Vad är fult och vad är vackert? Och vad betyder det för bilden? #blogg100

Fujifilm X-pro1 med Fujinon 35/1,4 - och i vanlig ordning obeskuren.

Jag bor (nästan) granne med en av Malmös absolut fulaste byggnader ;-) och jag kan inte låta bli att fotografera den då och då. Huset, eller komplexet av hus, utstrålar en distinkt känsla av DDR och skulle kunna fungera som kuliss till en filmatisering av  Orwells "1984". Typ…
Som tur är syns det inte från våra fönster, vi bor åt andra hållet med Kungsgatans vackra allé utanför :-) Men jag fotograferar det ofta när jag går förbi. Ovan en detalj från fasaden mot vad som idag är en allmän parkering,  men som för tjugo år sedan var en personalparkering bakom höga stängsel och innanför en ständigt bemannad vaktkur. Och jag kan inte hjälpa att jag liksom dras till det fula. Det har någon sorts inneboende estetik - som om "fult+fult=vackert"?

 

 --- Edit ---

Lägger upp samma bild i en s/v-version nedan:



 

Ibland blir det galet bra på Instagram, varför? #blogg100

iPhone 4 och Camera+ för att sedan publiceras via Instagram, samtliga bilder.

Tittar igenom bilderna i mitt Instagram-flöde då och då - och konstaterar att ibland blir det riktigt bra. Till och med bättre än motsvarande motiv fotograferat med mera avancerad utrustning. Varför?
Två anledningar tror jag:
Mobiltelefonen med vidhängande kamera och app är ju alltid med - tillfället gör bilden!
KISS-regeln - Keep It Simple Stupid :-)



Men nu ligger det inte i första hand en massa "super bilder" i mitt Instagram-flöde, utan mest vardagliga betraktelser, "familjealbumsfoton" och en ganska stor dos piktorialism ;-)



Jag har bloggat om piktorialismen på Instagram tidigare, och om mina mest "gillade" bilder på Instagram samt filosoferat kring frågan "är iPhone vår tids Leica".


 

 

När vädret blir för ruggigt så flyttar gatufotografin inomhus… #blogg100

Fujifilm X-pro1 med Fujinon 35/1,4 - obeskuren och s/v-konverterad i PS.

Jag försöker ta en fotopromenad varje dag, vare sig jag är i Stockholm eller hemma i Malmö. Kan inte säga att jag lyckas alla dagar, speciellt vädret kan vara en hämmande faktor ;-)
Då kan man ju alltid lurka runt på olika kaféer istället - kanske rentav sökandes efter sitt alldeles egna "Café Lehmitz"?
Men nu är våra svenska miljöer så enormt välordnade och kafé-priserna generellt så höga att man mest möter "daglediga" med inkomst eller möjligtvis gymnasie eller högskoleelever… Och såklart latte-mammorna (och papporna) om man nu rör sig i de mest gentrifierade stadsdelarna….
 
Jag kommer som tidigare meddelat att blogga varje dag i hundra dagar - detta var inlägg #3 i utmaningen #blogg100 :-)

 

 

Nära skjuter ingen hare och lite om tekniken i digitala mätsökarkameror (läs Leica och Fuji) så här i årets första blogg

Först lite bakgrundsinformation - kameran på bilden ovan representerar på många sätt min idealkamera. Det är min sista Leica M6 TTL, och i detta fallet även en av de sista 999 M6:orna som tillverkades (nr 252 för att vara exakt ;-). På den sitter ett Summicron ASPH 35mm f2 "M39 Limited edition" - dvs ett unikt objektiv från 2001 som bara tillverkades i 1000 exemplar - för den japanska marknaden. Det har M39 Leica-skruvgänga istället för M-bajonettfattning och kräver således en adapter för att kunna monteras på M-huset. En standard från 1930 som gick ur tiden på 50-talet i och med lanseringen av Leica M3 men som återupplivades av bla Cosina/Voigtländer på 90-talet. För mig så innebär det att jag kan använda mina moderna Leica och Voigtländer-gluggar på min äldsta Leica från just 1930!

Egentligen har de analoga Leicorna allt, en glasklar sökare med integrerad exakt mätsökare, samt inte minst den fantastiska gummiridåslutaren med världens skönaste ljud ;-) Det enda "felet är det enkla faktum att de inte är digitala, dvs 36 bilder och därefter filmbyte. Sedan tillkommer framkallning och skanning innan bilderna finns i datorn, och det blir både tidsödande och dyrt. Så för mig blev det en M8 när den lanserades - som jag sålde för lite mer än ett år sedan. Jag har "gosat" med olika Leica M9:or i omgångar, men för över 50.000 Kr så är den för lik M8:an - bara "sensor-formatet" skiljer dem åt...
Alla barnsjukdomarna i Leica M8/9 konceptet drev mig i armarna på Ricoh och deras unika GRX-system. På papperet en lysande ide men i praktiken något helt annat. För mig var det främst ergonomin som inte ville fungera, det lilla modul-huset utan sökare blev framtungt och svårhanterligt med Leicas robusta optik monterad.

Så när Fujifilm lanserade X-Pro1 med sin nyskapande hybridsökare och en helt unik sensorteknik så slog jag till direkt. En bildkvalitet som var jämförbar med de bästa "fullformatarna", bra skärmsökare och en fin glasklar optisk hybridsökare. Och allt förpackat i ett retroinspirerat hus i Leica-stil med rattarna på rätt ställe. De enda två minusposterna var formatet APS-C och avsaknad av mätsökare - istället får man förlita sig på AF och fokushjälp. En positiv överraskning är Fujis optik - den levererar verkligen och gör behovet av att köra Leica-gluggar med adapter minimal. Sedan har Fujifilm lanserat nya uppgraderingar av sin firmware med jämna mellanrum och kommit tillrätta med de allra flesta barnsjukdomarna. Och deras egen "intelligenta M-adapter" är ett stort plus.



Ovan det mesta av min analoga och digitala utrustning per idag. Är jag nöjd? Kanske…
Jag saknar fortfarande Leicas mätsökare, AF och/eller fokushjälp är inte riktigt samma sak - tyvärr. I vissa fotosituationer är mätsökaren helt enkelt oslagbar! Men en investering i en Leica M som som ju har EVIL osv gör Fuji-systemet i praktiken överflödigt. Men om jag "nöjer mig med" att komplettera med en "enkel" M9 eller M9E, kanske rentav begagnad (priserna faller som en sten just nu) så finns ju behovet av EVIL och Fuji-systemet kvar. Eller så kan jag ju komplettera ett rent Leica-M system med ett DSLR-system som som förr i tiden. Men det blir dyrt och synergierna försvinner. Och Fujifilm lanserar nya spännande gluggar på löpande band - nu senast ett 56mm (motsvarar 85mm) med största bländare f1,2…
...och när kommer en X-Pro2?
Och när blir man nöjd?
Kanske bättre att sälja rubbet och bara behålla Summicron 35:an och köpa en Leica M? En kamera, ett objektiv… DOGMA!

 

Bad under röd flagg

Ricoh GR-D III - Underbara vågor vid Skanörs havsbad - obeskuren osv - vid sådana här motiv är det inbyggda vattenpasset till enorm nytta.

Jag och familjen var som vanligt nere i Skanör och badade - en av sommarens obestridliga vanor. Att bada i Skanör har jag gjort alla mina somrar, oavsett var jag bott eller gjort i övrigt. Idag kom badvakterna fram till frun (som tyckte det var för kallt för ett dopp) och tyckte att jag och dotterns skulle komma upp ur vattnet. Röd flagg, höga vågor och farliga underströmmar - hon lugnade dem med att förklara att jag var så gott som uppväxt här på stranden och visste att hantera förhållandena. Själv är jag ganska övertygad om att den största faran är att bli påkörd av en "kite-surfare" ;-)


Ricoh GR-D III - Hade inget vattenskydd på kameran och det gick inte att undvika stänken... (Något beskuren och upprättad horisont ;) 

Så det gäller att hålla ett öga på dem, idag var de ett tiotal som använde drake samt några vanliga surfare. Och vi var inte de enda som badade - det fanns fler som njöt av vågorna. Jag hade inte tänkt fotografera - men ljuset var fantastiskt och jag hade Ricoh GR-D III:an med mig. Men inget vattenskydd - så den fick sig en rejäl rotblöta - av saltvatten. Fick skölja av den i sötvatten när vi kom hem och sedan rengöra den mycket noggrant - och den verkar ha klarat sig bra ;-)