Camera Obscura
Varför Leica M? Jag svarar: den optiska sökaren!
Optiska extrasökare. (Detta är en återpostning av "Den optiska sökaren - en fotografisk fetishism?" från 28/1.
"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."
Citatet ovan från Henri Cartier-Bresson fångar essensen av att använda en optisk sökare - "the extension of my eye", dvs kameran blir en del av mig och mitt seende. Jag tror att man kan få samma upplevelse med en riktigt bra sökare, oavsett teknik. Men det går inte att komma ifrån att den optiska genomsiktssökaren med ljusram som anger bildutsnittet är särskild lämplig. Speciellt då den visar mer än själva bildutsnittet vilket ger fotografen möjlighet att kontrollera skeendet utanför bilden, man kan till och med (med vissa sökare) fotografera med båda ögonen öppna.
Sprängskiss av Leica M6 mätsökaren - i stort sett samma konstruktion som Leica M2, M4, M4-P, M7, M8 osv
Genom att integrera en optisk avståndsmätare, en mätsökare, i den optiska sökaren så får vi ett optiskt precionsinstrument som inte bara anger aktuellt bildutsnitt utan även indikerar exakt fokus. Leica har utvecklat denna sökare till perfektion i sina M-kameror. Ljusramarna, som inte bara automatiskt ger rätt brännvidd vid objektivbyte, rör sig även med fokusering för att vid alla avstånd eliminera det sk paralaxfelet. Och mätsökaren är mycket lätt att fokusera, spec vid svagt ljus där den överträffar alla autofokussystem.
Leica M8med vattenpass och 21mm extrasökare samt en Leica 1,25x sökarlupp monterad
Leicas nyare M-kameror har normalt sökarramar för 28, 35, 50, 75, 90 och 135mm, något färre i de äldre modellerna. Bränvidder längre än 135mm är svåra att hantera med mätsökare, men den lämpar sig desto bättre för vidvinklar. Därför finns det en uppsjö tillbehörssökare för brännvidder ner till 12mm. Dessutom kan sökaren kompletteras med försatser, som ger större förstoring (nogrannhet) i sökaren, anpassning för makro, vattenpass, mm.
Leica M9, Summicron-M ASPH 35/2 Framkallad från DNG i PS, obeskuren (Min favoritgata på Söder ;-)
Visst, mätsökaren är inget för sportfotografer eller fågelfolket, men för reportage, gatufotografi, dokumentation, resor, porträtt, mm där det handlar om att fånga det avgörande ögonblicket, ofta obemärkt och i befintligt ljus, där är den optiska sökaren oöverträffad.
Har du aldrig betraktat motivet och komponerat bilden i en glasklar sökare, där du ser allt som rör sig in i bilden utanför ramen, för att sedan pressa avtryckaren och faktiskt se vad du fotograferar, för sökaren blir inte svart i exponeringsögonblicket, så måste du prova det!
Låt mig som avslutning citera Elliott Erwitt:
"There's a profound difference between the simple non-reflex, direct-viewing camera (such as a range-finder Leica) and a SLR. With a reflex you tend to make the picture in the camera; with the other, you see the picture and then put a frame around it. The RF camera is also faster, quicker to focus, less noisy, and smaller, but these advantages are much less important than the fundamental difference."
Ps.
Mitt blogginlägg om EVIL-cameras, dvs elektroniska sökare.
--- OBS! ---
Detta är en "återpostning" av inlägget - Den optiska sökaren - en fotografisk fetishism? - från den 28/1 i år, främst som ett svar på Torbjörn Olssons fråga i samband med min förra bloggpost.
Som svar på Bengts fråga: "Vad är en M-Leica idag egentligen till för?" säger jag: "Leican skall vara digital - basta!"
Leica M9 och M8 (Detta är en återpostning av "Leican skall vara digital - basta!" från 100416)
Det har dykt upp en del frågor och påståenden om Leica i allmänhet, och M Leicor i synnerhet, på olika FS-bloggar de senaste dagarna. En vän har även gått och "blivit med Leica" - en analog M6 "classic". Inget dumt val, spec. om man är uppväxt i det digitala... Tänkte skriva träsket :-) men det stämmer ju inte. Det digitala är inget träsk och en digital M-Leica är på många (dock inte alla) punkter överlägsen sina analoga syskon.
Leica M9, Summicron 35mm, ISO 200, kamerans JPG obeskuron och helt obehandlad.
Det är bara att konstatera att den Kodak CCD-sensor som sitter i både M8 och M9 gör en förträffligt arbete, den är helt klart (spec i fullformat på M9:an) överlägsen filmen på de flesta parametrar och ger en mycket naturtrogen återgivning. Även om den inte kan mäta sig med de mest avancerade DSLR-husens brusegenskaper på höga ISO så tycker jag att den har en färgåtergivning som bara överträffas av Hasselblads (o dyl mellanformats) CCD-bakstycken.
Leica M8, Color-Skopar 28mm, ISO 160
Detta, i kombination med att ergonomin och handhavandet samt inte minst den fantastiska sökaren är samma som på tidigare analoga M-kameror, gör både M8 och M9 till fullvärdiga medlemmar i M-familjen. Och ett mycket starkt alternativ till analog "M-fotografi". Faktum är att sedan jag skaffade min M8 så har jag fotograferat försvinnande lite med mina analoga Leicor. Så var inte fallet när jag använde Nikon och Canons DSLR-system. Då hade jag alltid en Leica med Tri-X redo och det blev ett försvarligt antal rullar per år. Nu ligger fortfarande en "laddad" Leica alltid framme men valet faller nästan alltid på M8:an. Inte bara av bekvämligt utan för att den levererar en superb bildkvalitet - och fungerar till 100% i mitt invanda "Leica fotograferings sätt".
Leica M8, M6 TTL och Leica II - 80 år av utveckling ;-)
Den digitala M-kameran har sina rattar och reglage exakt som på en analog Leica och saknar nästan alla DSLR-kamerans onödiga och ofta förvirrande finesser. Det gör att den aldrig kan mäta sig med en modern DSLR om man ser till parametrar som antal exponeringar per sekund osv. Men den inbjuder till "klassisk" Leica M-fotografi där bilden och dess komposition står i centrum. Kameran reduceras till ett interface mellan fotografens seende och den slutliga bilden.
Jag tycker att den moderna DSLR-kameran ofta blir en "bildmaskin" som förväntas lösa alla problem och leverera en tekniskt perfekt bild. M-Leican förutsätter fotografens kontroll över exponering, skärpa, mm och lämnar över fotograferandet till fotografens intuition.
Ricoh GR-D III, Panasonic GF1 + 40/1,7 pancake, Leica M8+ Summicron 50mm
Så har vi det här med priset - är Leica bara något för (rika) snobbar?
Absolut inte! Man måste inte punga ut med en mindre förmögenhet för att uppleva "Leica-M fotografin". En begagnad analog Leica är en bra start, och ger en helt ny upplevelse. Den bjuder även på en introduktion och förståelse för fotografins grundförutsättningar, spec. om man är "digitaliserad" från start.
Det finns även många prisvärda digital alternativ. Det börjar dyka upp beganade M8:or till rimliga priser. Om man inte vill investera i snordyr ny Leica optik så går begagnad utmärkt. Gluggarna är i princip outslitliga så även ett objektiv med över 50 år på nacken kan var ett mycket bra köp. Och så finns det ju både Zeiss och Voigtländeroptik med Leica M-fattning till humana priser - både nya och begagnade. (Inte heller att förglömma den ryska optiken med Leica-fattning.)
Vill man fotografera "the Leica way" digitalt men utan att köpa en Leica så är Panasonic GF-1 ett intressant alternativ, och med adapter kan man till och med använda Leica-M objektiv (med 2x förlängning).
Men man måste inte ha en "systemkamera" - en digital sk ädelkompakt återskapar även samma förhållningssätt till fotografin. Om man inte vill satsa på en Leica x1 så är Ricoh GR-D III och Sigma DP 2 starka kort. Gemensamt för Panasonic GF-1 och nämda ädelkompakter är ett de kräver en extra optisk sökare för att fullt ut fungera som "Leica substitut". Och jag tycker personligen att den optiska sökaren är ett måste - rentav förutsättningen för det jag försökt beskriva i blogginlägget.
"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."
Henri Cartier-Bresson
OBS!
Detta är en "återpostning" av inlägget - Leicans skall vara digital - basta! ;-) - från den 16/4 i år.
--- Edit ---
Thomas skriver i en kommentar under Bengts bloggpost:
"En digital M-leica kanske kan avslöja något om ägaren? En slags Yuppie-accessoar på samma sätt som mobiltelefoner och laptopar var en gång i tidernas begynnelse. En markör för "jag är finare än du". De bilder som är uppladdade på FS från digitala M-Leicor säger mer om fotografen än om kameran. Andra fotografer med andra digitala kameror gör bättre ifrån sig. Man kanske tror att en fin kamera automatiskt tar fina bilder åt en?"
Som svar på det påståendet vill jag säga:
- Jag har fotograferat med Leica sedan jag var 18 år, men även med en massa andra kameror av olika fabrikat. Men jag har kommit att föredra Leicas M-kameror framför andra - ofta mycket mer tekniskt avancerade kameror. Sedan kommer det allltid att finnas fotografer som tar bättre bilder än mig, både med Leica och andra kameror. Om detta faktum diskvalificerar mig som ägare av en digital M-Leica och förpassar mig till "Yuppie-assecoar" bärarnas skara - får stå för dig Thomas - mina bilder får stå för mig!
I all ödmjuket ;-)
Johan Ericson 100627
Utslagen (men inte uträknad ;-)
Leica M8 + Super Wide-Heliar 15/4,5 Obeskuren, s/v-konverterad från DNG i PS, samtliga bilder.
Jobbar över midsommarhelgen, står i monter på en konferens och representerar församlingen och alla dess olika verksamhetsgrenar - riktigt roligt!
Men man blir trött av att stå - och av att möta och tala med många människor.
Då är det skönt ta en paus och bara gå ut och lägga sig i gräset, titta upp på trädens kronor som vajar sakta i sommrbrisen. Och njuta en stund, av livet, sommaren och att vara omgiven av tusentals, glada, positiva människor :-)
Då och då störs jag i mitt slummer av en HD som varvar upp och stekoset från MC-folket som grillar alldeles i närheten sticker skönt i näsan. Jag är omgiven av en salig blandning av MC-knuttar, äldre, barnfamiljer och spralliga tonåringar. Många sitter i grupper och småpratar andra ligger precis som jag i gräset och vilar, läser, eller bara är....
Sluta tjafsa - ut och fotografera istället!
Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 Obeskuren. Nationalmuseum.
Läste med stor behållning Alfs senaste blogginlägg - om vi skall diskutera Fotosidan så är just bildpoolerna och systemet med bildkommentarer värt lite tankemöda.
Men jag börjar bli lite trött på allt narcissistiskt gnällande i bloggarna. Kan vi inte bara låta "tusen blommor blomma"? Även om jag inte plåtar makro, delar ut bloggutmärkelser, hanterar språket som en akademimedlem eller toppar några listor - så är bloggen min.
Och just detta - att jag kan visa mina bilder och skriva om vad jag har på mitt hjärta, på mitt sätt, på mina vilkor - i min egen blogg. Är inte det fantastiskt?
Tack Fotosidan för att ni ger oss en plats att mötas, visa bilder, samtala - och inte minst blogga :-)
Ps.
Och när vi talar om bloggar - jag tycker fortfarande att SMÄMs blogg är ett utmärkt exempel på en mycket bra blogg. Som håller balansen mellan text och bild, allmänt och personligt.
DOGMA, tagelskjortor, bloggen, och varför inte alltid tiden räcker till...
Panasonic Lumix GF1 + 20/1,7 (kamerans JPG/DOGMA-bild tagen i Kungsträdgården i STHLM)
Nu har jag ändrat mitt DOGMA-löfte till nya Panasonic Lumix GF1 med 20mm/f1,7 (motsvarar 40mm i småbild) och färg.
Panasonic Lumix GF1 med "pancake" 20mm/f1,7 (Fotograferad med Ricoh GR-D III)
GF1:an är en riktigt trevlig bekantskap och pancake-gluggen är superb! Vad jag saknar är ett vanligt hederligt motljusskydd. Panasonic har inget så det blir till att hitta en tredjepartslösning. Ett bra tips finns i Dpreviews forum.
Panasonic DOGMA igen (Sedan vår familjedator pajade så delar jag min laptop med dottern ;-)
Jag har skrivit lite på "planket" i DOGMA-poolen, mer kommer. Jag har tyvärr inte all den tid som jag behöver för att följa upp och svara på alla bloggkommentarer, bildkommentarer, mail, osv. Så ibland kan min respons dröja - men jag kollar såklart av DOGMA-sidorna regelbundet.
Och det är min ambition att kommenterar bilder där regelbundet, men första prio är såklart att svara på alla personliga mail.
Hoppas ni förstår och har tålamod :-)
Det är extra roligt med personliga kontakter - inte minst när någon som läser bloggen kommer fram och hälsar. Det uppskattas!