Sjulsmark

Fujifilm X-Pro1 med Fujinon 18/2 - och i vanlig ordning obeskuren osv.

Jobbet tar mig till de mest oväntade platser, som Sjulsmark i Norrbotten :-)
 

När livet kväver bloggen….

Fujifilm X-Pro1 med Fujinon 18/2 - och i vanlig ordning obeskuren. Uppsala-Stockholms pendeln en vanlig morgon - det är 70 mil och 5,5h kvar till Malmö.

Det händer mycket i livet och mitt pussel läggs till stor del med hjälp av SJ.  Och mobiltelefon, och datorn, men tyvärr inte så mycket med hjälp av kameran längre.

Försöker få in blogg-biten i pusslet, fast kanterna inte riktigt vill passa in, det glappar lite. Kanske måste jag lägga några andra bitar först?
 

Form och funktion - 80 år gammal designfilosofi går igen i Leicas kompakter - så snyggt! :-)

Fujifilm X-T1 med Fujinon 60/2,4 - min Leica II och Leica V-Lux 20.

Jag kan inte undgå att fascineras av hur elegant Leica låter sitt design-DNA styra form och funktion. Ovan min Leica II (ursprungligen en Leica standard med fast optik) från 1930 och min "ha alltid med mig kompakt" Leica V-Lux 20 - det skiljer ganska exakt 80 år mellan modellerna! Och visst är de vackra?
 

Jag misslyckades… #blogg100

Ricoh GR-D III - dotterns kanin Bonnie.

Bob Dylan skrev en gång "...there's no success like failure, and that failure's no success at all"
Och det får väl sammanfattat mitt deltagande i #blogg100 ;-/ bara knappa 20 inlägg från mållinjen stupade jag. Men jag vill inte släppa bloggen… I'll be back!

 

 

Leica T - som att korsa en iPhone med en Leica M... Mina första "hands on" intryck! #blogg100

Leica T och längre ner även Leica M9P (samtliga bilder tagna med Ricoh GR-D III).

Det är alltid känsligt att skriva om kameramärket med den röda logotypen. I ett tidigare blogginlägg där jag konstaterande "att Leica T levererar riktigt skarpa och fina bildfiler" så svarade någon:
- Det vore väl skit annars, med den prislappen.
Symptomatiskt så fort man "vågar" skriva om Leica, att bara nämna namnet är faktiskt att "sticka ut hakan" i Fotosidans helt egna blogg-klimat!



Jag kommer att hålla mig till mina intryck av designen och användarvänligheten. Bildkvaliteten får jag återvända till senare - men den är som sagt så bra som man kan förvänta sig av en kamera i denna prisklass - oavsett tillverkare...



Det första som slår mig när jag plockar upp den är hur bra den ligger i handen. Hur bra greppet är trot satt det saknar "klädsel" - aluminiumytan är verkligen skön mot huden. Greppet sitter som en smäck!



Skärmsökaren är stor och högupplöst och verkar ha utmärkt responstid. Touch screen funktionaliteten är intuitiv och förvånansvärt lättanvänd.



Men det är först när man monterar den lösa extrasökare med det anrika namnet "Visoflex" som kameran verkligen sticker ut. Då blir det plötsligt mycket enkelt att fokusera manuellt - tex med Leica M-objektiv monterade med den finurliga adaptern (som läser objektivets kodning). Och här är verkligen Leica T ett alternativ för de som vill använda sina Leica M-gluggar på något billigare (och smidigare) än en Leica M - i konkurrens främst med Sony och Fujifilm.



Sida vid sida med en Leica M9 får man en uppfattning om storleken, som inte är så liten. Nästan som en analog M-kamera, eller närmare bestämt - inte helt olik en Leica CL i känslan.
Den är något smidigare än Fujifilm X-Pro1, men betydligt större än diverse Micro 4/3 alternativ. Snarare åt Sony-hållet - men med mycket mera "genuin" känsla - man känner att det är en Leica man har i handen!



Vad är då mitt intryck?
Enkelt sammanfattat - som att korsa en iPhone med en Leica M. Något helt oväntat, ingen "rashäst" men inte heller någon "bastard". Kanske en riktig arbetshäst, något av kameravärldens "mulåsna"?

Avslutar med en stilstudie på Rickard - som visar hur bra den ligger i handen och enkelt fokuseras, lite som en M-Leica med gamla tiders Visoflex...
Stort tack till Rickard som frikostigt lånade ut både kameror och köksbord :-)