Lite tankar efter 5 år med min blogg här på Fotosidan...

Firar med en bild på dottern och lite bilder från mitt älskade Malmö. Samtliga tagna med iPhone och ursprungligen publicerade via Instagram :-)

Fem år med bloggen - svårt att riktigt ta till sig! Stort tack till alla ni som framförallt läser, men även kommenterar, mailar mig eller på andra sätt hör av er. Ni har alla gjort mitt liv så mycket rikare! 



Mitt bidrag till Fotosidan är nog, förutom bloggen, DOGMA 07 sällskapet som jag startade tillsammans med Bengt Björkbom - vilket också är också en mycket speciell resa som är långt ifrån avslutad.



När man tittar i backspegeln så är det alltid roligt att se vad som väcker mest uppmärksamhet och vad som flest besökare läser. Mitt absolut mest lästa blogginlägg är min recension av Leica M8 som har lästs av nära 14000 besökare! Och en spännande nyhet når alltid många läsare - som när jag visade "spionbilderna" på nya Fujifilm X1 för några månader sedan. Ett typiskt inlägg brukar ha fått omkring 2000 läsare inom någon månad varav ca 500 under de första dygnet. Inte "Blondinbella" men helt ok ;-)



Detta tål att påpekas igen - formen i bloggen är viktig för mig. Jag har konsekvent använt typsnittet Arial, alltid med en anfang i början av inlägget och med bildtexten en grad mindre än brödtexten. Och viktigast:  nästan alltid minst en bild, oftast fler. 



Som jag berättat tidigare så började bloggandet som ett experiment, för att jag under mitt dåvarande jobb som marknadschef ville lära mig mer om sociala medier i allmänhet och bloggar synnerhet. Men jag blev rejält biten och på den vägen är det ;-)



Och den viktigaste läxan jag lärt mig av bloggen kan sammanfattas i uttrycket "Consumer Power".
Något som verkligen en och annan produktchef, marknadschef eller VD borde lära sig mer om ;-)

Personligen tillämpar jag principen:
"...har du inget positivt att säga så är det bättre att inte säga någonting alla..."
 

"Allt du säger kan vändas mot dig..." - Så man måste tänka på vad man skriver i sin blogg, och på Twitter och Facebook!

iPhone och Camera+ via Instagram, samtliga bilder.

Då jag själv är "mellan två uppdrag" - som det så fint heter - är jag extra uppmärksam på jag skriver här i bloggen. Och jag håller som ni märker en mycket låg profil, inte bara i bloggen, utan även på Twitter, Facebook och Instagram. Varför?
Jo - därför som det heter i amerkanska filmer : "...allt du säger kan komma att användas mot dig..." 



I den "sociala-media-världen", precis som i många andra sammanhang så är det läsaren som har tolkningsföreträdet. Och min blogg, min facebook-vägg, mina tweets osv - blir som små fönster in i min personlighet, en blick in i mitt vardagsrum, eller en del av mitt CV helt enkelt - vare sig jag vill eller inte.


 
För en person som av någon anledning utvärdera rmig eller min potential så blir ju dessa "titthål" synnerligen intressanta. Så min fråga till mig själv blir - vad är det för bild jag ger? Hur kan den tolkas? Positivt? Negativt? 

Man kan säga att jag blivit min egen "varumärkes-ansvarige" - med allt vad det innebär av av analys, strategi, uppföljning och inte minst eftertänksamhet...  Vilket såklart riskerar att lägga sordin på bloggandet.



Nu hade jag tänkt dela mina fem viktigaste punkter för "att förmedla det personliga varumärket", men - jag hoppar över det. Istället tänker jag nog strunta i mina egna "regler" och istället börja blogga om allt som faller mig in igen. Med foton såklart. För man lever bara en gång!
Vad sägs?

Ska jag sluta blogga? Bara för att jag inte svarar på alla kommentarer...

Ricoh GXR + A12 28mm f2,5 @3200 ISO När dagen inte räcker till får man använda natten. (Obeskuren osv)

Sitter i soffan med min febriga dotter bredvid mig, hon har spelat spel på min iPhone, nu ser hon på Barnkanalen. Jag läser ifatt bloggar som jag försummat, bla de på Fotosidan - och så kommer jag till Tobbes blogg och då läser jag detta: 

"Det finns några här på FS som inte svarar på tilltal. Alla är män. Ingen nämnd och ingen glömd. Däremot har alla kvinnor svarat som jag tilltalat. Med tilltal menar jag i det här sammanhanget svar på ett blogginlägg. Jag har svarat på ett blogginlägg men har inte fått någon reaktion tillbaka.

Varför svarar inte dessa herrar kan man undra. Oförskämt? I allra högsta grad. Högmodigt? En stor portion. Snobbigt? En lika stor portion. Dessa herrar verkar föredra monologen som samtalsform. Eller är det kanske föredraget? Eller så betraktar de mig som en buse. Oavsett vilket så är det trist och jag kommer inte mer att tilltala dessa herrar som har blivit så fina och märkvärdiga."

Ingen nämd ingen glömd säger han - så jag bör nog räkna in mig själv. För jag svarar inte alltid på kommentarerna i min blogg. Varför?
Om jag ska tro Tobbe beror det på att jag är: oförskämd, högmodig och snobbig!

Tobbe - du har fel!  

Det finns två anledningar till att jag inte alltid svarar på bloggkommentarer:
A. Tidsbrist  Och när tiden väl infinner sig så känns det ibland dumt att svara på gamla komentarer... 
B. Stress. Och då menar jag inte i första hand pga "tidsbrist" enl punkt A - utan snarare "kommunikations-stress" som uppstår när två mobiler konstant ringer, fyra mailkonton flödar över av mail, och budskap via sms, Facebook och Twitter strömmar in. För att klara det måste jag stänga av ibland. Och prioritera.

När jag prioriterar så kommer såklart familjen först. Sedan arbetet. Osv.

Borde jag i ljuset av detta sluta blogga? Nej - men det måste ske på mina villkor. Dvs jag gör mina inlägg när ledig tid och inspiration sammanstrålar och jag svarar på kommentarer när det går.

Vill någon ha en dialog med mig så rekommenderar jag mailen, eller "kontakta medlem" funktionen här på Fotosidan. För mail svarar jag alltid på - såklart ;-)

Ps.
Jag uppskattar såklart alla kommentarer - även om jag inte svarar, och jag vill såklart att det kommenteras i bloggen.
Och Alf har även skrivit ett mycket läsvärt blogginlägg om detta. 

Den postpostmoderne fotografen, eller rentav naturfotografins eget "nine eleven"?

Ricoh GR-D III (obeskuren - bara framkallad från DNG i Photoshop ;-)

Har länge funderat på att skriva något om Terje Hellesø, men alltid hejdat mig med det ryska ordspråket "dra inte någon annans hund i öronen" i sinnet. För få fotografer har haft en sådan skara av "efterföljare" som försvarat sin "guru" med näbbar och klor.
Och naturfoto är ett mycket känsligt ämne. Många naturfotografer, proffs som amatörer, verkar dela Terjes känsla av att vara en "underdog". Så "sparkar" du på en så "sparkar" du lätta på hela "flocken"...

Att det skulle till en jägare och ett antal anonyma "privatspanare" på Flashback för att avslöja Terjes fusk var ingen tillfällighet. Tyvärr så är det bara ytterligare ett bevis på att debattklimatet är under all kritik. Och att allt för många etablerade fotografer och journalister dragit sig inför en konfrontation med Terje och hans "flock".

Nu rullas dramat upp i realtid inför våra ögon och vart det hela landar kan ingen säga. Varje dag publiceras nya bevis på manipulerade bilder ur Terjes arkiv. Samtidigt försvarar hans familj och hans sista anhängare honom i olika forum medans andra gräver fram allt möjligt ur hans förflutna - sant eller osant.

Men behovet att få "tala ut" om detta är synnerligen legitimt - Terjes tilltag påverkar i stort sett alla som sysslar med fotografi. Och det tas upp i samtliga mediakanaler, även utländska. Därför blir Fotosidans diskussionstråd kanske den bästa platsen för debatten - icke anonym och modererad.

Det finns också ett stort allmänintresse i denna frågan: hur många av Terjes bilder är montage/manipulerade? Hur reagerar berörda myndigheter, företag, föreningar och instutioner? Vad tycker namnkunniga fotografer och journalister. Osv, osv...

Jag tror att vi behöver diskussionen och debatten - utan att vare sig hemfalla åt "lynchning" eller missriktad empati som leder till en förringning av allvaret i situationen.  

Så låt oss hålla en god och saklig ton samtidigt som vi hoppas på att något gott även kan komma ur denna "katastrof" till slut.

4 år med bloggen idag - firar med en DOGMA-bild ;-)

Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 Obeskuren osv = DOGMA

Idag för fyra årsedan publicerade jag mitt första blogginlägg här på Fotosidan. Firar med en bild på dottern i farfars hatt. Hon var två år när jag började, nu är hon snart sju. Det är mycket som hänt under dessa fyra år - mycket av det går att läsa om i bloggen!

Det mest relevanta för just Fotosidan är nog DOGMA 07 sällskapet som jag startade tillsammans med Bengt Björkbom - till stor del tack vare att vi fann varandra via våra bloggar :-)

Och så gick jag från analog Leica-fotograf till en digital dito. Mitt mest lästa blogginlägg är min recension av Leica M8 som har lästs över 12000 gånger!
Trots att jag hade en del kritiska synpunkter så köpte jag själv kameran något år senare - "Love minus zero" ;-)

Mitt mest kommenterade inlägg (38 kommentarer) handlade om "Hur man bara får positiv kritik..." i Fotosidans pooler - och det retade tydligen gallfeber på främst naturfotografer ;-)

Det har blivit lite över 800 blogginlägg, men jag har avpublicerat över 20 st - så deta är bara inlägg nr 796 - enligt Fostosidans statistik ;-)

Jag har varit konsekvent när det gäller formen i bloggen: typsnittet är Arial, alltid en anfang i början och bildtexten en grad mindre än brödtexten. Och nästan alltid - minst en bild.

Egentligen började bloggandet som ett experiment, för att jag i min egenskap av marknadschef ville lära mig mer om mediet. Men jag blev biten och på den vägen är det ;-)
Och bloggen har gett mig otroligt mycket, nya vänner, bättre grepp om språket, ett eget forum för mina tankar och bilder, erfarenheter om smått och stort samt en och annan vinnarbild!

Stort tack till alla er som läser och kommenterar!