Analogt megahjärnsläpp under Fotomässan!!!

Voigtländer Bessa R2 med sk Trigger Winder - Voigtländers svar på den klassiska "Leicaviten".

Var på Fotomässan i Älvsjö igår och sprang på ett riktigt fynd: generalagenten slumpade bort en Voigtländer Bessa R2 med Triger Winder och Color Skopar 50mm f2,5. Efter viss tvekan så köpte jag och en vän "kitet" och delade det mellan oss - han tog gluggen och väskan och jag fick huset med "windern".


Bessa R2 + Nokton ASPH 35mm f1,2 Jag har några gluggar, bla Nokton 35:an, som inte passar på M8:an som nu kan komma till heders igen.

Jag har letat efter ett billigt analogt "vardags" Leica M-hus då mina kvarvarande analoga Leicor inte riktigt lämpar sig för "vardagsanvändning" ;-) Och Bessa R2 är ett bra och praktiskt alternativ.


Bessa R2 är byggd i metall med reglage i kromad mässing, men den har kortate mätsökarbas än Leicas M-kameror.

Mekanisk slutare, inbyggd ljusmätare, glasklar mätsökare, M-bajonett, byggd helt i metall med en nästan "Leica-lik" kvalitetskänsla och helt enkelt urläcker i olivgrönt med kromade detaljer. Och med en "vanlig" filmladdning via en baklucka med "index-fönster", lite snabbare och enklare än M-Leicornas avtagbara bottenplatta;-)

Lite DOGMA vs BILDBEHANDLING - funderingar...

Canon EOS 7D + 17-40/4 Obeskuren, konverterad från RAW, kamerans WB, varsamt justerad + skärpt.

Tog en promenad inne i centrum idag och försökte få till lite "gatufoto". Väl hemma vid datorn, PhotoShop och i "framkallningen" från RAW uppstod några spontana reflektioner  :-)
För det är lätt att dra lite väl mycket i reglagen när man konverterar bilden till en RGB i PhotoShop för att sedan spara ner som s/v JPG. Och så får man en bild som påminner om HDR-stuket :-(


Konverterad till s/v i PS, ganska mycket "drag i reglagen", samt ytterligare efterbelyst och skärpt.

Fast den får bli en "mellanstation" på vägen mot en hyffsad och inte allt för manipulerad s/v-konvertering. Och nästa bild skulle i mörkrummet varit frukten av mycket arbete, men i PhotoShop bara talar vi bara om några minuter för att åstakomma de olika varianterna.


Slutlig verision i s/v, närmare orginalet, men "manipulerad", efterbelyst och såklart lite skärpt.

Tanken är att skapa en ganska "mjuk" bild med stort omfång som fångar lite av känslan i det "klara höstljuset". Men sedan är det frågan om det inte blir bäst när man konverterar den översata bilden rakt av till s/v?


Samma "framkallning" från RAW som överst, men konverterad till s/v i PS "rakt av".

Till slut blir frågan om hurvida jag lyckats eller om man över huvud taget gillar bilden - en smaksak.


Ricoh GR-D III f5,6 1/8 sek @ 200 ISO Obeskuren, konverterad till s/v från RAW samt efterbelyst o skärpt.

Och så en reflektion - kanske är det bättre att förlita sig på kameran om man vill undvika "manipulationens" lockelser, och/eller vill tillbaks till filmens begränsning? Ovan en bild tagen med Ricoh'n, s/v-konverterad från RAW och nedan en bild från samma tillfälle, tagen i det nya "Tri-X-läget" (High Contrast B/W).


Ricoh GR-D III f1,9 1/64 sek @ 200 ISO Kamerans nya "High Contrast B/W mode" rakt av.

OBS! Bilderna måste ses förstorade (klicka på dem) för att illustrera inlägget - de förminskade blogg-bilderna blir en smula "förvanskade".

Varför Leica M? Jag svarar: den optiska sökaren!

Optiska extrasökare. (Detta är en återpostning av "Den optiska sökaren - en fotografisk fetishism?" från 28/1.

"I had just discovered the Leica. It became the extension of my eye, and I have never been separated from it since I found it."

Citatet ovan från Henri Cartier-Bresson fångar essensen av att använda en optisk sökare - "the extension of my eye", dvs kameran blir en del av mig och mitt seende. Jag tror att man kan få samma upplevelse med en riktigt bra sökare, oavsett teknik. Men det går inte att komma ifrån att den optiska genomsiktssökaren med ljusram som anger bildutsnittet är särskild lämplig. Speciellt då den visar mer än själva bildutsnittet vilket ger fotografen möjlighet att kontrollera skeendet utanför bilden, man kan till och med (med vissa sökare) fotografera med båda ögonen öppna.


Sprängskiss av Leica M6 mätsökaren - i stort sett samma konstruktion som Leica M2, M4, M4-P, M7, M8 osv

Genom att integrera en optisk avståndsmätare, en mätsökare, i den optiska sökaren så får vi ett optiskt precionsinstrument som inte bara anger aktuellt bildutsnitt utan även indikerar exakt fokus. Leica har utvecklat denna sökare till perfektion i sina M-kameror. Ljusramarna, som inte bara automatiskt ger rätt brännvidd vid objektivbyte, rör sig även med fokusering för att vid alla avstånd eliminera det sk paralaxfelet. Och mätsökaren är mycket lätt att fokusera, spec vid svagt ljus där den överträffar alla autofokussystem.


Leica M8med vattenpass och 21mm extrasökare samt en Leica 1,25x sökarlupp monterad

Leicas nyare M-kameror har normalt sökarramar för 28, 35, 50, 75, 90 och 135mm, något färre i de äldre modellerna. Bränvidder längre än 135mm är svåra att hantera med mätsökare, men den lämpar sig desto bättre för vidvinklar. Därför finns det en uppsjö tillbehörssökare för brännvidder ner till 12mm. Dessutom kan sökaren kompletteras med försatser, som ger större förstoring (nogrannhet) i sökaren, anpassning för makro, vattenpass, mm.


Leica M9, Summicron-M ASPH 35/2 Framkallad från DNG i PS, obeskuren (Min favoritgata på Söder ;-)

Visst, mätsökaren är inget för sportfotografer eller fågelfolket, men för reportage, gatufotografi, dokumentation, resor, porträtt, mm där det handlar om att fånga det avgörande ögonblicket, ofta obemärkt och i befintligt ljus, där är den optiska sökaren oöverträffad.

Har du aldrig betraktat motivet och komponerat bilden i en glasklar sökare, där du ser allt som rör sig in i bilden utanför ramen, för att sedan pressa avtryckaren och faktiskt se vad du fotograferar, för sökaren blir inte svart i exponeringsögonblicket, så måste du prova det!

Låt mig som avslutning citera Elliott Erwitt:
"There's a profound difference between the simple non-reflex, direct-viewing camera (such as a range-finder Leica) and a SLR. With a reflex you tend to make the picture in the camera; with the other, you see the picture and then put a frame around it. The RF camera is also faster, quicker to focus, less noisy, and smaller, but these advantages are much less important than the fundamental difference."

Ps.
Mitt blogginlägg om EVIL-cameras, dvs elektroniska sökare.

--- OBS! ---
Detta är en "återpostning" av inlägget - Den optiska sökaren - en fotografisk fetishism? - från den 28/1 i år, främst som ett svar på Torbjörn Olssons fråga i samband med min förra bloggpost.

Nya DOGMA-löftet (nu måsta väl alla bli nöjda :)

OK - vad sägs?
Som ni märker är texten kortad, främst under punkt 1 och 5.
 Och löftena är förenklade enligt allmänna  önskemål, vilket syns tydligast under punkt 4, 5, 8 och inte minst under punkt 9.

Om vi tar bort mer så tycker vi nog att själva tanken med DOGMA faller. Det står ju alla fritt att skapa sitt eget "DOGMA" - men "DOGMA 07" med dess tillhörande bildpool här på Fotosidan.se är inte en induvidualistisk övning. Utan något som vi gör tillsammans och då måste vi ha en gemensam grund att utgå från. Men ingen tvångströja - bara en tagelskjorta ;-)

En svart katt är en svart katt: DOGMA och ISO

Dogmatanken har några inneboende utmaningar, jag vill med detta blogginlägg belysa två av dem:

1. Man "föds" inte till "Dogma-fotograf" - man blir det som resultat av en medveten fotografisk utvecklingsprocess. Vissa av oss har "landat" rent fotografiskt och löftena är bara en beskrivning av hur vi redan fotograferar sedan många år. Men å andra sidan så har andra bara påbörjat den processen i sitt fotograferande, kanske är rentav både verktyget och tekniken ny osv. 
Dvs det behövs en "novisperiod" då man kör in sig, söker sin stil och sina inställningar mm. Alltså - man måste få ändra i löftena tills man "hittat rätt" och sedan fortsätningsvis - när kreativiteten så kräver ;-) Så låt inte löfteskravet avskräcka, utan se det som en ram, som vid behov kan justeras.


Leica M6TTL, Nokton 35/1,2 (En äkta munk, jag tror inte att han klagar på sina löften, eller? ;-)

2. Det behövs enligt medlemmarna en upplättning av ISO-löftet, men utan att "en film" tänket blir för urholkat. Mitt förslag blir då:

Att ISO inställningen blir fri - man anger i sitt löfte bara färg eller S/V om man är "digital". Den "analoge" fotografen anger "filmtyp" dvs: s/v negativ, färgdia eller negativ färgfilm - inget ISO eller filmnamn/filmtillverkare behöver anges.

Men - detta innebär inte att man kan frångå sin grundinställning så mycket så att bilden påverkas synbart. Dvs det ät inte OK att i ena stunden köra T-Max 100 för att sedan pressa en gammal ORWO till 1600 ISO. Eller i den digitala världen gå från 50 ISO och neutrala färger till 6400 ISO och färg "saturation" på max.
Hänger ni med?

Alltså: s/v eller färg alterantivt s/v negativ film, färg dia eller färgnegativ. Valfritt ISO och valfr film.
Men: behåll samma inställningar, byt bara ISO eller film när motivet så kräver.
Dvs: frihet under ansvar!

Och Dogma-löftets punkt fyra skulle då formuleras:
4.  Färg ELLER s/v. Bara en film alt inställning i kameran bör användas. På digitalkameran bör skärpa, mättnad, ISO och övriga parametrar ändras bara om ljusförhållandena så kräver. Likaså skall byte av filmtyp bara ske av samma anledning.

Funkar detta? Feedback please!


Ricoh GR-D II (Dogma kameran nr 1 - Leica MP ;-) (Bilden är kraftigt bearbetad i PhotoShop ;-)

Är detta inlägg helt obegripligt? Lär mer om "DOGMA 07" på:
http://www.fotosidan.se/groups/dogma/index.htm