ljus, där är den optiska sökaren oöverträffad.

Har du aldrig betraktat motivet och komponerat bilden i en glasklar sökare, där du ser allt som rör sig in i bilden utanför ramen, för att sedan pressa avtryckaren och faktiskt se vad du fotograferar, för sökaren blir inte svart i exponeringsögonblicket, så måste du prova det!

Låt mig som avslutning citera Elliott Erwitt:
"There's a profound difference between the simple non-reflex, direct-viewing camera (such as a range-finder Leica) and a SLR. With a reflex you tend to make the picture in the camera; with the other, you see the picture and then put a frame around it. The RF camera is also faster, quicker to focus, less noisy, and smaller, but these advantages are much less important than the fundamental difference."

Ps.
Mitt blogginlägg om EVIL-cameras, dvs elektroniska sökare.

--- OBS! ---
Detta är en "återpostning" av inlägget - Den optiska sökaren - en fotografisk fetishism? - från den 28/1 i år, främst som ett svar på Torbjörn Olssons fråga i samband med min förra bloggpost.