Den optiska sökaren - en fotografisk fetishism?

Mina optiska extrasökare, jag har nog en till varje objektiv, nästan....

"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."

Citatet ovan från Henri Cartier-Bresson fångar essensen av att använda en optisk sökare - "the extension of my eye", dvs kameran blir en del av mig och mitt seende. Jag tror att man kan få samma upplevelse med en riktigt bra sökare, oavsett teknik. Men det går inte att komma ifrån att den optiska genomsiktssökaren med ljusram som anger bildutsnittet är särskild lämplig. Speciellt då den visar mer än själva bildutsnittet vilket ger fotografen möjlighet att kontrollera skeendet utanför bilden, man kan till och med (med vissa sökare) fotografera med båda ögonen öppna.


Sprängskiss av Leica M6 mätsökaren - i stort sett samma konstruktion som Leica M2, M4, M4-P, M7, M8 osv

Genom att integrera en optisk avståndsmätare, en mätsökare, i den optiska sökaren så får vi ett optiskt precionsinstrument som inte bara anger aktuellt bildutsnitt utan även indikerar exakt fokus. Leica har utvecklat denna sökare till perfektion i sina M-kameror. Ljusramarna, som inte bara automatiskt ger rätt brännvidd vid objektivbyte, rör sig även med fokusering för att vid alla avstånd eliminera det sk paralaxfelet. Och mätsökaren är mycket lätt att fokusera, spec vid svagt ljus där den överträffar alla autofokussystem.


Leica M8med vattenpass och 21mm extrasökare samt en Leica 1,25x sökarlupp monterad

Leicas nyare M-kameror har normalt sökarramar för 28, 35, 50, 75, 90 och 135mm, något färre i de äldre modellerna. Bränvidder längre än 135mm är svåra att hantera med mätsökare, men den lämpar sig desto bättre för vidvinklar. Därför finns det en uppsjö tillbehörssökare för brännvidder ner till 12mm. Dessutom kan sökaren kompletteras med försatser, som ger större förstoring (nogrannhet) i sökaren, anpassning för makro, vattenpass, mm.


Leica M9, Summicron-M ASPH 35/2 Framkallad från DNG i PS, obeskuren (Min favoritgata på Söder ;-)

Visst, mätsökaren är inget för sportfotografer eller fågelfolket, men för reportage, gatufotografi, dokumentation, resor, porträtt, mm där det handlar om att fånga det avgörande ögonblicket, ofta obemärkt och i befintligt ljus, där är den optiska sökaren oöverträffad.

Har du aldrig betraktat motivet och komponerat bilden i en glasklar sökare, där du ser allt som rör sig in i bilden utanför ramen, för att sedan pressa avtryckaren och faktiskt se vad du fotograferar, för sökaren blir inte svart i exponeringsögonblicket, så måste du prova det!

Låt mig som avslutning citera Elliott Erwitt:
"There's a profound difference between the simple non-reflex, direct-viewing camera (such as a range-finder Leica) and a SLR. With a reflex you tend to make the picture in the camera; with the other, you see the picture and then put a frame around it. The RF camera is also faster, quicker to focus, less noisy, and smaller, but these advantages are much less important than the fundamental difference."
 
Ps.
Mitt blogginlägg om EVIL-cameras, dvs elektroniska sökare.

Ridån går upp för nästa generation ädelkompakter - men allt började med Leica!

Ricoh GR-D III  med ett fast 6mm (motsvarar 28mm) objektiv med f1,9 som största bländare.

Med begreppet "ädelkompakt" avses oftast en kompaktkamera med högklassisk (företrädesvis fast) optik, som tex Contax T2, Nikon 35Ti, Minox 35 GL och Ricoh GR - för att nämna några.
I den digital världen är den än så länge inte lika vanlig, de stora tillverkarna har satsat på avancerade zoom-kameror med funktioner, reglagege och RAW-format hämtat från DSLR-världen, som tex canon G10. "Riktiga" ädelkompakter med fast optik och optisk sökare (ofta tillval) ha bara släppts av Ricoh, Sigma och nu senast Leica. 

Men låt oss ta en titt på historien - hur det hela började.

                    
Leica O-serie kameran från 1923 - en prototyp som föregick Leica I

Den första riktiga (serietillverkade)  småbildskameran var faktisk per definition en ädelkompakt: Leica I (modell A) från 1925 med fast 50mm optik. Den hade en enkel optisk sökare, avståndsmätare (mätsökaren) var ett tillbehör som fästes i tillbehörsskon (samma som dagens blixtsko). Och den revolutionerade fotografin när den kom. Men den startade även en fotografisk evolution, 1930 infördes skruvgängan (M39) och Leican blev en systemkamera med utbytbar optik - den moderna kameran var född! Och bara två år senare kom Leica II, nu med integrerad mätsökare och med ett brett utbud av vidvinkel, normal och tele-objektiv, samt diverse tillbehör som spegelreflextillsats (Visoflex) och en uppsjö anordningar för makrofoto.


Från höger: Leica II, Leica M6 TTL, Leica M8 - samtliga med Summicron 50 alt 35mm objektiv.

På den vägen är det - kompakten som blev en kompakt systemkamera blev alla moderna kamerors "urmoder".
Och ser vi på själva Leicakameran så har det inte hänt så mycket: 1954 kom Leica M3 med M-bajonett och med förfinad mätsökare som visar ramar för bildutdsnittet för flera olika brännvidder. Sedan kom M5 1971 med inbyggd ljusmätare, med M6 som var i produktion från 1984 till 2002 nådde den analoga M-kameran sill fulländning. Och slutligen, 2006, med Leica M8 så blev M-kameran till slut digital. Men Leica M8 har alla grundläggande funktioner gemensamt med Leica II från 1930, den största skillnaden (om man bortser från digitaltekniken) är att kameran fått en bättre sökare men blivit större och klumpigare!

Men vad har nu detta med ädelkompakten att göra?


Leica X1 med APS-C sensor och ett fast 24mm (motsvara 35mm) objektiv.

Jo - när nu Leica släpper sin X1 (som är "skrämmande" lik en Leica I) så har den i stort sett bara en brist (eller egenskap som skiljer den från M-serien) - den har fast monterad optik. Och detta har den gemensamt med sina "kusiner" Ricoh GR-D III och Sigma DP-2.
Men ponera att historien upprepar sig - att ädelkompakterna förses med skruv eller bajonett-fattning. Något som hände Leica I redan efter fem år, men nu går det nog snabbare....


Olympus digital Pen-F, Micro-fourthirds standard, här med 17mm (motsvara 35mm) objektiv.  

För det har redan hänt ;-) Olympus var först ut (tidigare i år) med sin digitala Pen-F. Den kanske är lite för stor för att fullt ut jämföras med de ovan nämda ädelkompakterna, men den är betydligt mindre än en DSLR.

Så frågan är: vågar Leica, Sigma och Ricoh att följa efter Olympus exempel? Och när (snarare än om) de gör det - vad händer med den traditionella DSLR-marknaden? Är vi fotografer redo för ett paradigmskifte?

Jag tror det - uppenbarligen så är de "två stora": Nikon och Canon rädda för denna utveckling - de har inga ädelkompakter, än mindre "Pen-F motsvarigheter" i sitt sortiment.

Men en tillverkare som Leica, med sitt historiska arv, skulle kunna ta initiativet igen - om man skapar en produkt som inte bara är kvalitetsmässigt överlägsen utan även "rätt i tiden".

Welcome to the brave new world ;-)

Bloggtest: Canon 5D vs Rico GR-D II vs Leica M8

Mina "DOGMA-klassiker": en fullformats DSLR, en digi-kompakt med fast optik och en digital Leica M. Var och en med sina speciella fördelar och alla med det gemensamt att de ersatts, alt. kommer att ersättas, av en ny modell.

Men innan jag ger mig hän åt nästa generation så undrar jag hur stor betydelse den tekniska utvecklingen har i praktiken och hur mycket skiljer sig kamerorna åt?

För handhavandemässigt så är de väldigt olika, och även prislappen skiljer dem åt ;-)
Jag bestämde mig för att ta med alla tre ut och sedan fotografera samma motiv med samma inställningra, för att kunna göra en enkel (men ganska ovetenskaplig) gämförelse:


Canon EOS 5D + 28/1,8 @ISO 100, WB=auto, konv. från RAW i PS o skärpt med "oskarp mask".


Canon EOS 5D + 28/1,8, detalj utan "oskarp mask", 100% förstoring


Ricoh GR-D II @ISO 100, WB=auto, konverterad från DNG i PS o skärpt med "oskarp mask".


Ricoh GR-D II, detalj utan "oskarp mask", 100% förstoring


Leica M8 + Ultron 28/2 @ISO 100, WB=auto, konv. från DNG i PS o skärpt med "oskarp mask".


Leica M8 + Ultron 28/2, detalj utan "oskarp mask", 100% förstoring

Nu tänker jag helt bortse från handhavandet, som är värt en egen bloggpost, och fokusera på bildegenskaperna. Och kan då konstatera följande:
1. Alla tre objektiven är mycket skarpa, även Ricohs lilla 5,9mm glugg.
2. Bildkvaliten vid 100 ISO är snarlik, dock brusar Ricohs lilla sensor mer, men den ger framför allt ett påtagligt lägre dynamiskt omfång (syns i himlen).
3. Canonen ger nog minst brus i lågdagrarna, om man tittat noga och länge...
4. Men Leican skiljer sig från de andra med en annorlunda, lite "rikare" färgåterigning som skänker bilden en nästan analog karaktär. (Auto-vitbalansen skiljer även lite ;-)

Kort sagt - hur tekniskt fulländad än Canons fullformats CMOS-sensor än är så föredrar jag bilderna från M8:ans Kodak CCD med 1,3x brännvidds-förlängning. Och Ricoh GR-D II imponerar med tanke på sensorns storlek samt priset, den kosta nästan en 1/10 av vad Leica M8 kostar :-)

Och nu återstår frågan: hur mycket bättre är nästa generation av nämda kameror?
Jag hoppas kunna ge en hint om det här i bloggen inom kort!

Analogue Christmas

(Richo GR-D II) Leica M6 TTL med uppdaterad sökare och en asfärisk Summicron 35:a. Extrautrustad med en Tom Abrahamsson "Soft release" och ett "M-grip" i aluminium samt en Voigtländer tygrem - och såklart ett klassiskt motljusskydd från "gamla" Leitz ;-)

Julen lugnar liksom ner sig betydligt efter Julafton ;-) Juldagen måste var en av de absolut sista dagarna i almanackan då nästan precis allt är stängt. Skönt. Och som gjort för att ta lite analoga foton. Och Leica och Tri-X är bara "Leica och Tri-X". Visst, man kan simulera "looken" i Photoshop, men det finns något i negativet som inte låter sig defineras av det digitala.

Det var några månader sedan sist, känns lite ovant att inte kunna se bilden direkt med histogram och allt. Och att tänka i 36-bilders omgångar. Men Leicans sökare är helt enkelt världens bästa och efter någar bilder så saknar man inget. Njuter av det underbara, mjuka, slutarljudet och det distinkta avtrycket. Försöker visualisera slutresultatet (S/V) när jag komponerar bilderna i sökaren, som jag alltid gjort - förut. Skall bli spännande att få neg och kontaktkartor från labbet - blir väl i slutet på januari....   :-(

Som tur var så hade jag med mig Ricoh GR-D II:an i fickan, så det blev några bilder för bloggen ;-)


Richo GR-D II (Obeskuren, varsamt justerad) Plötsligt tar man "DSLR-bilder" med en kompakt...

Men vänta lite nu - det blir en helt annan typ av bilder med den lilla digitala Ricohn än det blir med analoga Leican! Varför? Båda är "kompakta", med ljusstarka vidvinklar och genomsiktsökare. Leicans sökare är mycket mer avancerad, med mätsökare (skärpeinställning) och automatisk parallaxjustering (och ramar för allt från 28-90mm). På Ricohn sätter man sökaren i tillbehörskon a la 30-tal, men den har även en väldigt bra skärmsökare - och den gör skillnad. För plötsligt så kan man ta bilder som förr var spegelreflexen förunnat med en "kompaktkamera". Man kan säga att den moderna digitalkameran förenar det bästa ur flera världar, "gatufoto" och "natur-makro" i samma lilla vidvinkelkamera.


Richo GR-D II (Obeskuren, varsamt justerad) "Natur-makro" är inte min grej, men ibland kan jag bara inte låta bli ;-)

Och vad blir slutsatsen? Snälla Leica - ge nästa digital M-kamera "live view" sökare precis som senaste generationen DSLR-kameror!

Nu kopplar Leica greppet - Ny Noctilux ASPH 50mm f0,95!

Leica M8 mkII med nya "Nocten" 50/0,95  (Bilden från Chasseur d'images)

Nu börjar det läcka rejält inför Photokina. Leica släpper en ny Noctilux ASPH 50mm f0,95 som ersättning för den numera "avsomnade"  Noctilux 50mm f1. Priset uppges hamna kring 8000 Euro ;-)
Dessutom kommer det med största säkerhet två nya Summiluxer, 21mm f1,4 och 24mm f1,4, båda asfäriska och med en prislapp på ca 5000 Euro var. Samt en budget Elmar 24mm f3,8 för ca 1800 Euro ;-)

Och det ryktas om en "ny" M8 mk II eller M8.2 - men inte en M9:a...
Det kan bli en "full-frame" med Panasonic sensor! Men mycket talar för att det blir en uppdaterad Kodak sensor med fortsatt 1,33x brännviddsförlängning (då  behövs verkligen en 21/1,4)

Men oavsett sensorstorlek eller tillverkare så skall det enligt uppgift gå att uppgradera alla M8:or till den nya standaren.

Och den nya "DSLR" full-frame kameran heter S2, vilket antyder en fortsättning på Leicas banbrytande 12 år gamla studiokamera. Kanske en modulär kamera som tar precis allt i objektivväg via olika adaptrar, som föregångaren S1?

Om detta stämmer så är Leica "tillbaks på planen" - rejält!