27:e januari - minnesdagen över förintelsens offer och 68 år sedan Auschwitz befriades!

Leicaflex SL2, PA-Curtagon 35/4 -  Auschwitz-Birkenau 

Idag, 27:e januari, är det 68 år sedan koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau befriades av den sovjetiska Röda armen och dagen högtidlighålls internationellt som "minnesdagen över förintelsens offer" .

Jag försöker just nu läsa boken "Auschwith - Nazi Death Camp" på engelska (ISBN 83-85047-74-3) - en mycket saklig bok om dödslägret. Den beskriver i detalj hur lägret var organiserat, regler och villkor samt inte minst hur det dagliga livet tedde sig för fångarna. Den grundliga dokumentationen går också in i detalj på SS och bödlarna - och själva "dödsindustrin". Som tur är så ger den också en utförlig bild av motståndet och slutligen befrielsen. Boken måste nog räknas som ett standardverk om man är intresserad av 1900-talets historia i allmänhet och förintelsen i synnerhet. Fruktansvärt jobbig läsning. Men nyttig.

Tror inte att boken finns att köpa i Sverige (eller på Amazon.co.uk) men den finns på Amazon.com och såklart i museibutiken i Auschwitz-Birkenau.

Vi får aldrig glömma!

Men detta är lättare sagt än gjort. För vi lever i en tid då de sista ögonvittnena kommer att lämna oss och vi måste förhålla oss till historiens fasor. Och just detta - att det är historia - fri att tolka, förkasta, förneka, kulturanpassa osv - gör att den objektiva, grundliga, sakliga, oantastliga, på förstahandsinformation och ögonvittnen baserade  dokumentationen - är så viktig!

För vi får aldrig glömma... 

---
Länkar till mina tidigare inlägg på minnesdagen över förintelsens offer:
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/65-ar-sedan-auschwitz-befriades-och.htm
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/27474.htm
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/14859.htm
Och om mina egna erfarenheter av antisemitism i dagens Europa:
http://www.fotosidan.se/blogs/photo/12707.htm
---

"Ni är väl inte judar?"

Västra muren i Jerusalem - Panasonic Lumix GF-1 med 20/1,7 - tagen under en pilgrimsresa för några år sedan :-)

Jag fick den frågan (första gången) någon gång på åttiotalet. Hade tagit en god vän med  med hem till mina föräldrar, när han bla fått syn på en femarmad ljusstake och några andra saker blev han lite blek och försagd. Senare, när vi var på väg ut genom trapphuset stoppade han mig och ställde nervöst frågan:
- Johan, ni är väl inte judar? 

Vad hade hänt om jag svarat jakande? Det får jag aldrig veta för jag sa helt sanningsenligt:
- Såklart inte, var har du fått det ifrån?
Han svarade - fortfarande avvaktande:
- Jag såg ju en jude-ljustake och andra grejor uppe hos dina föräldrar?
Och jag:
- Ah, du bara nojar upp dig. En julljusstake som fått stå kvar och presenter jag haft med hem från en semester i Israel och Egypten. Och du vet ju att jag brukar gå till kyrkan på söndagar...

Vad jag inte sa var att både min farfar och min mormor antagligen hade klassats som judar enligt Hitlers sk Nürnberglagar om Tyskland hade ockuperat även Sverige. Men det tyckte jag var onödig information - speciellt för en vän som helt säkert fått sina fördomar med modersmjölken. Och det här utspelade sig i Malmö - för snart trettio år sedan.

Det måste kunna sägas rakt ut - den antisemitism som manifesteras i Malmö är inte i första hand den gamla vanliga högerextrema varianten utan ett oförsonligt religiöst och politiskt hat med rötterna i Mellanöstern. Och här förenas grupper på yttersta vänsterkanten med nynazister och religiösa fanatiker i en ohelig allians. Simon Wiesenthal Centrets resevarning angående Malmö är tyvärr inte ogrundad - läs tex mer här. 

Jag tillhör dem som tycker att polisen borde ha en närmast permanent närvaro vid synagogor och judiska institutioner - precis som i Tyskland och som Per-Erik Larson beskriver i sitt senaste blogginlägg.

Ps.
Ang hur min släkt en gång blev svensk  så har jag bloggat om min pappas släkt. 

Jag skriver detta blogginlägg i sorg och vrede, över att "bryta tystnaden" och barnamord!

Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 (Bilden är beskuren)

Jag var nyligen och såg utställningen "Breaking the Silence" på Statens Försvarshitoriska Armémuseum. Den består av bilder tagna av israeliska soldater under deras militärtjänstgöring som beskriver olika "övergrepp" mot den arabiska befolkningen på sk ockuperat område. Nu handlar det INTE om mord, tortyr, våldtäkter eller andra övergrepp i den ändan av skalan utan om köande, väntan, gripanden med tillhörande handfängsel och ibland ögonbindel - och beslagtagna bilnycklar!
Nu kan man såklart ha åsikter om hur allvarlliga dessa "övergrepp" är, men mer om det längre ner i texten. Efter att ha sett utställningen så är min fråga: är detta en fotoutställning? Samtliga bilder saknar (i mitt tycke) verkshöjd och är på inget sätt upseendeväckande eller har något estetiskt värde. Nu följs utställningen av några fd israeliska soldater (oklart om de var fotograferna ifråga?) som kan ge sina berättelser som komplement till bilderna. 


Foto:privat via Yesha Council (med tillstånd)

Pojken på bilden ovan hette Alad Fogel, han var 4år när han mördades förra veckan. Tillsammans med sin lillasyster Hadas, bara tre månader gammal, sin storebror Yoav, 11år, och mamma Ruth samt pappa Udi föll han offer för en arabisk terrorist som bröt sig in i deras hem och knivdödade dem. (Två andra syskon lyckades gömma sig och överlevde tillsammans med äldsta systern som var ute - men som hittade familjen mördad när hon kom hem.)

Vad har nu detta med "Breaking the Silence" att göra? Ganska mycket tyvärr...
Jag citerar en israelisk rapport:

"There were no terror alerts prior to the attack although Hamas networks had been known to be regrouping in Judea and Samaria for the purpose of attacking and kidnapping Israelis on both sides of the Green Line. Several Palestinians were recently detained at the few remaining West Bank checkpoints carrying pipe bombs, knives and fire bombs. Nonetheless the military did not recommend putting any of the checkpoints back even though the Palestinian Authority's security services had slowed down their counter-terror cooperation with Israel, therefore failing to keep their side of the bargain for the removal of the checkpoints."

Vägspärrarna och den minituösa kontrollerna fyller ett syfte, så ock de ibland "omotiverade" arresteringarna av personer som kan misstänkas ha något samröre med terrorister och/eller kriminella. Så vi kan - tyvärr - konstatera att när "trycket" mot de "misstänkta" inom den arabiska befokningen  lättar så öppnar det för nya terrorattacker.

Israel har två "officiella" motparter på den arabiska sidan - PA (Palestinian Authority) under president Abbas på den sk "Västbanken" och Hamas på Gaza-remsan. De senare firade morden på familjen Fogel med att dela ut godis till barnen i Gaza.
Men det var de förstnämdas presidents organisation - Fatah's väpnade gren "Al-Aqsa Martyrernas Brigad" som tog på sig ansvaret för massakern på familjen Fogel. Bla säger de i sitt uttalande att morden var:
“...heroic operation...  ...part of the natural response to the massacres of the fascist occupation against our people in the West Bank and Gaza Strip...
...We tell the criminals of the occupation that their crimes won’t pass without punishment.” 

Både Hamas och PA gör sig skyldiga till grova övergrepp mot de mänskliga rättigheterna (mot sina egna landsmän) som tex utomrättsliga avrätningar, försvinnanden, systematisk tortyr osv. Att "bryta tysdnaden" inom dessa organisationer har ett pris - döden.

Men soldaterna bakom "Breaking the Silence" kan tryggt återvända hem till Israel, som är en demokratisk rättstat med - just det - yttrandefrihet.

Jag vill vill avsluta mitt inlägg med en hyllning till alla de israeliska ungdomar som gör sin värnplikt och riskerar sina liv för att trygga alla israelers rätt till liv och säkerhet.


Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 Jerusalem

För historien visar - med skrämmande tydlighet - att judiska liv kan bara fullt ut beskyddas när det judiska folket är kapabelt att skydda och försvara sig själva. Förintelsen skulle inte ha inträffat om det funnits en judisk stat 1939 och den judiska staten är idag den yttersta garanten för att en ny förintelse aldrig inträffar - oavsett hur många individer (eller organisationer) som drömmer om en en sådan. Och som inte tvekar att sticka kniven i en tre månaders baby...

Ps.
Som ett svar på flera kommentarer så vill jag berätta om den israeliska armens call-center. De inrättade ett av världens största call-centers under det senaste "Gaza-kriget" - för att kunna ringa upp och varna arabiska civila som riskerade att komma i skottlinjen. Jag tog upp det med de fd soldaterna i "Breaking the Silence". De kände mycket väl till det, men menade att det var kontraproduktivt då det vid ett par tillfällen kunde styrkas att de som fått instruktioner från det ändå dödats eller skadats.
Vänta lite nu - ett totalt krig mot en välbeväpnad terrororganisation mitt ibland civila i ett av världens mest tätbefolkade urbana områden. Vilen annan arme ringer upp och varnar? Sverige i Afganistan? USA i Irak? Polisen i Mexico?
Förlustern av civila liv kunde ha varit skyhöga i Gaza, nu blev det dryga 1400 dödsoffer - totalt! Såklart alldeles för många - men jag vill påstå att vilken annan arme i världen skulle ha ställt till med enormt mycket mer förödelse under liknande omständigheter. Till saken hör även att skadade skadade civila (och kombatanter) evakuerades till sjukhus i Israel för bästa tänkbara vård. Arabiska och judiska läkare räddade - sida vid sida - enormt många liv.

Varför skriver jag nu allt detta? Därför att det är viktigt att skilja på "gråskalorna" i denna konflikt där inget är svart och vitt. Och Israel är ingen "skurkstat" - tvärtom, i ett otroligt pressat läge försöker de leva upp till högsta tänkbara moraliska och mänskliga standard. Att de sedan ibland misslyckas är bara att konstatera, men i mina ögon så har motparten en helt annan "moralisk kompass" - tyvärr. 

Alla krig är en tragedi och förlusten av liv alltid oersättlig, oavsett ras, religion eller politisk åskådning....

Med tårna över kanten till stupet...

Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 (Obeskuren, konverterad från RAW) Det sk Nedstörtningsberget i Nasaret.

Ibland kommer vi farligt nära ett stup, kanske pga vår egen oförsiktighet, kanske påknuffade av andra med oklara agendor. Men när man står där så måste man - oavsett orsaken att man kommit för nära - ta ett steg tillbaka!

För sin egen och för sina närmastes skull. För skulle man mot förmodan trampa över kanten så kan det vara svårta att göra något konstruktivt åt det - och det kan vara mycket långt till botten ;-)

Jag tänker ofta på Mästaren, han kom också till ett stup, alldeles i början av sin gärning, pådriven av sina tidigare grannar och barndomsvänner.

Berättelsen återfinns i Lukas 4:16-30:

Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften, och man räckte honom profeten Jesajas bokrulle. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet:

"Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig
till att predika glädjens budskap för de fattiga.
Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna
och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet
och predika ett nådens år från Herren."

Sedan rullade han ihop bokrullen, räckte den till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina ögon fästa på honom. Då började han tala till dem: "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar." Men alla vittnade mot honom och häpnade över de nådens ord som utgick från hans mun. Och de frågade: "Är inte han Josefs son?" Då sade han till dem: "Utan tvekan kommer ni att vända detta ordspråk mot mig: Läkare, bota dig själv, och säga: Vi har hört allt som hände i Kapernaum. Gör det också här i din hemstad."
Och han fortsatte: "Amen säger jag er: Ingen profet blir erkänd i sin hemstad. Jag säger er sanningen: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, då himlen var tillsluten i tre år och sex månader och det kom en stor hungersnöd över hela landet. Ändå blev inte Elia sänd till någon av dem utan bara till en änka i Sarepta i Sidons land. Och fastän det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, blev ingen av dem renad utan endast Naaman från Syrien."

Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta. De reste sig upp och drev honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på och ville störta ner honom. Men han gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare.

En DOGMA-resa, till en plats jag älskar att återvända till!

Jag har nyligen varit i Israel, ett land jag älskar att återvända till. Denna gången reste jag bara med en kamera och ett objektiv - DOGMA-style ;-)
Anledningen var främst att jag hade en duktig fotograf med mig så mina egna bilder skulle främst användas på nätet, i blogg, pressreleaser osv. Så en enkel kamera med ett bra objektiv var tillräckligt. Mitt val blev Panasonic Lumix GF1 med "Pancake" 20mm f1,7 - framför Leica M8 som är tyngre och Ricoh GR-D III som är lite för begränsad.



En plats som är mycket speciell är "Västra muren" eller "Klagomuren" som många felaktigt säger, kort och gott "Kotel" på Hebreiska. Att komma dit en fredag och invänta att sabbaten börjar i och med solens nedgång, att se fler och fler människor, från olika religiösa inriktningar, strömma till - är en mycket speciell upplevelse. Ett myller av ortodoxa, soldater, civila, män, kvinnor och barn  - många under sång och dans - fyller platsen framför muren.



Och så infinner sig lungnet - sabbatsvilan - hela staden stannar upp. Något som vi svenskar inte alls är vana vid, men som är ytterst livsbejakande. Även ett fotoförbud i murens snärhet tar vid - som bör respekteras ;-)



Murens heliget har sin grund i att den västra muren är den som ligger närmast den plats där det "Allra Heligaste" i det judiska templet en gång stod. Enligt Bibeln rummet där förbundsarken med tio Guds bud förvarades, men även platsen för Guds manifisterade närvaro på jorden. Nu tror en kristen att den närvaron idag finns i alla troendes hjärta och sinne. Men "Kotel" blir inte mindre speciell för det...



Samtliga bilder tagna med Panasonic Lumix GF1 och 20mm/1,7. S/V-konverterade från RAW, måttligt skärpta och såklart obeskurna :-)