Ibland har någon annan sagt det bättre än man själv kan säga det...

Ricoh GRX + Macro 50mm f2,5 (som vanligt: obeskuren - bara framkallad från DNG i Photoshop ;-)

"They ask me how I feel
And if my love is real
And how I know I’ll make it through
And they, they look at me and frown
They’d like to drive me from this town
They don’t want me around
’Cause I believe in you"

Bob Dylan - "I belive in You"

Fem (goda) råd till dig som vill få jobb (som fotograf)!

Leica M9 + 50/2 Min dotter - kanske en framtida proffsfotograf - men då krävs mer än kamera o bildseende!

Då jag faktiskt anlitar fotografer (och skribenter) både på gamla och nya jobbet så tänkte jag dela med mig om vad som är viktigt (för mig) då jag anställer:

1. Bilderna - portfolion. Inget är bättre än bra bilder om du vill ha jobb. Men de måste vara konsekventa - fotografer som "spretar" för mycket och uppenbart härmar andra står lägre i kurs än de som har en "egen stil". Och helheten är viktigare än enskilda bilder som sticker ut - jobba på portfolion!

2. Attityden. Det är alltid roligare att jobba med de som har en bra och positiv attityd. Och när jag väljer mellan några som är lika duktiga så vinner den med bäst attityd. Den som känner av "kulturen" och anpassar sig till teamet har alltid ett pluss i kanten nästa gång man går igenom telefonboken inför ett uppdrag.

3. Pengar. Det ska vara en "fair deal" för båda parter. Har du inga starka "case" i din kund-portfolio så kanske du måste lägga dig under BLF/SFF, är du grymt eftersökt så tar du antagligen mer ;-) Jag som uppdragsgivare vill alltid ha raka rör, dvs ingånget avtal gäller och att fotografen tar sitt ansvar hela vägen - även om något går snett.
Ibland kan en så enkel sak som att ge kunden fri användingsrätt (inom sin verksamhet) göra stor skillnad. Varför? Kunden känner sig tryggare (slipper omförhandlingar) men bilden har ofta ett ganska kort "bäst före datum" så du som fotograf tar ingen stor risk/förlust. *(läs mer länge ner)

4. Tillgänglighet. Svara på telefon eller ring tillbaka inom rimlig tid. Svara alltid på mail och sms, om än bara ett "jag såg ditt mail, återkommer" - så att man vet att man nått fram. Var tydlig med om du inte hinner ta på dig uppdraget inom angiven tid - du bränner aldrig en kund på att du har för många uppdrag och tvingas tacka nej. Men om du är otydlig och/eller struntar i att återkoppla skadar du relationen.

5. Nätverka. Andras rekommendationer väger tyngre än egna. Kontakter är ovärdeliga och ett kapital som ständigt följer dig. Dvs bättre att investera i starkt kontaktnät än i "värsta utrustningen". Hur? Praktisera, assistera, ställ upp, häng på, hjälp till, lär känna, se till att bli bjuden, presentera dig alltid, var inte blyg, vistkort, sociala media, var den som hör av sig, osv, osv...

Mina högst personliga tankar och erfarenheter. Kanske de kan vara till hjälp för någon?

--- Edit ---
* Ang punkt 3: det här med användingsrätten kan vara en "het potatis". Du som fotograf måste se vem din uppdragsgivare är. Tex så bör ett stort företag med internationell verksamhet vara mer benäget att betala enligt BLF/SFF-avtal för fri användningsrätt. Den lilla eller medelstora uppdragsgivaren kanske vill ha tryggheten att kunna använda bilden när det kommer upp ett behov, men är inte beredd att betala lika mycket för det.
(Jag har själv, när jag var aktiv som fotograf, efterfakturerat kunder som missbrukat användningsrätten - men ingen av dem anlitade mig någonsin igen - vilket jag idag har större förståelse för ;-)

Den postpostmoderne fotografen, eller rentav naturfotografins eget "nine eleven"?

Ricoh GR-D III (obeskuren - bara framkallad från DNG i Photoshop ;-)

Har länge funderat på att skriva något om Terje Hellesø, men alltid hejdat mig med det ryska ordspråket "dra inte någon annans hund i öronen" i sinnet. För få fotografer har haft en sådan skara av "efterföljare" som försvarat sin "guru" med näbbar och klor.
Och naturfoto är ett mycket känsligt ämne. Många naturfotografer, proffs som amatörer, verkar dela Terjes känsla av att vara en "underdog". Så "sparkar" du på en så "sparkar" du lätta på hela "flocken"...

Att det skulle till en jägare och ett antal anonyma "privatspanare" på Flashback för att avslöja Terjes fusk var ingen tillfällighet. Tyvärr så är det bara ytterligare ett bevis på att debattklimatet är under all kritik. Och att allt för många etablerade fotografer och journalister dragit sig inför en konfrontation med Terje och hans "flock".

Nu rullas dramat upp i realtid inför våra ögon och vart det hela landar kan ingen säga. Varje dag publiceras nya bevis på manipulerade bilder ur Terjes arkiv. Samtidigt försvarar hans familj och hans sista anhängare honom i olika forum medans andra gräver fram allt möjligt ur hans förflutna - sant eller osant.

Men behovet att få "tala ut" om detta är synnerligen legitimt - Terjes tilltag påverkar i stort sett alla som sysslar med fotografi. Och det tas upp i samtliga mediakanaler, även utländska. Därför blir Fotosidans diskussionstråd kanske den bästa platsen för debatten - icke anonym och modererad.

Det finns också ett stort allmänintresse i denna frågan: hur många av Terjes bilder är montage/manipulerade? Hur reagerar berörda myndigheter, företag, föreningar och instutioner? Vad tycker namnkunniga fotografer och journalister. Osv, osv...

Jag tror att vi behöver diskussionen och debatten - utan att vare sig hemfalla åt "lynchning" eller missriktad empati som leder till en förringning av allvaret i situationen.  

Så låt oss hålla en god och saklig ton samtidigt som vi hoppas på att något gott även kan komma ur denna "katastrof" till slut.

Svartvit vs färg - ibland är det svårt... Och några tankar om efterbearbetning från en DOGMA-tiker ;-)

Leica M9 + 50/2 

I förra blogginlägget la jag ut bilden ovan i s/v, och den är nog bäst i s/v. Men jag tvekade länge, jag är lite svag för färgbilder (vilket syns i bloggen ;-)
Hur som helst - nedan ser ni bilden i färg - döm själva. Vad är bäst? 

 

Och så måste jag erkänna - bilden är något litet beskuren i vänster och överkant :-) Samt färgkorrigerad. Helt normalt förfarande för de flesta - mera sällan för mig. Men nu är detta ingen "DOGMA" bild och ibland är det bara så att en bild blir bättre av beskärning och/eller efterbearbetning. 

Manipulation av bilden är någt helt annat. Och nu det är inget fel med det heller - bara man är tydlig med att bilden är manipulerad.

Det blir lätt pinsamt när etablerade fotografer påstår att deras alldeles uppenbart bearbetade bilder inte är det. Då finns det bara en sak att göra om man vill rädda hedern: visa upp originalfilen!  

"Janne Josefsson effekten" - eller att ständigt bli trakasserad av antingen väktare eller PR-folk när man fotograferar!

Leica M8 + Summicron 50mm från 50-talet, lika skarpt som dagens men mjukare i kontrast o färgåtergivning.
 
När jag var ute och letade miljöer och tog bilder i Malmö hamn (se mitt tidigare blogginlägg) så hände det igen - en bil med väktare kom ut ifrån en av industrianläggningarna. Och följande konversation utspelade sig (fritt ur minnet): när väktaren klivit ur bilen säger han myndigt:

- Jaha, och vad fotograferar ni?
- Industrimiljöer.
- Varför då?
- Det är faktiskt min ensak och vi står på allmänn plats så tycker nog att både ditt uppdykande och din fråga  är en smula obefogade...
-Hmm. Dyra kameror du har.
- Japp, så är det.

Efter ett långt komradio-samtal säger väktaren:

- Vår PR-chef vill hälsa att ni är välkommen in för en guidad tur runt anläggningen. Vi bjuder på kaffe.
- Skratt :-)
- Vilken... vilken tidning kommer ni från?
- Lyssna nu på mig - jag letar efter min barndoms miljöer i min gamla hemstad - under min semester. Jag är inte det minsta intresserad av ert företag, så du kan hälsa din chef att han kan sova lungt :-)
- Aha... Då är nog allt ok. Men vill du ha telefonnumret till vår PR-avdelning, om du kommer på något du vill fråga?
- Nej, jag är som sagt inte intresserad av ert företag! Och nu går jag vidare och fotografera era grannar istället...
- Jaha... ok, lycka till. Men om du vill ställa frågor så vet du var vi finns....

Snacka om journalist-noja! Och jag undrar fortfarande vad de hade att dölja? ;-)

Det tråkiga är att rädslan för fotografer tilltar, inte bara i "näringslivet" utan även bland vanligt folk. Jag tycker att det blir allt svårare att "gatufotografera" och att människor allt oftare ifrågasätter om man faktiskt får fotografera - just människor - på allmän plats utan att fråga först. 



Moderskeppets Mattias Karlsson reder ut begreppen tillsammans med Stefan Ohlsson och Göran Segeholm - mycket pedagogiskt - i videon ovan.

Frågan är hur länge vi får behålla vår, för fotografer, mycket generösa lagstiftning i Sverige? Jag tror att den nya lagen mot "kränkande bilder", på sikt, även kommer att slå mot all fotografi...