Ett försök att kombinera några vitt skilda intressen...

Bilderna är tagna med en Nikon-kompakt i ett enkelt uv-hus från Kjell & Co -  man måste ju börja någonstans. Ovan ett dykarur av militär typ från MWC.

Jag har snorklat en del i sommar och försökt få lite fina undervattensbilder - utan någon större framgång. Undervattensdjuren som lever i/på Öresunds sandbotten är notoriskt svårfångade, krabborna springer undan och skrubborna gömmer sig väldigt väl i sanden. Min lilla kompakt har inte en chans att fokusera snabbt och exakt nog...
Så jag tänkt att jag skulle kunna fotografera lite klockor (dykarur) istället. De hör ju hemma i vattnet på sätt och vis och de ligger garanterat still ;-)



Klockan ovan är en "Steinhart Ocean Vintage Military" som är en sk hommage (hyllning) till Rolex berömda "Mil-Sub" eller rättare sagt Submariner referens 5517. En klocka som levererades till brittiska försvaret på 70-talet, ca 1000 köptes in men bara ett hundratal finns idag bevarade i ursprungligt skick. De flesta exemplaren "avrustades" efter fullgjord tjänst och fick nya urtavlor, visare och vridringsinlägg - eller så destruerades de helt enkelt. Detta gör att en "Mil-Sub" i fint skick går på ca miljonen - om man nu alls får tag i en. Och detta öppnar upp för seriösa "hommager", för designen är inte bara mycket snygg - den är också fri då mönsterskyddet gått ut. Steinharts version är trogen originalet i detaljer som de svärdsformade visarna, gulfärgade indexmarkeringarna och vridringens skala som löper runt hela ringen och inte bara till "15" som brukligt. Men den skiljer sig också markant på flera punkter, inte minst är boetten större här än på originalet. Ingen "klocknörd" skulle förväxla dem av misstag - "Ocean Vintage Military" är inte en kopia utan just en "hommage". Och en mycket välgjord sådan, vattentät till 300 meter samt inuti tickar ett automatiskt ETA-verk - klockan andas schweizisk kvalitet!



Den andra klockan är en "Automatic Military Diver GTLS Tritium" från "Military Watch Company - MWC". Klockan har en svart PVD-behandlad boett, tritium belysning i visare och index samt fasta bandstift. Vattentät till 200 meter och utrustad med ett automatiskt urverk från Seiko, men den finns även att få med ett schweiziskt kvarts-urverk. Den här klockan och den speciella tekniken med micro-tuber med radioaktiv tritiumgas har jag bloggat om tidigare - läs inlägget här.

Ricoh GR-D III hemma på skrivbordet i fönsterljus (och lite reflektorer) - på klockan sitter ett sk "Zulu" armband i buffelläder.

Men - klockorna blir nog snyggast på land (som ovan) under lite mer kontrollerade former ;-)

Hur man hanterar sommarens värme i storstadens landskap...

Ricoh GR-D III - Ribersborg i Malmö.

Jag och familjen söker oss ständigt till vatten, som tur är så är Malmö en stad med mycket vatten och flera fina badstränder. Sedan så drar vi oss ofta söderut, ner mot Klagshamn och framför allt till Skanör. Gemensamt för stränderna norr om Falsterborevet är att vattnet är varmare i Öresund än i Östersjön, och lite saltare.

Själv trivs jag bäst i vattnet, gärna under ytan, i lagom långa (fri) dyk på inte allt för djupt vatten...


 
Försöker också ta lite bilder under vattnet, men det är svårt, jag är ju total novis. Det blir mest bilder på olika dykarur på väg upp mot ytan och ljuset ;-) Kanske läge att gå en kurs? 

Sista klockan på månen

Ricoh GR-D III Montern med Eugene Cernans handske och Omega Speedmaster Professional som han bar på månen.

Jag besökte nyligen Omega och deras museum i Bienne. Mycket intressant! Bland mycket annat fanns där Eugene Cernans, eller "the last man on the Moon" som han också kallas, Speedmaster Professional som han bar under Apollo 17s resa till månen 1972. Vilket gör klockan till "the last watch on the Moon" ;-)

Eugene tog den fantastisk bilden nedan och myntade även uttrycket:
"We went to explore the Moon, and in fact discovered the Earth"

 
Hasselblad 500 EDC - Bilden är "Public Domain" - för NASAs bilder gäller följande: "material is not protected by copyright unless noted".

Eftertanke - efter en vecka med extrem lyx...

 Fujifilm X-pro1 med Fujinon 60/2,4, kamerans JPG via PS - obeskuren osv i vanlig ordning - ovan Chopards "Happy Sport" helt inklädd i diamanter :-)

Efter en vecka uppslukad av Baselworlds extrema lyx och yta så upplevde jag något som satte allt i perspektiv. Det är lätt att tappa fokus i livet och det är lätt att drabbas av vanföreställningar angående vad som gör oss lyckliga och skänker äkta tillfredsställelse...


Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2, kamerans JPG via PS - obeskuren osv... (mannen på bilden är inte han jag skriver om i inlägget).

På väg hem från Basel stannade jag i Frankfurt, och under en kvällspromenad, minuterna efter jag tagit bilden ovan passerade jag en man utanför ingången till Domen. Han hade ett vackert långt grått hår och ett välansat skägg.  Klädseln var proper med en lång svart yllerock. Jag lade märke till hans ödmjuka klara blå blick. När jag passerade sade han mycket tyst, nästan skamset - "en euro?"
Jag svarade reflexmässigt - "jag talar inte tyska". Och gick vidare.
Men något i mannens uppsyn och ödmjuka utstrålning bet sig fast i mitt sinne, jag var bara tvungen att  gå tillbaka till honom.
"Till mat?" - frågade jag.
"Ja, till mat svarade han" med stadig blick. Han fick mer än en euro. 

Verkligheten. Och vi definieras inte av de kläder, klockor eller smycken vi bär, inte heller av storleken på våra bankkonton - utan av våra personligheter och våra handlingar. Rika som fattiga. 

Bilder från Baselworld - världens största klock och juvel-mässa.

 
 Fujifilm X-pro1 med Fujinon 18/2, 35/1,4 eller 60/2,4 - kamerans JPG via PhotoShop - samtliga bilder ;-)

Jag är som bekant på världens störst (och viktigaste) klockmässa - "Baselworld". Har nu lämnat press-centrat och avslutar mitt sista besök (och 5:e dag) på mässan - om några timmar är jag i Tyskland för lite andra uppgifter som väntar mig där. Skulle gärna skrivit lite mer om mässan i bloggen men jag hann inte - så jag får bjuda på en liten sammanfattning istället. Ovan Breitlings fantastisak jätte akvarium med egen haj och allt - som sitter ovanför entrén till deras gigantiska monter!



Ovan ett vackert dekorerat urverk från Glashütte - montrarna är fulla av "godis" för klockälskare! Men montrarna är i regel slutna och stängda för alla utan en inbjudan, vilket lämnar de flesta besökare att "fönstershoppa" i de de väl tilltagna "skyltfönster" som omger montrarna.



De stora tillverkarnas montrar är enorma byggen på tre till fyra våningar, med många visningsrum och ofta med egen lounge och till med restaurang med fullt utrustat kök!



Väl inne så hantera man oftast klockorna med handskar på - som här hos Omega, och nedan deras fantastiska re-edition av Speedmastern med tydliga drag av den ursprungliga modellen från 1957 - men nu med två "sub-dials" istället för tre - ur-snyggt :-)



I vissa montrar - som här hos Breuget - sitter urmakare och specialister och visar hur utvalda delar, här urtavlor, tillverkas helt för hand.



Andra har egna fotostudios som vi från pressen kan använda, trots att vi överöses med press-kit och bilder - snacka om service!



Enligt uppgift så är närmare 3000 journalister ackrediterade, för att nu inte tala alla dessa handlare och agenter från precis hela välden. Nedan en av mina sista bilder idag - på entrén till Rolex enorma monter.


 

Vi träffast i stort sett alla de ledande märkena samt många av spännande lite mindre och intervjuat allt från designers till VD:ar - återkommer med lite mer bilder och lite mer om nyheterna inom kort.